Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘armbandsur’

Ett inlägg om en rätt antik TV-serie…


 

Diplom Antikkunnig i VästeråsTorsdagar är nästan veckans bästa dagar för då går ju Antikrundan – vissa delar av året i alla fall. Nu är det en sån del. Jag slog mig självklart ner i bästefåtöljen utan att fråga om lov och kikade på vad folk i Västerås hade med sig.

Jämfört med Uppsala förra veckan var Västerås regnigt. Men fina grejor äger västeråsarna!

De här prylarna tyckte jag var häftigast i kvällens program:

  • Glasvasen som ett barnbarn hade köpt troligen ganska billigt kom dit med en mormor. Vasen visade sig vara värd mellan 30 000 och 40 000 kronor. Jag la mig lite lägre och värderade den till 20 000 kronor.
  • Carl Milles-statyetterna värderade både experterna och jag till 50 000 kronor.
  • Skyltplanscherna var ovanliga och värderades till 20 000 kronor. Min värdering låg lite lägre, på 15 000 kronor.
  • Glasögonen – eller brillorna – i sitt fina fodral värderade vi till mellan       10 000 och 15 000 kronor.
  • Den upphittade broschen var bara ursnygg. Både experten och jag värderade den till 25 000 kronor.
  • Armbandsuret värderade vi till mellan 800 000 och 900 000 kronor. Det var såå läckert!
  • Kapitälet till en kolonn, eller pelare, som vissa säger i Sverige, köptes för 300 kronor på en auktion. Nu värderade Antikrundans expert det till mellan 60 000 och 80 000 kronor. Jag la mig högre, på 125 000 kronor.
  • Den helt underbara mattan med bruna och gröna rutor skulle jag gärna lägga på nåt av mina golv. Jag värderade den till 150 000 kronor, men Expert-Anette tyckte 200 000 kronor.

Nästa gång experterna i Antikrundan och jag i bästefåtöljen värderar saker är vi på Läckö slott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunnig i UppsalaNär slutet av sommaren 2015 var som varmast köade Fästmön och jag i sex timmar vid Uppsala Konsert & Kongress. Målet var att få komma in i lokalerna och få en del skrifter värderade och tidsbestämda hos nån av Antikrundans experter. När vi äntligen nådde fram fick jag max tre minuter hos en synnerligen röksugen expert. Lite besviken blev jag allt, men samtidigt är jag väldigt glad att jag var med om detta. Vilken dag det var i Uppsala!

Eftersom jag köade hela tiden hann jag inte höra några värderingar eller se så väldigt många saker på nära håll. De flesta var nämligen lite… måna om att inte visa för mycket av sina medhavda föremål när de köade. Därför var det spännande att titta på programmet i kväll.

De här grejorna tyckte jag var häftigast i Uppsala:

  • Jenny Nyström-tavlan värderade jag till 80 000 kronor. Det var en helt korrekt värdering.
  • Glasskulpturen, som funkade som ett fantastiskt prisma, värderades till mellan 40 000 och 60 000 kronor. Jag värderade den lite lågt, till 30 000 kronor.
  • Träsnittet av John Bauer värderade jag till 10 000 kronor. Det gjorde experten också.
  • Bronsbysten av Gustaf Fröding med bula bak i huvudet hade ett värde nånstans mellan 140 000 och 160 000 kronor. Jag värderade den lite högre, till 200 000 kronor.
  • Den obekväma soffan värderade jag väldigt högt, till 15 000 kronor. Snyggve värderade den bara till mellan 4 000 och 5 000 kronor.
  • Den kinesiska, underbara mattan värderade både jag och Anette till           20 000 kronor.
  • Urnorna från Lövstabruk värderade vi till 100 000 kronor.
  • Armbandsuren av märket Omega värderade klockexperten till 80 000 kronor och jag till 70 000 kronor.
  • Slutligen, det fantastiska mässingsägget… Även där var experterna och jag överens om värdet: en halv miljon kronor.

Varifrån Antikrundan visas nästa gång har jag ingen aning om eftersom SvT:s webbplats har blivit så dålig och inte innehåller vettig information. Men… gissningsvis blir det lika spännande som kvällens program!

PS Vi syntes flera gånger i början av programmet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vänner och bilar. Och träd!


 

Gult träd mot blå himmel

Jag hann fota ett vackert träd innan solen gick ner igår. Detta siktades på Kungsgatan i Uppsala.

Tiden gick så fort igår kväll när jag träffade vännen Agneta för att äta asiatiskt. Eller kinesisk buffé, för att förtydliga. Min vän hade fyllt år för ett tag sen och eftersom det är välkänt att gamla tanter ibland glömmer att stänga av spisplattor och sånt ville jag se till att hon fick lite mat utan fara för sig själv och grannarna. Hon fick äta med bestick sen hon deklarerat att hon inte är utvecklingsbar vad gäller ätpinnar. Nej, en kan inte lära gamla hundar sitta, alltid. (Jag retas kärvänligt med min vän! Hon är inte mer vimsig i kolan än att hon klådde mig i vår senaste Wordfeudmatch. Hmpfff…) Agneta och jag har jobbat ihop och det var så roligt att få kontakt igen för ett par, tre år sen. Ibland är sociala medier bra. Jag är glad för vår vänskap, men känner att det blir ett visst tomrum om det skulle bli så som min vän hoppas att det blir i framtiden. Fast jag förstår hennes önskemål. Hade jag varit i samma läge, så… Nåja, Wordfeud kan helt klart spelas även i framtiden, om än på distans. Lite passande (?) fick jag följande ”meddelande” i min lyckokaka:

Sometimes you have to leave people to find them

Passande meddelande..?


Tiden gick som sagt extra fort igår kväll. 
När mitt armbandsur visade 20 tyckte jag att det var lite lagom att bryta upp. Dels ville vi båda se Bron klockan 21, dels skulle jag upp extra tidigt för att åka till verkstan med min bil. Det var ju bara det att jag hade ställt om alla mina klockor till normaltid/vintertid – utom mitt armbandsur…

Fullmåne blått filter

Ett flygande tefat..? Jag kände mig i alla fall som ett UFO, men min jääättelååånga lånebil var som ett flygande tefat. (Ingen logik i detta, men du fattar nog.)

I morse fick jag gå upp en halvtimme tidigare än vanligt – fast ändå en halvtimme senare. Ja, sommartid blev ju normaltid. Clark Kent* och jag for för hans årliga hälsoundersökning** och så skulle han bli vinterskodd***. Jag åkte från Bil 3:an med ett flygande tefat… Jaa, i morse fick jag sannerligen bjuda på min själv som dum blondin. Vid bokningen av servicen hade jag bett om en lånebil, specifikt en med manuell växel och inte automat. Jorå, jag fick en jääättelååång Avensis med sex växlar. Och startknapp och automatisk handbroms och en massa andra nymodigheter. Dum blondin… jo, jag blev som ett UFO när jag satte mig i bilen. Och bilen var som ett flygande tefat det också, alltså. Nä, bilar är inte längre mekaniska prylar utan datorer. Halvvägs över Dofternas bro insåg jag att jag hade glömt hur jag skulle göra för att stanna bilen – det fanns ju ingen nyckel att vrida om. Jag kom på svaret själv – det var samma knapp som vid start…

Arbetsdagen gick som den gick. Min närmaste kollega var tillbaka efter sin resa och det var kul att ses igen. Jag är förvånad över att jag så snabbt började gilla en annan människa, men det var nästan genast i det här fallet. Och en vecka utan glada och duktiga kollegan var lång och trist. På eftermiddagen hade kollegan genomgång med mig av saker som jag känner ligger lite utanför mitt kompetensområde. Men jag förväntas nog fixa detta och det bävar jag lite för. Det är tur att min kollega är en duktig pedagog!

Pilträd höst

Vid 7.30 lyckades ta den här bilden av ett vackert, höstligt pilträd vid jobbet. Sen hängde jag på en person med bättre passerkort än jag, så jag kunde jobba lite extra.

Genom seneftermiddagens bilköer körde jag den jääättelååånga lånebilen tillbaka till verkstan för att hämta min egen pärla. Slutnotan landade på 5 550 kronor – och då behöver jag ändå boka tid för ett rostskyddsarbete framöver. Det kostar ytterligare 750 kronor. Nu var det inte akut, men bör göras före besiktningen i maj. Så… jag får väl boka tid efter nästa lön så det blir gjort. Bye bye alla tusenlappar som blev över! Men tack för att ni fanns! Ni kommer till användning!

 

 

Nu känner jag mig rätt däckad. Min plånbok är betydligt lättare än i morse, för jag har ordnat parkering för ytterligare en månad vid jobbet. Det kostade 400 spänn. Sen tar det på en dålig Toffelrygg att kånka däck, men det känns mycket tryggt inför vintern med de nya däcken. I kväll ska jag läsa den sista av mina födelsedagsböcker – ja, jag hittade en till i min att läsa-hög! Och kanske ta en bloggrunda – det var längesen. Det är inte som förr, när jag tog minst en runda varje dag. Sen jag började jobba blir det inte oftare än en gång i veckan och bara besök hos bloggar vars innehåll verkligen intresserar mig.

I morgon ska jag handla efter jobbet. Min vän Elliot kommer på besök på onsdag kväll. I skåpet finns godsaker till honom, men jag tror inte hans mormor, som ju också följer med, äter hundgodis till kaffet…

En som vill cykla och handla är min vän Farid. Honom kan du se på bild i lokalblaskan här.

Vad har DU för dig då??? Om du har orkat läsa ända hit tycker jag att du ska lämna ett litet avtryck i form av en kommentar. 


*Clark Kent = min lille bilman, en söt liten Toyota Yaris

**årlig hälsounderökning = årlig bilservice
***vinterskodd = få på vinterdäcken

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Antikrundan reser inte bara runt i Sverige. I afton hade man korsat Ålands hav för att hålla runda i Mariehamn. Det här programmet får mina livsandar att spritta av intresse och jag hade självklart bänkat mig i bästefåtöljen, med appen påslagen för att amatörvärdera.

Antikrundan från Åland med mumintroll

Antikrundan från Åland innehöll, inte helt oväntat, trollet till höger i bild. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Som vanligt 
fanns en massa spännande, vackra och roliga föremål att beskåda, men några av dem stack förstås ut.

Kvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

  • Servettringen (värderad till mellan 9 000 och 10 000 kronor)
  • Armbandsuret (värderat till 40 000 kronor)
  • Fåtöljen (värderad till mellan 15 000 och 17 000 kronor)
  • Teckningen av Tove Jansson (värderad till mellan 15 000 och 20 000 kronor)

Mina egna värderingar låg alltför högt den här gången:

Diplom Antikrundan Åland

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rosligt, firande inlägg.


 

Orange ros i bukett

Den här fotade jag i en vas på job… min förra arbetsplats häromdan.

Det kom ett mejl i morse från ett företag som tyckte att jag skulle fira Rosens dag idag genom att skicka en röd ros med ett sms. Mottagaren ska sen gå till närmaste butik i kedjan och hämta ut sin ros. Jaa, rosor är vackra, men kanske vackrast där de står. Så jag firar dan med en bild på en fin ros som nån annan fick – och lite städning och paket!

Jag grep mig an garaget, precis som planerat. I det lilla förrådet utanför porten till huset där jag bor var det överfullt av skit leksaker och en grill. Längst bakom allt stod en snöskyffel och en piasavakvast. Jag tog kvasten och ärtade ut till garaget för att städa.

Skräpigt garage

Ofräscht och skräpigt i garaget.

Det var verkligen ofräscht i garaget. Men mest var det löv, pappersskräp och lite grus som troligen har blåst in under porten, där det är en glipa. Eller kanske när porten har varit öppen..? Jag har liiite svårt att fatta hur skiten har tagit sig, ärligt talat. Mest förvånad var jag över en lila vante som jag hittade.

Förutom kvasten hade jag med mig handskar och två plastkassar för skräpet. Det visade sig att det räckte med en. Ryggen skötte sig under själva sopningen, men sen när jag skulle få ner skräpet i en kasse började den bråka. Jag var fräck och lånade en garagegrannes snöskyffel som sopskyffel. Den var lite för tung för det. Det blev trots allt hyfsat fint i garaget, men naturligtvis glömde jag att ta en efter-bild. Återkommer med en sån i samband med att jag är ute och åker nästa gång!

Paket till mamma

Paket till mamma.

Så gjorde jag en mini-shopping-tur för att försöka hitta några saker till månadens första födelsedagsbarn, mamma. Mamma gillar paket och det blev några stycken. Inget märkvärdigt, men jag tänkte komplettera med nån Trisslott inuti kortet och ett presentkort i nån klädaffär. Om jag åker ner kan jag ju skjutsa henne så hon får välja själv, tänkte jag. Inte är jag världsbäst på att slå in paket, heller, men pappret ska ju liksom bara rivas upp och kastas. Det blev i alla fall några mer eller mindre lustifika paket – ett lyckades jag göra ett ofrivilligt titthål i, så det fick jag försöka fixa till efter bästa förmåga. Ehum…

Wunderbauam Black Classic

Wunderbauam Black Classic – hur nu det doftar..?

Eftersom jag hade städat Clark Kents* boning tyckte jag att även han var värd en liten present. Det blev en fräsch doftgran som ska dofta Black Classic. Hur nu det doftar… Till mig själv köpte jag vinkorkar, ifall jag får lust att tappa upp det vin som är kvar i dunken i badrummet, samt rengöringspads för ansiktet. En liten burk Danska skallar för tio pix slank också ner i påsen. Men INTE en rosa och fin klocka som jag VET att mamma skulle ha älskat! Skälet är inte alls att jag är snål, utan för att de på butiken inte kunde svara på om det fanns batteri i klockan eller inte… Synd det, jag undrar hur många som blir sugna på att köpa armbandsur när personalen inte vet vad som ingår…

Kuvert med kaffe på

Kuvert med kaffefläckar på gör att jag misstänker mamma som avsändare.

Men igår kväll upptäckte jag att det låg nåt i postboxen. Det var ett platt paket i form av ett kuvert och jag tror bestämt att avsändaren är min mamma – det var nämligen kaffefläckar på baksidan…  Tänk att hon kommer ihåg att även jag har nåt att fira senare i veckan…

Nåt annat har jag inte att fira. Jag har inte hört nåt mer från nåt håll. Det är jobbigt att känna som man står på stand by. Det går inte att planera nånting. Mitt liv har stått på stand by i fem och ett halvt år nu. Ändå har jag inte vant mig. Och just nu är det stand by akut läge.

Jag har telefonerat med min livstids datasupport och vi ska eventuellt ge oss ut i nästa vecka och köpa en ny dator till mig. Med betoning på eventuellt. Det kan ju bli så att jag får åka lite kors och tvärs framöver…

Finvädret håller i sig – bara för att jag tänkte städa i morgon när jag har vaskat fram ytterligare tre jobb att söka… Än har jag inte börjat klättra på väggarna, men jag vet hur det kan bli.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens shopping.


Nä fy!
Shopping är verkligen inte min grej! Jag hatar att trängas i affärer och svettas som tusan i min nya, varma jacka. Folk både går och står i min väg och det var en och annan som fick Onda Toffelögat idag…

Men… Jag kom hem med både det ena och det andra, främst i julklappsväg. Det blev också en tur till Systemet där jag köpte starköl till i kväll och julsnaps – julölen får jag ta vid ett senare tillfälle. Mat köpte jag också. I kväll är det jag som står vid spisen. Fästmön jobbar ju och tjänar pengar. Då lagar jag mat – och gör av med pengar. Dagens bästa var i alla fall mitt lagade armbandsur som urmakaren bara tog hundra spänn för. Jag tror att han hörde att jag var rätt sur för att han inte hade ringt i början på veckan, så han gav mig 50 procents rabatt…

Klappar och shopping

Dagens shopping bestod mest av alkohol och julklappar.


Nu har jag handlat
till hela familjen, men jag har några klappar kvar till de största ”barnen”. Det blir ju svårare desto äldre de blir att hitta på nåt vettigt. Och jag har ingen lust att köpa nåt skit bara för att de ska få klappar. En del i familjen får färre klappar, men kanske dyrare. Idag förstår de vuxna ”barnen” det bättre, tror jag.

Jag har telefonerat med mamma och fick veta att mammakusinen B:s sjuklingar i familjen mår bättre. Det var skönt att höra! Jag har riktigt dåligt samvete för att jag inte har hört av mig, men jag kanske får iväg några rader i ett mejl idag eller i morgon, i alla fall.

Redan runt 10.30 stack jag hemifrån och var inte tillbaka förrän vid 14-tiden. Sen efter mamma-samtalet har jag slagit in klappar. Började ju i morse med paketinslagning, eftersom jag skickat efter en del som levererats via post. I eftermiddag blev det främst dagens klappar till Anna och till tjejerna som jag har paketerat. Killarnas ligger på vänt. Orkar inte just nu…

Idag landade julklappsnotan på cirka 2 000 spänn. Jag har ju ett gäng att köpa åt, men som jag tidigare har aviserat blir det färre klappar i år. Nån lön har jag ju fortfarande inte fått, men jag hade lagt undan pengar till klappar. Och så måste det undanlagda räcka till morgondagens julbord samt hårklippning på måndag kväll.

Det börjar skymma nu och jag ska strax åka och hämta hem min älskling från jobbet. Jag är nöjd med min dag, även om shopping inte är min grej. Det är ju ändå så att jag har fått tag i en hel del klappar. Skönt att vara ute i hyfsat god tid! Mamma kommer inte förrän den 21 december, men till dess måste jag hinna/orka handla hem julmat samt julpynta lite här. Jag har blivit lovad semester den 23 och den 27 december. En gran införskaffar jag nog helgen före jul. Vi brukar klä den dan före dopparedan.

Silverkula i granen

Vi klär alltid granen dan före dopparedan, inte förr!


Det är en del som ska fixas, alltså,
men jag har det ju lugnt jämfört med andra. Det som är jobbigt är att ha två familjer och vilja vara på två håll samtidigt, för det går ju inte.

I kväll blir det middag tillredd av Toffelhand, alltså. Därefter ska jag slå in resterande klappar. Gissar att vi snaskar lördagsgodis sen en stund framför Downton Abbey. I kväll är det sjätte avsnittet av totalt åtta. Anna börjar lika sjukt tidigt i morgon bitti som i morse och det klart att jag skjutsar henne när det ska bli neråt tio grader kallt. Så gissningsvis blir det sänggång efter Downton.


Livet är kort.

Read Full Post »

Yet another ilsket inlägg.


Åter en dag full av strul,
både på jobbet och hemmavid. Man skulle kunna tro att det är en konstant fredagen den 13 för min del. När jag tittar i kalendern står det emellertid den 4 december. Idag är det dessutom onsdag. Det innebär bara två dagar till av mörkerkörning den här veckan, till exempel. Det är nånting jag inte estimerar, bara så du vet.

Månen en oktobernatt 2013

De få ljuspunkter jag ser när jag åker till och från jobbet är mest bländande.


Om den externa webbplatsen strulade igår
Strula, förresten… Den låg nere i flera timmar och folk blev jättearga på mig. Och det var ju verkligen mitt fel (här är jag mycket ironisk). Jag drog ur kontakten till servern bara för att jävlas. Skämt åsido, idag var det intranätets tur. Det gick inte att skapa nya sidor. Då är det ju liiite svårt för mig att… skapa nya sidor såsom nyheter som ska läggas ut. Jag felanmälde, men problemet var fortfarande inte löst när jag åkte hem i kväll.

Efter en som vanligt mer eller mindre fasansfull bilresa hem med livet som insats möttes jag av En Liten Flicka, i princip, som stod i Tokerianrondellen och visade röd flagg när jag ska svänga av in till mitt bostadsområde. Naturligtvis vevade jag ner rutan och sa nånting om att jag ju bor här. Det sket hon fullständigt i och hänvisade mig till Tokerians parkering – tills vidare. Där kunde jag stå och vänta – VÄNTA! – tills det gick att köra. Kommunen fixar en jävla cykel- och gångbana längs med vägen som går utanför mitt bostadsområde. I kväll pågick visst nån form av värsting-asfaltering. BARA bilar från andra hållet fick köra på gatan. Jag såg lika rött som Den Lilla Flickans flagga var. Bara det, alltså…  Föreställ dig…Tofflan stoppad av En Liten Flicka med en jävla röd flagga… GAAAAAAAAAAH!

rött öga

Jag såg rött!


Men det var bara
att parkera utanför Tokerian och promenera hem, ilsken som ett bi. Utanför mitt hem mötte jag Fästmön, som fick gå till och från jobbet idag. Det tycker jag var jätteduktigt gjort av henne. Sen gick hon dessutom och köpte kycklingchorizo med tillbehör till oss så att vi fick nåt att äta i kväll.

Som vanligt skulle jag tömma min postbox nere i entrén innan jag gick trappan upp till mig. Fast nyckeln gick inte att vrida runt i låset… Den otroligt smarta brevbäraren (ironi igen!) hade nämligen tryckt i alldeles för mycket post i min box. Det var nästan så att jag inte fick ut nyckeln när jag kört in den i låset. Jag kan tala att jag vid det laget nästan grinade och skrek. Väldigt högt. Men i stället ringde jag bostadsrättsföreningens ordförande, eftersom jag vet att han har en huvudnyckel så att man kan öppna hela fronten på postboxen – det enda sättet för mig att få ut min post, nämligen. Tyvärr – för min del – satt ordföranden vid ett julbord och kalasade, men lovade att försöka komma förbi i kväll nån gång och låsa upp. Om det inte blir för sent. Annars vet jag inte vad, för boxen innehåller julklappar som Somliga inte får se.

I övrigt har nu början av veckan passerat, anser jag. Urmakaren har ännu en gång låtit bli att ringa (det senaste budet var att han skulle ringa i början på den här veckan) om mitt inlämnade armbandsur.

Nu har jag tvättat en maskin grönt. Jag hoppas det inte slank ner nån röd flagga i tvätten. Rött och grönt blir nämligen brunt. BAJSBRUNT. Tvätten ska hängas nu. Fortfarande kan massor av saker gå på tok… Dessutom har Anna köpt nåt gott till kvällskaffet. Jag bränner mig säkert på kaffet och sätter det goda tillbehöret i halsen, kvävs och dör. Eller vad tror du???


Livet är kort. Vissa dar är det för mycket.

Read Full Post »

Older Posts »