”Livet är en fest..?”

Ett festligt inlägg.

---

 

Stekar-Tofflan i bak-och-framvänd OS-keps från 2008. Jag håller en stekspade i handen, inte en machete.

Efter det förra inlägget inser jag att jag måste skoja till det lite så att… äh, av olika skäl. Ett är att sorgen inte får ta överhanden, naturligtvis. Så nu ska jag erkänna att jag har festat hela helgen. I fredags festade jag på Simon & Garfunkel, goda ostar och rödvin, i lördags blev fest på kattungar, god mat, rött vin igen och lösgodis och igår blev det… grillad lax, vitt vin och… resten av lösgodiset. Jag var så nöjd att jag hade ätit mindre än hälften av lösgodiset på lördagen. Men sen igår kväll, när det blev lite ensamt och sötsuget satte in efter den salta firren… ja, då kom bunken fram. Fast… jag vill bara påpeka att bunken ännu inte är tom. Den är förpassad in i ett köksskåp och jag hoppas att jag kan stå emot suget att plocka fram den före helgen.

På lördagar och söndagar försöker jag laga mat. Det blir inte så stor variation, men i lördags slapp jag laga maten själv. Igår tog jag på mig stekarkepsen, drog fram grillpannan och brände på lite lax. Fästmön och jag brukar ha olika typer av huvudbonader på oss när vi steker mat, s k stekarmössor. Är vi inte på samma plats händer det att vi skickar över en snygg selfie. Då brukar en få skratta en stund och det är ju alltid roligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag fortsatte festandet fast på jobbet. Jag var till ICA-affären och köpte två kycklingspett och sallad. Lunchen gick på över 77 kronor… Ja, det är sånt en kan unna sig när en får lön. I morgon blir det

back to Findus 

igen. Findus frysta rätter är faktiskt mer OK än en kan tro, men en tröttnar på dem. Och så känns de ju inte så väldigt näringsrika. Idag var jag verkligen sugen på grönsaker, dessutom. Däremot vill jag ha till protokollet att jag inte tillhörde dem som tog nån tårtbit från fredagens tårtor som överlevt i kylen på jobbet!!!

I kväll är festen slut. Jag biter på naglarna och det får räcka. Äh, skojar bara! Jag ska ha mack-fest – ICA Solen sålde nämligen Skogaholmslimpa för tio spänn. I afton blir det därför inte back to Findus utan

back to childhood.

Men… det blir 

back to tårtkalas  

senare i veckan, när vi firar en födelsedag i familjen. Då får även en sån som jag ta en bit trots att vardag inte är helg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Allting har en ände…

Ett ändligt inlägg.

---

 

Jag kom sent till förmiddagsfikat, men fick sällskap vid bordet.

En brukar säga att 

allting har en ände.

Då finns det alltid nån som lägger till:

…men korven den har två!

Helgen ändade vid midnatt och i morse var det dags för en ny, härlig arbetsvecka. På jobbet drar förändringens vindar in och skapar en del förvirring, en del frustration, men också en hel del positivism. Det senare gläds jag åt för mina arbetskamraters skull. Jag tror att jag har bland de finaste arbetskamrater en kan ha. De är både vanliga och vänliga, men också speciella och… ganska normala. Förhoppningsvis smittar sånt av sig. Det värmde i alla fall ett Toffel-hjärta att en del bytte bord för att hålla hjärtats ägare sällskap när det kom sist till förmiddagsfikat. Vill jag tro. (Låt mig få tro det!)

Här finns alla sorter, men nånting som har slagit mig är hur en del påminner så mycket om andra människor jag har mött i livet. Här finns till exempel en Micke som heter Anders, en Farouk som heter Tomas och en Christina som heter Helena, för att nämna några. Det är nästan ruggigt så lika de är, både till utseende och till sätt.

Idag har jag textgranskat en rapport på engelska, fipplat lite med bilder samt filat lite på en beskrivning. Under morgondagen skickar jag iväg ett slutkorrektur och påbörjar en lay out. Det händer saker – och det händer att jag blir färdig med saker också. Och snart är jag färdig där jag är just nu. För allting har ju en ände, även det som är roligt och bra.

Hemma i New Village väntar jag (förgäves?) på ett återbesök av BRF-ordföranden. Eller åtminstone att h*n ska höra av sig angående en uppföljning av värmen samt mina klagomål angående störning, som h*n lovade. För tillfället känns det inte så akut, vi har fått en plusgrad idag utomhus och jag har över 20 grader i köket. Underbart! 

Jag har suttit en stund med mina räkningar, för idag fick jag lön. Jag hade väldigt många räkningar den här månaden, så jag är extra tacksam för den där lönen. Och nu är alla räkningar betalda och jag har pengar kvar. (Nej, jag skryter inte, jag har ingen jättehög lön, men jag har ett uns smålänning i mig och kan leva sparsamt. Det var för övrigt tack vare min sparsamhet som jag hade råd att köpa en bästefåtölj, till exempel, för snart tio år sen. Jag sparade till den.)

I kväll blir det ingen lyxmiddag utan rostade mackor med ost och ett par glas mjölk. Men att det skulle vara fel att unna sig god mat, framdukad på ett trevligt sätt, med tänt ljus, bra läsning och ett glas vitt vin – såsom jag gjorde igår… Det tycker jag inte! Ska inte jag få ha det mysigt trots att jag äter ensam? Hur äter DU när du äter ensam??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Jag unnar mig att äta gott och mysigt ibland. Gör du???

I morgon är det redan tisdag och jag ska handla efter jobbet. Tänk om jag kunde komma ihåg att köpa tulpaner till köksbordet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rester, litteratur och ryska karameller

Ett inlägg om år 2016:s första dag.

---

 

Snapsviseboken har blivit lite sliten den senaste tiden.

Värst så sega alla har varit idag då. Men inte jag – trots att jag nog inte släckte lampan förrän runt halv tre i natt. Fast jorå, lite seg har jag nog varit också. Jag började gäspa här vid 21-tiden och faktum är att jag hoppade i säng, tandtrådad, tandborstad och klar före klockan 23. Mina spikande grannar höll ju igång i tio minuter före klockan tio i morse. Lite senare lät det som om de grälade mest. Sen har det varit tyst. De var kanske också sega. Klockan 21 sparkade de igång sin tvättmaskin som sen dess står och brummar otroligt irriterande. Jag måste försöka ta reda på vem det är och föra fram några tankar om hänsyn. Det här går inte. Jag blir mer och mer irriterad och sur av deras störande beteende.

Nyårsdagen sägs vara stora pizzadagen. Inte i mitt hem. Här plockade vi fram lite saker jag räddat från julbordet. Det blev ett riktigt fint och alldeles lagom smörgåsbord av rester. Och eftersom det fanns sill kvar blev det snaps till mig inklusive snapsvisor. Snapsviseboken är lite sliten nu efter alla helgdagar…

Nån promenad blev det inte idag. Det var alldeles för gråkallt för mamma. Men i morgon måste vi ut eftersom vi ska till Tokerian och handla en matkasse som mamma ska ta med sig hem. På söndag kommer riksfärdtjänst nämligen och hämtar mamma. Det har vi också fått bekräftat under dagen.

Eftermiddagen och kvällen gick i litteraturens tecken. Dels skrev jag ner en lista över de böcker jag läste förra året som fick högsta omdöme, fem rosa tofflor, dels läste jag ut min andra julklappsbok och började läsa den tredje. Många deckare är det, dock inte allt och alla!

Ryska karameller.

På kvällen plingade min vän Lucille på och medförde en påse ryska karameller. Det blev en pratstund vid köksbordet och jag känner mig uppdaterad angående vissa saker. I morgon reser hon och familjen bort ett tag och då ska jag mata fiskar, vattna blommor, beundra deras julgran samt passa fläkten.

Mamma goffade en hel del av de ryska karamellerna, men i morgon ska hon få egna, fast finska. Lilla mamma har nämligen namnsdag och jag har ordnat två små paket med sånt jag vet att hon gillar: Mariannekarameller och nicoretteinhalator. Jag är väl inte så överförtjust i att hon drar i sig en massa gift via en plastpinne, men hellre det än att hon röker.

Nu ska jag greppa Färjan och försöka läsa mig till sömns, grannens tvättmaskin till trots.  Och jaa, tänderna är borstade, men… en och annan rysk karamell kan en väl få unna sig så här på det nya årets första dag..?

Färjan och ett par ryska karameller har fått följa med mig in i sovrummet. Karamellerna på bilden smakar ungefär som kexchoklad med mörk choklad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det går bra nu – och det smakar gott…

Ett gott inlägg.

---

 

Denna unnade jag mig på förmiddagen. Hela tio gram Marabou mjölkchoklad…

Det är bara att inse att jag har en svag karaktär. Men samtidigt… om en har gått ner sex kilo på lite mer än två månader då tycker jag att en kan unna sig en mjölkchokladbit från Marabou på tio gram till förmiddagskaffet på jobbet. Och det var precis vad jag gjorde. Som jag njöt… Den djupa tallriken med godis från igår var nämligen påfylld i morse. Runt den låg även lite frukt och ett paket pepparkakor. Frukten och pepparkakorna var kvar när jag gick hem i kväll, men godiset var slut. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda godisråttan i hela världen. Eller ens på mitt jobb.

Dött hade jag med all säkerhet gjort av förskräckelse om jag sumpat plånkan idag!

En lite märklig dag och vecka har det varit. Jag tänker inte gå in närmare på det än så. NK* var helt klart förkyld i morse och jag krävde ett visst avstånd. Men vi tog ändå veckans restauranglunch tillsammans. Det blir att en pratar om lite annat än jobb då – både roliga saker och mindre roliga.

Fast dagens lunch höll på att sluta riktigt illa. Efter maten gick vi upp och jobbade och en stund senare knackade H på och frågade om jag saknade nåt. Min plånbok, till exempel… JA JÄVLAR!!! Den hade jag lagt ifrån mig i matsalen! Men jag måtte jobba på ett ställe med enbart ärliga människor, för plånboken var inlämnad i kassan och varken plastkort eller kontanter saknades! En kan ju bara föreställa sig hur min helg hade blivit om plånboken med innehåll var väck så här lagom till jul…

Jul ja… I helgen ska jag städa och julmöbla**. Jag vill göra så fint jag bara kan för min mamma. Det är i ärlighetens namn mest för hennes skull jag pyntar och det är hon som får flest julklappar. Hon får liksom alla de där små sakerna – och några större – som jag inte har kunnat köpa under året på grund av avstånd och ekonomi. Ungefär två veckor ska mamma vara här. Det brukar gå ganska bra, även om somliga pratar typ hela tiden. Tjatar hål i huvet ibland, känns det som. (Intressant nog var det ett pucko som tog åt sig av mina ord förra vintern, blev jag upplyst om. Tog åt sig för att det kände sig träffat av en sanning? En upphör inte att förvånas att somliga tillskriver sig plats i mitt cyberliv… Plats de inte har haft på typ flera år – och när de hade den var den ytterst liten.) En del kan helt klart hålla låda, alltså. Min insats än så länge är att jag åtminstone har burit in två jullådor från förrådet – den ena med julgransprylar, den andra med övrigt pynt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Innan jag for hem från jobbet stärkte jag mig med sedvanlig fredags-go-fika. Jag och NK pratade om våra helgplaner. Att NK är en mycket snäll person fattade jag tidigt i vår bekantskap. En kan hoppas att snällheten och inte förkylningen smittar av sig lite på mig. Men jag kanske inte är utvecklingsbar på den fronten. Jag planerar nämligen att skicka en bild via mobilen på lattjo-lajbans-lådan så att NK riktigt lääängtar efter måndagen…

En saffransbulle till go-fikat idag på jobbet.

Hum… Det verkar som om jag redan har ätit hela helgens ranson av sötsaker redan. Inte ett dugg sugen på nåt är jag heller, vilket ju är bra. Det finns varken godis eller mat till i kväll, men i värsta fall en påse prästostbågar och öl.

Nu ska jag luta mig tillbaka den här fredagskvällen och slappa och läsa. Och spela lite Wordfeud. Det går väldigt bra just nu, men jag spelar inte med nån mer än vännen Agneta och kollegan E – då får jag inget annat gjort. Medan du njuter av mina avslutande, triumfatoriska bilder får du gärna fundera över dina helgplaner och sen skriva en rad i en kommentar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

*NK = Närmaste Kollegan
**julmöbla = julpynta

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att unna sig

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.

---

 

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.

Sen ville jag ha bort träden och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.

Av bilderna ovan kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet på en räkmacka

Ett gott inlägg.

---

 

En räkmacka med hopplock från olika kylar, frysar och Tokerian.

Då och då händer det att människor undrar hur jag kan leva som jag gör utan nån inkomst. Jag har lust att svara

Det ska du skita i!

Men det gör jag förstås inte, jag är för väluppfostrad. Fast jag kan avslöja att mitt knep är att leva snålt nio gånger av tio och sen unna sig den tionde gången. Vissa dar äter jag middag för en femma. Då kan jag tillåta mig att köpa fyra goda viner – som igår. (Varav ett par av vinerna för övrigt var billiga viner.)

Blåbär och hallon till filmjölken blev det i morse.

Igår kväll kom Fästmön hit. Då åt vi räkmackor. Livet på vår räkmacka gick till så att vi samlade ihop det vi hade i våra kylar och frysar, så det enda jag behövde köpa var dill och en citron. Resten fanns redan, inköpt nån dag när det fanns pengar i hushållskassan. Och genom detta hopplock kunde jag köpa oss lite C-vitamin som vi behöver efter den hiskeliga influensan, eller vad det nu var, som vi drabbades av för ett par veckor sen.

Idag hade jag fått ett meddelande från a-kassan. Utan att ha läst det fick jag rusa in på toa. Jag reagerar alltid så när a-kassan mejlar att jag har ett meddelande att läsa på Mina sidor, så det hade inget med räkorna att göra. Det var en specifikation på en utbetalning jag får på torsdag. Den sista på ett tag. Jag får inte ens ut en tredjedel av vad jag tjänade på min senaste visstidsanställning. På specifikationen står att jag har 70 procent. Men min dagersättning har aldrig sänkts, för jag har en gång i tiden haft för hög lön. Att slå i det taket gör rätt ont. Nu menar jag inte att man ska bli rik av att gå på a-kassa, men faktum är att jag lever på ett par tusen under existensminimum varje månad, ungefär. Det går. Allting går om man bara ger sig den på det. Men jag är inte nåt kap längre för den som tror att jag är förmögen…

Jag berättar inte detta för att du ska tycka synd om mig eller för att stilla nåt dåligt samvete hos mig själv. Jag skriver om det i en konstaterande ton som jag hoppas att du uppfattar. Sen vet jag att det sitter kärringar framför allt och en och annan gubbe också och tycker en massa och har en massa synpunkter på mitt leverne. Varsågod och kom och byt liv med mig en vecka så får du se hur du klarar det! För ärligt talat har du ingen aning om saker och ting eftersom du ju inte är jag. En sak jag äntligen har lärt mig den hårda vägen de här sex djävulsåren är att… Eh nej. Det tänker jag inte avslöja. Jag har lärt mig många saker, om både mig själv och andra människor. En dag kanske jag dör som en snäppet bättre människa än den jag var 2009. Vem vet…

Nu på morgonen har jag rivit i mina garderober efter nåt helt och propert jag kan ikläda mig denna eftermiddag när vi ska fira en 60-åring i familjen. Det är OK att gå omkring i trasiga kläder här hemma, men baske mig inte när man ska bort på kalas. Kläder är ett nödvändigt ont ibland. De enda av den sorten som jag nu har tillräckligt av och som även är i gott skick är underkläder och strumpor. Men sånt visar man förstås inte upp på nåt kalas. Min gamla mamma sa häromdan att hon tänkte skicka mig en namnsdagspeng senare i månaden att använda till inköp av byxor. Jag vet inte det, jag. Byxor… Är inte det onödigt när jag inte ska nånstans direkt..?

Livet på en räkmacka i New Village har du fått lite glimtar av nu.  Hellre böcker än kläder är det som gäller samt goda viner och nyttig mat en gång på tio. Det bästa i livet är ändå gratis. Kärlek, till exempel, och goda vänner. Att titta på mina blommande växter i köket, växter som jag har fått av två goda vänner, är både gratis för mig och en ren och skär njutning. Tack för dessa skönheter, Agneta och Lucille! Se så vackra blommorna är:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsmys

Ett jädrigt mysigt inlägg.

---

 

Livskraft och mys i köket så här på måndagsmorgonen. En av pelargonerna från Lucille blommar.

Varför finns det inget som heter måndagsmys? Jag tycker att vi inför det NU. Dels blir det en snygg allitteration – Måndag – Mys, dels borde alla få unna sig en mysig måndag som start på veckan. Personligen har jag inget alls emot måndagar, ibland kan jag till och med känna en viss förväntan. Då är det värre med fredagar. Då ska man vara trött och samtidigt orka mysa med sina nära och kära – om det ens finns såna i ens närhet. (Ibland finns de, men är inte tillgängliga heller.) Den gångna veckan kanske dessutom har varit en besvikelse. Vad finns det då att glädjas över en fredag?

Jag trodde att den förlorade timmen skulle vara kännbar i morse. Kanske skulle jag vilja sova ”längre”. Men inte då! Det är som om kroppen själv är inställd på att följa tidsförändringarna, för jag vaknade kvart i sju. När jag passerade köket, för att sätta på kaffe på min väg till badrummet, noterade jag att en av pelargonerna jag fick av Lucille i höstas blommar. Det är visst en till som myser så här på måndagsmorgonen, alltså! Det är härligt att se livskraften hos en del växter. C hade helt rätt när h*n skrev i ett sms att h*n ska sköta om mina kära blommor. Att se livskraften och även skönheten i en blommande växt är dessutom alldeles gratis. Nån gång efter påsk ska jag lägga några kronor på ny jord så att övriga växter piggar på sig också.

Tro nu inte att jag är världsapigg denna måndagsmorgon. Jag har med ovanstående rader bara försökt intala mig själva att jag är det. Jag ska på besök i vården denna förmiddag och idag ser jag inte fram emot det. Sedvanlig administration har jag hunnit med samt besvara ett väldigt, väldigt vänligt mejl som kom in till mejlboxen efter läggdags igår kväll. Jag kan återigen konstatera att det finns människor som är snälla. Sen finns det såna som jag som är som de är – som till och med försöker lura sig själva att det är mysigt med en regnig och grå måndagsmorgon med sedvanliga skrik i duett från grannbarnen.

Och slutligen – jag ger mig inte! – en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Men inte ska väl jag..?

Ett njutningsfullt inlägg.

---

 

Man tänker ofta så som i rubriken. Man vill inte/törs inte/får inte unna sig. Men vännen jag nyss telefonerade med sa att jag skulle göra saker som är bra för mig. Jag tror alldeles bestämt att ett glas Amarone och några kex med goda ostar och fikonmarmelad är bra saker för mig.

Amarone, goda ostar och fikonmarmelad är nog bra för mig.

 

Serveras klockan 22 till Shetland på SvT1.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När en gör fynd…

Ett fyndigt och gottigt inlägg.

---

 

Kycklingkorv, om än oskarp på bilden, för halva priset. Ett fynd!

Man kan säga och tycka många saker om Tokerian, men en sak gör de riktigt bra: I stället för att aktivt ägna sig åt matsvinn, i det här fallet kasta mat som närmar sig bäst-före-datumet, rear man ut maten. Igår gjorde jag ett riktigt fynd och köpte sex kycklingkorvar för endast 9:50 kronor! Halva priset. Det innebär att min middag idag bara kostar… 4:75, eftersom jag tänker äta tre korvar och frysa in tre. Bröd, senap, ketchup och räksallad fanns redan hemma.

Och när en gör såna fynd, som en middag för under fem spänn, kan man unna sig nåt gott till dessert och… bara för att. Utanför Stormarknaden stod en flicka och sålde bär. Visserligen utan kvitton, men ändå… Jag kände mig berusad av framgången med såväl garaget som korven och slog till på både en liter jordgubbar och en liter bigarråer.

Jordgubbar och bigarråer – både gott och nyttigt!

 

Visst är det väl lite märkligt att nånting så gott som jordgubbar och bigarråer, också är nyttigt??? Till skillnad från till exempel morötter, som är skitäckliga trots att de är orange... Just sayin…

Bigarråerna ska jag inta på ballen* i kväll – om solen är kvar, om nån inte grillar och om herr och fru Deskmedul inte väsnas så som de gör i skrivande stund. (Egentligen väsnas de inte själva utan det är deras son, tror jag.)

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 3: Belgiska sjöfrukter och Svenska rövlukter

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.

Torsdag morgon och dags för en tillbakablick på veckan som varit. Och då menar jag de Tofflianska höjdpunkterna (Belgiska sjöfrukter) och dalarna (Svenska rövlukter). Svårare än så här är det i alla fall inte:

Belgiska sjöfrukter

• Frossa (Ibland måste man unna sig lite.)
• Världens bästa te, i världens finaste burk, skänkt av världens mest älskliga Fästmö (Anna rules!)
• Liv & Ingmar (En fin dokumentär!)
• Fjärilseffekten (En riktigt bra bok. TACK, FEM!)
• Antikrundans app (Lite glapp, men kul!)

Svenska rövlukter

• Tvättex (Som gång på gång ringer mig och vill sälja saker. Nu har jag anmält företaget.)
• Postkodlotteriet (Försökte nya tricks men backade, tack och lov.)
• Snö och kyla (Jag vill emigrera.)
• Besvikelse (Varje nej gör så ont.)
• Hälsporre igen – fast i andra foten (Faaan…)

Livet är kort.

Read Full Post »