Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘säsong’

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunnig i Varberg 2Torsdag kväll, mobilen laddad och appen påslagen. Självklart amatörvärderade jag även denna andra gång Antikrundan var i Varberg. Nu börjar säsongen gå mot sitt slut. Lite separationsångest blir det nästan för min del. Vad ska jag göra om torsdagskvällarna SEN…? EFTER Antikrundan..? I kväll var det som vanligt många fina saker och roliga människor – några finare och roligare än andra…

 

 

De här prylarna tyckte jag var mest intressanta:

  • Hårbroderiet – vilken grej, alltså! – värderade jag till 4 500 kronor och experten till nånstans mellan 5 000 och 6 000 kronor.
  • Bägaren från 1600-talet som använts som pennburk värderade både experten och jag till 30 000 kronor.
  • Den bleka målningen av Maj Bring värderade vi till mellan 25 000 och   30 000 kronor.
  • Charles Lindberghs autograf värderade jag till 50 000 kronor – och experten till mellan 40 000 och 60 000 kronor.
  • Bengt Lindström-tavlan värderade experten till 25 000 kronor. Jag la mig lite högre, på 35 000 kronor.
  • Kandelabrarna värderade vi till 75 000 kronor.
  • I Bra, Bättre, Bäst handlade det om värdet på tre Ian Fleming-böcker. Jag erkänner stolt att jag tog full pott på 300 poäng.
  • Det vackra gamla skrinet värderade jag till 40 000 kronor och experten höll med.
  • Familjeporträtt brukar inte värderas högt, men kvällens fick ett värde på en miljon kronor. Jag la mig på 85 000 kronor.

Denna andra runda i Varberg hade jag tur med värderingarna. Jag slog med eget rekord poängmässigt och fick diplom som Antikkunnig. Nästa gång är Antikrundan och dess experter tillbaka i Järvsö. Det är även jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite ja ja, sånt är livet-inlägg.


 

Termometer med minusgrader

Det var minusgrader för första gången igår och det är fortsatt kallt idag.

Så blev det helg. Gissa vem som vaknade strax efter klockan sex i alla fall? Slumrade sen gjorde jag. Men den riktiga sömnen ville inte komma tillbaka. I stället tillbringade jag nån timme med Maj i sängen. Det är nog det enda negativa med att ha börjat jobba – jag hinner inte läsa lika mycket och ofta! Eller rättare sagt: jag orkar inte och hinner inte. (I hela detta stycke hade jag bytt pronomen från det till jag. Självkänslan! Sen bytte jag tillbaka igen. Jag skriver som jag vill på min blogg. Och jag ville ändra.)

Idag har jag massor att göra (att sitta en stund vid datorn och inte jobba är en av sakerna jag har att göra) och min tanke var att ta saker i den takt jag har lust med. Så blir det inte. Min dag var ju så inrutad, men jag fick, som siste man, slänga om lite bland mina rutor. Det är väl bra att jag jobbar på det. Att vara flexibel, alltså. Fast det är ju lättare när det finns gott om tid och när en känner att en inte kommer i sista hand.

Det är kallt och soligt. Redan igår noterade jag de första riktiga minusgraderna för säsongen. Men det var tidigare än i morse. Idag tycks kylan hålla i sig. Jag gillar inte att vara ute och köra bil på två bra och två dåliga sommardäck när det är så här. Kylan kom tidigt i år. Nu blir väntan lång till de nya vinterdäcken den 26 oktober. En spännande grej med att köra i kväll blir i alla fall att kolla hur mina nya, starkare linser funkar i mörkerkörning. Jag kan rimligtvis inte se sämre än jag gjorde före bytet.

Hur jag mår? Tackar som frågar, Ingen! Igår kväll fick jag feber, men segade mig ändå uppe till klockan 23. Sen somnade jag som en sten. I morse när jag vaknade fanns inte ett spår av febern. Dessutom är näsan varm och luftrören inte alls lika irriterade som igår kväll. Så det vete tusan om jag inte bara var

lite trött.

Eller så blir luftrören irriterade av kylan, inte av nån infektion. Irriterad var förresten ordet, för det är jobbigt att inte känna sig helt på topp.

Detalj ur tavlan Just nu vill jag leva av Kitty Lindsten

”Just nu vill jag leva” heter tavlan som bilden visar en detalj av. Konstnären heter Kitty Lindsten.

Jag vill hoppa tillbaka till det här inläggets början och böckerna om Maj. Nu läser jag sista delen i trilogin. Jag var nyfiken på böckerna, men sen lite skeptisk. Nu dras jag in i berättelsen, jag känner med karaktärerna – frustration, framför allt. Boken blir en del av mig. En del som just nu är glad och tacksam för det som finns i mitt liv, men som ändå inte kan låta bli att känna en viss besvikelse och sorg. Var det så här livet skulle bli och vara? Denna ständiga kamp för att hitta en plats i tillvaron. En plats, som sen inte på nåt sätt är cementerad. Och under tiden glömmer jag liksom bort det viktigaste: att leva. Ibland kan jag känna ett stick av vemod över mina val. För jag anar vad som komma skall, jag ser det i min närhet, på sätt och vis. Men borde jag inte vara nöjd då över att jag ändå har valt, inte blivit tvingad? I skrivande stund kan jag inte besvara den frågan.

Gult träd

På väg att ta slut, men kommer igen gäller för trädet. Men för mig?

Det är visst lite trångt i bröstet, denna lördagsmorgon. Jag har rivit ur sängarna och ska bädda rent, trots att den ena sängen knappt är soven i. Jag tvättar. Krukväxterna har fått lite omsorg. Deras jord var lika torr som ett par vinterfnasiga läppar. Duscha, tvätta håret, äta frukost ska jag göra innan jag samlar ihop mina sopor. Det skulle behövas en skottkärra! Jag fattar inte hur det kan bli så mycket sopor när jag inte är hemma om dagarna?! Sen iväg på några ärenden och köpa mat. Hade tänkt fika, men det får vara. Hem igen och ringa mamma. Städningen sparar jag till i morgon, likaså läsningen och recensionen av professor Frans i serieform. Av den senare ska det bli två versioner, en till bloggen, en till UppsalaNyheter.

Bloggen ja… Det är nu bara åtta procents utrymme kvar. I veckan har jag inte haft nån större lust med bloggen, men jag har harvat på. Och det tänker jag göra till slutet. Det är bara att inse att skrivlusten lyser med sin frånvaro. Den kommer inte tillbaka, jag har knappt ens känt nåt behov av att vardagsprata av mig heller. Jag kan lika gärna fortsätta att prata med tapeterna, responsen är så liten. Samtidigt vill jag ändå tacka DIG som då och då lämnar en kommentar här! Själv läser jag knappt bloggar längre, men det är inget jag har dåligt samvete för. Det bara är så. Jag orkar varken med glättiga och ytliga bloggar eller deppiga. Been there, done that, liksom…

Jag har skrivit en bok. Jag har skickat manus. Men jag är varken ung eller känd. Möjligen skulle den bli utgiven posthumt om… Pensionssparande? Nä, jag tänker på att jag vill återvända till jorden när jag är färdig här. Och det finns det inte pengar till idag. Åter igen, been there, done that… But have I seen it..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om läget.


 

Nä, nån kontraktsskrivning blir det inte på måndag. Idag har det varit en rätt pirrig dag. Kanske inte för dig, men för mig. Det skulle nämligen tas referenser. Under dan har jag fått signaler om att referenser har tagits. Var de dåliga? Får jag inte uppdraget? Framåt seneftermiddagen mobiltelefonerade rekryteraren och jag. Referenserna var utmärkta, men troligen måste mitt blivande arbetsställe invänta överklagningstiden. Detta innebär att jag tidigast onsdag kan fara in till Stockholm och skriva kontrakt och tidigast måndagen den 28 september tillträda. Och det i sig innebär att jag plötsligt får en veckas semester! Det passar bra, för idag trillade det in en nyutkommen bok av en Uppsalaförfattare som gärna vill bli läst och recenserad…

Bok till kulturredaktionen

Det kom en bok till kulturredaktionen…


Under eftermiddagen
hörde min handläggare på Arbetsförmedlingen av sig också via mejl. Jag blir utskriven (det låter som om jag varit tvångsintagen på nåt dårhus och på sätt och vis har jag det också…) så snart jag meddelar startdatum. Blir det före den 1 oktober innebär det att jag inte behöver aktivitetsrapportera resten av året. Det betyder också att jag inte är piskad att söka en massa jobb under den här tiden, utan jag kan i stället välja ut jobb som jag tycker är extra intressanta att söka.

Så. Nu ska jag lämna ämnet Nytt jobb för helgen. Jag har faktiskt gjort andra saker än fixat jobb i veckan, till exempel läst, gullat med småkissar, klarat av ett besök på Stormarknaden, sett sista delen av Safe house (ja, den slutade som jag trodde, MEN enligt Michael Crompton, manusförfattaren som kommenterade mitt snåla medelbetyg, kommer en säsong två och DET låter bra!), fotat, ätit upp en choklad till pojken (internt skämt mellan Fästmön och mig), sett en film, glatt min mamma, blivit glad, gråtit, skrattat, kokat soppa, pratat med väggarna, pratat med goa vänner, fått fin post från Elliot, fått en generös påhälsning av Karl-Bertil och en massa annat…

Jag lämnar dig med några bilder från den gångna veckan och går och värmer min soppa. Detta har jag också gjort de senaste dagarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


(Nu vore det väl tusan om inte bloggutrymmet krymper med alla bilder…)


Jag tar lite semester, jag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Balle-premiär och äntligen regn igen!

Ett inlägg om inledningen på helgen. 

Varning för äckliga bilder!!!


 

Öl o bok premiärsittning balkong 5 juni 2015

Min ballepremiär inföll igår och inkluderade en starköl och en bok.

De nybakade studenterna igår hade i alla fall tur med vädret. Det var så där soligt och lagom varmt hela dan och kvällen. Ja, det var till och med så skönt att Tofflan vågade sig ut på sin balle*. Varje gång det är finväder är jag rädd att jag ska bli besviken och inte kunna sitta på ballen på grund av grillrök och annan rök. Men tack och lov inte igår! Jag har nog klarat mig bra hittills den här säsongen och lyckats hålla mig borta rökiga dagar. Eller också ägnar man sig åt sin nya hobby: att odla gräs och maskrosor. (Plätten ansades hela två gånger förra året, typ.) Nåja, hur andra gör är deras sak – så länge jag inte har svårt att andas. Jag kunde njuta en hel timme igår, med nervevad markis (soleksem är inte roliga). Nån champagne hade jag inte på min premiär, däremot en starköl och min bok på gång. Det dög bra.

Visp

En vanlig jävla visp kostade 30 spänn.

Min middag lagade jag till och åt i köket. (Ja, min enorrrma lägenhet har ett kök. Är det tillåtet, tro?) Eftersom matkontot var relativt nypåfyllt unnade jag mig en liten bit kalkonfilé igår när jag var på Stormarknaden. Vidare inhandlade jag ett köksredskap. Tänk att en vanlig, jävla handvisp kostar 30 kronor! Det är tur att jag inte har nån diskmaskin, för handtaget på vispen är av sån sort att det blir förstört om det inte diskas för hand. Sånt har Fästmön lärt mig, för i det hemmet, där vi ibland har varit en sex, sju personer, finns det tack och lov maskin. Men några saker måste ändå alltid diskas för hand i diskhon. Jag bor ju ensam och vi är vanligen en eller två här. Då känns det rätt onödigt med diskmaskin. Samtidigt ska du veta, att om det är nåt hushållsgöra jag verkligen avskyr så är det att diska! Fy te rackarns! Det är värre (<== tråkigare) än att laga mat, i mitt tycke.

Fågelbajs

Toalett för hönshjärnor? Tja, somliga tycks tro det. Men det är faktiskt mitt balkongräcke.

Tanken var att jag efter maten skulle inta glass med blåbär som jag köpt extra billigt på ICA Solen. Fast jag orkade inte. Jag var rätt trött efter maten och tämligen slut efter att ha fått skura ballen innan jag kunde sitta där. Mest var där massor av pollen. På baksida av huset där jag bor finns det många björkar. Jag är innerligt tacksam att jag inte har ärvt pappas överkänslighet mot björk! Nu var det emellertid inte bara pollen som jag fick skura bort. En och annan hönshjärna – eller i vart fall fågel – hade använt mitt balkongräcke som toalett. Jag nynnade

Fågelbajs, fågelbaaaaaaajs…

på Edelweiss-melodin medan jag torkade skit. (Nynnande gjorde jag förstås inte högt, så roligt skulle de omkringboende inte få!)

Agneta invalid word

Det gick inte att lägga Agneta i Wordfeud.

Jag hade tänkt leta upp nåt att glo på ur min DVD-hylla eller på min hårddisk, för det var inte nåt som jag tyckte var sevärt på TV igår kväll. Men det blev som vanligt – jag läste och gjorde allt för att spöa min sjuka kompis i Wordfeud. Enda gångerna jag spöar Agneta är nämligen när hon är sjuk, så det gäller att ta tillfället i akt. Men att hon är invalid är att ta det hela lite långt. Hon är förkyld. Det gick emellertid inte att lägga ordet Agneta.

Idag är det ordning på torpet igen, det vill säga det regnar. Jag känner mig nästan som min bloggvän Jontas, en riktigt härlig surgubbe i Götet, när jag skriver så. Jontas har, enligt min mening, ofta rätt i sina syrligheter, dessutom. Jag undrar, till exempel, vad han skulle ha skrivit om han råkade få syn på det ledsna tennisnätet som nu har varit uppspänt på vår tennisbana i många dagar. Jag tror inte att det var tänkt så att bostadsrättsföreningens medlemmar måste köpa nytt nät varje säsong. För det lär vi ju blir tvungna till om det sitter uppe hela säsongen. Det blir sprött av stark sommarsol och… hängigt av sommarregn. Faktum är att det ser bedrövligt ut just nu. Fruktansvärt slarvigt av den som satte upp nätet att inte ta ner det igen! En fördel är dock att så länge nätet sitter uppe slipper man fotbollsspelande på tennisbanan. Det finns inget mer enerverande när man försöker läsa en bok, nämligen, än en boll som upprepade gånger studsar mot asfalt.

Tennisnät i regnet

Ett ledset och hängigt tennisnät på vår tennisbana.


Men åter till regnet, åter till ordningen. 
Jag vaknade av ett litet smatter och en kylig vind som drog in genom mitt öppna fönster i sovrummet. Så jag klev bara upp och satte på kaffe. När det var färdigt bredde jag två mackor och tog med mig dessa och min senapsmugg fylld till bredden med hett, nyperkolerat kaffet in till sängen. Jag lyssnar nämligen ibland till mina vänner, såna som vill mig väl. Vännen FEM avslöjade när hon var här på besök att hon och sambon äter frukost på sängen varje helg.

Blir det inte smuligt då? Och spiller ni inte?

undrade jag.

Va 17 gör det?! Det går ju att dammsuga och lakan går att tvätta!

svarade FEM då. Och visst är det så.

Kaffe o mackor på sängen o bokhög

Kaffe och mackor på sängen till mig själv. Notera EN av mina att läsa-höger vid pilen!


Min dag har knappt börjat 
och ändå är det snart lunch. Det är nationaldag idag och den firar jag inte på nåt särskilt vis. Visst är jag glad och tacksam att jag bor i ett land där det råder fred, men allt är inte perfekt här. Om det är nåt att fira överlåter jag det till andra. Jag själv tar kanske en tur till Blomsterlandet och tittar på blommor. Sen läser jag nog ut min bok och börjar på en ny. Glad och tacksam är jag också för mina att läsa-högar, som OFTA fylls på av goda vänner som Agneta, FEM, Åsa, Inger med flera!

Ros med ljuspunkt

En ros till dig som har orkat läsa ända hit!


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en årligen återkommande radioserie och om en älskad liten röd stuga med vita knutar.


 

Kullamannen

Nej Kullamannen får inte sommarprata, men tillhör min barndom – precis som Sommar i P1!

Förr i tiden tror jag att man lyssnade mer och oftare på radio. Jag minns somrarna i vår lilla sommarstuga i Varamon, på den tiden Varamon var ett sommarstugeområde och inte ett lyxvilleområde. Visst hade vi TV där, men man var ju ute så mycket på sommaren. TV blev sekundärt. (Fast när Kullamannen gick, satt även lilla Tofflan klistrad framför rutan och blev skitskraj.)

Men radio kunde man lyssna på utomhus. Och det gjorde vi! Sommar i P1 var ett av programmen jag minns. I sommar går den 56:e säsongen av programserien och idag presenterades årets sommarpratare vid en presskonferens klockan 13. Min spontana reaktion var att jag inte blev så väldigt upphetsad eller imponerad. Ibland förstår jag inte hur man gör urvalet, riktigt.

Dessa sommarpratare ska jag i alla fall försöka lyssna på:

20 juni: Lena Olin

27 juni: Mona Malm

29 juni: Tom Alandh


4 juli: Liza Marklund

6 juli: Nina Hemmingsson

16 juli: Leila Lindholm

28 juli: Hans Mosesson


3 augusti: Åsa Jinder


Sen vet jag
att jag brukar bli glatt överraskad när jag bara chansar och sätter på radion utan att kolla i förväg vem som sommarpratar!


Här kan du se hela listan över alla sommarvärdar 2015.
 Vilka tänker DU lyssna på???


Här nedan kan du se vår sommarstuga Tallbacken då och nu:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett njutningsfullt inlägg som kräver att du har lite volym på ifall du klickar på länkarna!


 

Idag har jag bland annat rest och sett mig omkring. Bytt lite perspektiv, sett annat än tapeterna här hemma, fått lite input, gett lite output. Kort sagt: gjort en utflykt i verkliga livet. Och det var livat!

Ett skäl till att mina livsandar blev så uppiggade var att jag, mitt i värsta vintern, snubblade på ett fantastiskt smultronställe, Adas kaffestuga i Östhammar. Jag hade parkerat bilen och skulle ta en bensträckare. Traskade några steg och hamnade utanför Adas. Kaffetörstig var jag och när skylten även lockade med Dagnys hörna inklusive jukebox var det ingen tvekan att jag skulle göra ett besök.

Det doftade så där underbart redan i entrén: kaffe och nybakade kakor och bullar. Helst av allt hade jag tagit nåt riktigt sött, men det fick bli kaffe och en macka.

Sen fortsatte upplevelsen! Kaffestugan var nästan som ett litet hem. I ett rum stod en gammal vedspis och knäckebrödskakor hängde över den. Jag bara väntade att Ada själv skulle komma utfarande nånstans ifrån och undra vad jag hade i köksregionerna att göra. I finrummet stod en sammetssoffgrupp och golvuret lika självsäkert som ett kyrktorn.

Bland övriga inredningsdetaljer fastnade jag för dockskåpet, men också för skåpet med leksaksbilar. Jag var ju liksom ingen dockskåpsflicka när jag var liten (fast jag fick ett dockskåp som morfar hade snickrat), utan jag var en biltjej. Den fantastiska samlingen av kaffekoppar som prydde väggarna upp till taket var också urhäftig.

Men då fick man väl betala massor för denna upplevelse? Inte då! Kaffe och macka kostade 48 kronor. Brödet var grovt och färskt, kaffet nybryggt och hett. Jag sneglade på menyn och såg att det finns luncher såsom sallader och pajer för mellan 70 och 80 kronor, endast.

Sommartid finns en trädgård man kan sitta i. Nu var det inte säsong för det alls. Men ett är säkert: tillbaka hit ska jag när det blir varmare. Allt detta, inklusive trevlig och välkomnande personal, gör att Adas kaffestuga i Östhammar rekommenderas varmt!

Här är några bilder som jag tog i all hast (därav den undermåliga kvaliteten på de flesta foton):

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jävlar anammainlägg.


 

Inte är man nån tre meter hög bläckfisk. Nä, man är en rätt tjock och yr typ på runt 1,73. Men allting går. Även att byta från julgardin…

Julgardin


… till vardagsgardin…

Svart gardinkappa


Fästmön kallar mig

envis!

Jag talar om för henne att det inte är envishet utan antingen

Bergahumöret från mamma eller sisu från pappa.

Rätt ska vara rätt! Och nu sitter rätt gardin för säsongen uppe i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »