Rör, tårtor och lite spill

Ett inlägg i vilket Tofflan smörjer kråset och spiller medan andra arbetar i hennes hem.

---

 

Röris knackade på före sju i morse.

Det ljusnar på morgnarna när jag åker till jobbet och det är ganska ljust fortfarande när jag åker hem framåt seneftermiddagen. När jag sitter i bilen ser jag så många vyer jag skulle vilja fota. Men när en kör bil, kör en bil och gör inget annat, tycker jag. Möjligen lyssnar en på musik. En fotar inte.

I morse var jag uppe med tuppen. Rörmokaren skulle ju komma klockan sju och jag ville vara tvättad och klädd och helst ha ätit frukostfilen till dess. Jag vaknade en kvart tidigare än vanligt – utan att behöva ställa om alarmet på mobilen. Ibland är det bra att ha vissa… gåvor. Jag visste nämligen att rörisen skulle komma före utsatt tid. Jodå, tio i sju rullade en Riksbyggenbil in på gården och två minuter senare plingade det på dörren. Rörmokaren tittade på det jag behövde få hjälp med, hummade lite, gav ett par alternativ, kollade priser etc och så kom vi överens. Han skulle åka och handla och sen utföra arbetena medan jag åkte till mitt arbete. Vi möttes i ytterdörren när jag skulle åka. Prisuppgift har jag fått mellan tummen och pekfingret, medan rörisen fick ansvar för mina nycklar. Det kändes lite läskigt att lämna sitt hem i nån annans händer, men ibland har en inget val. Och jag slapp ta ledigt från jobbet. Nu hoppas jag förstås på ett gott utfört arbete, så att jag kan både diska och tvätta mig utan läckage samt på en låg faktura. Det senare kan jag drömma om, men jag får i vart fall 30 procents ROT-avdrag. Hemma på kvällen gick jag runt och testade kranar, bland annat. Och tänk! Det var länge sen jag slapp spänna musklerna för att vrida om… Dessvärre upptäckte jag ett ställe där det kan bli problem. Jag får helt enkelt hålla ögon och öron öppna!

På jobbet har jag tragglat med en text i två dar. Jag säger inte att den är tråkig, den är omfattande och har ett ganska avancerat språk. Men det är fredag idag och jag hade tur som en tokig och blev serverad go-fika redan vid förmiddagskaffet. Vi hade en nybliven pensionär på återbesök och det bjöds på tårta. Eftersom fredagar är den enda dag jag äter fikabröd passade jag på att ta en rejäl bit. Ja… ehum… En ser hur stor den är när en jämför med kollegan F:s bit… Till eftermiddagsfikat klämde jag dessutom i mig en synnerligen färsk och sockrig äppelmunk. Men sen spillde jag ut mitt kaffe så två kollegor fullkomligt flög upp ur sina stolar och min mobil blev blöt, så nån bild blir det inte.

Detta bildspel kräver JavaScript.

NK* och jag var helt slut på eftermiddagen. Det visade sig genom att somliga kom in och LA SIG på andras kontorsgolv. Vi klappade oss på axlarna efter en rejält tuff vecka där det har ställts hårda krav på oss och vi i mångt och mycket har varit helt självstyrande. Det är väldigt skönt att vi har varandra, för där hämtar vi kraft och stöd när det behövs. Och så avslutade vi arbetsdan med att poppa en alternativ version av Syster Jane först, via skillingtryck, fram till första gången Simon & Garfunkel drog sin Bridge over troubled water på en konsert. Du vet, den där låten som ska spelas überhögt klockan fyra en morgon medan solen går upp och baksmällan sätter in…

En go helg önskar jag dig!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att få vara glad och må lite bra

Ett inlägg om att ha det gott.

---

 

Fredagsgött i Toffelboningen med två böcker, tänt ljus, popcorn och en öl. Vid pilen en tennisboll. Nej, jag är inte sportig alls – jag använder den när jag gör övningar med mina onda fötter.

Jag läser två böcker parallellt just nu. Det är nåt nytt jag har börjat med och det funkar hur bra som helst. Att läsa böcker parallellt funkar inte bara bra, det är en delvis ny och spännande upplevelse att läsa på det här sättet. För tillfället är det en deckare och en bok om att vara glad jag inmundigar. Titlarna kan tyckas motsägelsefulla men… Deckaren fick jag av vännen Agneta i december förra året, glad-boken hittade ner i min postbox från Fästmön nu i oktober. Glad-boken går inte att läsa för mycket i åt gången. Den kräver nämligen lite gympa för hjärncellen jag har att ta in, bearbeta, förstå/tolka etc. Jag läser med blyertspenna i handen. Stryker under sånt jag tycker är viktigt, sånt jag känner igen. Men jag läser kritiskt också och jag köper inte allt som står i boken.

En sak jag har svårt att läsa om är semester och helger. Hur en del bara är glada och förväntansfulla inför dem. För en sån som jag, som har varit arbetslös länge periodvis, är det inte nån skillnad mellan vardag och helg – och det är nåt jag har saknat! Därför gläds jag åt det nu. Men jag gläds åt både vardagen och helgen: jag tycker att det är roligt och häftigt att ha ett jobb att åka till. Och när fredagen kommer är jag trött. Skönt trött – jag har ju jobbat fem hela vardagar. Men semester… utlandssemester… det har jag inte var på sen 1996 – om en inte räknar en kort tur till Danmark 1997 respektive Åland nån gång 1998, tror jag. Nu känner jag att jag verkligen längtar efter det och skulle vilja åka nånstans. Och drömma är ju gratis. Så länge jag har det som jag har det med jobb kan jag inte ta nån semester.

Björken utanför mitt arbetsrum här hemma står i höstskrud och var inte inlindad i dimma i morse när jag tog bilden.

Lördagsmorgnar och söndagsmorgnar brukar jag unna mig att ligga kvar i sängen med en bok i händerna och kaffe på nattduksbordet. Jag vaknade tidigt i morse, vid sjutiden, av att nån i huset tycktes skrapa färg. Det var dimmigt ute. Jag frös och insåg att jag nog skulle behöva investera i ett nytt täcke. Sen lyckades jag slumra nån timme och när jag vaknade, efter att ha drömt att jag la min mobil på en het platta på spisen, hade solen tittat fram. Det var bra, det, för då kände jag att det var dags att skutta upp och göra mina räkningar. Den här månaden fick jag flera tusenlappar över, trots att jag bara fick lön för fem dar och a-kassa för tretton dar. Jag gör inte av med så mycket pengar heller, utan det mesta går till mat – frukost och lunch. Middag blir ett par rostade mackor eller en skål med turkisk yoghurt med akaciahonung och valnötter. Därför ska jag försöka lägga undan lite pengar, för jag vet att det kommer tuffa tider igen snart. Jag skulle önska att jag finge vara lite glad och spara till en semester, men framför allt vill jag betala tillbaka lite till vissa människor. Det känns extra roligt att få bjuda en vän på middag på söndag. Ingen fin restaurang eller så, men att jag för en gångs skull för bjuda.

Idag bär det av ut till Himlen för att besöka en konvalescent. Innan dess ska jag trycka i mig lite frukost, ta ett varv med dammsugaren och en dusch. Det är märkligt så skitigt det blir här hemma trots att ingen är här om dagarna längre.

Vad händer hos DIG i helgen??? Du får gärna berätta i en kommentar. Än finns det bloggutrymme kvar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsgott

Ett inlägg om snälla människor och godsaker, sånt jag är tacksam för.

---

 

Vi får en dagskryssning på Ålands hav framöver!

Egentligen började det där fredagsgoda redan igår kväll. Fast först ringde en sosse på dörren och jag sprang och öppnade utan att glo i tittögat i tron att det var vännen jag väntade på. Att sossarna plingar på hos mig och säger att de raggar medlemmar är… inte smart. Eftersom jag är född i Metropolen Byhålan blir jag aldrig sosse. Tack, Britt-Marie Citron, för övrigt! Nån timme senare plingade Lucille på. Vi fick en lång och bra pratstund. Ibland behöver vi prata av oss. Och jag fick en present till mig och Fästmön – två värdekuponger på en tripp med Eckerölinjen. Vi har tre månader på oss att utnyttja kupongerna. Tack, Lucille!

Jag, som kan och vet allt, är inkallad till ett spännande möte på onsdag. Notera även den stoppljuslysande finnen på hakan.

På jobbet var det fredag hela dan, så jag behöver inte orda mer om det. Lite trist för min del är det att närmaste kollegan har semester hela nästa vecka, men det h*n ska göra unnar jag h*n verkligen – en trevlig resa, lite längre än med Eckerölinjen. Fast ensamt blir det ju… Men… även jag ska göra… ”roliga saker” nästa vecka! Strax före lunch fick jag ett spännande samtal, så på onsdag ska jag in till stan på ett möte. Märkligt så det händer saker… Kan det bero på att nån tipsade om t-shirten jag hade på mig idag? Jag kom på försent att det kanske inte var det mest seriösa klädesplagg jag valt, så det var tur att jag hade en tröja ovanpå…

På fredagar är det gofika på jobbet. Vår trevliga restaurang bjuder kaffe med nåt gott till. För min del blir det numera veckans enda fikabröd – med undantag för födelsedagsfikor, såsom i lördags. Idag bjöds det på rulltårta. Jag tog chokladvarianten med smörkräm i. En riktigt tjock skiva som jag njöt av…

Chokladrulltårta var dagens – och veckans! – gofika.

På hemvägen handlade jag lite mat till helgen. Jag var inte ensam på Tokerian, så tack och lov att det finns scanner! I postboxen låg det post idag igen. Jag blev så nervös av kuvertet till vänster i bild att min kamerahand skälvde så bilden blev suddig.

Brevet till vänster i bild gjorde mig nervös, det bruna kuvertet gjorde mig förväntansfull.

Det bruna kuvertet innehöll en bok. Boken är utgiven av Svenska Addisonföreningen och består av 17 personliga berättelser om personer som har samma sjukdom som min mamma, Addisons sjukdom. Jag tänkte läsa den först och sen ge den till mamma. Den som tänkte på oss två var vänliga Krönikören. TACK!

Boken Diagnos: Kortisolsvikt är utgiven av Svenska Addisonföreningen. Jag och mamma fick den av vänliga Krönikören.

Nu ska jag hänga kvällens första maskin tvätt. Sen värmer jag en låda hemlagad Toffelmat, kycklingfärs och spaghetti. I kväll tar jag ett glas rött till.

Ha en riktigt skön helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med gäster i Gamlis

Ett inlägg där Tofflan skriver om mötet med två trevliga tjejer.

Från bloggbekant till vän. Så skulle man kunna sammanfatta eftermiddagens träff med Inger och hennes dotter Fia. De båda tjejerna hade varit på besök i länet och passade på att träffa Tofflan på väg hem till söder om söder. Mötesplats: Gamla Uppsala. Temperatur: Typ 40.

Jag älskar att träffa nya människor! Och skälet är mycket enkelt – de allra flesta nya bekantskaper är så himla trevliga! Inger och jag hade inte träffats tidigare, men vi har läst varandras bloggar ett tag. Dessutom har vi en gemensam vän i den förträffliga Norska kullan.

När jag inte är på topphumör, har jag, som så många andra, en tendens att isolera mig. Då får jag för mig att det är svårt att träffa människor – både människor jag känner och människor jag inte känner. Straffar mig själv genom att stanna hemma, inne, och inte träffa nån. Nu måste jag en gång för alla lära mig att det är FEL sätt. Jag mår inte bättre av ensamhet!

Inger rattade bilen medan Fia var kartläsare och de hittade galant till Gamlis. Vi inledde med en lunch på Odinsborg. Tre olika rätter till ett bord. Hur svårt kan det vara att leverera dem samtidigt? Mycket, uppenbarligen. Till sist fick vi maten och min kräftpasta var god.

Efter en stunds vila på maten äntrade vi en av högarna. Utsikten var som vanligt breathtaking. Fia ville springa upp på ytterligare en hög. Det fick hon göra ensam. Vi äldre nöjde oss med ett toppbesök.

Ett besök inne i Gamla Uppsala kyrka blev det. Där fann vi underbar svalka och Fia hjälpte mig att köpa ett ljus som jag tände för pappa. Det fanns mycket att titta på där, bland annat en fin Bibelsamling. De vackra malmkronorna i taket fångar alltid min uppmärksamhet. Prällen dök upp också och nånting hos mig måtte ha fångat henne för hon tittade MYCKET på mig. Var jag bekant, kanske? Jag tog mig ett Bibelord och orden har jag sparat inuti för framtida bruk eftersom det handlade om Herrens starkhet, passande nog. Fast… heter det inte styrka??? (Kommunikatören och språkpolisen kan inte låta bli att undra.)

Vi traskade ner en tur till Disagården innan vi tog bilarna till parkeringen utanför Tokerian. Innan vi skildes åt fick jag dagens andra paket, också det underbart orange, av Inger och Fia. Tjejerna traskade sen in på Arge Kaj och välunderrättade källor meddelade senare att de även besökte Tokerian – OCH till fullo förstod dess… ök-/smeknamn…

Jag åkte sen och hämtade Fästmön när hon slutade jobbet. En shoppingrunda på ICA Solen blev det innan vi ramlade ut med kassar och packning i Himlen. På vägen tillbaka till stan stannade jag igen i Gamlis och inhandlade lite fredagsgott. En måste ju ha nåt najsigt att smaska på när de omkringboende har fest. Igen. Hur mycket får föräldrar festa med små barn, egentligen? Vilken tur att jag kan vara utan att umgås med en del.

Här kan du titta på några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lukrativ affärsidé: gummistövlar

Igår kväll fick jag äntligen hämta hit min älskade Fästmö. Hon var trött och slut efter en tuff vecka och en kväll på jobbet, så vi softade med öl och Pringles framför Tyst vittne. (Lite trist är det nu utan Sam Ryan, men i kväll gjorde den kvinnliga efterträdaren i serien entré som Nikki, som invaderar avdelningen med gamla ben…) Somliga låg under filten och lät som en gris. En gullegris, förstås!

 +
Fredagsgott. Ölen är större än chipsröret för att illustrera att jag drack två.

                                                                                                                                                                 Idag sov vi lite för länge, men det vi behövde vi båda två. Jag kastade mig in i duschen för idag hade jag Jedward-frisyr. Tyvärr fanns det inget varmvatten och eftersom min frilla var hemsk blev jag tvungen att tvätta håret i kallt vatten. Det gick det med, för till sluta vande jag mig vid det kalla, men frågan är om håret blev rent…

Jedward till vänster, Tofflan till höger? Närå, båda två ingår i Jedward, men min morgonfrisyr var som deras scenfrisyr… (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

 

                                                                                                                                                                Skjutsade Anna till jobbet där hon ska stanna ända till klockan 21. Nej, vi har inte mycket till familjeliv just nu, varken med eller utan barnen. 😦

Idag hade jag bestämt mig för att åka till Stormarknaden för att inhandla ett par gummistövlar. Du vet, ett par såna där vanliga gröna, höga. Storlek 42. Ja, jag lever på stor fot, jag.

Och nu kommer strax kopplingen till rubriken: Av Gränby centrums alla j***a affärer, alla de sjuhundrafyrtioelva de skryter om, finns det en (1) som sålde gummistövlar till vuxna – till hutlösa priser, förstås… Jag vägrar köpa ett par enkla gummistövlar för nästan 500 spänn…

Enligt planskisserna i affären ska där finnas åtminstone fyra skoaffärer och ett antal affärer som säljer fritidsprylar. Bara det att planskisserna inte stämmer med verkligheten utan visar affärer som har flyttat eller inte finns längre eller inte har öppnat än. Mycket tröttsamt! Så en lukrativ affärsidé för den som är lite på hugget är att sälja gummistövlar för vuxna. Det är svampsäsong ett tag till och vi är många som vill ut i skogen – eller kolla på kossor.

När man tittar på såna här är det bra med höga stövlar. Inte för att man tittar med stövlarna, men det kan vara ganska klafsigt runt omkring kossorna.

                                                                                                                                                                  Det enda jag handlade i detta oformliga köpcentrum som jag tycker sämre och sämre om var bröd, päron och skithuspapper – de två sistnämnda varorna hänger samman, naturligtvis.

Så det blev till att fara vidare och jag styrde kosan till Coop i Boländerna, det som en gång i tiden hette B&W och som hade Dennis på sina papperskassar – så länge har jag bott i Uppsala… (Ingen, eller i alla fall nästan ingen, som bor här är född här.)  Där hittade jag ett par exakt såna stövlar jag ville köpa, gröna och höga – till ett jättebra pris: jag betalade 99 kronor… Det var medlemspris. Den som inte är medlem får lägga till en hundring. (190 spänn är fortfarande ett bra pris.)

Ett par gröna och höga stövlar hittade jag på Coop i Boländerna.

                                                                                                                                                            Hemma igen och fortfarande inget varmvatten. Det är ju synd att grannarna inte pratar med mig, annars kunde jag ju fråga om det är samma för dem. Kan ju vara bra att veta om felet är allmänt eller bara hos mig… Nåja, jag tänker inte duscha en gång till idag utan nu väntar ballen* på att jag ska suga** den och packa in dess möblemang i en presenning. Det känns lite fel att göra det idag, denna underbart soliga höstdag, men ärligt talat sitter jag aldrig ute på ballen längre. Skälen till detta är att det antingen skriks och gapas runt omkring eller så är det nån äckelpotta som röker.

Så, dags att kavla upp ärmarna och göra lite nytta! När jag är klar ska jag förbereda dagens middag som blir lasagne. Passar bra att göra en ugnsform så kan Anna få med sig en matlåda i morgon när hon jobbar samma trista tider, 12 – 21.

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen
**suga = dammsuga

Read Full Post »