Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Det fördolda’

Ett inlägg om en bok.


 

De underkändaFörfattarduon Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt upptäckte jag en vinter tack vare vännen Jerry. Jag fick deras första bok i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman i julklapp 2010 av honom. I mellandagarna gick en TV-serie baserad på boken och med Rolf Lassgård i huvudrollen. Detta har självklart färgat min läsupplevelse, men samtidigt… Rolf Lassgård gör rollen som Sebastian Bergman så jäkla perfekt. Nu har jag läst den femte boken i serien, De underkända. Det blev en present från mig själv till mig själv, inhandlad på årets bokrea hos Bokus.

Den här gången har en mördare beslutat sig för att straffa dem som oförtjänt blir hyllade och kända – trots att de inte är särskilt bildade. Det första offret är en dokusåpadeltagare, nästa en bloggare. Offren skjuts ihjäl med en bultpistol. På deras ryggar har mördaren häftat kunskapsprov som offren uppenbarligen inte har blivit godkända på… Samtidigt skildras Riksmordgänget både som grupp och som enskilda individer. Deras (inbördes) relationer påverkar naturligtvis vissa skeenden och framför allt val.

Det här är riktigt lysande! Boken skildrar aktuella fenomen och jag erkänner villigt att jag till viss del kan stämma in i mördarens frustration och ilska. Men till skillnad från en mördare har jag spärrar. Spännande är också berättelsen kring Sebastian Bergmans person. Boken är otroligt snabbläst – den är ju en äkta bladvändare! Lite kritisk i negativ bemärkelse ska jag vara. Jag tycker ibland att det blir lite för många berättelser i berättelsen och jag tycker att slutet inte känns helt bra. Detta till trots får boken högsta Toffelomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.


 

Unna dig själv något gott ibland

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Augusti kvällshimmel original

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.


Sen ville jag ha bort träden 
och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augusti kvällshimmel bearbetad

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.


Av bilderna ovan 
kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den stumma flickanJulen 2010 fick jag i julklapp av Jerry den första delen en i vad som skulle bli en serie av författarna Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Boken hette Det fördolda och det lustiga var att den visades som TV-serie i mellandagarna, om jag inte minns fel. (I rollen som Sebastian Bergman hade man satt Rolf Lassgård, nu för mig inte enbart en släkting via mammakusinen B utan också den evige Sebastian Bergman.) För det var onekligen nåt bekant med boken när jag började läsa den i januari-februari 2011. Men det var en bra bok, den var spännande, även om det kändes lite märkligt att ha sett TV-serien först. Julen 2014 fick jag Den stumma flickan, den fjärde boken i serien, av samma givare som 2010. Tack Jerry!

Den här gången hittas en familj – mamma, pappa och två barn – mördade i ett litet samhälle. Ganska snart misstänker man en person, men när denne själv hittas skjuten måste polisen ta upp jakten igen. Riksmord kallas in och med det gänget även kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Från sjuksängen deltar ytterligare en medlem i Riksmord och det är hon som kommer på att det finns ett vittne. Snart börjar både polisens och mördarens jakt på en liten flicka.

Det här är en riktigt spännande polisroman. Visserligen märker man att det är två författare som har skrivit den, men förutom detta har den ”allt”. Jag försöker som vanligt lista ut mördarens identitet och får för en kvart känna mig stolt – till dess att sanningen avslöjas… lite mer… Precis så ska en deckare som får högsta Toffelomdöme vara!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nästan 500 inbundna sidor har jag slukat under påsken. Michael Hjorts och Hans Rosenfeldts bok Lärjungen var en sån där riktigt härlig och spännande bladvändare. En perfekt påskekrim, alltså!

Lärjungen
Nästan 500 sidor spänning.


Den skadeskjutne (teoretiskt sett) profileraren
Sebastian Bergman från seriens första del Det fördolda står även denna gång i centrum. Ett gäng bestialiska kvinnomord visar sig nämligen hade det enda gemensamt att han har haft sex med kvinnorna. Sebastian Bergman är uppenbarligen sexmissbrukare, ett sätt att hantera sorgen efter hustrun och dottern han förlorade i tusnamin 2004? Samtidigt försöker han närma sig den dotter han har i livet. Det är bara två problem: hon vet inte om att han är hennes far och hon hatar honom. Dessvärre ingår båda i det team som jagar seriemördaren. En mördare som uppenbarligen är en copycat av en person som redan sitter inne. Eller är det så att Mästaren styr Lärjungen?

Den här boken är så spännande att jag helst av allt hade velat läsa hela tiden, från pärm till pärm. Men det gick ju inte när man har påskgäst hos sig. Nu gläds jag emellertid åt att jag även köpte den tredje delen i serien, Fjällgraven, på bokrean hos Bokus!

Lärjungen får högsta betyg, det går inte att ge den nåt annat!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En tonårskille i Västerås är borta. Fört tror polisen att han har rymt hemifrån, men när man hittar kroppen med hjärtat utskuret kallas Riksmordkommissionen in. Jag har just läst Det fördolda, en debutroman av författarparet Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, en julklapp av vännen Jerry.


En tjock bok full av spänning!

                                                                                                                                                 Samtidigt som polisen jagar sextonårige Rogers mördare kommer Sebastian Bergman, psykolog och profilerare, till Västerås. Sebastian har förlorat sin familj och har inte jobbat sen dess. I stället ägnar han sig mest åt sex. Men nu är han i hemstaden för att sälja sin mors villa efter att modern har dött. Och av en tillfällighet hamnar han i utredningen.

Detta är en riktigt stark deckardebut! Tanken är att detta är första delen i en serie med Sebastian Bergman i huvudrollen. Och jag kan bara säga att jag ser fram emot att serien fortsätter. Som jag alltid brukar säga är debuter sällan bra, men detta är ett undantag. Tyvärr färgas jag liiite av att boken gick som miniserie på TV under mellandagarna 2010. Det gör att flera överraskningsmoment uteblir eftersom jag minns. Men ändå. Högt betyg blir det!

Read Full Post »

Det var skittufft idag. Skittufft att få två nej, efter varandra. Mejlen hade dundrat in i inboxen med några minuters mellanrum. Jag blev bara totalt sänkt. Fattar inte hur många tårar jag kan producera…


Hur många såna här kan jag producera, egentligen?

                                                                                                                                                   Fästmön ringdepå sen eftermiddagen och gav mig några ord till tröst. Hon är bara bäst! Hon som har det så himla tufft själv med jobbiga besked. Och så ska hon fixa hem och fyra ungar alldeles själv nu i några dar när jag är här hemma och fixar mitt… Vi skulle behöva nånting att se fram emot, en resa eller nåt. Men det är bara att glömma. Det finns inte tid och framför allt inte pengar till sånt. Jag försökar spara lite nu de dar jag är hemma. Då går det inte så mycket bensin och mat, tja, det får bli rester i frysen eller pasta i skåpet. Jag har rätt mycket pasta, jag…

Lite senare framåt kvällningen ringde mamma. Jag hade verkligen ingen lust att lyssna på hennes shoppinghistoria, men hon lät så glad och jag ville verkligen inte sänka henne också. Och jag blev faktiskt lite glad också för att hon var glad. Hon hade fått komma hemifrån med fru Blå för att göra några ärenden och då hade de båda passat på att gå i några affärer också och åka en tur i bilen. Jag blev verkligen glad inuti mitt hjärta för mammas skull och jag bet ihop, bet som F*N för att inte gråta. Och jag klarade det! Jag bara nämnde helt kort om de två negativa beskeden, men jag grät inte.

Tårarna kommer nu i stället. Jag har precis pratat med Anna igen och det är skit att vi ska vara på var sitt håll nu. Men i morgon har jag ytterligare några saker att ordna med och på onsdag blir det familjeangelägenhet av det sorgliga slaget. Jag bävar lite, för jag påminns, men det är nåt jag måste göra. Och lite trevligt ska det bli att träffas.

Kvällen tillbringade jag mest i min fåtölj med min bok. Slökollade lite på CSI New York, men hade svårt att koncentrera mig. Innan dess såg jag en bit av dokusåpan Familjen Annorlunda och hade sms-kontakt med vännen Nillan samtidigt kring barn och dialekter och annat väsentligt.

Nu blir det tandborstning och sen grubblerier i bädden. Tror inte det blir mycket sömn i natt, men det gör ju inte nåt, jag ska ju inte upp i morgon bitti och gå iväg till nåt jobb, precis…

Read Full Post »

Så blev jag lite ensam igen. Fästmön och jag slängde i oss lite kaffe innan vi traskade in på Tokerian. Anna hade pengar till två matkassar. Själv cashade jag in 42 kronor vinst på lördagens Lotto. Inte illa!

Ute i Himlen blev det lite ståhej för plötsligt skulle nån komma och titta på soffan. Jag åkte och hämtade var sin pizza till Anna, mig och Johan medan Anna sålde soffa. Linns rum ser väldigt tomt ut nu…


Denna är nu såld!

                                                                                                                                                       Vid 18.30-tiden åkte vi och hämtade två tredjedelar av trion O. Frida stannar en dag till hos pappa. Det var så kul för hon hade fått tag i John Lennons Double Fantasy på vinyl i helgen! Wow… Den har inte ens jag… Skivan kom ut när jag bodde i England och skulle ju vara hans comeback. Bara det att han sen blev skjuten till döds i december samma år (1980).


John Lennons come back-skiva Double fantasy från 1980, samma år han sköts till döds.

                                                                                                                                                           Jag skjutsade Linn och Elias, deras packning och lite av Fridas prylar från Morgonen till Himlen och sen vände jag och Clark Kent* in mot stan igen. Jag hade tänt några lampor hemma, men ändå kändes det alldeles väldigt ensamt att komma hem. Men jag har som sagt lite att fixa några dagar fram över inför den kommande familjeangelägenheten.

I kväll tänker jag emellertid bara ta det lugnt. Bland annat tänkte jag läsa lite i en av julklappsböckerna från Jerry och så ska jag se Sherlock klockan 21 i SvT1. Den sistnämnda, del ett av tre långfilmslånga avsnitt,  har fått bra förhandskritik – och den förstnämnda gick som TV-serie mellan storhelgerna i december – januari. Tror jag. Eller så är boken fristående från TV-serien. Hur som helst, spännande läsning och TV-tittande lär jag ha framför mig. Men lite ensam är jag allt igen…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille smutsige man-bil som ska få sig en strålande dusch på tisdag

Read Full Post »