Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 april, 2014

Ett inlägg om en TV-serie.

 

Elise Lindqvist foto SvT

Elise Lindqvist, Ängel på Malmskillnadsgatan. Fotot är lånad från SvT:s webbplats.

Onsdag kväll och åter ett nytt intressant program i Anja Kontors serie När livet vänder. Den här gången får vi möta Elise, Ängeln på Malmskillnads-gatan.

Som barn blev Elise Lindqvist utsatt för våldtäkter och andra sexuella övergrepp samt misshandel.  Som vuxen har hon levt ett tufft liv med missbruk, psykiska besvär och självmordsförsök. Sen blev hon frälst och det var naturligtvis Elises vändpunkt i livet. Under 18 år har hon jobbat med uppsökande verksamhet bland prostituerade. Ängeln på Malmskillnadsgatan – det är Elise Lindqvist.

När Anja Kontor ställer frågan till Elise i kvällens program om hur hon står ut att befinna sig i den ondskan på Malmskillnadsgatan håller jag andan. Elise ger inget kort och rakt svar, men de ord som fastnar hos mig är, ungefär:

Jag vill bara vara hos de här personerna.

I vanliga fall brukar jag betygsätta TV-program. Som du kanske har förstått tycker jag att det här är en både bra och engagerande TV-serie. TV-serien får högsta Toffelbetyget. Men att sätta betyg på människors liv och upplevelser går naturligtvis inte att göra. Därför delar jag inte ut några tofflor.

Här kan du se programmet om Elise på SvT Play.

Här kan du läsa vad jag skrev om förra veckans program om Lena.

Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en föreläsning och lite annat.

 

Grenar mot blå himmel lite moln

En stund på lunchen.

Det blev en kylig start på den här dan, men den artade sig och blev riktigt solig och fin. Jag tog en macklunch och stod en stund i solen och mobiltelefonerade med sjuklingen hemma. Något bättre var det visst, fast det är inte mycket med Fästmöns röst eller ork. Det blir nog till att vara hemma och kurera sig resten av veckan. Eller hos mig fram till fredag när de yngsta barnen kommer till sin mamma.

konst kvinna

Konst(ig) kvinna.

På eftermiddagen tog vi en promenad ut i aprilsolen för att delta i ett möte. Eller det var faktiskt en föreläsning. Jag fick lära mig några promenadstråk i environgerna, inte helt fel med tanke på solen och på att min rygg synnerligen estimerade att jag rörde på mig. Vi promenerade till ett forum där jag studsade lite först på grund av konsten.

Charlotte Signahl

Charlotte Signahl, ingen konstig kvinna alls, pratar om ordet hora.

Efter konststudien blev det så föreläsning. Charlotte Signahl pratade om jämställdhet och mångfald. När hon först inledde kände jag mig lite tveksam. Framför allt för att jag känner att jag ju tillhör en minoritetsgrupp (HBTQ). Alltså jag trodde att det skulle bli lite överkurs. Det blev det inte. Efter en lite tveksam inledning kring bland annat pronomet hen drog den lilla människan igång i racerfart på scenen. När hon var nästan färdig berättade hon att hon var nyopererad. I magen… Det blev en synnerligen stimulerande eftermiddag där vi fick tanke att reflektera över förlegade begrepp som

neger

men också hur fel det blir när en del använder ord som

hora

utan att veta vad det betyder. Och för övrigt… Visste åhörarna vad en transvestit var? Jag tror det.

Där jag jobbar just nu talas ofta om olika sorters värden. Framför allt allas lika värde. Och lite annat. Föreläsaren tyckte att det mest var tomma ord och ville att vi skulle fokusera på det riktigt väsentliga: kvalitet. Ärligt talat håller jag med. Det är för många fina ord som i verkligheten inte betyder så mycket. Fokus på min arbetsplats ligger inte direkt på jämställdhet och mångfald. Här jobbar var och en med sitt. Jag skulle önska att vi hade just kvaliteten i fokus. Och samarabetet. För eftersom vi är mångfaldiga och inte enfaldiga torde det vara att föredra. Oder was..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett morgonfilosofiskt inlägg.

 

hand o penna

Vad finns det inte tid för att skriva nu?

Det var länge sen jag tog nån dag för given. Jag vet alltför väl hur livet kan svänga, från ljusaste glädje till svartaste sorg. Inte bara mitt liv utan även andras. Det finns mycket att säga om detta, men jag håller dessa tankar inombords.

I förra veckan började mina dagar med att jag låg på golvet och tänkte ut vad jag skulle försöka palla att skriva innan ryggen sa tvär-nej. Den här veckan ligger jag fortfarande på golvet om morgnarna, dock lite tidigare. Och nu tänker jag på vad jag inte kan skriva för att tiden inte längre finns. Det svider.

Men tro inte för ett ögonblick att jag inte är tacksam för att jag får åka till kexfabriken/besticklådan och jobba ytterligare en månad! OK, det är en jobbig sits, men sitsen har varit mer eller mindre jobbig i över fem år. Vila får jag göra i graven när den dan kommer.

Nu ska jag försöka grabba idagdagen innan den slinker genom mina fingrar. För livet, min vän, är kort. Alltför kort. Använd det förnuftigt! Kom ihåg vad Annika Östberg sa till mig:

Livet är en gåva.


Livet är kort.

Read Full Post »