Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fredag kväll’

Ett inlägg om min braiga dag.


 

Pergola höst med stol i förgrunden

En höstlig pergola utanför mitt kontor.

Kylan var tillbaka i morse igen. Det gäller att köra försiktigt eftersom jag fortfarande har sommardäcken på och 50 procent av dem är sisådär i skicket. Jag träffade Lucille i morse. Hon skulle trampa till jobbet på cykel. Det lät inte så skönt, tyckte jag. Jag blev utlovad ett besök i kväll – med en liten present. Spännande!

Det börjar gå mot slutet av arbetsveckan, men faktiskt känner jag mig inte riktigt lika trött som förra veckan. Kanske beror det på att jag börjar bli lite varm i kläderna på nya jobbet, kanske på att jag har gått ner fyra kilo på de tre veckor jag har jobbat exakt idag. Viktminskningen är inte alls planerad, även om jag inte trivs med den övervikt jag har idag. Det har varit svårt att hitta motivation att ta tag i tjockleken när det är så mycket annat som kräver mer uppmärksamhet. Nu mår jag betydligt bättre rent generellt än vad jag gjorde för en månad sen. Allt har inte med jobb att göra, men visst spelar det stor roll för måendet att ha nåt vettigt att göra om dagarna och att få lön för det. När jag lämnade jobbet i eftermiddags noterade jag sju stycken blåa mappar med korrektur som jag har återsänt till författare. Det kan jag känna mig lite nöjd med.

På förmiddagen kom konsultchefen från närmaste lokalkontoret på besök. Återigen en trevlig person. Förutom att alla är trevliga på företaget är de bra på att ge återkoppling och de hör av sig när de ska eller inom rimlig tid. Uppstår det problem av praktisk natur, som när det gäller min parkering, är de smidiga och hjälpsamma. Förhoppningsvis hittar jag nya uppdrag genom dem framöver, för det jag har nu är ju inte nåt permanent.

Närmaste kollegan och jag lunchade i restaurangen på jobbet idag. Jag njuter av den vegetariska ärtsoppan! Nästa vecka blir jag emellertid utan lunchsällskap de flesta dagar, för kollegan ska ha semester. Där passar finfint att få besök av en före detta kollega på måndag som vill proväta hos mig.

En vänlig följare i sociala medier har postat en bok till mig idag. Den handlar om min mammas sjukdom, en sjukdom som är ganska ovanlig. Än mer ovanligt är det att mamma har levt så länge med sjukdomen. Jag hoppas att jag får svar på en del frågor och funderingar under läsningen och tackar tills vidare Krönikören på förhand!

Men när jag kom hem hittade jag ett paket i postboxen från Adlibris.

Maj gadd, inte kan väl boken ha kommit fram redan, vi hade ju vår första kontakt idag på förmiddagen! Och Krönikören skulle ju skicka boken själv, inte nåt nätföretag,

tänkte jag. Inte heller hade jag beställt nån bok och jag väntar inte på nåt recensionsexemplar…

Paket från Adlibris

Vad var nu detta???


Långsamt tog jag fram en sax 
och klippte av de hårda plastbanden som höll ihop paketet… Och inuti hittade jag denna bok, som en ju inte kan bli allt annat än glad över:

Boken Jag vill vara glad

Boken Jag vill vara glad! gjorde mig glad.


Tusen tack till älskade Fästmön, som skickat boken, för att du gör mig glad och för att jag får älska dig!

Helgen som ligger framför mig är än så länge blank. Jag behöver tvätta, men det kanske jag börjar med redan på fredag kväll. Eventuellt sammanstrålar jag med en vän ELLER en bloggvän nån gång under helgen. Om vädret är fint ska jag ge mig ut och marschera, för foten har fått vila och känns nu hyfsad. Hälsporre är ett segt elände!

Nästa vecka blir det sjukhusvistelse för en i familjen. Självklart går tankarna till personen ifråga, även om jag är övertygad om att allt går bra.

Vad har DU för helgplaner??? Skriv gärna några rader och berätta, än finns det utrymme kvar på bloggen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!!!
Intrycken efter första användningen är följande:

  • nej, det gjorde inte ont att dutta på!
  • det luktade inte illa
  • det var skitsvårt att läsa den mikroskopiska texten på instruktionsbladet
  • hur länge räcker de bipackade topzen, tro..?


Förtroendet för vården hos mig
är, som du kanske har uppfattat, inte så stort. Och för resten tycker jag inte att man ska springa till doktorn så fort en fis vänder sig i magen. Det räcker med att jag har varit där nyss och väntar på en viss behandling.

Nä, en Toffla kan reda sig själv. Det går fortare och är oftast billigare. Jag egenvårdsbehandlar till exempel min onda häl. Håravfallet struntar jag, det är säkert nån biverkning eller nåt symtom, men nu har jag accepterat faktum: jag har en fotvårta. Det jag trodde var nåt skit jag trampat in i foten är högst troligt en vårta. Den är liten, men gör skitont. Fredag kväll passar bra för behandling, tycker jag, så jag stannade vid apoteket Hjärtat på Tokerian och inhandlade medlet Vårtfri.

Vårtfri? Tja, vi får se.


Redan förpackningen irriterar mig
eftersom den bland annat har texten

Trött på vårtor?

Ja, vem är inte det? Eller trött och trött… Vårtor är väl nåt man inte vill ha, liksom. Ont gör de och fula är de. Och smittsamma…

Vårtfri kostar en miljon… närå, men 289 kronor. Svindyrt, med andra ord.

Men ingen har hittills returnerat det!

sa apoteksmänniskan.

Nä, skulle tro att vårtmedel och underlivssalva är sånt som man kanske inte gärna vill ”byta”… (Inte heller en använd, men trasig kondom som lett till en oönskad graviditet… Men man borde – få lämna in ungen! JAG SKÄMTAR! RÅTT!)

Hur som helst, behandlingen med Vårtfri går till så att man blöter foten, i det här fallet, genom fotbad eller dusch och sen när vårtan är mjuk ska man topsa den. Detta ska upprepas en gång i veckan. Man ska INTE fila vårtan, men man kan pilla på den. (Hoppas den inte hoppar till mina fingrar då…) Bäst av allt: det gör inte ont! Sägs det… Du som har gjort en kryobehandling nån gång vet att det gör för%¤#”&/= ont. Den behandlingen går ut på att man förfryser vårtan… Brrr, nej inte skönt.

Så nu ska jag strax in i duschen och tvaga hår och kropp – och premiärtopsa vårta. Eftersom detta förfarande ska upprepas en gång i veckan ska jag också regelbundet rapportera resultaten här för att se om Vårtfri är värd de nästan 300 kronorna.

To be continued…

Read Full Post »

Ett hjärta är ensamt hemma. Hemma i New Village. Och hemma i Himlen finns ett annat hjärta. Våra hjärtan som slår i samma takt befinner sig på en mils avstånd. Jag trodde att det skulle vara lätt. Jag trodde att hjärtat skulle vara OK. Men det gråter. Stora krokodiltårar. Nu ses vi inte förrän fredag kväll, eller? Det känns som en evighet när man är van att vara tillsammans varje dag.


Ett ensamt hjärta, skört som glas.

                                                                                                                                                            Jag väntade in Elias och Frida så vi fick träffas lite.  Sen åt vi pizza tillsammans – eller tjejerna åt sallad respektive kebabrulle. Samlade ihop mina prylar och matkassen jag handlat på eftermiddagen. Fästmön följde med ut till bilen för att slänga sopor i soprummet samtidigt. Linn följde med för att få skjuts till jobbet. Jag saknar Anna redan. Det har gått mindre än två timmar…

Hemma hos mig var det mörkt och tyst och tomt. Dagens första regndroppar föll när jag precis skulle köra in i garaget. Jag packade upp mina saker, tittade på affischen jag inhandlat igår för tio pix. Ringde mamma och försökte ta god tid på mig.

Sen återkallade magen mig till verkligheten. Den har verkligen betett sig konstigt de senaste dagarna. Igår blev jag för resten besviken för jag trodde att blödningarna äntligen hade upphört. Det hade de inte. Idag har de hållit på i två veckor. Är det konstigt att jag är trött?

I morgon är en ny dag och en måndag. Jag tror att vi ska åka ut till byggarbetsplatsen och klafsa omkring igen, men jag får offra mina vita gympadojor eftersom mina gummistövlar var sönder. Gympadojorna går ju att torka av.

Nu blir det en stund med lokalblaskan och kanske en titt på torsdagens avsnitt av The Killing, som jag spelade in från TV4 på DVD:n. Klockan 21 visar SvT1 Mördare okänd, kanske blir en titt. I min ensamhet. Tur att jag har lite remmar och choklad kvar från igår…

Jag älskar henne så! Anna, alltså!

Read Full Post »

Nej, jag har inte ens plockat upp boken som fil än på datorn. Den ligger där. På datorn. Och på stickan. Stilla och i ro. Jag går igenom den i tanken, i huvudet. Framför allt ett ställe, där jag vet att jag är inkonsekvent. Jag måste skriva om, få ihop, få det logiskt, bättre… Att skriva bok är svårt. Jag gör det mentalt just nu. De väsentliga delarna är skrivna – darra månde världen! – och nu ska de knytas ihop. Kontrolleras. Och som sagt bli logiska.


Ja DEN HÄR boken är ju inte logisk – jag finns ju i den!

                                                                                                                                                           Min bok är en absurd roman som är baserad på verkliga händelser, men dessa är omskrivna och förvandlade till ett annat slut än det som blev. Inspirerad av Kafka, ja naturligtvis, men också av alla dem som hånade och gjorde ont. Ni bör nog var lite oroliga, ja…

Fästmön var ledig igår och idag. Det är henne väl unt efter det hårda helgpasset när hon dessutom inte var riktigt frisk! Hon sitter mycket vid Renoir-pusslet. Koncentrerad. Fokuserad. Fogar samman bitarna. Jag gästspelar vid bordet ibland, nån timma eller så. Får dit några bitar, men går därifrån när det tar stopp.

Gråväder idag, men ändå varmt. Fastighetsskötaren har blåst grus utanför med en fruktansvärt illalåtande, entonig maskin. Betydligt värre än Linns förra TV, I can tell you!

Min förkylning blir allt bättre. Är bara lite täppt och lite torrhostig nu. I stället har magen krånglat och så har jag fått blåsor på tungan som är irriterande. Men det tillhör mina vitaminbrister, så det får jag leva med. Jag är ändå duktig som knaprar mina vitaminpiller varje dag, livet ut. För övrigt är acnen svår. En ond på höger näsvinge och en mindre böld bakom höger öra. Hormonerna, du vet.

Idag ska jag beskära några av mina mest eftersatta krukväxter. Det tycker i alla fall Anna att jag ska göra. Jag själv tänker mest. Tänker på vad jag ska skriva, hur jag ska formulera det. Och att jag har en del praktiska saker att styra med. Vi har till exempel en födelsedag att fira i nästa vecka och jag måste ordna ett par saker till dess.


Kanske jag ska slå till och göra en sån här till oss? Nja…

                                                                                                                                                          Vi ska ut en tur senare. Elias ska på kalas fredag kväll hos två killar, så vi måste inhandla lika många paket. För att muta oss själva – leksaksaffärer är liksom ofta fulla av barn som skriker och springer omkring – tänkte jag bjuda oss på Mac Jack, det vill säga Råbygrillen, till middag.

Nu går jag och skär lite…

Read Full Post »