Mästerkockan med smockan

Ett ilsket inlägg.

 

Bränd grytlapp luktar illa.

Jag har då aldrig gett sken av att vara nån mästerkocka. Men ibland måste ju även jag, 50+, laga mat. Till exempel nu i afton. Min kära Fästmö är ju alldeles ämlig och låg här och yrade och snorade när jag kom hem från jobbet. Redan i helgen inköptes kycklingchorizo som skulle avnjutas till kvällsmat med tillbehör. Här hemma. Bara det att jag nästan höll på att bli av med mitt hem. Den jämrans grytlappen tog ju eld när jag försökte snurra på korvj**larna på grillgallret i ugnen. Och bränd grytlapp luktar illa!!!

Nåja, jag lyckades släcka elden under vattenkranen i köket strax innan det var dags för nästa katastrof: en korvhelv**e gick av och rullade runt i ugnen. Jamen va f*****n… Hur rent och fräscht är det i din ugn? Ganska mycket, kanske, men se det är det inte i min.

Trasig korvhelv**e med räksallad på.

Och som grädde på moset (!) hamnade räksalladen, som jag vill ha på tallriken bredvid korvarna i sina bröd, naturligtvis på en av korvarna. Den trasiga korven, förstås.

Förutom detta spottade Anna räksallad på bordet. Själv spillde jag ketchup på duken, hur i helv**e jag nu kunde lyckas med det – vi har ju bordstabletter under våra tallrikar…

Hoppas du hade en trevligare måltid en denna, där smockan hängde i luften. Mästerkockans smocka till sig själv, vill säga…

Livet är kort.

Read Full Post »

Saknad

Ett inlägg om just det rubriken säger: saknad. Eller avsaknad av densamma.

 

Min sovpartner.

Det är måndag, som jag deklarerade tidigt i morse med dagens första inlägg. Jag klev upp strax före alarmet gick igång. Hade sovit ganska bra trots att jag sov ihop med ett morrande monster. Min fästmö är i vanliga fall varken morrande eller nåt monster, men nu är hon väldigt förkyld och låter därefter – även när hon sover. Efter tvagning och inkletning av antiinflammatorisk gel la jag mig på köksgolvet och gjorde rörelserna före frukost. Det gick hyfsat bra att köra bil till jobbet, med tanke på ryggen. Men ryggen har gjort väldigt ont av och till. Jag har försökt hitta bra arbetssställningar, men inte funnit nån som är optimal. Inte ens att stå går riktigt bra.

När jag anlände till jobbet uppstod ingen klang- och jubelmusik och ingen röd matta rullades ut. Det hade jag inte förväntat mig heller. Jag blev glad att åtminstone en av kollegorna frågade hur jag mår. En annan blev visst mest irriterad på att jag stönar av smärta då och då och föreslog framåt lunch att jag kanske skulle åka hem. Men nu när jag ändå är här jobbar jag på.

På skrivbordet låg ett kuvert vars innehåll jag blev lite besviken på. Men, men, man kan inte få allt och ytterligare en månadslön tackar jag inte nej till. Ett litet jourtillägg hade förstås inte skadat med tanke på att jag har fått förfrågningar om att jobba utanför ordinarie arbetstid, på kvällstid, helg, semester och när jag har ryggskott.

En av damerna i huset vinkade glatt åt mig och vänlige KÅ ropade att h*n tyckte det var roligt att se mig igen. Tänk att nån har märkt att man har varit borta och dessutom saknat mig! DET gjorde mig i alla fall glad!

Denna har jag saknat!

Nåt som jag har saknat sen jag började här är, förutom en del saker jag inte kan skriva helt öppet om, är en blåtand till tjänstemobilen. Just idag lämnar vi våra fasta telefoner och går över till en-bart mobiler på jobbet. Jag har dock bara haft mobil sen jag började här, men fasta telefonnumret är vidarekopplat till mobilen. En iPhone blir ganska snabbt varm när man pratar i den, så örat har känts smått kokande när jag har jobbtelefonerat ibland. Men med övergången idag kom ockås ett par tillbehör som jag blev glad över: dels en blåtand med liten mick, dels en laddningsdocka. Mycket saknade och användbara prylar!

Så klart att det har hänt en del i och omkring kexfabriken/besticklådan under veckan jag har varit borta. Den som är intresserad av det kan förstås läsa på företagets webbplats eller i lokal media. Jag har fixat ut tre nyheter och ett pressmeddelande idag samt fotat lite, läst inkommen e-post etc. Jobbets Twitterkonto har fått ytterligare följare den gångna veckan trots att jag var borta och ingen annan twittrade ut ett skit. Idag uppmuntrade jag ytterligare elva pers att följa, så antalet blir 1 000 jämnt. IT-teknikern har jag bestämt träff med i morgon eftermiddag strax innan jag går på möte. Han får greja bäst han vill med min dator som inte riktigt uppför sig. På fredag ser jag fram emot en spännande träff av ett annat slag. Sist den personen och jag träffades var på en 40-årsfest (inte min egen, dock).

I kväll ska jag fixa kycklingchorizo till min sjukling och fortsätta kurera min rygg med rörelser och gel. Naturligtvis glömde jag gelen hemma. En kollega på en annan avdelning rekommenderade naprapat, jag har ingen aning om vad en sån kan göra. Tycker att naprapati låter lite… läskigt… Inget jag har saknat förrän nu, kanske..?

Livet är kort.

Read Full Post »

En måndagshälsning

Ett inlägg i vilket bilden säger allt.

 

Ha en bra arbetsvecka! Snart är det helg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Livstid

Ett inlägg om en film.

Livstid är en av Liza Marklunds senare böcker, även om de förstås alla har kommit ut i snabb takt och inte för alltför länge sen. Men Livstid (2012) är också en film, baserad på boken, förstås. TV4 gör inget undantag denna söndag utan visar ytterligare en Annika Bengtzon-rulle. Jag gör inget undantag heller utan tittar.

Denna gång handlar det om polismord. Julias man David är skjuten och hon själv är misstänkt för mordet. Dessutom är deras lille son försvunnen. Annika Bengtzon kastar sig förstås in i leken och börjar nysta. Inte helt opåverkad av den egna skilsmässan. Men hur kommer det sig att den mördade polisen inte har ett enda veck i sin uniform, det vill säga verkar så juste och genomärlig att inte en människa har nåt ont att säga om honom? Julias bästa kompis, också hon polis precis som Julia och hennes mördade man, ger en annan bild av David.

Jag måste i alla fall var ärlig och erkänna att jag har tappat kollen på handlingarna i böckerna, så jag måste googla. Då minns jag: Annika Bengtzons hus brann ju ner och hennes man träffade en ny kvinna. Det var mycket spännande – i boken. Filmen då?

Ja, även filmen är spännande. Det är som om Annika Bengtzon-filmerna får en nytändning med Livstid. Det är otäckt, bra skådespeleri, realistiskt. Mer sånt!

Toffelbetyget blir högt den här gången.

Livet är kort.

Read Full Post »

Statistik för mars 2014

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva uppdragsgivare som söker en skribent.

Idag är det den 30 mars. Egentligen skulle månadens statistikrapport komma i morgon mitt på dagen, men det är tyvärr inte möjligt eftersom jag jobbar. Därför kommer en statistikrapport här i stället.

Antalet besök på bloggen från den 1 mars till och med klockan 18.30 den 30 mars. De mörkblå delarna i staplarna visar unika besökare.

Under mars månad var det flest antal besök på bloggen den 9 mars (707), den 10 mars (563) samt den 18 mars (536). Antalet unika besökare i mars månad per dag låg i genomsnitt på cirka 280, vilket är en minskning jämfört med förra månaden. Flest antal unika besökare hade bloggen den 9 mars (340).

Statistik per månad och år samt snitt per dag.

Mars månad hade totalt 13 425 besökare, vilket är något fler än i februari. Februari månad är dock årets kortaste månad, men lägger vi till en dag i februari och drar ifrån en i mars blir resultatet ändå ungefär detsamma. Antalet unika besökare ligger dock fortfarande runt 300 per dag. Uppenbarligen får bloggen många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit.

Genomsnittligt antal besök per dag i mars månad 2014 är 453 vilket är en minskning med knappt 20 besök per dag jämfört med februari. År 2013 hade ett genomsnittligt besöksantal om 565 per dag. Efter 2014 års tre första månader har antalet minskat något till 508.

Totalt antal besök på bloggen strax efter inklippningen av graferna var 882 106. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

Livet är kort.

Read Full Post »

Reklamfilmer. Igen…

Ett filmiskt inlägg.

 

Till och med Gabriel Bajsenstråle blir skitförbannad ibland.

Jag har inte tittat så väldigt mycket på TV den senaste tiden eftersom jag inte kan sitta längre stunder. Men när jag har tittat har jag studsat upp i taket av Microlax reklamfilm som börjar så här, ungefär:

 

När du har förstoppning kan det vara frustrerande att inte veta när din situation kan lätta…

 

Frustrerande… din situation kan lätta… Alltså, jag blir (skit)förbannad och får lust att spela in en egen film som inleds så här:

Det är alltid jätteirriterande när jag inte kan skita… Men för den skull stoppar jag inte upp nån plastgrej i röven och hoppas på output. Jag tar laxoberal när jag blir tillräckligt desperat. Sväljer några droppar och strax ger det effekt.

Glädjande nog har jag den sista tiden sett två reklamfilmer som åtminstone är roliga! Den ena gör reklam för mensskydd och man ser en massa kvinnor som plötsligt flyger ut genom fönstret eller rider på strutsar. Nu kan just det i sig vara liiite svårt att förknippa med mensskydd, men filmen är i alla fall lite kul.

En annan rolig film, som jag bara har sett en enda gång, är den från försäkringsbolaget If. Den är dessutom skitbra. Man får se en massa hiskeliga situationer över vilka olika människor utbrister:

Nej!

Ibland är det enkla bäst, tycker jag. Såna här filmer är både roliga och lättförståeliga. Dessutom är jag jättenöjd att jag redan är kund hos If, för där har jag fått bra hjälp en gång när jag verkligen behövde det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Små rubriker här

Ett yttepytteinlägg.

 

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…

Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vad är det bästa med våren?

Ett undrande inlägg.

Man väl säga att våren är här nu, eller? Jag menar, det blev ju till exempel sommartid i natt, det är ingen snö och grannarna grillar. Därför undrar Tofflan den här veckan vad du tycker är det bästa med våren.

Som vanligt kan du kommentera ditt svar inne i själva frågan. Och frågan finns, också precis som vanligt i högerspalten här intill, under rubriken Tofflan undrar… Du kan välja att skriva ett eget svarsalternativ också genom att välja Other. Men det här inlägget kan du inte kommentera!

Tack på förhand för att du deltar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vet du vilket parti som får din röst i valet i höst?

Ett redovisande inlägg.

Politik tycks inte engagera Tofflans läsare. Men det var ändå ett järngäng som klickade i svar under den gångna veckan på frågan Vet du vilket parti som får din röst i valet i höst? Valet i höst kan tyckas ligga långt in i framtiden, men redan i maj har vi ett annat val att ta ställning till – valet till EU-parlamentet. Jag tror dock inte att jag ska fråga om det när engagemanget i vårt nationella val var så lågt.

Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:

47 procent (nio personer) svarade: Ja. Jag är stensäker. 

37 procent (sju personer) svarade: Nej, jag har inte en aning. 

Elva procent (två personer) svarade: Other: 
Norsk,så jeg kan ikke stemme i Sverige :)Men stemmer i Norge,så klart;”hemmelig”
taktikröstar när jag sett den sista mätningen före valdagen. Kan avstå från alla

Fem procent (en person) svarade: Jag ska/får inte rösta. 

Caronline kommenterade:

Har aldrig varit mer säker än nu! Förändring måste ske och de ”mörka krafterna” måste stoppas!

Tack till alla som är engagerade i såväl val som att svara på Tofflans frågor! Eftersom detta inte är nån politisk blogg skulle jag aldrig fråga om VAD du röstar på eller varför – det tycker jag att var och en ska hålla för sig själv. Eller skriva om på sin egen blogg.

En ny fråga finns som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjukläger

Ett inlägg om diverse åkommor och annat.

Igår kväll hämtade jag en Fästmö som kände sig allt annat än piggelin. Och under natten har förkylningen brutit ut. Det har nog varit si och så med sömnen för hennes del, men ofta brukar det kännas bättre när skiten väl har brutit ut. För mig är det i alla fall så att jag känner mig sämre innan det bryter ut. Tidigt i morse fick hon masa sig upp och ringa och sjukanmäla sig. Nåt mingel i kväll blir det inte för vår del, jag ska strax höra av mig och avboka.

Ryggeländet är faktiskt lite bättre idag. Den gör inte lika ont som tidigare, men jag är fruktansvärt stel. Och lite smärta finns kvar, tro inte annat. Sömnen har det blivit si och så med den här semesterveckan. Varje gång jag har vänt mig i sängen i sömnen har jag vaknat – det har väl helt enkelt gjort ont.

I morgon bär det av till kexfabriken/besticklådan för min del. Jag har inte bestämt mig än om jag ska ändra min semester till sjukskrivning. Kanske åker jag på Annas förkylning och då måste jag i alla fall sjukskriva mig. Eller kanske inte. Det beror på vilken sorts papper som ligger på mitt skrivbord i morgon. Det är mycket därför jag biter ihop och kämpar mig dit. Annars hade jag nog varit hemma ett par dar till. Det är lätt för den som har ett fast jobb att säga att man ska sjukskriva sig när man är sjuk. För den som har en visstidsanställning är det inte lika självklart.

Sommartid är det nu och det ser verkligen somrigt ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Folk grillade runt omkring här igår och många flyttade ut sina utemöbler. Men på natten sjunker temperaturen. Det var bara runt nollan i veckan.

Jag önskar dig en skön söndag! Själv ska jag försöka se till att det blir utfodring i sjuklägret. Det är sånt som den som är friskast ska sköta om. Och idag är det definitivt jag.

Livet är kort.

Read Full Post »