Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lustifik’

Ett rosligt, firande inlägg.


 

Orange ros i bukett

Den här fotade jag i en vas på job… min förra arbetsplats häromdan.

Det kom ett mejl i morse från ett företag som tyckte att jag skulle fira Rosens dag idag genom att skicka en röd ros med ett sms. Mottagaren ska sen gå till närmaste butik i kedjan och hämta ut sin ros. Jaa, rosor är vackra, men kanske vackrast där de står. Så jag firar dan med en bild på en fin ros som nån annan fick – och lite städning och paket!

Jag grep mig an garaget, precis som planerat. I det lilla förrådet utanför porten till huset där jag bor var det överfullt av skit leksaker och en grill. Längst bakom allt stod en snöskyffel och en piasavakvast. Jag tog kvasten och ärtade ut till garaget för att städa.

Skräpigt garage

Ofräscht och skräpigt i garaget.

Det var verkligen ofräscht i garaget. Men mest var det löv, pappersskräp och lite grus som troligen har blåst in under porten, där det är en glipa. Eller kanske när porten har varit öppen..? Jag har liiite svårt att fatta hur skiten har tagit sig, ärligt talat. Mest förvånad var jag över en lila vante som jag hittade.

Förutom kvasten hade jag med mig handskar och två plastkassar för skräpet. Det visade sig att det räckte med en. Ryggen skötte sig under själva sopningen, men sen när jag skulle få ner skräpet i en kasse började den bråka. Jag var fräck och lånade en garagegrannes snöskyffel som sopskyffel. Den var lite för tung för det. Det blev trots allt hyfsat fint i garaget, men naturligtvis glömde jag att ta en efter-bild. Återkommer med en sån i samband med att jag är ute och åker nästa gång!

Paket till mamma

Paket till mamma.

Så gjorde jag en mini-shopping-tur för att försöka hitta några saker till månadens första födelsedagsbarn, mamma. Mamma gillar paket och det blev några stycken. Inget märkvärdigt, men jag tänkte komplettera med nån Trisslott inuti kortet och ett presentkort i nån klädaffär. Om jag åker ner kan jag ju skjutsa henne så hon får välja själv, tänkte jag. Inte är jag världsbäst på att slå in paket, heller, men pappret ska ju liksom bara rivas upp och kastas. Det blev i alla fall några mer eller mindre lustifika paket – ett lyckades jag göra ett ofrivilligt titthål i, så det fick jag försöka fixa till efter bästa förmåga. Ehum…

Wunderbauam Black Classic

Wunderbauam Black Classic – hur nu det doftar..?

Eftersom jag hade städat Clark Kents* boning tyckte jag att även han var värd en liten present. Det blev en fräsch doftgran som ska dofta Black Classic. Hur nu det doftar… Till mig själv köpte jag vinkorkar, ifall jag får lust att tappa upp det vin som är kvar i dunken i badrummet, samt rengöringspads för ansiktet. En liten burk Danska skallar för tio pix slank också ner i påsen. Men INTE en rosa och fin klocka som jag VET att mamma skulle ha älskat! Skälet är inte alls att jag är snål, utan för att de på butiken inte kunde svara på om det fanns batteri i klockan eller inte… Synd det, jag undrar hur många som blir sugna på att köpa armbandsur när personalen inte vet vad som ingår…

Kuvert med kaffe på

Kuvert med kaffefläckar på gör att jag misstänker mamma som avsändare.

Men igår kväll upptäckte jag att det låg nåt i postboxen. Det var ett platt paket i form av ett kuvert och jag tror bestämt att avsändaren är min mamma – det var nämligen kaffefläckar på baksidan…  Tänk att hon kommer ihåg att även jag har nåt att fira senare i veckan…

Nåt annat har jag inte att fira. Jag har inte hört nåt mer från nåt håll. Det är jobbigt att känna som man står på stand by. Det går inte att planera nånting. Mitt liv har stått på stand by i fem och ett halvt år nu. Ändå har jag inte vant mig. Och just nu är det stand by akut läge.

Jag har telefonerat med min livstids datasupport och vi ska eventuellt ge oss ut i nästa vecka och köpa en ny dator till mig. Med betoning på eventuellt. Det kan ju bli så att jag får åka lite kors och tvärs framöver…

Finvädret håller i sig – bara för att jag tänkte städa i morgon när jag har vaskat fram ytterligare tre jobb att söka… Än har jag inte börjat klättra på väggarna, men jag vet hur det kan bli.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny, ”ledig” dag.


 

Balkongen med trall

Här satt jag och njöt igår kväll en stund av åsynen av mitt nya golv.

Det är ganska märkligt, egentligen. Idag är det den här veckans andra, fria dag och jag har haft fullt upp båda dagarna. Igår blev det ju en tur till IKEA och Himlen och sen balltrallade* jag. Kunde sitta en stund i en ballestol** och njuta av åsynen av mitt fina golv innan det blev för kallt. Jag kröp upp i soffan och kollade lite på TV. Sista avsnittet av Jonathan Creek var det enda som var sevärt, enligt mitt tycke. Regnet kom och det smattrade sövande så jag somnade runt midnatt, halv ett.

I morse väcktes jag av barnskrik klockan 6.14. Det tog en evig tid innan en av föräldrarna… nä, inte gick upp och tröstade eller tog upp barnet utan skrek tillbaks! Alltså jag har inga egna barn, men jag tror inte att det hjälper att skrika åt skrikande barn. Ungefär lika lite som det hjälper att tiga och ignorera skrikande barn, en metod som vissa andra använde. Så småningom tystnade både barn och vuxna och jag somnade om. Ytterligare två timmars sömn blev det. Sen skuttade jag upp och tryckte på kaffeperkolatorn och la mig och läste i sängen medan kaffet puttrade.

PippiLangstrump

Pippi Långstrump – som jag tycker att hon ska stava sitt namn OCH se ut.

Kranvridarna är en lustifik bok och jag skrattar bitvis – samtidigt som jag irriterar mig på korrekturfel. Jag tror till exempel inte att de på Saltkråkan AB är så glada över att det refereras till en av Astrid Lindgrens figurer som Pippa, inte Pippi

Idag, denna andra lediga dag, har jag ägnat morgonen åt att städa. Gjorde en liten paus i fejandet och upptäckte då ett nödrop från Fästmön på mobilen. Vi får se om jag måste göra en akututryckning. Jag tog en dusch och tvättade håret emellan. Hittade nån sommarkräm med oliv och citrus i som jag smorde in mina torra lemmar med. Nu går jag omkring och luktar… inte jag. Notera att jag skrev lukta, inte dofta.

Nu är det dags att sätta lite fart igen. Förutom att jag ska städa klart, ska jag ringa mamma och hämta Anna från jobbet klockan 16. Passar på att handla lite då också, för idag måste jag nog äta middag. Har huvudvärk som heter duga och mår illa, antagligen för att jag inte åt nåt vettigt igår. Och resten av kroppen, främst rygg, ben och fötter, känns av rejält efter trallandet, kan jag meddela. Jag går som en 102-åring… Vidare har jag lite annat att fixa med som inte kräver så mycket kroppskraft, tack och lov, men jag behöver engagera min hjärncell. Eftersom jag inte riktigt vet hur den här dan blir nu, kanske det får anstå till i morgon.


*balltrallade = la trätrall på balkongen

**ballestol = balkongstol

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som hissar och dissar.


Torsdag allaredan
och då vet Vän af Ordning vad som gäller: en redovisning av den Tofflianska veckans höjdpunkter (inlagd sill) och dalar (dumma sill). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Inlagd sill


Dumma sill


April, april. Jag menar, livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med selfies.


Det har varit en lång dag idag
och ganska händelserik. Jag är för trött för att skriva nånting spirituellt eller argt. Bjuder i stället på ett par lustifika selfies. Tanken var att fota mitt nyklippta huvud, men…

Tofflans öra, kind och öga

Här fick jag med kinden, ett öga och ett elefantöra. Den gigantiska näsan skymtar neråt vänstra hörnet. Notera dock så ljushårig jag har blivit uppe på huvudet – UTAN färg i håret! Rynkig och jävlig är jag dessutom.


Ett nytt försök
att fota det nyfriserade huvudet. Men av nån anledning har jag på mig min snusnäsduk på ett idiotiskt sätt. Dessutom ser jag rädd ut.

En rädd rånar-Toffla

En rädd rånar-Toffla eller vad?


Nä, man blir inte vackrare
än man gör sig och är man ful så är man. Nu går jag och läser Nyckeln i stället för att fota mig själv.


Livet är kort. Jag är tjock, jag är ful, jag kan banta, jag kan… eh… nej…

Read Full Post »