Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 april, 2014

Ett inlägg om en TV-serie.


 

När livet vänder Kent

Hur överlever man en olycka som berövar en stora delar av det liv man hade mentalt? Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Idag röd, i morgon… död… Eller näst intill. Onsdags-kvällens När livet vänder handlade om Kent. Kent, som hade ett sånt gott liv, råkade ut för en olycka som förändrade allt. Han kan till exempel inte gå sen dess – halva kroppen fungerar inte. Hur överlever man detta, mentalt?

Han har ett fantastiskt leende, Kent. Förundrad lyssnar jag till hans historia, hans livs vändpunkt. Har svårt att se hur man kan le överhuvudtaget efter det Kent beskriver.

Så naket och rakt in i kameran berättar Kent om olyckans konsekvenser. Det där om att inte ens klara av sånt som du kan när du föds, till exempel. Hur orkar man leva vidare? Kent berättar hur han tänkte och hur han gjorde för att orka leva vidare. Idag har han ett gott liv igen. Ett annat liv än för tre år sen. Men ett liv. Han lever.

Och här sitter jag och gnäller, varje dag, om att jag har haft ont i ryggen i fem, sex veckor… Kents historia, berättad delvis via Anja Kontors varliga frågor, ger onekligen perspektiv…


Missade du programmet om Kent? Titta här på SvT Play!

 

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Erika

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Johan

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena


Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Världsbokdagen.


 

Världsbokdagen 2014Idag är det Världsbokdagen – i alla fall enligt Unesco.  Du trodde väl inte att jag hade glömt? Nja, sjuk må jag vara, men en och annan hjärncell finns kvar. Jag har ägnat en del av dagen åt att… läsa. Klicka här så kan du se vad jag läser just nu och vad jag har läst de senaste åren! 

I stället för att boka mig så mycket ute i världen idag har jag kikat runt lite i cyberspace för att kolla vad som har hänt och händer med anledning av dagen.

Här är tre spännande aktiviteter just idag urval:

  1. SLU:s bibliotek i Uppsala skänker bort sin skönlitteratur. SLU-bibblan ska, med anledning av utrymmesskäl, sluta låna ut skönlitteratur. I stället skänker man bort dessa böcker från och med idag till och med den 25 april. Synd att man slutar, men ändå ett bra alternativ!
  2. Sigtuna invigde sin bokkiosk. Sigtuna litteraturfestival går inte av stapeln förrän i augusti. Massor av intressanta författare, så håll utkik på programmet här! Med anledning av Världsbokdagen öppnade ett nytt bibliotek i Sigtuna – stans minsta. Det är nämligen inrymt i… en telefonkiosk! I bokkiosken på Lilla Torget ska man kunna låna böcker utan vare sig stämplar eller lånetid. Det hela går ut på att man lånar en bok man vill läsa – och samtidigt delar med sig av en egen bok som man vill att andra ska läsa. Kul initiativ, tycker jag!
  3. Stadsbiblioteket i Stockholm har nyligen börjat sitt program (klockan 18). Temat är Modet att berätta. De modiga är Anneli Jordahl och Stefan Eriksson som pratar om censur med mera i Vitryssland samt författaren Rebecca Walker, som pratar om att våga skriva personligt om politik.

 

Har du firat eller ska du fira Världsboken idag på nåt sätt? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett musikaliskt inlägg.


 

Jag skriver väldigt sällan om musik. Det handlar inte om att jag inte gillar musik. Snarare är det så att jag är väldigt ljudkänslig och har svårt att stå ut med även fin musik. Jag måste vara… inställd på det. Jag måste… fokusera. På musiken. Då funkar det!

Högre mark Nostra Love

Lyssna!

Så nu vill jag skriva om en positiv musikupplevelse. På Twitter följer jag Nostra Love. Idag fick jag länk till det nya albumet, Högre Mark. Och DET är riktig go musik, det!  Inte bara musiken, förresten, jag gillar texterna också, även om jag noterar att det haltar liiite ibland. Rösten = underbar.

Så klicka nu på bilden här intill och lyssna! Albumet finns även på Spotify. Men där finns inte längre jag, därav länken till Soundcloud.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om grannar.


 

snusklutt

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

grill

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen – om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

  1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
  2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[…] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden […]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frustrerat inlägg.


 

alien

En ny sån här?

Idag är det redan onsdag. Onsdag! Dagarna flyr och här finns jag och inget blir gjort. Det är så mycket som borde bli gjort, nämligen, men som inte blir det tack vare en viss kroppsdel. Jag försöker överleva dagarna med smärtan, den som kommer och går. Och som flyttar på sig! När jag vaknade igår hade jag ont i hela ryggen nedtill. Tidigare har jag haft ont på vänster sida om ryggraden. I morse vaknade jag av en knivskarp smärta nedtill till höger om ryggraden. Jag börjar tro att det är en ny liten alien som gäckar mig och förflyttar sig bara för att retas.

Dagarna bara går och inget händer. Det är tråkigt att ha ont, det är tråkigt att inte palla att göra nånting, knappt ens gå ut i det härliga aprilvädret. Det gäller att se till att jag har ärenden så att jag faktiskt tvättar mig, klär på mig och tvingar mig ut. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från Tokerian för jag fick så ont. Men det gick. Dagens ärenden utanför hemmet gäller att posta ett brev och att inhandla middagsmat. Det ska jag väl klara av?

Toffelfötter på balkongräcket

Toffelbenen längtar efter balkongsittningar.

På min balle* står möblerna fortfarande under presenningen. Mattan är ihoprullad och tronar som en tennsoldat i ett av hörnen i lägenhetsförrådet. Men jag orkar varken skyffla möbler eller matta till dessas rätta positioner på ballen. Bilen behöver tvättas och det skulle biltvätten klara av medan jag sitter i. Fast den behöver dammsugas inuti också och det klarar inte jag just nu. I badrummet svämmar tvättkorgen över med smutstvätt. Jag har i alla fall kört igång en liten maskin alldeles nyss. Måste beta av. Och lägga till strykhögen som redan finns i gästrummet.

Det finns de i min närhet som lider av svåra, kroniska och degenerativa sjukdomar. Jag fattar inte hur de står ut. Men en av dem sa en gång att h*n försöker bortse från det h*n inte klarar av och fokuserar på det h*n fortfarande fixar. Det blir så mycket mer positivt då. Önskar jag kunde göra detsamma… I stället för att få ångest över allt som inte blir gjort…

 

kalkonpastrami mimosa grön paprika körsbärstomater

Kallskuret. (Bilden är från september 2011.)

Fästmön är så duktig och traskar till jobbet varje morgon. Jag tror att det tar henne ungefär 45 minuter. Hon vet att min rygg är som sämst på morgnarna och dessutom säger hon att hon gillar att gå i morgonsolen, så jag behöver inte skjutsa. Jag tycker att hon är duktig, jag, och försöker hitta andra sätt att vara behövd på. Som att fixa middag. Köket är inte min plats i hemmet, så du må tro att det är en utmaning! Igår blev jag så glad när jag kom på att vi kunde äta kallskuret med grönsaker, cole slaw och mimosasallad. Det var liksom bara att inhandla och ställa fram. Idag är det värre. Jag har inte en aning om vad jag ska servera…

Från mitt eget jobb har jag inte hört pip sen före påsk. Jag måste nog mejla till chefen, för det kom aldrig nån bekräftelse på att han tog emot det korrekta sjukintyget via e-post. Så länge han inte har registrerat det i det personaladministrativa systemet lär jag inte höra nåt från Försäkringskassan, tror jag. Ja, det är ju en ekonomisk fråga i allra högsta grad, detta att vara sjukskriven. Jag hade räknat med en sista, härlig aprillön. Får jag lön för en vecka, blir jag glad.

I kväll klockan 20 är det ett nytt avsnitt av När livet vänder. Det ska jag se, för det ger mig perspektiv på det jag kallar mitt lidande jämfört med andra som verkligen lider. Och som har kommit vidare. Jag har inte rört mig ur fläcken.


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »