Ingen Michelin-stjärna för Pomodoro

Ett inlägg om ett pizzaplejs.

---

 

Pizza och boken jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i födelsedagspresent hade räckt som sällskap.

Fredag idag. Mat motverkar ibland tårar och ensamhet. Och när man blir ensam-stående – om än tillfälligt – är det bra att se till att man får en rejäl portion varm mat till lunch. Idag tog jag ytterligare några steg runt huset och gick till Pomodoro, en för mig ny bekantskap. Pizzerians namn betyder tomat. Och eftersom tomater är goda vågade jag chansa och gå dit.

Som hos så många andra pizzerior hyser Pomodoro inte så många bord. Gissningsvis hämtar de flesta sina pizzor och äter hemma. Men jag har inget hem här så jag behövde äta på plats. Det var endast ett långt bord som var upptaget av fem personer. Försent insåg jag att mitt fackombud med sällskap satt där. Jag har inget alls emot fackombudet, men jag ville liksom inte synas, jag ville inte höras – och jag ville inte se och höra heller. Nu fick jag höra nån i sällskapet som var glad att h*n hade fått nytt jobb och nån annan i samma gäng som tröstlöst sökt nytt jobb sen 2008. Ja, ja… Själv har jag varit långtidsarbetslös mellan 2009 och 2011 och haft fyra visstidsanställningar inom stat och offentlig verksamhet, experterna på grå arbetskraft, sen 2011. Kom igen och snacka grundtrygghet!..

Personalen i kassan talade utmärkt svenska, men hade uppenbarligen sin första arbetsdag. Jag bad om en Il Pollo-pizza och h*n föreslog Apollo. En viss skillnad, eftersom den senare har grismuskel ovanpå och sånt äter inte jag. Dricka ingick inte i priset. Det fick jag veta genom att den som tog upp beställningen undrade:

Vill du dricka till maten?

Jag tänkte svara:

Nej, jag vill hellre spy.

Men lite hyfs har jag ju. Med betoning på lite.

Bestick och servetter fick jag leta upp själv. De fanns inte på samma plats som kaffe, kakor, tandpetare och tabascosås.

Pizzan blev färdig ganska snart. Den hade en tunn och fin botten. Kombinationen chèvre, kyckling, ruccola och tabasco blev suveränt god. Tyvärr var det dåligt med tomatsås, pizzerians namn till trots, så pizzan blev ganska torr. Kaffet på maten smakade bra, men drömkakan gammalt.

Så om servicen var sisådär, pizzan suverän, kaffet bra och kakan gammal torde det slutgiltiga Toffelomdömet bli medel i alla fall.

Eller? Med tanke på vad jag upptäckte i fönstret, just innanför uteserveringen… Ingen Michelin-stjärna, utan en annan sorts stjärna: en sån man sätter upp till advent…

Stjärna i fönstret den 27 juni 2014. I god tid till advent, alltså.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällsmat i Förorten

Ett kvällsinlägg.

---

 

Det finns inte just nåt att berätta om mitt tråkiga liv. Jag har inget att roa församlingen med för tillfället.

En nyklippt kille.

Okejrå, en bild till!

Eftersom jag knappt står ut att vara med mig själv tackade jag ja till att äta kvällsmat med Fästmön och två av bonusbarnen ute i Förorten. För tack och lov står de ut med att vara med mig och får mig att skingra tankarna. Elias hade varit och fått kalufsen klippt och han är så fin i kort hår. Jag tror att han var väldigt nöjd själv, för jag fick fota honom! Två gånger, till och med!

Elias börjar bli allt mer lik sin storebror, för när han hade ätit upp sin pizza tyckte han att det räckte med den sociala biten och traskade hem. Vi tjejer fick betala. Ja, vi åt alltså kvällsmat på Kreta. Jag var sur och grinig eftersom det var bacon runt kycklingen. Jag äter inte grismuskel, men hade beställt fel. Det var i alla fall skönt att sitta utomhus en stund. Ljus och luft var gratis.

Jag tog vägen om ICA Solen med Anna och Linn och fick tillfälle att prova den berömda PRO-stolen i affären.

Sen åkte jag hem till en instängd och varm lägenhet. Öppnade fönster och dörrar. Kliade på mina tre myggbett och ringde mamma. Hon hade ringt tre (3) gånger, enligt nummerpresenta-tören.  Kvällen avslutade jag med en timme framför TV:n och en lika lång stund framför datorn, allt medan nån krämade entonig musik. Ja, jag är fortfarande ljudkänslig.

I morgon är en ny dag. Det hjälper föga. Anna och jag förtvivlar över att vi inte kan planera nånting ihop i sommar. Vissa stunder känns livet mest skit.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagspromenad med bil

Ett inlägg om vår söndagspromenad.

Igår var vi ju ute från klockan tolv tills en bit in på kvällen. Vi gick väldigt, väldigt mycket. Därför är fötterna – framför allt min vänstra, den med hälsporren – väldig ond idag. Det ska bli fotbad med massage efter middagen, ska bara vänta på att middagen lagar sig först. Äh, bara skojar!

Det otroligt vackra vädret håller i sig, men med onda fötter är det inte så skönt att gå. Vi skuttade därför iväg på söndagspromenad med Clark Kent* efter att jag hade telefonerat med min mor (som är mycket duktigare än jag och går promenader varje dag, numera).

Den otäcka reklamfilmen till trots åkte vi till Ö&B. Där såg jag ett och annat spöke, men inget som kunde skrämma mig.

Spöken i klunga.

Anledningen var att jag skulle köpa rengöringsmedel och tvättmedel, nåt jag inte hann med att titta på sist jag var där. Men som vanligt hamnade det mest en massa annat i varuvagnen…

En gigantisk Toblerone.

Det var riktigt pinsamt, för naturligtvis kom en Grann-Katta med make förbi, så jag hade inte en chans att gömma den gigantiska Tobleronen mina varor… Men sen hittade jag ett fantastiskt fint diskmedel som är orange! Eller brandgult, som man faktiskt sa när jag var liten!!! Det hamnade förstås i varuvagnen tillsammans med Tobleronen.

Brandgul YES hamnade självklart i varuvagnen.

Sen fick ju då Fästmön för sig att leka optiker…

VirrpAnna provar brillor.

Det var idiotiskt, för det satt ett fodral på alla brillor så det såg ut som om de hade solskärm. Jaa, hon såg faktiskt inte riktigt… klok ut…

Anna såg faktiskt inte riktigt klok ut med det där fodralet i pannan…

Ja till sist hade vi flamsat oss igenom affären och for till nästa för att köpa lite som jag glömde köpa i fredags. Men mjölken står kvar i affären, så jag får väl dricka vin till maten idag (Anna dricker inte mjölk.)

Vi märker båda två att vi tappar ord och mitt närminne är ju som det är. Kanske dags att köpa en ny skalle..?

Ett nytt huvud bland skallemixen, kanske?

Nu ska jag laga söndagsmiddag bestående av kyckling i söt och stark sås samt ris. Eftersom det var finväder igår tycktes hela gården ha grillat. Det stank gris i de delar av lägenheten där jag hade råkat lämna fönstren öppna. Nu är det utvädrat, tack och lov. Här äts baske mig ingen grismuskel! USCH!

Vad ska du äta eller vad har du ätit idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar för som du vet är jag nyfiken på allt!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort. Och mitt blir allt kortare för varje fin bild på Anna jag lägger ut…

Read Full Post »

Lördagskväll vid sjön och TV:n

Ett inlägg om en lördagskväll hos mamma.

I afton var Findus vår kock. Mamma åt nån grismuskel, jag kycklingdito. Det var rätt OK med en öl till.

Findus kockade. 

Efter maten tog jag en promenad ner till sjön. Då var klockan runt 19. Jippot pågick fortfarande och jag såg en löpare komma stapplande på gatan – som var avstängd för biltrafik. (Hört det förut?)

Passerade mitt favorithus här i stan och lyckades fånga ett av husets torn med iPhonens annars rätt kassa kamera.

Ett hus med torn.

Vätterpromenaden var grå och trist, men det var ändå ganska varmt. Mamma hade ont och orkade inte gå, jag haltar fram igen eftersom hälhelvetet gör ont efter källarfixandet. Överväger att lära mig gå på händerna (har jag aldrig kunnat, men vaffan, jag är utvecklingsbar!) i stället för på mina onda fötter…

Försöker gå på händerna.

Ganska folktomt nere vid vattnet, men ett par funktionärer såg jag samt ett par som stod och metade. Bron stod kvar även i kväll.

Den stod kvar i kväll. 

Kvar fanns också pilträdet vid den lilla bryggan där jag åkte skridskor ett par gånger som barn. Ja, när jag var barn, på stenåldern, åkte man inte på nån konstgjord skit-is utan på riktig is, frusen ovanpå Vättern.

Pilträdet är också kvar.

Sen gick jag hem till mamma som satt och retade upp sig på typ ”allt” på TV:n, men Anne Lundberg i synnerhet. Det var svårt att njuta av Kommissarie Banks eftersom jag hela tiden måste försöka svara på frågor… Men jag hade vissa njutningsmedel så att det blev uthärdligt…

Njutningsmedel.

I morgon ska jag ner i källaren igen eftersom det plötsligt dök upp flera saker. Därefter blir det storhandling samt besök hos pappa. Och så äter vi kinesiskt i morgon kväll. Findus får ledigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Annandag semester

Äh, nu ska jag snart sluta räkna semesterdagar! Idag är det den tredje, men sen tappar jag nog räkningen.

Gårdagskvällen tillbringade vi i Himlen där Fästmön tillredde en underbar Flygande Jakob – minus grismuskel för min del, dårå.

Det blev TV-tittande på kvällen, den avslutande delen av Livet utan dig. En bra miniserie som väl tappade lite av spänningen i den andra och sista delen. Första delen av tre nya med kommissarie Thorne såg vi också. Den var riktigt obehaglig.

Nu gör vi oss klara för en shoppingtur på landet. Delvis att se som en liten uppmuntran till somliga för framtida äventyr. Tänk så spännande ändå att vara i början av vuxenlivet!

I kväll åker jag hem för i morgon blir det städning av såväl lägenhet som bil. Måste se till en ilsken repa på Clark Kent* också. Och på fredag åker jag ner och hämtar mamma.

Måste pilla lite mer med ett gammalt ärr på Clark.

Det är soligt och varmt just nu, men mörka moln på himlen lovar nånting annat. Och solen kan ju inte alltid vara där jag är.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Vi gör roliga saker: 5. Middag på Max

När man äter frukost för sent för att hinna med att äta middag innan man börjar jobba – då kan det hända att middagen intas vid 20.30-tiden. På Max hamburgerrestaurang. Och då är man ofta så där lagom trött och flamsig.

Idag började fånerierna redan utanför byggnaden. Det spelades svängig musik och jag kunde inte låta bli att skaka på rumpan. Precis då kom en kille ut från Max och kläckte ur sig:

Justa moves!..

Gissa om jag rodnade! Sen hörde Anna att han sa nåt till sin tjej som kom ut strax efteråt. Det var inget elakt, men så där lagom pinsamt för mig. Anna skrattade bara. Rått, förstås.

Så skulle vi då beställa mat. Det gick ju nästan bra, bara att jag glömde att säga

minus bacon

till min kycklingburgare. Jag har liksom inte ätit gris på nästan 30 år… Men som tur var skulle killen efter oss ha en kycklingburgare MED bacon, så jag föreslog ett byte – vilket han nappade på. Alla nöjda, alla glada.

Under tiden var tanken att Anna skulle ta sin dricka, fixa servetter och ketchup och ta plats vid ett bord. Det var väldigt tomt i lokalen så det ekade bra när jag hörde några kraftiga

ritsch, ratsch!

Det var Anna den Starka som försökte ta servetter. Det gick inte så bra, det var en HÖG av REMSOR under behållaren… När hon upptäckte att jag hade noterat vad hon höll på med, gav hon sig småskrattande iväg – som värsta loonisen –  för att leta bord. Och som jag tidigare nämnde var det rätt TOMT i lokalen och GOTT om platser. Trots detta var Anna inte nöjd förrän hon provsuttitit FJÄRDE stället. Jag stod vid kassan och väntade på maten och såg hennes huvud hoppa upp och ner. Höll på att skratta ihjäl mig!

All well that ends well, vi fick vår mat, min minus grismuskel, och så blev vi mätta även denna dag! Jag fick väldigt ont i magen, men det är inte säkert att det berodde på maten, det kan ha berott på skrattkramperna. Fast vem skulle inte få skrattkramp om man satt mitt emot denna… figur?!……..

Anna är helt underbart rolig och gör mig GLAD!!! Mannen till höger i bild fick min ursprungliga mat med bacon. Han blev också glad, tror jag. Fast inte över Annas eskapader utan för att han fick min kycklingburgare före mig, så att säga. Äh… va tusan… DU FATTAR, huh?!..

Read Full Post »