Fredagsgott

Ett inlägg om snälla människor och godsaker, sånt jag är tacksam för.

---

 

Vi får en dagskryssning på Ålands hav framöver!

Egentligen började det där fredagsgoda redan igår kväll. Fast först ringde en sosse på dörren och jag sprang och öppnade utan att glo i tittögat i tron att det var vännen jag väntade på. Att sossarna plingar på hos mig och säger att de raggar medlemmar är… inte smart. Eftersom jag är född i Metropolen Byhålan blir jag aldrig sosse. Tack, Britt-Marie Citron, för övrigt! Nån timme senare plingade Lucille på. Vi fick en lång och bra pratstund. Ibland behöver vi prata av oss. Och jag fick en present till mig och Fästmön – två värdekuponger på en tripp med Eckerölinjen. Vi har tre månader på oss att utnyttja kupongerna. Tack, Lucille!

Jag, som kan och vet allt, är inkallad till ett spännande möte på onsdag. Notera även den stoppljuslysande finnen på hakan.

På jobbet var det fredag hela dan, så jag behöver inte orda mer om det. Lite trist för min del är det att närmaste kollegan har semester hela nästa vecka, men det h*n ska göra unnar jag h*n verkligen – en trevlig resa, lite längre än med Eckerölinjen. Fast ensamt blir det ju… Men… även jag ska göra… ”roliga saker” nästa vecka! Strax före lunch fick jag ett spännande samtal, så på onsdag ska jag in till stan på ett möte. Märkligt så det händer saker… Kan det bero på att nån tipsade om t-shirten jag hade på mig idag? Jag kom på försent att det kanske inte var det mest seriösa klädesplagg jag valt, så det var tur att jag hade en tröja ovanpå…

På fredagar är det gofika på jobbet. Vår trevliga restaurang bjuder kaffe med nåt gott till. För min del blir det numera veckans enda fikabröd – med undantag för födelsedagsfikor, såsom i lördags. Idag bjöds det på rulltårta. Jag tog chokladvarianten med smörkräm i. En riktigt tjock skiva som jag njöt av…

Chokladrulltårta var dagens – och veckans! – gofika.

På hemvägen handlade jag lite mat till helgen. Jag var inte ensam på Tokerian, så tack och lov att det finns scanner! I postboxen låg det post idag igen. Jag blev så nervös av kuvertet till vänster i bild att min kamerahand skälvde så bilden blev suddig.

Brevet till vänster i bild gjorde mig nervös, det bruna kuvertet gjorde mig förväntansfull.

Det bruna kuvertet innehöll en bok. Boken är utgiven av Svenska Addisonföreningen och består av 17 personliga berättelser om personer som har samma sjukdom som min mamma, Addisons sjukdom. Jag tänkte läsa den först och sen ge den till mamma. Den som tänkte på oss två var vänliga Krönikören. TACK!

Boken Diagnos: Kortisolsvikt är utgiven av Svenska Addisonföreningen. Jag och mamma fick den av vänliga Krönikören.

Nu ska jag hänga kvällens första maskin tvätt. Sen värmer jag en låda hemlagad Toffelmat, kycklingfärs och spaghetti. I kväll tar jag ett glas rött till.

Ha en riktigt skön helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ljuva (?) 80-talet???

Ett nostalgiskt (nåja…) inlägg.

---

 

Under vinjetten Härligt hemma hittade jag på Aftonbladets webbplats elva inredningsdetaljer som bara var med på 1980-talet. Maj gadd vilka prylar och färger, framför allt! Nog kände jag igen en hel del…

1. Pastellfärgerna. Jepp, jag hade pastellfärgat i mitt vardagsrum, med blekskärt/rosa (ja, det är sant!). Och så hade jag pastellfärgade teknikprylar såsom telefoner, klockradio och hårtork. Idag är det endast den sistnämnda som lever!
2. OKEJ-postern. Nja, såna var jag för gammal och seriös för.
3. Furuinfernot. Nepp – inte då men nu! Jag älskar nämligen furu och har furu i köket, i vissa golv och i ett par skåp sen början av 2000-talet.
4. Geometriska figurer. Nää, såna var jag allergisk emot redan då.
5. Bandaren. Nån sån hade jag faktiskt inte.
6. Skivspelaren. Självklart! Den är av märket Luxor och den har jag kvar, numera ihopkopplad med en modernare anläggning. Fungerar hur bra som helst att spela vinylskivor på.
7. Porslinspierroten. Uuu ja! Jag började samla på dessa dockor när jag bodde i England. En fyra stycken har jag nog kvar i min ägo. Nånstans. I skrivande stund har jag endast visuell kontakt med en av dem.
8. Neon. Ja det fanns i mitt hem, men ganska sparsamt. Möjligen på nåt klädesplagg.
9. Spegelvägg. Icke!
10. Pelarbord. Nej.
11. Hamburgertelefonen. Nej. Men jag hade en rosa och en blå – pastellfärger, förstås!

Och nu när jag har bekänt mina 80-talsinredningslaster vill jag förstås veta hur du hade det hemma hos dig! Skriv gärna en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En listjävel, uuuuu ja!

Ett listigt inlägg.

---

 

Det händer att jag läser andras bloggar. Jontas blogg har jag följt i några år och det var där jag hittade en rolig lista som jag blev tvungen (?!) att sno. Jag gjorde om Jontas lista till en egen:

Regler:

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!

Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar på alla frågor förutom den första! Lycka till!

 

01. Vad heter du? Ulrika
02. Ett ord på fyra bokstäver: Udda
03. Flicknamn: Ulla
04. Pojknamn: Ulf
05. Yrke: Undersköterska
06. Färg: Umbra
07. Klädesplagg: Underbyxor
08. Mat: Ugnspannkaka
09. Sak i badrummet: Uttag
10. Plats/stad: Uppsala
11. En orsak att vara sen: Urinvägsinfektion (jamen man måste ju kissa hele tia!)
12. Något man skriker: UFO!
13. Film: Upp
14. Något man dricker: U-båt
15. Band: U2
16. Djur: Utter
17. Gatunamn: Ulaxgatan (finns i Metropolen Byhålan)
18. Bil: UAZ
19. Sång: Unforgettable
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Ungdomsdans

Tack, Jontas!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Sjuk, sjukare…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Vecka 29: Bris och Brus

Ett inlägg om veckans höjdpunkter och lågvattenmärken.

Torsdag och dags för redovisning av den gångna veckans plus (bris) samt minus (brus). Det är inte svårare än så här – enligt mig:

Bris 

• Fula ord (Det är roligt!)
• Kvinnor kan! (Ett inlägg där jag HYLLAr Lucille och mig och vår nya hylla!)
• Jag har badat – i en sjö! (Mycket skönt!)
• Klädfynd (Tack, Thuns!)
• En eftermiddag på slottet (Gott och trevligt!)

Brus

• Semester = fullt ös, medvetslös (Nej, jag börjar känna mig sliten och är inte ett dugg utvilad.)
• Brus (Det är för mycket brus just nu.)
• Fyllisar (Nej, det är inte OK att servera fyllisar MER alkohol på krogen när de redan är dyngraka!)
• Onepiece (För miljonte gången: Fy fan så fult! Ett klädesplagg för jättebebisar som går upprätt.)
• Folk som repar ens bil, men som inte ger sig tillkänna (Väldigt osnällt!)

Livet är kort.

Read Full Post »

”Det fulaste jag veeeet…”

Ett inlägg i vilket Tofflan sjunger. Men inte av glädje utan av vämjelse.

Det  fulaste jag veeet…

Jaa, det är just nu faktiskt onepiece. Jag kan inte begripa hur människor som inte är bebisar frivilligt kan sätta på sig dessa sparkdräkter. Och här i Uppsala har det gått alldeles för långt… Till och med statyerna…

Till och med statyerna sätter på sig sparkdräkter trots att de inte är bebisar. 

Fy så fult! Det är allt jag har att säga om detta klädesplagg. Och så drar jag på mig mina tråkblå jeans och min tjockis-svarta tischa samt gympadojor…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad tycker du om klädesplagget onepiece?

Klädesplagget onepiece har de flesta av oss nån åsikt om. Därför undrade Tofflan under den gångna veckan vad du tycker om det.

Så här fördelade sig de 30 inkomna svaren:

63,33 procent (19 personer) svarade: Äh, OK att ha, men bara hemma.

23,33 procent (sju personer) svarade: Nä, fy te rackarns så apfult! 

13,33 procent (fyra personer) svarade: Ingen åsikt.

Ingen svarade: Amen, dä ä ju skitsnyggt!

Stort TACK till dig som tog dig tid att klicka ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten, och lämnar ett svar även på den!

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vad tycker du om klädesplagget onepiece?

Den här veckan tog jag hjälp av vännen FEM för att komma på en fråga. Tofflan undrar vad du tycker om klädesplagget onepiece, ett plagg som upprört en del, medan andra gillar det.

Frågan hittar du som vanligt i högerspalten här intill. Tackar gör jag också som vanligt i förskott för ditt klick!

Read Full Post »

V-jeans och afghanpäls

Det har börjat dyka upp annonser från en bank som jag blir lite konfunderad över. Annonserna gör reklam för bankens pensionsrådgivning. I texten sägs att man vänder sig till dem som gjorde ungdomsrevolt i V-jeans och afghanpäls. Fast dessa människor kan väl inte vara en och samma person, liksom?

Afghanpäls, typiskt ytterplagg från 1960-talet.

                                                                                                                                                            Det var väl på 1960-talet man ville göra revolution och många iklädde sig afghanpälsar, men V-jeansen kom först på 1970-talet, ett årtionde som jag inte minns som särskilt revolutionärt… Hur som helst, V-jeans och afghanpäls är kläder från två olika decennier. Är det en miss eller är det ett medvetet stort målgruppsurval??? Eller är jag bara trög?

V-jeans, typiskt klädesplagg från 1970-talet.

Read Full Post »

Bryt och byt

Ibland är det så tätt mellan skratt och tårar i den här familjen. Och i mig! I kväll var det jag som fick ett litet bryt. Det finns så många jag saknar och jag skickade en bild till tre av mina finaste, bästa vänner från ett liv som jag en gång hade. Att ha kvar vänner från det livet har visat sig vara svårt. Inte för att det har fällts hårda ord utan för att liv går in i andra faser när nånting inträffar som ställer allt på ända. Men jag saknar er så mycket – ni som fick bilden!

En ros till er!

                                                                                                                                               Vänner kan man annars inte har för många av, men det är få som visar sig vara riktiga vänner när det verkligen gäller. Det är sånt vi lär oss genom hela livet. Och tro inte att människor blir mognare för att de blir vuxna – det är verkligen inte så! Samtidigt som en ung människa kan vara betydligt mer mogen än en äldre, i vissa sammanhang. Det viktiga är att man handlar och agerar så att man är nöjd med sig själv och kan stå för sina handlingar och ord. För det enda som är tveklöst säkert är ju att du själv är den du verkligen vet att du ska leva med resten av ditt liv. Andra människor passerar – även såna man vill ha kvar. Många lämnar avtryck man sparar i sitt hjärta, andra lämnar sår som blir till ärr som bleknar med tiden.

Att gå i väntans tider kan också göra att man får små bryt. Och ändå har jag det inte värst! Jag hörde en vän som väntade på flera slags besked, varav ett i nästan ett halvår. Men det är viktigt att det blir rätt, viktigare än att ta förhastade beslut.

Människor är utbytbara, det går inte att argumentera mot detta. I familjen har också uppdagats att KLÄDESPLAGG är… ska vi säga utbytbara. Det började med mormor som gav Elias mina strumpor. Och fortsatte med… nej, nu ska jag inte hänga ut varken personer, klädesplagg eller ”smutsig byk”, men jag har fått skratta gott i kväll. Också. Inte bara tårar.

Förkylningen är nu definitiv. Fästmön köpte nässpray åt mig på ICA Solen och själv inhandlade jag extra starka halstabletter. Men hon känner sig lika på g. som jag. Vilken tur att vi lever här. I ett annat land skulle vi kanske dö i förkylning. Tacksamhet!

Read Full Post »