Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kombination’

Ett inlägg om en bok.


 

FärjanJohn Ajvide Lindqvist i kombo med en färjekatastrof. Så skulle jag snabbt kunna döma och generalisera boken Färjan av Mats Strandberg. Och visst finns influenserna från Ajvide Lindqvist där, men det finns nåt mer. Tack till vännen Jerry för den fina julklappen som jag så gott som har sträckläst!

Över tusen personer är på väg över Ålands hav till Åbo, om jag inte minns fel, för att partaja. En vanlig 24-timmars-kryssning som Baltic Charisma har gjort miljoner gånger. Men den här natten är nåt ondskefullt med på båten. Läsaren får följa vissa utvalda resenärer och personal under denna skräckresa.

Mats Strandberg kan det här med att bygga upp stämning och spänning. Jag tror bestämt han har övat sig genom en viss ungdomstrilogi som utspelar sig i fiktiva Engelsfors. Den som börjar läsa Färjan kan bereda sig på en riktigt kuslig resa. Men Mats Strandberg har också tidigare skrivit andra romaner där han är utomordentligt duktig på att porträttera människor. Författaren är otroligt duktig på att skapa trovärdiga karaktärer, även unga sådana. Och HBTQ-personer.

Men… jag vet inte om det fiktiva/övernaturliga skräckinslaget i den här romanen med trovärdiga karaktärer tilltalar mig fullt ut. Tyvärr känns det som om nåt saknas, som om det inte blir riktigt trovärdigt totalt sett. Vidare noterar jag att författaren har vissa grammatiska problem med de och dem med mera. (Dessutom går det naturligtvis inte att låta bli att tänka på en viss verklig färjekatastrof. Det hade inte varit läge att ge ut den här boken tidigare än 2015.) Fast va 17, den här boken är riktigt, riktigt spännande! 

Toffelomdömet blir högt, trots mina invändningar.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.


 

Unna dig själv något gott ibland

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Augusti kvällshimmel original

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.


Sen ville jag ha bort träden 
och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augusti kvällshimmel bearbetad

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.


Av bilderna ovan 
kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litteraturpolitiskt inlägg.


 

politiker

Litterär politiker?

Igår kväll när jag surfade runt lite hittade jag ett roligt test på Sveriges radios webbplats. Ja, jag tycker i alla falla att det är roligt, sen behöver ju inte du tycka det. Kombinationen politiker – litteratur är huvudingredienser. Åtta böcker ska paras ihop med rätt partiledare. Jag fick sex rätt första gången, men man kan göra testet flera gånger. Hur många rätt fick DU???

>>> Till testet Vilken partiledare läser vilken bok i sommar?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Förra inlägget blev så ilsket, så efter att jag nu har ätit min söndagsmiddag – tre kycklingkorvar med bröd och en klick räksallad till – vill jag skriva nåt positivt.

Idag på förmiddagen gav jag upp jakten på att hitta begagnade utgåvor av två av Laurie R Kings böcker, With child och The art of detection. Letade i stället upp min julklapp från Åsa i Eskilstuna, ett presentkort hos Bokus, och beställde böckerna. Den ena boken hade sjunkit rätt bra i pris, den andra hade blivit lite dyrare.

With childThe art of detection


Jag gillar Laurie R Kings böcker
om polisen Kate Martinelli. Böckerna är spännande, men de handlar också om Kates liv med sin partner Lee. Det är alltid intressant att läsa om lesbiska i andra länder. Här utspelar sig handlingen dessutom i San Fransisco. Laurie R King har också skrivit en serie böcker om Mary Russell och Sherlock Holmes, böcker som utspelar sig på 1920-talet. Av den serien verkar få böcker vara översatta till svenska. Jag har inte läst nån enda i serien. I Kate Martinelli-serien har jag läst två på svenska och en på engelska och de jag beställde idag är på engelska.

Men generösa Åsas presentkort räckte till ytterligare två böcker, De utstötta av Elly Griffiths och Kvinnan i svart av Susan Hill. Det här är Elly Griffiths senaste deckare om arkeologen Ruth Galloway. Jag har läst samtliga tidigare. Det var av en slump jag insåg att Elly Griffiths böcker och jag hängde ihop på två sätt: Norwich (där jag har släkt och Ruth jobbar) samt Sussex University (till vilket Ruth är knuten, om jag inte missminner mig, och i vars närhet jag har bott). Dessutom gillar jag kombinationen historia – deckare.

Kvinnan i svart har jag läst om hos flera andra bloggare. Alla ger den gott betyg och skriver att det är en otäck spökhistoria. Och en sån vill jag ju inte missa! Susan Hill, precis som Elly Griffiths brittisk, blir en ny författarbekantskap för mig.

De utstöttaKvinnan i svart

 

När böckerna har levererats och lästs kommer förstås några rader om var och en av dem på en blogg nära dig. Till dess tackar jag Tomte-Åsa för julklappen – och funderar på vad jag ska handla för de 19 kronor som är över på presentkortet! 😛

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De afrikanska brevenDet är en märklig bok jag just har slagit ihop pärmarna på. Jag hittade den i somras på antikvariat Alfa i Stockholm, som jag besökte med vännen FEM och Finske Pinnen. De afrikanska breven av Eva Lejonsommar är en tung bok, med många teman och två berättelser som naturligtvis går ihop. Eller också inte…

Dels får vi följa missionären Elsa under början av 1900-talet i Kongo. Statarflickan Elsa, som blivit kallad under ett väckelsemöte. Vartannat kapitel följer vi Robert, akademiker, alkoholist och afroamerikan. Hur olika dessa tu än verkar hänger de ihop. Det de har gemensamt är kanske det faktum att de vill höra till. Men Elsa är lesbisk, vilket hon naturligtvis inte kan visa öppet. Och Roberts liv är en lögn, enligt en kvinnlig journalist som säger sig vara hans syssling.

Det här är en bok med många bottnar. Bara det att den består av så många känsliga ämnen i kombination – religion, ras, sexuell läggning, för att nämna några – gör den speciell. Och tung. Jag läste febrilt för att komma till slutet där allting skulle få sin förklaring. Tyvärr fick det det, men slutet blev ändå annorlunda än jag hade trott och faktiskt hoppats på.

Boken hade vunnit en del på att formges på ett annat sätt, enligt min mening. Jag har svårt att följa med i ett kapitel när tidsepoken plötsligt blir en annan. Tanken är väl att man som läsare ska se Elsas tidiga liv genom hennes febriga hjärna, men övergångarna ställer till det ibland.

Det samlade Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt typiskt tisdagsinlägg. 

 

Pokal

Tycker själv att jag är värd en pokal eftersom jag har klarat av veckans värsta dag, tisdag.

Veckans värsta dag är äntligen över. Snart. Det där med att tisdagar är hemska hänger verkligen kvar hos mig. Inte kan jag riktigt förklara det heller. Jag kände ju likadant inför torsdagar för några år sen – nu är torsdag min favoritdag.

Men dagen började fint. Det var faktiskt så ljust och soligt i morse att jag fick rafsa fram ett par skitfula solbrillor ur handskfacket. (De snigga ligger hemma.) Dagen slutade också ganska fint, för när jag gick till bilparkeringen på jobbet hörde jag en vacker fåglalåt. Fast nej. Jag vet inte vad det var för pippi.

Jobbdagen idag innebar möten så gott som hela förmiddagen, med avbrott för lunch, före dagens sista möte. Lite däremellan och runt omkring har jag försökt få några saker rent fysiskt ur händerna.

Annonsen för tjänsten jag håller liv i just nu visade sig inte ha gått ut igår. Nä. Och vem upptäckte felet??? *pekar med hela handen på mig själv* Det kanske var osmart att säga nånting, men… NU är den publicerad och ska så vara till och med månadens sista dag. Det man söker är en person som är en kombination av några av de olika specialistroller som finns på en kommunikationsavdelning eller motsvarande. Och så ska man vara bra på att samarbeta med marknadskommunikatören. Samarbete med intranätredaktören nämns inte. Som det är idag fungerar vi redaktörer lite som back up för varandra. Nu tänker man sig en annan… inriktning. Jag vill inte säga vad jag tycker och tänker just nu. Mest vill jag samla tankarna och fundera på om detta är en tjänst jag vill söka. Jag har ungefär en och en halv vecka på mig att fundera. Flera saker ska vägas in. På plussidan står att jobbet är mer åt kommunikatörshållet samt alla fina ord jag har fått från chefer och kollegor på andra avdelningar om det arbete jag utför idag. På minussidan står… lite annat. Tål att tänka på, med andra ord.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara kreativ. Och planerande. Och att ta tillvara på en stund medan jag väntar på ett bu eller bä.


I mitt nuvarande jobb
krävs en hel del planering. Planering, som kan omkullkastas i nästa ögonblick för att det kommer nånting mer… brännande/viktigt/spännande. Då gäller det att vara inte bara flexibel utan kreativ också, en inte alltid lätt kombination – eller särskilt vanlig. Man brukar ju ofta kategorisera människor i antingen kreativa och planerande. Eller ingetdera. Är man ingetdera skulle man nog inte kunna jobba med kommunikation, tror jag.

Idag har vi haft ett möte där vi har jobbat med att förändra rutinerna för vårt arbete. Flytta fokus från kanal till projekt, ungefär. Ibland behöver man få saker åskådliggjorda. Vi använder oss av Excel-ark som vi alla kan skriva in saker i, men också en stor whiteboard med post-it-lappar i olika färger. Enkelt och överskådligt för både den enskilde och kollegorna.

Planerandet har jag i blodet från min pappa, tror jag. Precis som pappa skriver jag listor och älskar att pricka av saker. Det gör jag liksom även hemma – och på bloggen, som du kanske såg i söndags.

kom-ihåg-lista

Toffel-lista från slutet av september 2010 som Nån har kompletterat – notera de olika handstilarna!


Men samtidigt som jag är planerande
är jag också kreativ. Jag skulle inte kalla mig überspontan, men kreativ. Det mesta av min kreativa ådra lägger jag på skrivandet. Det är som om jag bara måste få ur mig ord som samlas inuti. Ord, som annars snor ihop sig som hårbollar. Trassel jag inte minns. Genom att skriva har jag händelser och tankar kvar längre – både i cyberspace/i datorfiler och i mitt eget, kroppsliga minne.

Nu måste jag naturligtvis fråga vilken sorts människa DU är – kreativ eller planerande eller kanske helt spontan??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

frågetecken

Hur är du?


Livet är kort. Och jag är nyfiken!

Read Full Post »

Older Posts »