Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘läkarintyg’

Ett så-här-blev-det-inlägg.


 

Ior-strumpor

Envis som han på strumpan.

Alltså, det var rätt idiotiskt av mig att åka till jobbet i morse. Men jag är envis som fan en åsna och jag ville försöka. Ryggen är alltid värst på morgonen. Den här morgonen var inget undantag – hur jag nu kunde inbilla mig det.

Jag ber inte om hjälp eller söker vård i första taget. Kan själv, försöker själv. Som nu. Jag har egenvårdat med värme, gel, vila, receptfria tabletter, naprapat och det har inte räckt.

Doktor Jan är inte nån doktor man tjafsar med. Det är raka puckar som gäller. Han tyckte att tre veckor med en eländig rygg var nog. Men grejen är att ryggskott måste ha sin gång. Vi diskuterade medicin och det är problematiskt på grund av min mage och bråcket. Nu fick jag i alla fall utskrivet Paraflex som jag kan ta till natten. De är mot värken och gör mig dessutom sömnig. Det vore liiite skönt att få sova en hel natt och inte vakna varje gång jag rör mig. Jag ska fortsätta med Naproxen och kombinera med Alvedon. Fast dumhuvejag glömde köpa alvedon på apoteket.

Eftersom jag blev sjukskriven dessutom fram till dan före min födelsedag kan jag faktiskt ta Paraflex även på dagtid om jag skulle få outhärdliga smärtor. Och så ska jag fortsätta hos naprapaten, men inte låta honom dra i mig. Det har han inte heller gjort, bara masserat och tryckt.

Jag har mejlat till min enhet på jobbet och gett rapport. Försökte ringa HR också, men det var värre. Det blir ett nytt försök i morgon. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt sjukintyg. Gissar att jobbet måste få se det, men att det sen ska till Försäkringskassan. Äh, jag är helt enkelt sjuk för sällan. Jag minns inte hur man gör.

Plåster på lilltån

Ibland räcker det med ett plåster när man är sjuk, men inte alltid.

Sist jag var sjuk, i samband med alien-operationen, minns jag att det ringde en kvinna från Försäkringskassan och kollade om jag verkligen skulle börja jobba så tidigt. Jag hade dessutom skickat in läkarintyget för tidigt, det vill säga ett par dar innan jag skulle gå tillbaka och jobba. Men jag började den dan det var sagt och även om det var skittufft fixade jag det. Och klarar jag att jobba fyra veckor efter en alien-operation ska jag nog klara av att börja jobba om ett par veckor igen, förhoppningsvis efter ryggskott. Nu är jag inne på fjärde veckan med en rygg jag helst vill amputera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ryggande inlägg.


 

Tofflan på köksgolvet

Tofflan på köksgolvet, mitt bästa tillhåll just nu.

Som du kanske fattar av inläggets rubrik gick det inte alls bra att jobba idag. Jag vaknade efter att ha sovit uruselt (vaknar varje gång jag vänder mig i sängen), tvättade mig och la mig på köksgolvet. Redan då hade jag skitont, alltså, och arbetsdagen hade inte ens börjat.

Att köra bil gjorde ont typ hela tiden – vilket det inte har gjort riktigt tidigare – så när jag kom fram till kexfabriken/besticklådan hade jag, på ren svenska, inte bara skitont utan jävligt ont. Jag var rejält smärtpåverkad, nästan omtöcknad.

Och faktum är att jag gjorde nåt ovanligt: jag insåg mina begränsningar och ringde min husläkarmottagning. Efter trekvart blev jag uppringd. Under tiden gjorde jag lite nytta och fixade en nyhet. Vet inte hur texten blev med tanke på mitt tillstånd.

Jag har fått en läkartid klockan 13 idag och är evigt tacksam för den! Igår kväll tog jag nämligen den sista tabletten av den receptbelagda antiinflammatoriska medicinen jag hade i mina gömmor. I morse blev det den receptfria. Nu hoppas jag att doktor Jan skriver ut nåt som gör susen. Eftersom jag var hemma hela förra veckan behöver jag också ett läkarintyg. Jag vet ju inte om jag blir sjukskriven, men jag skulle tro det. Sist jag hade ett liknande rejält ryggskott blev det sex veckor. Det var för övrigt under den tiden min dåvarande chef planerade och förberedde för min avpollettering, fick jag senare veta. Snacka om att hugga i en rygg som redan var kass!..

Spottande grodor

Hade ingen bild på nån potta, så det blev sPOTTAnde grodor i stället. Ungefär så jag känner mig.

Nu tror jag inte att det blir sex veckor, möjligen nån. Det här är ju fjärde veckan med ryggont, så det bara måste bli bättre snart. (Eller?) Min nuvarande chef behöver inte planera min av-pollettering, för min visstidsanställning gäller ju bara till och med den 30 april. Nåt annat vet jag inte. Trots det har jag dåligt samvete för att jag inte är på jobbet eftersom jag sätter mina kollegor på pottan. Men jag tror att de hellre blir satta där än att jag är på jobbet och stönar och gnäller och nästan grinar, som idag.

Detta inlägg har jag för övrigt legat ner och skrivit. Den enda ställning som funkar just nu.

To be continued…  

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett födelsedagsinlägg med en hel del gnäll.


 

Blåsippor i glöggmugg

Blåsippor i glöggmugg, plockade tidigt på födelsedagsmorgonen av äldsta dottern.

Det var Fästmöns födelsedag igår. Och oavsett mående ville jag självklart åka dit. Nu hade jag bara hunnit få hem presenter i form av böcker. Tack, Bokus, för att ni finns! Jag hade inte haft möjlighet att skena i affärer. Därför gjorde jag ett litet presentkort att användas i valfri klädaffär. Och så tog jag med en flaska Amarone från vinskåpet. Alltid något.

Anna födelsedagen 11 april 2014

Födelsedagsbarnet godkände inte heller den här bilden, men det skiter jag i. Hon är så söt!

Anna hade blivit firad av några av barnen samt mamma och pappa tidigare på dan. Till kvällen var det min och de två äldstas tur. Lillknodden hängde förstås med på ett hörn!

Eftersom Anna inte heller är hundra procent frisk från sin förkylning, blev det middag som till stor del lagade sig själv: grillad kyckling, potatisgratäng och baguette. Det var underbart gott och jag åt alldeles för mycket eftersom jag inte hade ätit riktig lagad mat på en vecka. Till dessert blev det kaffe och en bit hallontårta.

Min rygg var jättebesvärlig igår eftermiddag och kväll, så jag satt så gott jag kunde på den hårdaste stolen när vi åt middag. Sen låg jag mest på golvet resten av kvällen och tittade på min älskades söta fötter under bordet. Hårt golv tycks vara den bästa medicinen mot ryggen. Medicinen i tablettform har inte gjort nån sorts verkan alls än.

Annas fötter

Jag låg mest under bordet och tittade på födelsedagsbarnets fötter.


Utanför mina fönster  
har det blivit vår.  Jag missar visst allt sånt i år. Och nästa vecka är det redan påsk..!

På måndag är det tänkt att jag ska jobba igen. Då har jag varit hemma de dagar jag får vara hemma utan läkarintyg. Jag ringde chefen igår förmiddag, men han svarade inte. Lämnade ett meddelande på hans mobilsvar att jag kommer på måndag samt lite grann om medicin och behandlingar. Bad honom ringa tillbaka, fast det gjorde han aldrig. Han fick väl all information av gnällspiken som han behövde.

Små kycklingar i gräs

Annas påskpyssel, små kycklingar i gräs, är väldigt söta också.

Idag är det lördag och jag har åkt hem till mitt. Släppte av Anna vid hennes jobb på vägen. Elias får vara ensam hemma tills nån av storasyskonen kommer. Johan jobbar och beräknas vara den som kommer hem först, klockan 17. Anna kämpar på till klockan 20 och är inte hemma förrän runt 21 eftersom hon bussar. Tjejerna är ute på vift.

Jag hade tänkt ett slag att Elias kunde följa med hem till mig, men jag har så ont och idag behöver jag vila. Smärtan gör mig oändligt trött. Och i skrivande stund har jag ingen aning om hur jag ska kunna jobba på måndag. Ryggen gör fruktansvärt ont. Värst är att stå och gå. Sitta och ligga går nu hyfsat om jag hittar rätt lägen. Men det värker typ hela tiden.

Hoppas du får en fin helg utan smärtor!!! Skriv gärna några rader och berätta vad du gör. Jag behöver få lite input från nån som gör nåt kul.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  diverseinlägg.


 

Jag har uppnått dagens mål: vattna mina krukväxter. Lite annat har jag fått gjort också. Eller gjort och gjort… Jag gör minsta möjliga, för idag bråkar rygghelvetet igen. Det känns som en kniv har stuckits in nedtill på vänster sida. Och så har jag sträckt mig, denna gång på höger sida, högt upp och ända upp i nacken. Du må tro att jag längtar efter naprapaten!

däck

Sommardäcken ligger i alla fall inuti min bil nu.

Snälla Johan har redan varit här och lyft in mina sommardäck i bilen. Medan jag får nån sorts behandling av Naprapat-Björn i morgon, sköter bilverkstan om hjulskiftet från vinter till sommar. Logistik, kallas det. Nu återstår att fundera ut hur vinterdäcken ska hoppa in i kallförrådet efter skiftet.  Det spörs, det… Lika snäll som Johan är hoppas jag Björn är stark och gör skäl för sitt namn genom att säga åt min rygg. På skarpen, som de säger hemmave.

Det blev ett samtal till chefen vid lunchtid. Han satt och jobbade. Jag startade jobbmobilen på förmiddagen och kollade av min kalender och en del mejl, nämligen. Tyvärr har jag dåligt samvete för att jag är hemma och sjuk. Ja, jag är dum. Chefen och jag ska höras på fredag igen. Jag har i alla fall sagt att jag mest troligt blir hemma hela veckan och förhoppningsvis dyker upp på måndag. Om jag inte kommer på måndag måste jag ha ett läkarintyg, för jag får inte vara sjuk och hemma längre utan ett sånt. Måndag… det är fyra dagar och lite till till dess. Jag hoppas Björnen gör underverk, som sagt, i morgon.

Infektionen, däremot, måste ha sin gång och symtomen är lindrigare idag. Framför allt är febern lägre och det är positivt. Jag ska inte berätta vad jag hostade upp tidigare. Men…

Det löser sig! sa han som sket i vasken.

När bilen var inkörd i garaget mötte jag en del av de kvinnor som drabbades av gårdagens skott. De bad om hjälp och jag kunde hjälpa dem på ett enkelt sätt. Men som jag ser det finns det fortfarande totalt sett bara förlorare. Kvinnorna i sammanhanget är kanske den största gruppen förlorare, dock.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Men nu är det väl rena snurren! För tio år sen tvingades Fredrik Jansson i Skellefteå att amputera sitt ena ben. Nu måste han åka in till Umeå vart tredje år för att en läkare ska intyga att benet inte har växt ut igen. Skälet till att han verkligen åker och visar sitt icke-ben är att han vill fortsätta få tillstånd för handikapparkering.


Dockben kan inte heller växa ut när de har amputerats.

                                                                                                                                                                                                                                                    Så dumt, säger jag bara! Så himla dumt! Ett amputerat ben växer ju liksom inte ut igen… Trött man blir på Sverige och hur personer med funktionshinder behandlas ibland…

Read Full Post »

Föga förvånad blir jag när jag läser/ser i allehanda blad och etermedia idag att Försäkringskassan får kritik. Allvarlig kritik. Och inte bara av oss vanliga dödliga utan av Inspektionen för sjukförsäkringen, ISF.

ISF har haft regeringens uppdrag att granska hur Försäkringskassan använder de nya sjukskrivningsreglerna från 2008 och 2010. Kritiken är allvarlig på vissa punkter:

  • sjuka bedöms olika
  • läkarintygen är ofta undermåliga
  • besluten är sällan motiverade så att den lilla människan förstår skälet till beslutet

och, värst av allt…

  • myndigheten talar över huvudet på folk.

Försäkringskassan själv begriper inte kritiken (!). Försäkringsdirektör Svante Borg tror inte på att folk inte skulle veta vilka ersättningar de kan få eller att man talar över huvudet på folk. Ett skäl till detta, menar han, är att det finns personliga handläggare som under lång tid följer den enskilde.

HA! Nu vet ju jag inte hur det är på Försäkringskassan eftersom jag aldrig – ta i trä! – har behövt ha nån längre kontakt med dem. Men jag kan se mig omkring på andra myndigheter och dess handläggare, till exempel Arbetsförmedlingen. Och stället där jag själv arbetade, bland annat som handläggare, under två decennier. Inget av ställena är ens snäppet bättre än Försäkringskassan i det stora hela. Jag försökte vara en obyråkratisk byråkrat samtidigt som jag förstås följde lagar och regler. Men att hjälpa den lilla människan satte jag faktiskt främst. Det gör man inte idag på våra myndigheter. Där har byråkratin, som byggdes upp samtidigt med folkhemmet, fått sprida sig fritt och tar nu över såväl byggnader som personal. Inte jobbar man inom en myndighet idag för att man har nån sorts ideologi och kanske vill hjälpa människor som har det svårt. Nej, jag tror att ställena vimlar av små sadister som nu ser en chans att få utlopp sina perversa lustar och dessutom lönas för det.

Notera dock att undantag finns. De finns. Och dessa ska höjas till skyarna för att de orkar stå emot såväl idioter som idiotier!

Read Full Post »

Vaknade till sedvanliga oljud, men med Fästmön snusandes bredvid. Det känns bra att hon kom hit även om hon mest ligger och inte orkar nåt, stackarn. Febern är lite lägre idag igen, men hon låter som Kakmonstret när hon pratar och har fruktansvärt ont i huvud och ansikte. Bihålor, jo jo, men såna får man ju inget för att ”rensa upp” om man orkar pallra sig till doktorn. Och är hon inte bättre på måndag måste hon nog ändå försöka just pallra sig – då är det sjunde dan hon är sjuk, stackarn, i såna fall och det betyder ju att hon måste ha läkarintyg. Jag försöker annars serva och pyssla om, men jag kan ju inte ta bort det som gör ont, tyvärr.


Anna? Nej, jag skrev att hon LÅTER som Kakmonstret, inte SER UT som Kakmonstret!

                                                                                                                                                       Vänliga och kloka CL ringde framåt lunchtid och önskade gott nytt år. Dan var solig och CL skulle ge sig ut för att besöka en kär, men saknad  familjemedlem som tyvärr inte längre finns i livet. Mina tankar går till dig, CL och till alla som saknar nån kär.

Mamma och jag tog en härlig promenad medan det var lite ljust. Lite praktiskt arbete utförde vi också eftersom vi halkade ut till soprummet med tre soppåsar. På vägen ut såg jag ett plan som verkade dyka ner i husen, nästan… Men det kom aldrig nån smäll, så jag utgår från att allt gick bra.


En märklig syn i skyn.

                                                                                                                                                       Jag ville fota mer, men hittade just inget roligt eller vackert mer än detta bord med tillhörande bänk. Tänk så avlägset det känns att sitta där och ta en kopp kaffe nu…


Massor av snö och ingen vill nog fika här just nu…

                                                                                                                                                     Mamma tyckte mest att jag var jobbig som stannade med mobilkameran, den tejpade, du vet, titt som tätt. Hon pinnade på snabbare än blixten!


Mamma pinnade på snabbare än blixten.

                                                                                                                                                 Noterbart trevligt var att tre (3) för mig okända personer vi mötte hälsade. Vänligt! Det är mer än man kan säga om somliga man känner. Men det handlar väl om… ilska, ömma punkter eller kanske rentav brist på hyfs hos vissa…

Hemkomna igen var vi lite frusna. Mamma intog TV-soffan tillsammans med kaffe och pepparkakor. Jag har förberett lite för en enkel nyårssupé i afton – det vill säga korkat upp ett egenproducerat rödvin från 2002 för luftning, plockat fram stekpanna och ugnsfast form, lagt ett par starköl på kylning, tagit in två påsar skumtomtar* samt dukat. Anna ligger i sängen med leksaksdatorn på magen och svarar på kommentarer på sin blogg. Hon är väldigt söt, men väldigt medtagen. Eller som vi säger på tramsspråket:

Suk och syld!**

Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i världen innan jag sätter på mig förklädet eller gör nåt annat som dock inte har med nåt påsättande att göra… (Men FY… Det där var ju snudd på… snusk…)

                                                                                                                                           *Skumtomtarnas roll i nyårssupén? Jaaa, nu blev du allt bra nyfiken, va´?!
** suk och syld = FÖRSKRÄCKLIGT sjuk och förkyld

Read Full Post »

Older Posts »