Min lördag: tankar, sopkaos och ett rent helvete

Ett lördagsinlägg.

---

 

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave Maria. Det kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Sopkaos i New Village osså.

Jag måste ge mig ut, tyvärr. Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.

*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Före och efter: Hål och tugga

Ett sytt inlägg.

---

 

I morse deklarerade jag ju här på bloggen att jag skulle ägna mig åt diverse hushållssysslor. Jag är en kvinna som står för mina ord – även om jag också kan ändra uppfattning. Därför är strykhögen nu hanterad, vikt/galgad och inlagd/inhängd. Så var det det där med synjuntan… Så här såg det ut före, hålmässigt sett:

Före: hål i strumpan och trasig grytlapp. Notera även mina proffsiga sytillbehör!

Med mina tiokronorsbrillor framför kontaktlinserna klarade jag till och med av att trä in tråden i synålen. Jag blev riktigt impad av mig själv! Sen skred jag till verket. Och resultatet… tja… Schyfröken Schterner schkulle inte godkänna min sömnad, men jag är nöjd. Hålet i strumpan är borta och grytlappens stoppnings lilla utflykt är avslutad. Fast det ser ju ut som nån hungrig har tagit en tugga på grytlappen. Det skulle inte jag göra om jag var du – med tanke på mina kokkunskaper…

Efter: inget hål i strumpan, men en tugga i grytlappen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När en Toffla är gräsänka…

Ett aktiverande inlägg.

---

 

Fästmön är, som bekant, på semester. Vad gör en stackars Toffla då om dagarna? Tja, hon är ju inte precis ovan vid att vara ensam, men det finns dagar när det har varit roligare att vara ensam än dessa dagar. Deppa ihop gör jag i alla fall inte, utan passar på att äta slaskmat och läsa vid middagen – typiskt sånt som jag gör när jag är ensam!

Dr Oetkerpizza, mjölk och en deckare – en typisk gräsänkemiddag à laTofflan! Och ketchup ska det vara på pizzan!

Åskovädret på eftermiddagen medförde att datorn stängdes av. Då får man ägna sig åt nyttiga saker, som att ta tag i strykhögen.

Senare i kväll blev det finväder igen. Då måste Flinka Flickfingrar såsom Tofflans (nåja…) ha nåt för sig. Därför anordnade jag… en syjunta! Först lagade jag ett par shorts…

 

Sen lagade jag en trasig ficka på en hoodie samt ett litet hål på densammas ena ärm:

 

Jag menar, jag satt ju ändå skräddare. Varför då inte ha en gräsänkesyjunta, all by myself? Jag överlevde och är nu två hela klädesplagg rikare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Brist på fantasi?

I eftermiddag när jag kom hem från jobbet hittade jag min facktidning i postboxen. Det brukar vara snabb läsning, inte mycket som intresserar mig och inga djupare artiklar. Den här veckan var inget undantag – men jag fastnade för en sida med rubriken

10 sätt att få igång samtalet på fikarasten

Men snälla Dimsyn Vision! Har ni dåligt med uppslag på artiklar eller försöker ni fria till medlemmarna eller vad? Ärligt talat tycker jag att det här var det töntigaste jag har läst! En del av ingressen, till exempel:

[…] Blir det tyst när sommarstugorna, husdjuren, barnen och träningen avhandlats? […]

För det första har jag varken sommarstuga, husdjur eller barn och dessutom tränar jag aldrig. Innebär det att jag inte ens kommer in i nåt samtal från början? Knappast! För det andra: På mitt jobb diskuterar vi aktuella händelser i omvärlden, krisen i Grekland, Reinfeldts tankar kring pensionen, teaterpjäser, böcker, filmer, FRA-lagen.

Men är man medlem i Vision kan/ska man uppenbarligen inte snacka om sånt. Nej, när man inte pratar stugor, djur, barn eller träning kan man välja nåt av följande tio samtalsämnen/aktiviteter (mina kommentarer inom parenteser):

1. Satsa en femma – börja tippa tillsammans. (Ja det är ju bra så länge ingen är spelberoende…)
2. Släpp fram poeten – läs en snabbskriven dikt. (Mina kollegor skulle tro att jag hade blivit helt knäpp om jag började deklamera.)
3. Med rätt att tacklas – skaffa ett bordshockeyspel och kör en turnering. (Men hallå! Det är en arbetsplats, inte ett fritids!)
4. Lär känna varandra – alla tar med sig en grej hemifrån, blanda grejorna och gissa vad som tillhör vem. (Jaha, nu är det lågstadielekar också…)
5. Baka, baka liten kaka. (Orka! Och den vill jag ju äta upp själv eller med familjen, hemma, OM det nu bakas!)
6. Smasha chefen – skaffa ett minipingsbord. (Jaha! Ska vi köra rundpingis, dårå? Ska det lukta gympasal på jobbet? Nej fy!)
7. Snacka rät och avig – ta med ett handarbete. (Vi är på jobbet för att jobba, inte ha syjunta!)
8. Fira framgångar – lyfta fram en medarbetare eller nåt positivt som har hänt på arbetsplatsen. (GAH så pinsamt! Tänk om det skulle bli jag! Eller tänk om alla andra lyfts fram – utom jag?..)
9. Räkna till tio – lek kurragömma. (Men vad är det här? Det är som sagt en arbetsplats inte dagis eller lekskola.)
10. Skapa debatt – ta med en intressant artikel ur din senaste fackförbundstidning. (Mina kollegor skulle skratta ihjäl sig om jag tog med artikeln som jag refererar här och jag skulle skämmas.)

Nån som förstår att jag överväger att lämna det här facket? Tyvärr kan jag inte det just nu, men…

Read Full Post »

Tur att det finns orange!

Ja jag säger då det! Det är TUR att det finns en sån vacker och uppiggande färg som orange! Fästmön och jag var på ICA Kvantum och storhandlade idag på eftermiddagen. Det är aldrig nån trevlig upplevelse. Jag känner mig smått mordisk, allmänt elak och jävligt irriterad när jag travar runt där med stridsvagnen varuvagnen.

Efter ett besök på apoteket som gick förvånansvärt snabbt – trots att vi båda skulle plocka ut medicin på recept – började eländet tämligen omgående. Nästan alla handscanners var urladdade och folk stod som idioter i vägen för MIN framfart. Dessutom träffade jag åter igen på en person från mitt förra yrkesliv och bara det kan göra mig… ful i munnen. Naturligtvis hälsade ingen av oss. Jag orkar inte bry mig, jag orkar inte bli ledsen eller sårad längre.

Inne i affären var det som vanligt kaffedrickning och matprovning här och var (snart börjar de säkert med syjunta!), vilket – OCKSÅ som vanligt – gör att det blir stockning. Trafikstockning, alltså. Och om man har en stor vagn då står man i vägen hur och var man än står. Men idag blev jag riktigt rasande oglad när en småbarnspappa tog tag i vår vagn just som Anna skulle stoppa ner nåt i den.  Jag sa att jag alldeles strax skulle flytta på vagnen varpå puckot replikerade surt:

Jag tycker att du har stått här rätt länge nu!

OCH? OCH, LIKSOM??? Hade det vait roligare för alla om han dragit undan min vagn så att Anna hade tappat sköljmedelsflaskan på golvet, eller vad??? Jädra oförskämt, if you ask me! Snacka om OTREVLIG förebild för de två småttingar han hade med sig.

Jag frustade och pustade men SEN… blev jag uppiggad av följande. Och nu ska Inna titta noga! Sen fick jag syn på en helt bedårande härlig dammtrasa. Ullig och gullig och… bäst av allt: väldigt ORANGE! Se underverket!

Denna piggade upp mig rejält!

                                                                                                                                                          Denna sight for sore eyes gjorde att jag kunde utstå resten av vistelsen i affären OCH jag mördade inte heller nån småbarnspappa, fräste knappt efter detta.

Men vi åkte hem och Anna släpade in den tyngsta av matkassarna och sen klämde vi i oss två mums-mums. Var. Nu ska jag strax laga mat! I kväll kör jag enligt min cookalong #5!

Read Full Post »