Tar bloggarna över bokhyllorna?

Ett bokligt blogginlägg.

---

 

Pennan som jag ska signera min första bok med fick jag i slutet av juni förra året. Den är oanvänd.

Bloggare är unga, vana att bygga sina egna universum och nu är de på väg att ta över bokhyllorna. Det hävdar Catharina Hansson i Akademibokhandelns aprilnummer av LÄS! Enligt skribenten har förlagen länge suktat efter bloggare och nu värvar man för fullt bloggare som har miljonpublik.

Eh… har förlagen missat min blogg? Troligen inte. För det handlar om bloggare som skriver om livsstil och mat, hälsa och träning för det mesta. Samtidigt betyder inte en miljon läsare på bloggen lika många sålda böcker, enligt förläggaren Cecilia Nilsson i artikeln. Fast en välkänd och välbesökt blogg ger ju marknadsföring på köpet, inser även hon.

Men många bloggare som debuterat som författare är onekligen unga eller vänder sig till en ung publik. De exempel som nämns i artikeln är Sandra Beijer vars debutroman Det handlar om dig (2014) har samma målgrupp som hennes blogg – tjejer 15 år och äldre. Elin Lucasi är en annan ung bloggare vars debut sker i år med seriealbumet Jag är den som är den. Elin Lucassi säger i artikeln att hon genom bloggen har skapat sig en egen plattform där hon kan göra som hon vill. Hon klämmer dessutom till med…

[…] Att blogga är att vara envåldshärskare i ett universum man själv har skapat. […]

Och så menar hon att de unga bloggarna är en maktfaktor för de är inte bara utseendefixerade. De har massor av makt, även ekonomiskt. Blondinbella nämns som exempel på ett bloggimperium som omsatte tio miljoner kronor förra året.

Sanna Lundell, en annan känd bloggare och författare till Djävulsdansen (kommer ut i maj i år), anser att bloggen har oändliga möjligheter för en författare. Hon köper inte heller etablissemangets förakt för bloggar och bloggare, för en blogg är inget sämre litterärt verktyg än en roman. Föraktet kommer från det faktum att bloggar mest skrivs och läses av tjejer, tror hon. Men bloggen kan vara mer än ett litterärt verktyg, den kan ju vara ett sätt att skapa sitt eget varumärke och göra PR för sig själv.

De två litteraturvetarna Boel Hackman och Maria Wahlström har undersökt såväl skapandet som självskapandet i dagbokslitteraturen och genrer besläktade med den. Senare i år ger de ut antologin Jag är den jag är: från bekännelser till bloggar. Genom att skriva i dagboksform presenterar man sig själv trots att texten egentligen inte är tänkt att bli läst av nån annan än en själv. Genom att blogga icensätter man inte bara sig själv utan man gör det inför publik, menar de. Man gestaltar sig själv – även den man vill vara.

Intressant, tycker jag, och viftar med manus framför förlagens näsor. Dessvärre kan jag inte dra av några år på min ålder.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Gamla spår… och nya

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Djävulsdansen del tre: ”Han valde bort familjen och söp ihjäl sig”

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Mannen som avses i rubriken hette Hans Trygg. Orden är hans familjs. Som utomstående går det inte att föreställa sig hur det känns när ens make/pappa ställs inför valet familjen eller alkoholen – och han väljer det senare. En make/pappa som väljer att supa ihjäl sig… I den tredje och sista delen av Djävulsdansen berättar Agneta Trygg och hennes barn om hur det var att leva med Hans – och hur de har levt efter Hans. Fästmön och jag tittade tillsammans igår.

Agnetas man valde alkohol framför familjen. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Denna den sista delen av serien handlar om att bryta mönster. Agneta Trygg och hennes familj levde ett fint liv i samhällets övre klasser. De var sinnebilden för Den Perfekta Familjen. Men det de flesta inte förstod var hur indränkt i alkohol den bilden var. Agneta blundar och skäms under många år. Maken Hans förlorar jobbet – antagligen på grund av alkoholen. Det blir fritt fram att dricka. En dag får de vuxna barnen nog och ställer ett ultimatum: sluta sup eller förlora oss. Hans väljer att förlora familjen. Han super ihjäl sig.

Rustan berättar om hur han och pappa så småningom började supa tillsammans. Rustan var bara ett barn när han hade sin första fylla. Men även han ställs inför ett val så småningom av sin gravida flickvän: fortsätt med missbruket eller träffa ditt barn. Rustan väljer en annan väg än Hans.

Och programledaren Sanna Lundell är tre veckor på behandlingshem och pratar om sina upplevelser som medberoende anhörig. När Ann Söderlund ska hämta henne vill hon knappt åka därifrån…

Utifrån sett känns det som om alla dessa människor har ett oändligt behov av att prata om det de har varit – eller är – med om. Att släppa fram trollen i ljuset… Det är ju då trollen dör…

Jag tycker den här serien har varit riktigt bra, trots en lite trevande inledning. Den har väckt tankar och funderingar i mig. Jag, som ändå har varit relativt skonad. Inte helt, men relativt. Det är viktigt också att visa att missbruk finns överallt i samhället, i alla klasser. Det är skämmigt och pinsamt, visst, men det gäller att bryta mönster för att ha en chans att klara sig.

Toffelomdömet blir det högsta.

Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen.

Här kan du läsa vad jag skrev om den andra delen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Djävulsdansen del två: ”Medberoende… jag var ingen medberoende…”

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Citatet i rubriken kommer från författaren Märta Tikkanen i en av slutscenerna av hennes samtal med Ann Söderlund. Märta Tikkanen menade att hon och de fyra barnen levde sitt liv, alkoholiserade maken Henrik sitt eget. Och hennes prioritet och främsta uppgift vara att ta hand om barnen. Igår kväll gick den andra delen av Djävulsdansen på SvT1. Temat var just medberoende. Jag kunde inte titta igår utan spelade in på DVD-hårddisken för att i stället glo idag på eftermiddagen.

Märta Tikkanen och Ann Söderlund. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Just mötet mellan Ann Söderlund och Märta Tikkanen känns väldigt laddat. Den hatkärlek – eller det kärlekshat – som fanns mellan makarna Tikkanen är så otroligt stark och tydlig fortfarande, trots att Henrik varit död i 30 år. Ann Söderlund berättar vid nåt tillfälle att hon haft Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga som sin medberoendebibel. Och så vill Märta Tikkanen inte ens kalla sig medberoende!

Sanna Lundell, den andra programledaren, träffar Ulrika och Micke. Ett vanligt par, men där en drack för mycket och en försökte dölja det så mycket som möjligt för omgivningen – tills den som var sjuk nästan dog av kombinationen lugnande tabletter och alkohol. Extra starkt i det här mötet är barnens närvaro. Dottern, som tycker att det är bra att alla vet hur det ligger till nu.

Och så Martin och hans tjej, där beroendet var ätstörning, framför allt… Hur mycket ska en partner stötta sin andra halva? Kan man behöva ta hjälp av flera?

Sanna Lundell hos psykologen gav en och annan tanke hos mig. Särskilt det psykologen sa om att man inte ska dölja nåt för barnen. Han menade att barn är smarta, de fattar att det är nåt fel. Sanna Lundell undrade om det inte blir värre då. Men i ett missbrukarhem är det ju redan dåligt, menade psykologen.

Det är många tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud efter andra delen. Den här delen känns bättre än förra veckans program eftersom alla medverkande verkade ha kommit vidare på ett eller annat sätt. Förra gången var jag mycket bekymrad över den unge Simons väl och ve. Nästa tisdag går den tredje och sista delen. Då handlar det om att bryta mönster. Och programledarna berättar ännu lite mer om sina medberoenden.

Toffelomdömet för andra delen blir det högsta. Det här var ett mycket starkt program!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Djävulsdansen

Ett inlägg om en ny TV-serie.

---

 

Sanna Lundell och Ann Söderlund för i Djävulsdansen. (Fotot är lånat från SvT:s webbplats.)

Alldeles nyss har jag sett den första delen av Djävulsdansen. Jag är ganska schack matt. Det handlar om beroende och medberoende och trots att jag varit bara lite drabbad i mitt liv är det jobbigt att se det här programmet.

Programledarna Ann Söderlund och Sanna Lundell träffar en kvinna och en ung man som båda är barn till missbrukande föräldrar. Hillevi Wahl har skrivit en bok om sin uppväxt, till och med. Hon berättar väldigt rakt på sak och vi får också höra en del stycken ur hennes bok. Det är nästan skönt att höra henne berätta om sitt skrivande och om hur hon går in i det. Men det gör ont när hon berättar att hon också går sönder under arbetet och lyfts ut till den nya verkligheten av sin make.

Den unge Simons upplevelser är nyare i tiden. Hans pappa har varit drogfri i tio månader när de träffas. Det är så… tufft.

Det blev en stark start av den här programserien. Trots det och trots att programledarna själva har deltagit i en djävulsdans som medberoende i sina familjer, blir det inte riktigt fullträff. Simon är så skör, så skör och en gravid och känslosam Ann Söderlund känns kanske inte riktigt som den bästa samtalsledaren när Simon ska konfrontera sin pappa. Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar vad som händer med Simon efteråt. Hans pappa åker tillbaka till behandlingshemmet, men den unge mannen… Vart tar han vägen? Vem har en famn för honom?

Men det jag gillar med programmet är blandningen av kända och vanliga människor. Det känns rätt och viktigt att visa att ”alla” kan drabbas. Efter varje program finns det möjlighet att chatta med programledarna och producenten Ann-Linn Guillou på SvT:s webbplats.

Toffelomdömet för första programmet blir inte det högsta, men högt!

Nästa gång får vi träffa Märta Tikkanen, till exempel, vars man Henrik hade grava missbruksproblem.

Missade du första delen kan du titta här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stalkers – förföljare med social inkompetens och fixering

Ett inlägg om TV-programmet Stalkers.

Igår kväll var det inte mycket liv i luckan här. Vi bestämde oss för att titta på TV3:s program Stalkers. Och jag kan meddela att jag blev totalt botad från kiss-och-bajshumor för all framtid.

Hasse Aro och Sanna Lundell programleder Stalkers. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)

Gårdagskvällens program handlade nämligen om en stalker, en förföljare, som kallades Bajsmannen. Bajsmannen härjade/r på internet, främst på Facebook. Sitt ”namn” fick han i programmet på grund av det faktum att han lyckats publicera bajsbilder på en kvinnas Facebooksida.

Bilderna visades i TV-rutan och jag ljuger om jag säger att jag tittade. Jag blev tvungen att vända mig bort, det var fruktansvärt vidrigt. Hur kan man bara komma på en sån idé???

Vidare har den så kallade Bajsmannen skapat manipulerade bilder där han till exempel har tagit profilbilder av nåns ansikte och monterat på en naken kropp. En av kvinnorna fick till sist nog när mannen gav sig på hans dotter. För det hjälpte inte att polisanmäla eller stänga kontot – trakasserierna och förföljelserna bara fortsatte.

Hasse Aro och Sanna Lundell är programledare. Till sin hjälp har de några experter. Tillsammans med dessa utarbetar de en strategi som sen vanligen leder till att Hasse Aro konfronterar stalkern.

Jag kan tycka att det borde vara polisens sak att göra detta och inte folk från ett TV-program. Inte heller är jag säker på att det är rätt metod att hantera stalkers. I en del fall upphör förföljelserna, medan förföljelserna fortsätter i andra fall. Men vad gör man i sin desperation när varken hot eller bilder eller ens stalkerns IP-nummer räcker för att få polisen att ingripa?

Man kan lära sig mycket av det som sägs i programmet, helt klart. Framför allt tänker jag på beskrivningen av gårdagskvällens nätstalker.

Han lider av en social inkompetens, men behöver för den skull inte vara en ren dåre

sa en av experterna. Och fortsatte:

Men han har en fixering vid vissa människor, i det här fallet coacher.

Den typiske nätstalkaren är en person som tillbringar det mesta av sin vakna tid ute på nätet där h*n förföljer folk – inte nödvändigtvis människor han känner. Så var inte fallet igår, till exempel. Bajsmannen hade inte träffat nån av de två kvinnorna eller mannen som framträdde i programmet och som har blivit/är förföljda av honom.

En av kvinnorna har försökt att få Bajsmannen att sluta genom att försöka kommunicera med honom. Då kräver han nån sorts upprättelse. Kvinnan sa bland annat:

Han vill förhandla så att jag ska framställa honom som så bra som möjligt på nätet.

När jag går till mig själv kan jag bara nicka instämmande. Det var så mycket i gårdagens program som stämde in på det jag själv har upplevt och upplever. Min version av upprinnelsen är att en person och jag hade olika åsikter i ett ämne jag skrev om här på bloggen. För tre och ett halvt år sen, om inte mer nu. Personen uttryckte sig väldigt otrevligt i sina kommentarer. Jag blev kontaktad av flera av mina vänner och bekanta som bad mig

göra nåt

eftersom de upplevde ett stort obehag när personen kommenterade här hos mig. Det gick så långt att flera sa att de skulle sluta kommentera här.

Mitt sätt att lösa det på var att blockera personen från att kommentera. Då har vi alla sluppit oförskämdheter. Däremot har jag inte sluppit ifrån förföljelser och förtal i andra sociala medier. Det har till och med gått så långt att personen har kontaktat människor i min yrkessfär för att, så att säga, ge dem sin version. Det är människor som kanske inte ens har nån aning om att jag känner mig förföljd. Vidare har jag inte berättat för fler än familjen samt en vän som numera är avliden vem jag känner mig förföljd av. Men många har gissat eller var med vid diskussionen för tre och ett halvt år sen och vet/tror sig veta vem det är ändå.

Även jag har kontaktat personen och vädjat. Det gjorde jag så sent som i slutet av förra året, när jag kände att jag ville lägga all kraft på att bli frisk från Lilla c (flera stora tumörer som visade sig vara godartade, tack och lov!).

Men jag tänker INTE, såsom även min stalker föreslog, be om ursäkt här på bloggen (för vad?). Det vore för mig att göra som Bajsmannen ville: bli framställd i god dager. Hur skulle jag kunna det? Det är inte jag som har förföljt.

Jag säger som en av kvinnorna igår:

Jag vill bara att förföljelserna ska upphöra!

Över tre och ett halvt år och förföljelser på ibland flera gånger i timmen, dygnet runt, på bloggen. Vad som sprids om mig i sociala medier har jag bara delvis en aning om. Nu vill jag att detta sjuka beteende upphör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Stalkers

En ny serie på TV3, Stalkars, hade urpremiär i kväll. Jag bänkade mig för att titta på när Sanna Lundell och Hasse Aro tog sig an ett fall med en stalker som förföljde en tjej, känd från en dokusåpa.

Hasse Aro och Sanna Lundell hjälper personer som är utsatt för stalkers. (Bilden är lånad från TV3:s hemsida.)

Kvällens avsnitt handlade om Susanne som började få kommentarer på sin blogg i samband med att hon var med i en dokusåpa på TV. Det hela eskalerade till sms, mms, mejl och telefonsamtal. Personen som förföljde henne uppfattade det som att de hade ett förhållande – trots att de inte ens hade träffats. Susanne svarade inte heller på kommentarer, sms eller mejl. Ändå fortsatte förföljandet.

I programmet konfronterades stalkern av Hasse Aro och medhjälpare. Hur det gick tänker jag inte avslöja här!

Det läskiga med den här mannen är hur han bara fortsätter och fortsätter att mejla, framför allt. Han är inne massor med gånger på hennes blogg – en gång har man bevis för att han besökt den 31 gånger på ett dygn! Men faktum är att det är en gång lägre än toppnoteringen för en av mina förföljare… Så nu är ju frågan hur jag går vidare… Det tål att tänkas på.

Serien Stalkers första avsnitt behöver jag inte tänka alltför länge på för att ge ett toppenbetyg! Serien tar upp ett synnerligen angeläget ämne!

Livet är kort.

Read Full Post »

Middag med TV-tidningen

Varje tisdag köper jag Expressens TV-tidning. Ja, det ska vara Expressens. Den är bäst, tycker jag. Den vidhängande kvällsblaskan har jag som sport att undvika köpa. Om man scannar sina varor brukar det gå bra att slippa undan.

Efter att ha försökt hålla mig upprätt i duschen (svårt att stå, hälen är synnerligen ond idag) i en kvart för tvagning, bänkade jag mig vid köksbordet med min middag: två rostade mackor med ost, cornflakes med mjölk och ett par skedar av mamma kusinen B:s fantastiska morellsylt. Torftigt? Inte alls. Morellsylten gör detta till en lyxmiddag, så det så. OCH NU VAR JAG INTE IRONISK!

Middag med TV-tidningen. Ifall måltiden skulle dra ut på tiden finns annan lektyr i närheten.

Så började jag sleva in och bläddra OCH MARKERA. Jag gör nämligen som min far, jag markerar de program jag ska se eller spela in den kommande TV-veckan. Förresten, varför är inte TV-veckorna samma som de vanliga veckorna? I TV-tidningen börjar de på torsdagar. Konstigt.

Den kommande TV-veckan ser i alla fall verkligen lovande ut, för en gångs skull. Till och med i helgen finns det nåt att titta på. Helgerna den senaste månaden har varit ovanligt torftiga på TV-fronten. Jag slösar nämligen inte bort min tid med att slöglo på TV. Nej, det ska vara särskilda program. Till och med när TV:n agerar insomningstablett ska det helst vara nån serie om rättstekniker eller poliser fast jag inte tittar.

Vad ska jag då glo på som är så bra? Så här ser min kommande TV-vecka ut:

• På torsdag klockan 21 – 22 är det Criminal minds på Kanal 5. Det är fjärde delen av 24 av avsnitt som är från nuvarande säsong. Inga repriser, alltså.
• På lördag klockan 21.30 – 22.40 är det säsongsstart för Downton Abbey i SvT1. Åtta nya avsnitt blir det.
• Efter Downton Abbey sitter jag kvar, för direkt efter, i samma kanal kommer det första av sju avsnitt av Friday Night Dinner. Den judiska familjen Goodman har fredagsmiddag och den som gillar brittisk humor får skratta nästan non stop i en halvtimma. Dessutom är programmet inte färdigskrattat, det vill säga det innehåller inga i förväg inspelade skrattsalvor.
• På söndag klockan 21 – 22.30 på SvT1 är det dags för det första av två nya Arne Dahl-avsnitt, Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Jag vet inte varför jag tittar på denna Arne Dahl-serie, för jag tycker inte att Arne Dahl skriver spännande böcker. Dessutom är skådespeleriet rent uruselt i TV-serien. Allra sämst är Magnus Samuelsson vars breda östgötska gör sitt till att jag sitter och skäms. För det blir som att göra narr av det fina språket östgötska när det hoppar ut ur hans mun. Dessutom uppfattar jag inte hälften av vad han säger. En liten kurs i skådespeleri hade inte skadat där. Men ändå. Jag ska titta.
• På onsdag klockan 21 ska jag försöka stå ut med reklam-TV, TV3,  och se på första delen av åtta av serien Stalkers. Programledare är det osannolika paret Hasse Aro och Sanna Lundell. Bara i vårt land är 150 000 personer utsatta för stalkning, eller förföljelse, som det heter på svenska, och trakasserier. Synnerligen angeläget ämne, alltså!

En ovanligt fullspäckad TV-vecka för min del, med andra ord. Inte troligt att jag sitter framför TV:n varje kväll det är nåt bra, jag har programmerat DVD-hårddisken, som alltid.

Vad ska du glo på i veckan som kommer???

Livet är kort.

Read Full Post »