Varför är det så viktigt?

Ett frågande inlägg.

 

Hostan har dämpats.

Nej, nån bra dag har det inte varit idag. Men jag har överlevt. Ryggsmärtorna har nu lugnat ner sig lite grann. Hostan har jag dämpat med nån dryck ur en brun flaska, upphittad vid utgrävningar av mitt kylskåp.

Har slumrat av och till när rygg och hosta har tillåtit. Däremellan har jag läst några rader och skrivit ytterligare ett kapitel på min bok. I huvudet, vill säga. Jag vet inte hur och när jag ska få ner texten på pränt. Detta kapitel handlar om två månader i tid räknat. Ändå gissar jag att det i ord och bokstäver räknat blir ett av bokens längre avsnitt. Å, jag hoppas bara att jag kommer ihåg det jag har tänkt ut!

Varför måste jag skriva den här boken jag har tänkt?

Jag vet inte varför, men det har blivit så viktigt för mig att skriva den här boken. Tidigare har jag haft all tid i världen att göra det. Nu har jag antingen inte tid eller är för sjuk. Ryggen tillåter inte längre sittningar än fem minuter åt gången vid min dator just nu. Och jag orkar inte springa omkring i lägenheten så att ryggraden rätas ut. Den bara knakar, förresten. Riktigt läskigt är det för det hörs…

Vi får se när boken ser dagens ljus. Den blir väl det jag lämnar efter mig en gång. Nu har jag ju inga barn som kan glädjas åt eventuella inkomster från litterärt verk, men jag har fyra bonusbarn. Minstingen och jag har haft sms-kontakt vid två tillfällen i eftermiddag, från var sin sjuksäng. Jag kan konstatera att det är lika trist att vara sjuk när man är 11 som när man är 51…

Livet är kort.

Read Full Post »

Spännande dag

Ett inlägg lika trist som vädret.

 

När man har varit nere på köksgolvet gäller det att ta sig upp också. En stol är en god samarbetspartner.

Det regnar och det regnar och det regnar. Och idag är det en riktig värkdag. Jag hittar ingen bekväm ställning alls och jag dras med ett illamående hela tiden. På köksgolvet trivs ryggen bäst. Resten av kroppen huttrar och fryser.

Jag knökar ihop mig på min smala kökssoffa. Dåsar en stund. Känner mig ganska nöjd ändå att jag har fixat tid hos en naprapat här i Uppsala på torsdag morgon. En naprapat som hade en hyfsat nära-i-tiden-akuttid och som inte tänker skinna mig på fler kronor än 150.

Dagens hittills mest spännande upplevelse var en tilltufsad skata som parkerat sig på min vädringspinne på ballen*. Och där kunde den faktiskt inte få stanna! Dels vill jag inte ha en nerskiten balle, dels vill jag inte att den stora pippin ska skrämma mina små hyresgäster talgoxarna. Så jag öppnade balkongdörren och den flög sin kos. Jag trälade i vad som kändes som en evighet med att vika vädringspinnen mot väggen. Helt slut i rutan sen.

Gårdagens middag. Och dagens i kväll.

Frukosten blev mild lättyoghurt och ett par små bitar valnötsbröd. Middagen blir samma som igår – nyponsoppa med Mariekex. Det känns bara så avlägset att äta, med tanke på illamåendet. Till och med kallsvettas. Börjar fundera på vad det är för ohemult virus jag har mött…

Nu en stunds vila igen. På kökssoffan. Med Miriam. Eller nej. Hon heter ju inte det. Kan jag läsa en stund – eller skriva – kanske jag glömmer. Men i morgon är det Romadagen. Det har jag inte glömt.

*balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Sämre – på alla sätt

Ett sjukt inlägg.

 

Den senaste åkomman, dold under en bit bomull.

I min enfald trodde jag att jag skulle må lite bättre efter två dagars vila. Icke. I natt har jag hostat och febrat så underlakanet var allt annat än fräscht. Orka byta. Kan man få en hemsyster när man är vuxen och sjuk och inte orkar göra sånt själv? Nä, tänkte väl att så inte var fallet.

Det finns väl ingen som tycker att det är roligt att hosta. Prova att hosta när du har ont i ryggen, får du se. Man tror att ryggen ska gå av om man inte befinner sig i rätt läge. I morse hade jag så ont i den gamla ryggen att det blev köksgolvet så snart jag hade tvättat av mig. Mycket skönt för ryggen. Mycket oskönt för ryggen att hosta mot det hårda golvet. Magmusklerna är noll och intet, allra mest försvann de med mina aliens. Gissa om jag svär nu över att jag har varit så lat och inte försökt träna upp dem…

En ny åkomma har dessutom infesterat min kropp. Eftersom jag är dunderförkyld kan jag inte ha linser. Går omkring med mina otroligt lätta brillor på näsan. Trots det har jag fått ett sår där glasögonen vilar mot näsan på höger sida. Det gör ont som fan. Men jag pillade in en bit bomull emellan. När jag ligger och blundar behöver jag ju inte ha brillorna på. Fast jag kan ju inte ligga och blunda hela tiden – då protesterar ryggen. JA, JAG GNÄLLER SOM FAN!!  Men jag lovar att jag ska kontakta vården i eftermiddag. Nu pallar jag inte med ryggeländet längre.

Igår kväll slog jag på jobbmobilen och mejlade till enheten att jag är sjuk och blir hemma ett par dar – samt förstås om lite jobb som skulle ha gått ut idag. Gulliga K svarade och önskade god bättring. När jag väl kunde sitta idag tog jag mig i kragen och ringde växeln via den automatiska telefonisten. De är så himla vänliga och trevliga där och lovade att stänga av min telefon och lämna sjukmeddelande.

Jag har bara regn hos mig…

Det verkar för övrigt vara en riktig skitdag. Utanför fönstret vräker regnet ner. Jag har ont i magen OCKSÅ. Lillgubben ligger hemma i Himlen och är sjuk han med, Fästmön messade just och ska nu försöka pallra sig iväg och jobba efter sin förkylning som fortfarande inte är helt väck. Som om inte det räckte såg jag på Twitter nyss att det har kört in en bil (!) i kexfabriken/besticklådan!.. Hoppas ingen har kommit till skada! Otäckt!

Nu skriker min rygg att jag inte får sitta vid datorn längre. Det här inlägget har tagit en timme att få till, fem minuter i taget. Det hjälper inte att jag hotar ryggen med både amputation och veterinär. Bäst att lyssna på den så jag kan sitta en stund i eftermiddag och googla efter naprapat… Så att somliga, så småningom, ska slippa höra mitt gnäll och mina stön. Vad jag har förstått är finns det de som stör sig på mig vad gäller detta. (Som om jag skulle bry mig…)

Livet är kort.

Read Full Post »