Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Wunderbaum’

Ett rosligt, firande inlägg.


 

Orange ros i bukett

Den här fotade jag i en vas på job… min förra arbetsplats häromdan.

Det kom ett mejl i morse från ett företag som tyckte att jag skulle fira Rosens dag idag genom att skicka en röd ros med ett sms. Mottagaren ska sen gå till närmaste butik i kedjan och hämta ut sin ros. Jaa, rosor är vackra, men kanske vackrast där de står. Så jag firar dan med en bild på en fin ros som nån annan fick – och lite städning och paket!

Jag grep mig an garaget, precis som planerat. I det lilla förrådet utanför porten till huset där jag bor var det överfullt av skit leksaker och en grill. Längst bakom allt stod en snöskyffel och en piasavakvast. Jag tog kvasten och ärtade ut till garaget för att städa.

Skräpigt garage

Ofräscht och skräpigt i garaget.

Det var verkligen ofräscht i garaget. Men mest var det löv, pappersskräp och lite grus som troligen har blåst in under porten, där det är en glipa. Eller kanske när porten har varit öppen..? Jag har liiite svårt att fatta hur skiten har tagit sig, ärligt talat. Mest förvånad var jag över en lila vante som jag hittade.

Förutom kvasten hade jag med mig handskar och två plastkassar för skräpet. Det visade sig att det räckte med en. Ryggen skötte sig under själva sopningen, men sen när jag skulle få ner skräpet i en kasse började den bråka. Jag var fräck och lånade en garagegrannes snöskyffel som sopskyffel. Den var lite för tung för det. Det blev trots allt hyfsat fint i garaget, men naturligtvis glömde jag att ta en efter-bild. Återkommer med en sån i samband med att jag är ute och åker nästa gång!

Paket till mamma

Paket till mamma.

Så gjorde jag en mini-shopping-tur för att försöka hitta några saker till månadens första födelsedagsbarn, mamma. Mamma gillar paket och det blev några stycken. Inget märkvärdigt, men jag tänkte komplettera med nån Trisslott inuti kortet och ett presentkort i nån klädaffär. Om jag åker ner kan jag ju skjutsa henne så hon får välja själv, tänkte jag. Inte är jag världsbäst på att slå in paket, heller, men pappret ska ju liksom bara rivas upp och kastas. Det blev i alla fall några mer eller mindre lustifika paket – ett lyckades jag göra ett ofrivilligt titthål i, så det fick jag försöka fixa till efter bästa förmåga. Ehum…

Wunderbauam Black Classic

Wunderbauam Black Classic – hur nu det doftar..?

Eftersom jag hade städat Clark Kents* boning tyckte jag att även han var värd en liten present. Det blev en fräsch doftgran som ska dofta Black Classic. Hur nu det doftar… Till mig själv köpte jag vinkorkar, ifall jag får lust att tappa upp det vin som är kvar i dunken i badrummet, samt rengöringspads för ansiktet. En liten burk Danska skallar för tio pix slank också ner i påsen. Men INTE en rosa och fin klocka som jag VET att mamma skulle ha älskat! Skälet är inte alls att jag är snål, utan för att de på butiken inte kunde svara på om det fanns batteri i klockan eller inte… Synd det, jag undrar hur många som blir sugna på att köpa armbandsur när personalen inte vet vad som ingår…

Kuvert med kaffe på

Kuvert med kaffefläckar på gör att jag misstänker mamma som avsändare.

Men igår kväll upptäckte jag att det låg nåt i postboxen. Det var ett platt paket i form av ett kuvert och jag tror bestämt att avsändaren är min mamma – det var nämligen kaffefläckar på baksidan…  Tänk att hon kommer ihåg att även jag har nåt att fira senare i veckan…

Nåt annat har jag inte att fira. Jag har inte hört nåt mer från nåt håll. Det är jobbigt att känna som man står på stand by. Det går inte att planera nånting. Mitt liv har stått på stand by i fem och ett halvt år nu. Ändå har jag inte vant mig. Och just nu är det stand by akut läge.

Jag har telefonerat med min livstids datasupport och vi ska eventuellt ge oss ut i nästa vecka och köpa en ny dator till mig. Med betoning på eventuellt. Det kan ju bli så att jag får åka lite kors och tvärs framöver…

Finvädret håller i sig – bara för att jag tänkte städa i morgon när jag har vaskat fram ytterligare tre jobb att söka… Än har jag inte börjat klättra på väggarna, men jag vet hur det kan bli.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i serien Saker folk har i sina bilar.


För ett tag sen
hittade jag en blå groda i en bil. Idag har jag satt upp det senaste tillskottet på backspegeln i min egen bil: den fina Bläckisen i min favoritfärg orange.

Bläckis m fl i bilen
Bläckis hänger uppe till stor glädje!


Nu hänger Bläckis ner från backspegeln
tillsammans med Kiss & Bajs, en döskalle, en lila fisk, en gul mini-conversesko samt ett otal numera Wunderbaumgranar och Regnbågsluftfräschare som för länge sen tappat dofterna.

Man kan ju inte annat än bli glad när man ser Bläckis, eller hur? Jag glömde muskelvärk, nysningar, klåda, halsont, mamma och kraven att hitta ett nytt jobb typ NU – för en stund, i alla fall! Tack igen Iréne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med lön… Jag är fortfarande inte van att det kommer nåt som kallas lön den 25:e. Och jag känner mig som en miljonär varje månad! Jag kan betala månadens räkningar – ändå finns det pengar kvar. För att jag har fått lön.

I fredags fick jag lön. Tänkte inte mycket på det, mer än att jag igår beställde Ögonen. Nåt ville jag ge mig själv för att jag jobbar på och för att jag orkar jobba. Vem trodde att jag skulle palla jobba heltid direkt efter att inte ha jobbat på två år och åtta månader? Ingen mer än jag själv, tror jag. Idag har jag jobbat heltid i nio månader utan en enda sjukdag. Så det var mycket därför jag skickade efter boken igår.

Söndag och Mors Dag. Det är inte bara min mamma som känner sig ensam idag (det sa hon typ tio gånger under den halvtimma vi telefonerade idag), det gör även jag. Alla är ju med sina familjer och jag sitter ensam hemma när jag är ledig – som vanligt. Fästmön kan ju inte hjälpa att hon jobbar, men det är bara skittrist att hon jobbar varannan helg, det vill säga de helger hon inte har barnen. Vuxenhelgerna.

Det är 30 grader varmt idag och inte ett moln på himlen. Därför bestämde jag mig för att inte deppa ihop utan åka till Stormarknaden. Det borde rimligen vara lite folk där när det är så varmt. (Fel förstås, där är ALLTID massor av folk!) Tre typer av varor skulle inhandlas:

  1. ramar
  2. mjukisbralla att ha hemma
  3. mat

Men jag fick påssjuka* och titta vad jag kom hem:

Dagens shoppinghög bestod av ramar i olika storlek, en mjukisbralla, en hoodie, en mejselsats och en Wunderbaum till Clark Kent**.


Ramarna köpte jag på lite olika ställen,
bland annat på Clas Ohlson. Där hittade jag också ett set med elektronikmejslar som jag kostade på mig för 19 kronor. Jag hade inte tänkt handla där efter vännen Gunillas misslyckade affär, men den här mejselsatsen var toppen, kan jag meddela! Jag har många skruvar lösa och har nu skruvat åt dem både på solbrillorna och mobilen! Huvet mitt går inte att skruva på, tyvärr.

En mejselsats med vilken jag bland annat kan skruva åt de minimala skruvarna i mina solbrillor.


Tidigare i våras gjorde jag själv en dålig affär.
Anna och jag besökte Lager 157 och jag köpte en blå Russell-hoodie. Den är verkligen snygg, tycker jag, och jag älskar att chocka vänner och kollegor genom att explodera i färg i stället för sedvanligt tjockis-svart när jag bär den. MEN… Efter första tvätten upptäckte jag ett hål i sömmen till fickan på magen. Och nu, efter andra tvätten i fredags, upptäckte jag att de vita konturerna runt texten på framsidan börjar lossna. Självklart har jag följt tvättråden! Jag är rätt förbannad för det här och inser att jag borde åka till affären med tröjan och klaga. Men naturligtvis har jag inte kvittot kvar och det är verkligen länge sen jag köpte den, typ två månader.

Vid pilarna ett par ställen där den vita konturen har lossnat, men det finns fler!


Därför tyckte jag så synd om mig själv
att jag idag inte bara inhandlade en Adidasbralla att ha hemma utan också en Pumahoodie på Intersport! Se översta bilden!

Till middag idag köpte jag en bunke sallad från ICA Kvantum. Vi får hoppas att den är lika god som priset var högt – 98 kronor… Jag ska strax inta den på ballen*** och hoppas att alla skrikande ungar håller sig inne en stund så jag får lite matro och samtidigt kan läsa min bok på gång, den sista av böckerna jag fick av vännen FEM i födelsedagspresent.

En bunke svindyr sallad från ICA Kvantum.


Ramarna ska jag använda till diverse bilder
som jag har liggande. Tanken var att jag skulle greja med dem

en regnig dag

men jag kunde förstås inte låta bli att börja. Den största ramen gick till affischen för Elisabeth Ohlson Wallins utställning Hetero & etno-norm, en utställning vi såg på Kulturnatten i höstas. BTW, är Elisabeth släkt med Clas???

Äntligen är den inramad, utställningsaffischen för Hetero & etno-norm! Ovanför den ett foto som jag har haft ett tag på min och Annas förlovade händer.


Det mest akuta att få in i en ram
var emellertid den fina akvarellen som jag fick i 50-årspresent av duktiga Arga Klara. Men nu är det fixat och tavlan pryder sin plats – på min toadörr!

Pee och Poo, målade av Arga Klara, pryder nu min toadörr. Ovanför dem den fisande ängeln som Elias fortfarande skrattar åt – och jag med, förstås! 😆


*påssjuka = när man shoppar så mycket att man bär på MÅNGA påsar
**Clark Kent = min lille bilman

***ballen = balkongen 

Read Full Post »

De senaste nätterna har jag haft så konstiga drömmar. Härom natten befann jag mig i en veritabel skräckfilm där allt var vitt. Jag var fullkomligt skräckslagen i filmen/drömmen och känslan satt i ett bra tag efter att jag hade vaknat.

I natt, däremot, var jag på bröllop. Det var också en märklig historia och drömmen handlade egentligen inte om bröllopet och paret som skulle gifta sig, utan om alla gästerna. Gästerna var nämligen inkvarterade på ett stort hotell. Drömmen, även denna som en film, gick ut på att följa de gästernas olika relationer sinsemellan. Ett och annat lik i garderoben sa

Tittut!

och den ena svärmodern ville rymma från sitt barns bröllop, medan han som var best man kuckilurade med… bruden. Hur det slutade, minns jag inte, men jag vaknade upp till min vardag med Fästmön bredvid. Och det, kära läsare, var varken en skräckdröm eller nåt lik i nån garderob utan riktgt mysigt!


I natt var jag på bröllop.

                                                                                                                                                                  I morse satt vi vid frukosten och läste var sin del av den där lokala blaskan som inte tillåter länkar när man kommenterar (bara för det ska jag länka nu!). Jag fastnade vid en artikel om höstens filmer – det blir ett separat inlägg om det – och Anna vid en sån där idiotartikel om hur man håller kvar semestern i kroppen.

Men hallå! För vilka människor skrivs såna artiklar??? Artiklar där det står att man ska låtsas att den/de lediga dag/ar man har i veckan från jobbet egentligen är en semesterdag! MEH! Det är väl en sån dag man gör allting annat som man inte orkar under en arbetsdag – som städa, tvätta, storhandla etc??? Eller? Ärligt talat, är det nån av oss som sitter still och leker semester en dag när man plötsligt är ledig från jobbet???

Fler galna tips i artikeln var att man ska fortsätta äta frukost på balkongen. Alltså, det är ju verkligen skitkallt klockan sex, halv sju på morgonen! Och inte har man tid att sitta där när man ska göra sig själv i ordning för jobbet och en eller flera ungar för skolan?

Det dummaste tipset av allt – Anna hade högläsning – var att man ska fortsätta klä sig i sommarkläder och smörja in sig med brun-utan-sol. Hur länge ska man göra det då? Jag menar det är ju redan ganska kallt? Vem vill frysa i sommarkläder då?

En sån här start på dagen får igång blodet i min kropp. Jag känner mig tacksam att jag lever och att Anna finns bredvid mig så vi kan skratta åt dumheter som trycks i media där det fortfarande tycks vara nyhetstorka. Nä, nån semesterresa att se fram emot i höst har vi inte – vi har aldrig ens varit bortresta tillsammans en hel vecka. Men nånting ska vi försöka att hitta på så vi har nåt att se fram emot. Att resa har vi definitivt inte ekonomi för, utan det får bli nånting annat. Idéer mottages tacksamt!

Idag är Anna ledig, men vi tänker inte leka semester för det utan handla hem lite mat till Himlen. På fredag kommer nämligen två hungriga tonåringar och en utsvulten skolpojke till sin mamma. Och jag ska köpa en parkeringsbiljettficka och en Wunderbaum med New Car Scent till Clark Kent*. Det är han värd efter gårdagens vindrutebyte!


Till Clark!

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.

ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…


Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…

                                                                                                                                                       Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.

På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.

Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???


Turstrumporna har premiär i morgon.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille stålmansbil

Read Full Post »