Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Michael Nyqvist’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll var det premiär för 100 Code på Kanal 5. Detta tipsade Fästmön mig om, så Broadchurch fick stryka på foten till förmån för denna nya svenskamerikanska serie. (Självklart spelade jag in Broadchurch på DVD-hårddisken.)

100 Code

Huvudrollsinnehavarna i 100 Code, Michael Nyqvist och Dominic Monaghan.


Svenskamerikanskt samarbete… Kan det va nåt?
Det svenska i serie står främst skådespelaren som alltid får heta Mikael även i filmer och TV-serier, Michael Nyqvist. Det amerikanska representeras av Dominic Monaghan, inte helt okänd skådis han heller. Två bra skådisar… Det borde väl bli bra?

100 Code handlar om seriemördade blondiner och gula blommor. Först dyker offren upp i New York, men polisen Tommy Conley misstänker att liknande brott har skett i Stockholm. Därför reser han över. Stockholmspolisen Mikael Eklund är på väg att sluta vid polisen, men får som sista uppdrag att låta Tommy Conley observera. Naturligtvis hittar de mördade unga kvinnor och gula blommor. Däremot har de båda poliserna svårt att hitta ett sätt att kommunicera. Tommy Conley är nån sorts Saga från Bron. Igen. Dessutom är han extremt åksjuk. Kanske elchocker kan vara nåt??? Hur som helst verkar de amerikanska och svenska morden hänga ihop. Frågan är hur.

Tolv delar låter lite långt. Och jag undrar om den här serien inte var lite upphaussad innan. Men, men… Det är spännande och ruggigt och jag får möjlighet att bearbeta min ohyggliga rädsla för att bli levande begravd. Tror jag. I vart fall tänker jag fortsätta att titta på torsdagarna. Sen får andra göra som de vill.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The girl with the dragon tattooI söndags kväll och natt visade TV4 den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor (2009),  med den kanske lite häftigare titeln The girl with the dragon tattoo (2011). I söndags passade det inte mig att titta, så jag spelade in och glodde i kväll. Jag ville nämligen veta om den amerikanska filmen också totalt sett – och inte bara till titeln – är häftigare än originalversionen på svenska.

Båda filmerna baserar sig på Stieg Larssons bok med samma namn som den svenska filmtiteln. Journalisten Mikael Blomkvist fälls för förtal och blir ruinerad. För att inte dra med sig sin tidning ner i skiten väljer han att hoppa av. Lämpligt nog får han ett uppdrag av en gammal industrimagnat. Det officiella uppdraget är att Mikael ska skriva en släktkrönika, den inofficiella uppgiften är att han ska ta reda på vad som egentligen hände den gamle mannens brorsdotter Harriet. Harriet försvann plötsligt en dag 1966 och återfanns aldrig. Till sin hjälp får Mikael den märkliga Lisbeth Salander – ett datageni som har en del sociala inkompetenser. Dessutom är hon ställd under förmyndare och har varit inlåst inom sluten psykiatrisk vård. Hon satte nämligen som tolvåring eld på sin farsa… Eh… ja… Man undrar varför hon blev utsläppt, helt enkelt.

Frågan jag hela tiden ställer mig – före, under och efter – den amerikanska filmen är varför. Varför gjorde man en amerikansk kopia av en mycket bättre film, baserad på en ännu bättre bok? Varför detta misch masch av skådespelare som talar brittisk engelska, amerikansk engelska och svengelska?

Det enda nöjet är att se Daniel Craig i rollen som Mikael Blomkvist, men ärligt talat gjorde Michael Nyqvist rollen minst lika bra. Och Noomi Rapace var en mycket bättre Lisbeth än Rooney Mara. Det var inte ens roligt att se de mycket omskrivna, men naturligtvis superkorta, sekvenserna som spelades in på Drottninggatan i Uppsala.

Nä, jag ser filmen til the bitter end, jag tackar Gud att jag spelade in den så att jag kan snabbspola förbi reklampauserna (detta samt idiotbeslutet att lägga ner lokalredaktionerna är det enda TV4 är känt för) och så gäspar jag.

Det blir lågt Toffelbetyg. De två tofflorna är tack vare Danny Boy.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


En liten pocketbok,
fyndad på loppis. Michael Nyqvists självbiografiska När barnet lagt sig var helt klart värd en guldtia!

När barnet lagt sig

Ett fynd för en guldtia!


I den här lilla boken
om strax över 200 sidor i pocket berättar Michael Nyqvist om hur han söker sina biologiska föräldrar. Läsaren får också glimtar från författarens privatliv och yrkesliv som skådespelare.

Jag kan mycket väl föreställa mig att Michael Nyqvist skrev boken som en del i processen att hitta sig själv… Det är bitvis ganska stora hopp mellan kapitlen. En läsare kan ha svårt att hänga med i svängarna och kanske är det därför jag tror att boken mest är skriven för författarens egen skull, inte för läsarens. Hur som helst är boken helt klart läsvärd och skildrar en känslosam historia kring adoption. Den går ganska snabbt att läsa, men man lägger den inte ifrån sig oberörd.

Det blir strax över medelbetyg från Tofflan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag mår, lite grann och om drömmar. Igen och igen, alltså.


Tidigt i morse
låg jag i nån sorts halvdvala och hade ont i magen. Det var ett tag sen nu. En lördag under Pride för ett par år sen var jag jättesjuk och sen dess har det varit ytterligare ett par nätter. Jag har haft så ont att jag tror att jag ska dö. Dessvärre gör jag ju inte det utan plågorna fortsätter i cirka tolv till 15 timmar.

I morse hade jag inte jätteont som sist, men ändå ganska ont. På en skala ett till tio, som man alltid tjatar om i vården, bedömer jag smärtan till sju. Jag åt lite ren fil till frukost bara och tog en halv mugg java. Det blev inte värre av det. Alldeles nyss åt jag två ostmackor. Jag är ju hungrig! Vi får se hur det går… Lite risigt är det, emellertid. Och jag har ingen lust att kontakta min husläkarmottagning – jag kommer ju inte ens in i det system mottagningen är ansluten till, Mina vårdkontakter. 👿

risig buske

Lite risigt är det allt idag.


Inte ett jobb har jag hittat
att söka, heller, varken igår eller idag. Jag har snurrat runt på alla tänkbara ställen, men finner bara tjänster som jag inte har kvalifikationer för eller erfarenheter av. Ska prova igen om ett par timmar ifall det dyker upp nåt.

I natt drömde jag att jag och Jeja Sundström (!) var på jakt efter jobb. Vi hade varit på anställningsintervju på ett och samma jobb på nåt ställe som låg i en galleria. Jeja hade lämnat kvar sina personliga saker på en brygga (!) där hon hade blivit avlämnad – av en helikopter. Det tyckte jag, i drömmen, var… lite konstigt… I vaket tillstånd tycker jag att hela drömmen är konstig! Vad har liksom Jeja Sundström i mina drömmar att göra?

Igår kväll satt Fästmön och jag i alla fall och drömde lite ihop. Vi påbörjade en 100-lista över saker vi vill göra tillsammans innan det inte längre går. Jag tror att vi har plitat ner fem (5) saker hittills. Och då är ändå inte alla punkter orealistiska, egentligen. Men det klart, de bygger ju på att vi båda har var sin inkomst och det tycks ju… svårt att realisera för somliga… (Understatement of the Year…)

När jag går här hemma förfasar jag mig ganska mycket över hur slitet, skitigt och förfallet här är. Jag skulle behöva ytrenovera och storstäda. Ytrenovera är förstås inte att tänka på av ekonomiska skäl. Men se storstäda tänker jag minsann göra! Jag har gjort en städplan för nästa vecka. Min plan går ut på att ta ett rum eller delar av lägenheten per dag och städa rejält. Från golv till tak. På måndag ska jag börja med köket. Om det då visar sig att det regnar mot just köksfönstren, träder plan B in: smårummen. Annars ska smårummen få sitt på tisdag, sovrummet på onsdag, badrummet, dusch- och toarummet samt hallen på torsdag och slutligen vardagsrummet på fredag.

Genom att ta ett utrymme per dag kan jag fokusera på ett avgränsat område, vilket jag inbillar mig gör städningen mer noggrann. Vidare vill jag tro att jag då arbetar mer effektivt och ändå får tid till att söka jobb. Om det nu finns några jobb att söka, vill säga…

Jag lappar och lagar en del av det som förfaller i mitt hem, och det är inte bara strumpor… Ett annat exempel är min skrivbordsstol. Den är nu lagad på TVÅ ställen – med silvertejp. Rätt fult, men det funkar! Fast kanske skulle jag ha råd att köpa en ny stol om jag lyckas sälja Kelimmattan den lappade stolen står på… Den mattan sparar jag emellertid för att kunna betala några månadsavgifter (hyror) framöver med…

skrivbordsstol med silvertejp

Mitt hem förfaller… Min skrivbordsstol är nu lagad på TVÅ ställen med silvertejp. Fult, men funktionellt!


Idag är det strålande sol
och Anna jobbar till halv tre. Ska jag masa mig ut en stund ensam? Vet inte om magen är överens om att det är en bra idé, så jag tror jag stannar inne i sällskap med Michael Nyqvist.

Vad gör du idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


I kväll visade Sjuan
filmen Änglavakt (2010). Jag var inte så där väldigt sugen på att titta, men i brist på annan sysselsättning bänkade jag mig.

Änglavakt

En film om hur lätt allting kan gå itu.


Ernst och Cecilia,
spelade av Michael Nyqvist och Izabella Scorupco, lever ett gott liv tillsammans med sonen Alexander. Men så sker en fruktansvärd olycka och inget blir sig likt igen. Hur hanterar man att ens barn hamnar i koma och utgången är oviss? Ernst och Cecilia gör det på olika sätt. En dag träffar Cecilia Walter. Hon hjälper honom när han har blivit överfallen. En märklig… ”vänskap” inleds. För Walter dyker upp igen och han vet vem Alexander är – trots att Cecilia inte har pratat om sonen. Vad handlar det om? Vem är Walter? Nån som tittar på eller nån som ingriper? Nån som inger hopp?

Det här är en mycket speciell film. Det finns säkert de som tycker att den är långrandig eller konstig. För mig är den mycket speciell, rätt och slätt. En film om tro, hopp, kärlek… och livet.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »