Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hopa sig’

Ett citerande inlägg.


 

Ibland blir det här med intryck för mycket. Jag har fått höra många saker om min person, till exempel att jag är knäpp. Men jag har ett riktigt bra verktyg att ta till när det…hopar sig. Och det har Anna-Lena Vikström också, nåt hon berättar om i Eva Wiklunds bok Hon som ser, en julklapp från vännen Jerry:

[…] Men hon har lärt sig att sortera bort intryck utifrån. Ofta hjälper det att ha en bok att läsa. […]

Jag känner mig inte ensam i detta längre. Böcker är en tröst, ett sällskap utan att det blir för mycket. Tack.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad och tunga tankar.


När gamla drakar plötsligt börjar hälsa
på en igen (är det så att Fan verkligen blir religiös när han blir gammal???) och med plötsligt två nej i dagens ryggsäck behöver man rensa hjärnan med ljus och frisk luft. Kära Fästmön hängde på, trots att hon redan har tränat idag. Men syftet med dagens promenad var varken att gå långt eller fort utan att komma ut. Få se lite annat. Fota. Försöka få bort tankarna om värdelöshet som hela tiden tränger sig på. Tre kilometer gick vi och det var lagom.

Vi gick gång- och cykelbanan mot 4H. Vid detta fynd stannade vi och kunde inte låta bli att undra vad som hade hänt här… Klinisk undersökning av nåt slag?

Handskar

Använts för klinisk undersökning, tro?


På sina ställen
var det väldigt blött, trots att här inte, mig veterligen, har fallit en droppe regn idag. Ännu… Gräset är fortfarande grönt på vissa ställen.

Gräs

Grönt gräs på vissa ställen.


Höstsolen är stark!
Igår kände jag mig nästan solbränd efter halvmilaren. Även idag lyste den genom tunna moln.

Höstsol stark

Starkt!


Men molnen hopar sig
– liksom min oro. Ska jag nånsin duga? Ska jag nånsin räcka till? Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla nosen uppe och kämpa. Min kamp tycks aldrig ta slut. Varje gång jag tror att den ska ända blir jag besviken och får hitta reservkrafter från jag vet inte var. Nej, jag vet inte varifrån. Du Där Uppe, har du övergivit mig?

Moln och sol

Du där uppe…


Ett leende strök dock
över mitt ansikte. Alla bänkar här har namn. Den vid kolonilotterna heter fyndigt nog Drivbänk.

Drivbänk

En drivbänksbänk.


På gården
var det mesta gult. Men under hösten är gult inte fult utan bara fint.

Höst 4Hgården

Höst på 4H-gården.


I morgon förmiddag
har jag visst lovat att låta mig bli intervjuad i radio. En trevlig (?) reporter kommer hem till mig. Jag ska skjutsa Anna till Himlen först så hon får födelsedagsstöka. Vad jag ska prata om? Tja, nånting som gör mig orolig och arg – till glädje för mina grannar. Det var länge sen vi gladde varandra, mina grannar och jag, även om Dagens Drake fick mig att le lite. H*n, som skällde ut mig utanför porten hälsade ju på mig igen – efter att ha tigit och vänt sig bort från mig när vi har mötts under över fyra år. Jag log emellertid av förvåning, inte av glädje. Det finns ingen glädje i att människor beter sig som vuxna. Jag orkar inte bli begeistrad, så att säga.


Livet är kort. Idag blev det lite tungt också.

Read Full Post »

Ett inlägg där jag tar i lite.


Äh, inte har jag blivit nån friskus
på gamla dar, heller! Men det är skönt att skena ut och gå. Jag mår så mycket bättre av ljus, frisk luft och framför allt: hemifrånkommandet.

Med tjejen på Runkeeper som sällskap gick jag ungefär tre och en halv kilometer idag. Och så slog jag nytt hastighetsrekord i genomsnitt – trots att jag stannade och tog hela elva bilder! Ändå gick jag snabbaste kilometern på sämre tid än igår, fast de övriga på bättre tider. Det berodde mycket på att ingen av fötterna gjorde särskilt ont idag. Underbart! Igår kväll hade jag ganska ont och satt och masserade fötterna. I kväll blir det nog massage i fotbadet! Det är mina fötter sannerligen värda. I övrigt brände jag en halv chokladkaka, ungefär i kalorier. Det är bra, det, inför kvällen.

Dagen är ganska grå och trist. Tänkte först gå utan solbrillor, men tog med dem. De åkte av och på. Först var det rätt mörkt…

Buskar och väg

Mörkt längs vägen jag gick.


Idag hade jag ett mål
och jag hade en helt utstakad väg att gå. Faktum är att den kändes förvånansvärt kort. Jag gick både lite nya vägar och lite gamla. Gamla vägar, som jag en gång kände så väl. För så där en 30 år sen…

Röda löv

Tur att det finns vissa som lyser upp vägen!


Vädret var som sagt omväxlande.
Nästan ända fram till mitt mål var det soligt.

Solen på väg bakom moln

Här är solen på väg bakom molnen.


När jag kom ut
efter förrättat ärende hopade sig molnen ovanför Guds hus. Ett tecken?

Mörka moln ovanför kyrkan

Mörka moln ovanför Guds hus.


Sen kom regnet.
Inte hårt, inte kallt, men lite lagom svalkande. Och vått. Jag drog upp luvan och kände mig som Döden i Det sjunde inseglet

Lite trist var det att gå ensam idag. Hade kunnat tänka mig sällskap, för en gångs skull. Kände mig… en aning hängig…

Hängig röd växt

Även denna var lite hängig.


Men alla vägar bär till Rom,
sägs det. Mina vägar bär hemåt igen.

Nypon

Vart bär dessa?..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.


Dagen började… varmt.
Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

40 grader varmt

Lite varmt idag, dårå…


Även om inomhustempen
på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fil m banan o kanel

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.


Men jag måste ju vara lite egen också.
Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.


Efter duschen var jag lika varm som före,
så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Hallonbakelse

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.


Elias piggnade till lite
och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder o handdukar

Blöta badkläder och badlakan.


Efter doppet
– nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Kalkonklubba

Jag kände mig rätt klubbad.


Och nu ska jag berätta
lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Himlen tur och retur
och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

Moln

De släpper ifrån sig härligt regn!


Nu ska jag ta mig en bira
och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag är det och det innebär veckans höjdpunkter (höst) respektive lågvattenmärken (host). Och det är ju inte svårare än så här, enligt mig:

Höst

Host

Read Full Post »

En sån där dag har det varit idag. Ungefär som dagen efter. Allt som hopade sig igår blev nästan för mycket. Det blev nästan så att jag började tokskratta mitt i allt elände. Droppen (!) var ju översvämningen. Du skulle ha sett mig in action, ösandes, spritt språngandes, med håret på ända och ändan… ja, den var i vädret… Stackars Fästmön som jag använde som hantlangare efter propplösaren fick sig nog en rejäl chock, för hennes förkylning bröt ut ordentligt igår. Anna är emellertid lika tapper som vissa andra och har även idag pinat sig iväg trots att hon är ganska sjuk.

Nej, min ända utan jeans får du inte se! Håll tillgodo med den med jeans.


Sanslöst mycket
är det på jobbet just nu! Jag hade ett möte på institution 1 på förmiddagen, innan dess publicerade jag lite saker på webb och intranät. Klockan elva var det dags för möte med prefekten på institution 2. Det blev ett mycket långt och givande möte! När man väl får tid med honom är han bra att prata med. Men det är svårt att få den tiden. Vi har bokat ett uppföljningsmöte om över en månad, till exempel. Och då vet jag ju inte om jag är i tjänst eller sjukskriven…

I morgon ska jag träffa vännen Rippe för lunch! Det var alldeles för länge sen vi sågs och nu höll det på att gå ytterligare tid eftersom vi båda ska opereras. Det är märkligt det här vi kallar livet… Rippe påminde mig i alla fall om att jag borde ordna med vinterdäck på bilen. Därför ringde jag verkstan och bokade tid för service och tid för däckbyte hjulskifte samtidigt. Det blir redan den 16 oktober, för säkerhets skull. Eftersom jag kör dubbfritt är det ju inga problem och rätt som det är slår vädret om och det blir halt på morgnarna.

Clark Kent* ska snart få på sig vintertofflorna**.


Jag hade rådgjort lite
per sms med min ”coach” M igår huruvida jag skulle berätta om saker och ting för prefekten. Nu blev det så att jag inledde med en lägesbeskrivning och den var han nog inte beredd på. Det kändes både skönt och rätt att säga som det var – eller säga det jag i skrivande stund faktiskt vet. Och beskriva lite av den oro jag känner. Ärlighet varar längst och man får en viss förståelse från människor. Alla är nämligen inte onda och elaka, även om jag får för mig det ibland på grund av det jag har varit med om… (Funderar parallellt på om bajskorvarna har börjat flyta upp hos vissa puckon…)

Nu börjar jag känna av lite irritation i halsen och i näsan. Huvudet och nacken värker lite. Det kan i och för sig bero på att jag inte fick lunch förrän vid 13-tiden, men mer troligt är att jag verkligen har en förkylning på gång. Undras om virus går ihop med narkos..?

Det är inte mycket kvar av arbetsdagen och jag undrar hur läget är hemma. Är de gamla fönstren bortforslade från ballen*** och är mina rör spolade så att vi kan duscha normalt igen och inte leka pool i duschrummet, tro???

På torsdag får jag gå och hämta ut min nya mobil på vår telesektion. Jag ska bli med Ajfån…


*Clark Kent = min lille bilman

** vintertofflor = vinterdäck
***ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej då, jag har inte glömt veckans höjningar (klutt) respektive sänkningar (prutt). Det är bara lite mycket just nu… Men här kommer de!

Klutt

Prutt


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »