Ett uppslagsrikt inlägg.

Spadarvet (efter min pappa).
Närå. Jag satte inte eld på nånting vid matlagningen. I stället gapflabbade jag åt Fästmöns anekdoter från barndomen. Det tycks finnas en ändlös räcka sådana om hur Anna och hennes pappa försöker ha ihjäl varandra. I själva verket vet jag ju att de gillar varandra stenhårt, men det har varit några tillfällen när de har lyckats lura liemannen, bonden och hans dotter. En del har jag hört talas om tidigare, annat var totala nyheter för mig.
Med detta inlägg vill jag därför uppmana Anna att blogga om följande:
- När jag fastnade i stängslet och pappa satte på strömmen
- En dag i brännässlorna
- Med pappa nära diket
- Flygande faran på dyngflaket
- Gasen eller bromsen på traktorn (den som lever får se)
- Gasen eller bromsen på moppen (det känns väldigt rätt att Anna inte har körkort…)
- Kast med massor av ägg (då hängde verkligen Annas liv på en skör tråd…)
Och om inte nåt av detta roar henne tycker jag att hon ska blogga om mina nya hyresgäster på ballen*. För femte året, tror jag, har jag fått talgoxar som bygger ett bo bakom tegelstenarna. Idag lyckades Anna fånga de skygga fåglarna på bild. När de har fått sina ungar bor de kvar tills de är flygfärdiga, så de försvinner lika plötsligt som de kommer. Jag undrar just om det är samma talgoxpar som kommer varje år eller om det är barn, barnbarn, barnbarnsbarn etc till det första paret. Nån som vet hur djur som talgoxar gör? Kanske en fråga för Snett med naturen Mitt i naturen? Eller nån som bara råkar läsa detta???
Nu ska jag smocka i mig lite kaka och skrapa en trisslott. Jag riktigt känner hur jag har turen på min sida. Hoppas bara att Anna inte ger sig på mig om och när hon läser detta inlägg… Jag darrar… Av skratt.
*ballen = balkongen
Livet är kort.