Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged 22/11 1963, 7:an, 98-årskalas, alkohol, arbetspass, Arne Dahl-filmer, ändra, överleva, bästefåtöljen, berätta, bonusvisit, buss, bzz, Castelforte Valpolicella ripasso, det förflutna, detalj, en droppe fil, ensam, företag, författare, förhindra mordet på president Kennedy, Fortitude, fräscha till mig, göra mig iordning för natten, glo, halvseg, helg, hjälpa, humor, ingripa, irriterad, klarvaken, kund, läsa, lätt, litteratur, liv, lyssna, mamma, mat, märklig, måndag, middag, mobiltelefoni, moln, nå mitt mål, nervös, nyfiken, ofokuserad, ordna sig, Poirot, prata östgötska, primär uppgift, räkning, rödvin, rörigt, resa i tiden, rester, säga nåt klokt, sätta fart, sång, se framåt, sitta stilla, skriva, smart, sms, sol, solig, spännande, Stephen King, svischa förbi, systemuppdatering, ta tid, tanke, tegelsten, telefoni, tidsresa, träd, trösta, undantag, ursegt, vacker on 16 mars 2015|
8 Comments »
Ett soligt måndagsinlägg.
Sol hittade jag mellan träden i helgen. Idag finns den överallt, känns det som.
Tänk att en måndag kan vara så solig och vacker! Idag behöver jag inte jaga nån sol – den finns här och lyser klart och starkt. Det är inte ett moln på himlen utanför. Jag ska in till stan mitt på dan och träffa F. En gång var jag kund i F:s företag. Nu träffas vi, som vanligt när det gäller mig, alltför sällan. Men det blir riktiga långsittningar när vi väl träffas. Det lär inte bli nåt undantag idag. Lite märkligt, det där ändå, att man kan gå från ett företagare-kund-förhållande till två människor som gillar att prata om ”allt”. Det är en sån där guldkant i tillvaron jag sparar på.
Gårdagen blev en halvseg historia. Jag skjutsade hem Fästmön från jobbet när hon hade slutat på eftermiddagen eftersom hon åter skulle bli mamma på heltid – helgen blev bara en bonusvisit hos mig mellan arbetspassen. En timme efter skjutsningen var jag hemma i New Village igen. Av nån anledning kändes det väldigt ensamt just då. Detta, i kombination med andra tankar som tär, gjorde att humöret inte var det soligaste. Jag ringde i alla fall lilla mamma för att få höra om 98-årskalaset. Hon gav mig alla detaljer och jag lyssnade i 40 minuter. Sen hjälpte jag henne telefonledes med några räkningar. Och så fick jag två minuter att prata. Just igår önskade jag extra mycket att mamma var mamma – nån som lyssnade, sa nåt klokt och tröstande i stil med att:
Det ordnar sig!
Lagade till middag på rester från frysen. Det fanns ett glas rött kvar och det sköljde jag ner maten med. Sen parkerade jag mig i bästefåtöljen och läste 150 sidor ur min tegelsten på gång. Det är en spännande, men märklig historia om en man som kan resa i tiden. Hans primära uppgift med tidsresorna är att förhindra mordet på president Kennedy. Naturligtvis passar han på att ingripa på andra ställen i människors liv också – och det är inte alltid varken lätt eller så smart… Vad jag tror att författaren kort och gott vill säga med den här boken är att låta det förflutna vara just det förflutna, nånting vi inte kan, bör eller ska försöka ändra – det går ju inte. I stället ska vi se framåt. Det låter lätt och logiskt, men… Tja, du vet kanske själv hur det kan vara.
Kvällen i bästefåtöljen avslutades med ett par goa vänner per sms och därefter Arne Dahl samt Fortitude. Arne Dahl-filmerna är sisådär. Jag tycker i vart fall att de blir lite bättre för varje gång, trots att jag också tycker att alla pratar östgötska till slut. (Ska jag av alla människor säga…). Men Fortitude… jag blir bara mer och mer irriterad och ofokuserad och igår slutade det med att jag i stället för att sitta stilla och glo gjorde mig iordning för natten. Nej, jag tycker det är ursegt och rörigt. Jag la mig i sängen och glodde på Poirot på 7:an i stället.
Just som jag höll på att somna bzzade mobilen. Och jag är ju nyfiken, så jag blev tvungen att glo. Det slutade med att jag gjorde en systemuppdatering. Den som nån gång har gjort såna på sin mobil vet att det tar lite tid… Sen var jag klarvaken och fick läsa mig trött.
Nu ska jag sätta fart och fräscha till mig, slänga i mig en droppe fil och sen bussa in till stan. Det är alltid nervöst. Men jag har överlevt hittills. Idag är det ju dessutom en solmåndag, så jag är övertygad om att jag når mitt mål.
Vad händer hos DIG denna måndag??? Svischa inte bara förbi, skriv gärna några rader och berätta så jag har nåt att se fram emot att läsa när jag kommer hem i eftermiddag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Ursäkta, jag kommer just från 1800-talets slut. Jag dök för ett tag sen ner i den lilla antologin Steampunk-sagor (red. Caroline L. Jensen). Där hamnade jag i dimmor och ånga, bland zeppelinare, tidsmaskiner och mekaniska människor en stund tack vare Nathalie Sjögren, en av medförfattarna. Steampunk är kanske inte genren jag först skulle lyfta ut ur en hylla för att köpa, men faktum är att jag blev glatt överraskad. Tack för boken, Nathalie!
Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Den lilla boken 
I påskas lämnade vännen FEM ett paket och en bok till mig i mammas brevlåda. Nu har jag läst 
I mitten av februari fick jag besök av vännen I som var på jakt efter kurslitteratur här i Uppsala. I är en väldigt snäll och omtänksam vän och överräckte två bokpaket till mig när vi tog en fika. 
Samma år som jag började gymnasiet gav 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 