Språk-Tofflan: Svårt med yrkeskategorier och tjänande

Ett ordmärkande inlägg.

---

 

Det är inte lätt alla gånger att hantera språket rätt – även om skriftspråket är skribentens främsta verktyg. Så här Twittrade lokalblaskan tidigare idag:

Vad står det, egentligen?

Ja vad står det, egentligen, i Tweeten? För det första har twittraren svårt att hålla isär yrkeskategorierna inom vård och omsorg. Det är en viss skillnad på sjuksköterskor och undersköterskor. De förra har högskoleutbildning, medan de senare har gymnasieutbildning. Inne i artikeln stod det däremot rätt.

Med denna lilla skillnad i utbildningslängd kommer också skillnader i lön. Att se nån av yrkeskategorierna som TJÄNARE har jag däremot svårt att göra, vilket jag också försökte uppmärksamma lokalblaskans twittrare på… Båda yrkeskategorierna äger nämligen nåt som kallas yrkesstolthet…

Jag tror inte att undersköterskorna tjänar SÄMST utan MINST.

Jag tror inte att lokalblaske-twittraren uppfattade nyansen (”tjäna SÄMST” underförstått ”utföra tjänster på sämsta möjliga sätt” >>> ”tjäna MINST” underförstått ”tjäna minst pengar”) i språket där, för h*n svarade…

Lokalblaskan har uppenbarligen flera som skriver på en och samma tweet, men medgav skrivfel.

Fast nu när jag läser svarstweeten blir den ännu lite roligare eftersom det framgår av den att det var FLERA personer som skrev en och samma tweet – det står ju ”vi” och inte ”jag”… Inte konstigt de blev stressade!..

Hur som helst, det här är ingen stor grej, men jag ville lyfta fram att jag tycker att det är viktigt att vi formulerar oss rätt och blir varse på nyanser och tänkbara tolkningar när vi skriver. Kommunikation är svårt, men en skribents främsta verktyg är skriftspråket. Det kan alltid bli bättre och träning ger färdighet! För egen del har jag anmält mig till en skrivardag i höst och alldeles nyss fått besked om att det finns en plats reserverad för mig. Det kan jag behöva, för jag skriver långt ifrån perfekt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Le och vara tacksam och basmatematik

Ett inlägg om att le, vara tacksam, säga ja och att tolka siffror.

---

 

Ler gör jag sparsamt.

Ler gör jag inte hela tiden. Faktum är att jag är sparsam med leenden. En person sa en gång till mig att le och se glad ut hela tiden – så får du framgång i yrkeslivet. Jajamens, det beror på arbetsplatsen. Visst är det trevligt med glada medarbetare, men ett leende ska vara äkta tycker jag. Och trots att jag log äkta på just den arbetsplatsen fick jag inte den utlysta tjänsten. Den gick till en man som hade nåt som jag inte hade, utan att gå närmare in på det. Jag fick i stället en mycket mer intressant tjänst, men det är en annan historia.

Nu sitter jag emellertid här och söker jobb igen. Jag läste en jättebra krönika i Metro på nätet om det häromdan, Lisa Magnussons Det gäller att le och säga ja till allt. Hon menar på att tanken att robotar ska ta över jobben i framtiden redan är verklighet eftersom de flesta människor redan är robotor. Robotar därför att folk inte har råd att göra annat än att le och säga ja till allt. Typ de arbetslösa. Hon skriver:

[…] de som ständigt måste stå till Arbetsförmedlingens förfogande för att få pengar till det nödvändigaste. Söka jobb på jobb, försöka konkurrera, infoga sig i meningslösa ”åtgärder” för att snygga till statistiken över ”sysselsättningen”. […]

Lisa Magnusson har också läst en debattartikel i Expressen och signerad Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen. Denna psykolog har slagit larm (!) om att dagens unga inte är tillräckligt tacksamma (!). Lisa Magnusson refererar:

[…] Eller, ja, de flesta är det, medgav hon. Men hon vet bland annat två ”rekryteringsträffar” där jättefå dök upp. Och en person fick en fin chans att visa framfötterna genom en praktik som kanske kunnat leda till jobb, men sumpade allt för att hen ”inte vill bli utnyttjad”. […]

Lisa Magnusson konstaterar torrt:

[…] Man hade ju gärna velat veta hur många ”rekryteringsträffar” Svala Firus själv minglat runt på, hur länge hon gratisjobbade i hopp om anställning. Men det nämnde hon inte. […]

Jag har goda vänner vänner som påminner mig om saker och ting ibland. Men jobbmässor är värdelösa, det vidhåller jag.

De rekryteringsträffar som har arrangerats här i Uppsala under min tid som arbetssökande har inte passat mig alls. Det vill säga, det jag har i mitt CV och rekryteringsträffarna har inget gemensamt. Så varför gå? Nej, jag har inte besökt en enda. Däremot har jag varit på jobbmässor arrangerade av och på Arbetsförmedlingen. Totalt värdelösa fär min del även dessa, därför att en timid tant som jag lyckas knappast ta sig fram till rekryterarna. Längst fram står nämligen yngre och aggressivare förmågor, läs: nybakade studenter som tror att de kan och vet allt. Tur att några av oss har god självkänsla. Andra har godare självinsikt.

Vid nåt tillfälle nådde jag och kompisen jag hade med mig fram till rekryterarna. Men tyvärr, de tog inte emot våra CV:n – vi blev ombedda att gå hem och lägga in dem elektroniskt. Jaha, vad skulle vi då på en jobbmässa att göra? Då kunde vi ju ha stannat hemma. Vem trängs liksom frivilligt med folk? Människor som söker kroppskontakt, eller vilka?

Jobba gratis har jag också gjort. I två månader. Det var ett ganska avancerat jobb som gick ut på att uppdatera (kolla fakta, innehåll och språk) ett hundratal webbsidor där olika forskare och forskningsprojekt presenterades. Dessutom skulle sidorna översättas till engelska där sån översättning saknades. Och de sidor som var översatta skulle språkgranskas. Roligt och spännande projekt, alltså, men, som sagt, gratisjobb. När jag slutade le och krävde ekonomisk ersättning för mitt arbete fick jag ett vikariat om tre månader och lön.

Men åter till tacksamheten och det Lisa Magnusson skriver. Hon noterade att folkpartisten Birgitta Ohlsson blev inspirerad av psykologen Svala Firus text. Enligt Lisa Magnusson fyllde politikern i att…

[…] Alla måste jobba, så att ”mormor får en värdig äldreomsorg, att cancersjuka ges vård”, detta är välfärdsmässig ”basmatematik”.

Fast det Birgitta Ohlsson, enligt Lisa Magnusson, inte tänkte på var…

[…] I basmatematiken ingår tydligen inte att kunna räkna ut att 400 000 arbetssökande minus 40 000 lediga jobb är lika med 360 000 överblivna personer. Att det alltså inte nödvändigtvis handlar om att de som står utan jobb vill att mormödrar får ovärdig äldreomsorg och att cancersjuka dör. […]

Vänstern hat, å sin sida, enligt Lisa Magnusson inte nåt bättre att komma med:

[…] Den nya vänstern pratar om skitjobb, om att ersätta arbetslinjen med fritidslinjen. Jag tror inte på det. Frihet, vad är väl det, annat än ett finare ord för total tomhet? Det är inte jobben i sig som är skit. Däremot maktbalansen. […]

Igår läste jag i lokalblaskan att Uppsala län har den lägsta arbetslösheten i landet, 5,3 procent. Det framgår inte av artikeln hur man har räknat (det är knappas basmatematik, eller hur..?), men en analytiker från Arbetsförmedlingen – finns det INGEN på Arbetsförmedlingen som jobbar med att förmedla jobb??? –  Therese Landerholm uttalar sig i artikeln:

[…] Det finns tre huvudförklaringar till att arbetslösheten är så här låg i Uppsala län. Det är dels närheten till Stockholm, dels den låga andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin, dels den stora offentliga sektorn […]

Vi som bor här ska pendla till jobb i andra län med tåg som inte går som de ska. Men då får man fin jobbstatistik över sysselsättningen.

Där ser man! Vi som bor i Uppsala län förväntas jobba i ett annat län än vårt hemlän, men vill vi jobba där vi bor ska vi definitivt inte jobba med tillverkning utan offentlig sektor. Och hur säkra jobben är i offentlig sektor har ju flera av oss fått smaka på den hårda vägen… (Ta nu senast den högste dirren på Sjukstugan i Backen. För en månad sen sa han i media att han ska jobba två år till. Häromdan sa han att han går i pension typ nu. Nåt mysko är det!..)

Men det finns problem och utsatta grupper även i Uppsala län: utrikesfödda, äldre arbetslösa, funktionsnedsatta och lågutbildade personer. För byggnadsarbetare, gymnasielärare och undersköterskor ser emellertid framtiden ljus ut. Synd att jag inte kan jobba inom dessa tre yrken eftersom jag inte har nån utbildning för nåt av dem eller ens kan utbilda mig: jag är för gammal för att få studiemedel.

Så varför ska jag le och vara tacksam? Jag är heligt förbannad! Jag har gedigen och bred erfarenhet och stor kompetens inom mitt yrke. Men jag är för gammal. Ändå förväntas jag jobba tills jag blir 70, helst, det vill säga nästan 20 år till. Basmatematik..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En listjävel, uuuuu ja!

Ett listigt inlägg.

---

 

Det händer att jag läser andras bloggar. Jontas blogg har jag följt i några år och det var där jag hittade en rolig lista som jag blev tvungen (?!) att sno. Jag gjorde om Jontas lista till en egen:

Regler:

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!

Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar på alla frågor förutom den första! Lycka till!

 

01. Vad heter du? Ulrika
02. Ett ord på fyra bokstäver: Udda
03. Flicknamn: Ulla
04. Pojknamn: Ulf
05. Yrke: Undersköterska
06. Färg: Umbra
07. Klädesplagg: Underbyxor
08. Mat: Ugnspannkaka
09. Sak i badrummet: Uttag
10. Plats/stad: Uppsala
11. En orsak att vara sen: Urinvägsinfektion (jamen man måste ju kissa hele tia!)
12. Något man skriker: UFO!
13. Film: Upp
14. Något man dricker: U-båt
15. Band: U2
16. Djur: Utter
17. Gatunamn: Ulaxgatan (finns i Metropolen Byhålan)
18. Bil: UAZ
19. Sång: Unforgettable
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Ungdomsdans

Tack, Jontas!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Från mörker till ljus

Ett inlägg i vilket Tofflan försöker se saker från den ljusa sidan.

Den här dan blev ju till en början rätt mörk. Därför är det inte mer än rätt att jag gör nåt roligt i kväll – övar socialakrobatik i ett möte med en ny bekantskap. Men innan dess blir det en liten tur i omvärlden.

Flashmob på bibblan. Ha ha, jag älskar sånt här! Idag var det universitetets seniorkör som plötsligt brast ut i sång på stadsbiblioteket i Uppsala. Störtskönt! (Även om jag ju egentligen tycker att det ska vara tyst på bibliotek helst…)

Sjukhusmaten ska lagas i Uppsala och Enköping. Äntligen har politikerna lyssnat på patienternas klagomål på sjukhusmaten. Mat, som har lagats i Västerås sen 2009. Men 2015 går avtalet ut och till dess ska man bygga ett nytt kök vid Sjukstugan i Backens restaurang.

Tuffare tag mot farligt beteende av bilförare. Äntligen kanske den kommer! Nu finns åtminstone ett förslag på en lag mot att sms:a i bilen. Eller att…

[…] förare inte får ägna sig åt aktiviteter som avleder uppmärksamheten från framförandet av ett fordon i sådan grad att det uppstår risk för trafikolyckor.[…]

I morse satt tamejtusan nio av tio bilförare med ratten i ena handen och en mobil i den andra. Inte konstigt om det då sker olyckor! Men att det är konstigt och dumt med ett förbud tycker… sossarna.

American Apparel anmäls för sexism. Och jag hoppas att företaget blir fällt! Kvinnor och män i samma plagg – fast kvinnorna är halvnakna på företagets webbplats. Skäms! Svart bak!

Läckbergs nya ring värd 112 000. Men så roligt för henne då! Att hon har råd med en sån ring som kostar lika mycket som en direktörs månadslön vid Sjukstugan i Backen. Eller nästan ungefär fyra och en halv månadslön för en undersköterska. (Ja, jag tycker att det är liiite äckligt. Men jag är inte avundsjuk!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vänt i häcken eller hänt i veckan?

Ett inlägg där Tofflan ger sig ut på omvärdsspaning. Det är bara att hänga på – den som vill.

När man jag är ledig så här många dagar har jag insett att jag är rätt dålig på att kolla nyheter. I vart fall har jag noterat att det inte blir nån transportstrejk eller strejk bland skolbespisningspersonal eller vårdanställda. Det kan ju vara skönt för oss andra att slippa drabbas, men att ropa på vargen ett antal gånger (som jag tycker att vissa fackförbund gör) ger ju effekten att man inte tror på ropen när vargen sen väl kommer. Och hur 17 kan dessa människor vara nöjda med sina löner och arbetsvillkor? Vård- och omsorgspersonal är nog bland de sämst betalda i vårt samhälle. Ändå lämnar vi både våra små och våra gamlingar i deras händer – för att inte tala om oss själv. Nej, de borde vara bäst betalda ever! Bort med flera direktörer i vården! En direktör = fem sjuksköterskor ELLER sju undersköterskor.
Men oj! Nu ropar Transport igen. Det kanske blir strejk bland bevaknings- och säkerhetspersonal i maj.

Kapprustning i spamkriget. Men asså… Vad är det för kul med att spamma folk? Varför är det så roligt att sabba, att skicka reklam eller lura folk att ladda ner virus till sina datorer? Vem är det som har ett sånt tråkigt liv att h*n måste ägna sig åt sånt? Nån som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet som barn, eller? Jag blir så trött, bara.

Uppsala laddar för… valborg Sista april. Fast nu plötsligt benämns morgondagen Valborg. Har den väl aldrig gjort förr, heller? Vad är det för dumheter?! Hur som helst, den som inte har lust att riskera att hamna på Sjukstugan i Backen får hålla sig hemma. Nere på stan brukar det vara som en krigszon. Men i stället för missiler som viner runt folks huvuden kommer en och annan flaska. Har sett det själv. Att det ska vara så svårt att ha tillräckligt med soptunnor utplacerade en sån här dag… Årets forsränning har varit hotad, men enligt senaste nytt blir den av. Galningar! Fyrisflodens vatten är äckligare än nånsin!

Skruvkapsyl en seger för smaken. Tror jag inte ett dugg på! Ett fint vin ska ha naturkork. Punkt slut.

Stjärndesigner gör Medes scenkläder. Jean Paul Gautier gör Petra Medes scenkläder till Eurovision Song Contest-finalen i Malmö. Han är känd för sina vågade kreationer, enligt Prav… Aftonbladet. Vem vet… Då kanske vi äntligen får skratta – åt Petra Mede. För hon är ju inte rolig i vanliga fall.

Leif GW Persson skriver opera. Men nu undrar jag om inte Leffe har fått Morse-komplex! Han ska skriva opera! En opera om Jussi Björling ska det bli, kanske en film också.

Livet är kort.

Read Full Post »

Smygläsare av VISSAS journaler ska avslöjas

Häromdan var det ett herrans liv kring det faktum att vårdanställda troligen läst journaler för en patient de inte haft i sin vård. Och nu ska ansvarig försöka komma åt såna smygläsare. Fast som vanligt är det gräddfiler som gäller: bevakningen ska inte öka kring oss vanliga patienter utan kring kändisar och politiker och kompisar i vården. I alla fall om jag tolkar lokalblaskans artikel rätt/läser artikeln mellan raderna.

Alla ska inte leka doktor.

Det är ungefär 10 000 pers som skulle kunna läsa din eller min journal här i Uppsala län. Jag har inget spännande i mina sjukjournaler. Men det känns inte så kul jävligt obehagligt när snokande grannar och gamla X går in och läser, till exempel. Såna man inte vill ha nån som helst kontakt med, typ. De begår faktiskt en brottslig handling om det nu är så att de inte har varit eller är inblandade i vården av dig. Brott som kan ge både böter och fängelse.

Man blir faktiskt rätt förbannad. För det är inte bara kändisar och politiker som drabbas. Enligt ansvarig verksamhet är det nämligen allra vanligast att smygläsarna är nån man känner:

[…] Ett tiotal vårdanställda här har genom åren polisanmälts för olovligt intrång, i samtliga fall har det funnits en privat relation. Som undersköterskan som loggade in för att kolla upp ex-sambons sjukhusvistelse eller läkaren som läste sin dotters BUP-journal. När någon blivit misstänkt och sedan polisanmäld har det varit efter det att den utsatte själv, alltså patienten, begärt att få se logglistan.[…]

Ett tiotal låter lite, tycker jag. Att två av tjyvläsarna har fått lämna sina jobb låter däremot rättvist. Detta är nämligen helt klart tjänstefel, anser jag. Folk som inte har med ens vård att göra ska inte ägna sig åt att leka doktor och läsa ens journal.

Men hur kommer man åt smygläsarna? Hittills har det bara gjorts stickprov, vilket kanske är ett av skälen till att man bara har hittat ett tiotal. Nu ska man göra på två sätt:

1. Dels kan varje patient läsa logglistan till sin egen journal – om man har anmält att man vill ha tillgång till sin journal på internet, vill säga. Då kan man se om nån obehörig varit inne och läst.
2. Dels ska ansvarig verksamhet göra riktade kontroller. Varje enhet inom vården ska identifiera patienter som kan löpa större risk än andra att drabbas av smyglästa journaler, det vill säga kändisar och politiker samt vänner och bekanta till dem som jobbar på enheten. Dessa patienters journalloggar ska granskas i efterhand av verksamhetschef.

Tja, ansvarig verksamhet förnekar sig inte – som vanligt – utan skapar gräddfiler – som vanligt. (Vem minns inte gräddfilen som kontorsanställda och politiker fick till influensavaccin? Ingen av grupperna var nån sorts riskgrupp, som jag kunde bedöma, men ingen skämdes utan alla gick gladeligen och fick en spik i armen, medan vanliga dödliga köade flera kvarter för att få detsamma.) Det är kändisar och politiker och vänner och bekanta till vårdpersonal som ska gynnas. Men även om jag inte har nåt att dölja vill jag inte att vem som helst ska läsa min journal. Det kan ju också vara så att smygläsaren läser på uppdrag av min nyfikna granne eller mitt gamla X.

Nej, för gräddfiler när det gäller bevakning av journaler delar jag ut en svart bak. För det här bevisar att organisationen ifråga gör skillnad på skit och pannkaka. Igen.

En svart bak för gräddfiler inom vården IGEN genom att bara granska VISSA patienters journalloggar.

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag sju hemma

Varning! Läskig bild i slutet – på ett sår utan stygn!!!

Nej, det blir inga spännande, uppkäftiga, irriterande, roliga, ironiska eller elaka blogginlägg från Tofflan nu för tiden. Bara en massa tjat om operation, sjukdom och återhämtning. Men passar det inte, så läs inte för fan!

Hela dan laddade jag för det här med att ta bort stygnen. Det handlade ju nämligen inte bara om det. Det handlade om huruvida jag behövde skotta framför garaget, om bilen ville starta, om jag pallade att köra. Jag kan säga att allt gick bra! Det var emellertid en Toffla på synnerligen skakiga ben som traskade iväg till garaget med lilla snöskyffeln i höger hand.

Det var ganska halt ute, men både att gå och köra bil gick galant! Sjukstugan i Backen bjuckar inte ens på p-avgifter på söndagar, det var det enda smolket i bägaren. Snåla, jävla ställe! Tänk om direktörerna som jobbar (?) där kunde betala sina reserverade parkeringsplatser så kunde vi andra, patienter och riktig personal, få lite lägre p-avgifter i stället?

På avdelningen mötte jag kloka och lugna Barbro. Pratade lite oro med henne, men blev lugnad. Syresättningen kollades och den var OK. Sprutan stacks i magen. Men först… stygnen. Eller agrafferna. De 23 klamrarna. De nöps bort på nåt sätt av en rejäl undersköterska – dock ingen härsig typ som den som slängde värmedynan på mitt operationssår! Varje agraff innebar att det nöp till, men undersköterskan som gjorde det var en riktig fena. Det tog bara ett par minuter!

Hemkommen igen var jag helt slut. Jag fick med mig gårdagens post upp i alla fall – den bestod av ett julkort. Tänk, den som kunde göra julmumma! Men jag har faktiskt två flaskor mumma från Systemet i kylen till i morgon!

Julkort från vännen Mia.

Jag ringde förstås mamma, men hon hade besök och bad att få ringa upp. Pratade i stället med Fästmön en liten stund. Jag var så lättad, men också så trött. Vi hade precis lagt på när det plingade på ytterdörren.

Mer blommor?

tänkte jag, men insåg att det inte hade ringt nån från nån blomsteraffär.

Utanför stod Annas snälla mamma och undrade varför jag inte hade ringt angående skjuts till sjukhuset! Men hon var inte arg på riktigt! Utan bara snäll. Jag fick en Janssons frestelse och en julklapp. Hon sa:

Ja, jag hörde att det var lite dåligt med aptiten!

Varken blomma eller klapp hade jag till henne, men ett par skumtomtar fick jag bjuda på i alla fall!

Ner i kökssoffan igen. En gammal bekanting ville spela Wordfeud och jag nappade efter en kort chatt.

Sen ringde mamma. Och pratade. Och pratade. Och pratade. Jag försökte säga att jag var väldigt trött, men fick till svar att jag inte behövde säga nåt, jag kunde ju lyssna… Vad säger man som svar på detta? Ja, min mamma kan vara rätt makalös ibland. Det är som att hon inte inser att nån annan har behov. Ibland är det bara hon som är numera Una och numera Una allena. Till sist fick jag i alla fall stopp på henne. Då hade hon berättat om ett telefonsamtal från en gammal jobbarkompis två gånger och lite annat. Julmat included. Jag höll på att somna. Jag har inga krafter. Och hon förstår inte. Jag tror att hon blev lite stött när jag äntligen kunde avbryta flödet. Men jag orkade inte höra mer.

Jag vilade lite och sen var jag faktiskt hungrig! Idag serverade New Village Kitchen ICA:s fiskgratäng med knäckemacka med Kalles randiga på.

Knäckemacka, ICAs fiskgratäng och röd mjölk i glaset!

Jag åt och fick i mig allt – och mådde inte illa ett dugg. Om en liten stund ska jag värma på en halv mugg kaffe som är kvar sen förmiddagen. Här slänger vi inte bort nåt ät- eller drickbart i onödan, inte! Men först ska jag lägga mig på gästsängen och sträcka ut mig ordentligt – stygnlös…

Nu kan kackelmagade sluta läsa. De som gillar att frossa i kroppsliga äckligheter kan titta:

Inte ett stygn kvar.

Vad händer hos dig i kväll? Griljerar du skinkan? Steker du revbensspjäll? Klär du granen? Skriv gärna en rad och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 51: Kul och Jul

Torsdag och dags för veckans höjning (Kul) respektive sänkning (Jul). Enligt mig är det inte svårare än så här:

Kul

• Älsklingen (som kommer varje dag för att ge mig en spruta! Det är kärlek, det!)
• Jag får sova på nätterna! (Det var några år sen…)
• Mamma-Kusinen B:s blåbär från Djurö! (De gör att jag får i mig nåt!)
• Tomten i Motala, Tant Raffa och Mamma-Kusinen B med man (Tack för paket och blommor!)
• Annas snälla mamma (som haltande hämtade ut och kom hit med ett paket på fyra kilo!)

Jul

• Svårt att andas (Har fått pröva på dödsångest.)
• Undersköterskan som slängde värmedynan på min mage (En del ska inte jobba inom vården, helt enkelt.)
• Vännen (?) som skrev att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre (Det sved. Jag har fått mitt liv tillbaka, på sätt och vis…)
• Alla blåmärken här och var (Ser ut som en riktig junkie…)
• Ungen som kör stepp- och skrikskola varje morgon mellan sex och sju (Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Det är inte ens min unge!)

Livet är kort. Nu är det bättre.

Read Full Post »

Rimligt? Skamligt!

Att läsa min fackliga tidning, Tidningen Vision, brukar gå snabbt. Efter typ en minut har jag bläddrat igenom den och inget intressant, viktigt eller engagerande finns att läsa i den. Därför var det ett stort undantag igår när jag fastnade betydligt längre än en minut för att läsa vad personerna i ledningarna, som ansvarar för invånarnas vård runtom i Sverige, tjänar.

Tyvärr kan man inte läsa hela artikeln på nätet, utan det är bara en sjukhusdirektör som hängs ut med sin nätta månadslön om typ två miljoner…

Jaa, du läste rätt. Två miljoner i månadslön… Hur hinner människan ens göra av med hälften på en månad?

Där jag bor har ledningen inte riktigt lika höga löner. Men man kan ju knappast säga att månadslönerna är små. Jag tycker att följande inte är rimligt, jag tycker att det är skamligt:

Rimligt? Nej, skamligt! Överläkaren som toppar jobbar inte heltid, det är det asterisken betyder. Hans lön är omräknad till en heltidslön.

Vad är det som gör det hela så skamligt då? Jo, vi läser allt som oftast om hur Sjukstugan i Backen måste spara, hur man minskar på personal och stänger vårdplatser. Jag har inga exakta uppgifter på hur Sjukstugeledningens löner, men de ligger säkert inte så väldigt långt under den övergripande ledningens i bilden ovan (och av bilden framgår vad Högsta Tuppen på Sjukstugan tjänar i alla fall). För lite sen skrev jag om Sjukstugans sparförslag – eller kostnadsnedskärningsprogram, som det kallas på byråkratiska. Då hade jag tagit reda på att en undersköterska i vårt län har en medellön på 19 200 kronor i månaden, en syrra 24 000 kronor i månaden. Hur många av dessa går det på direktörernas löner? Tja, inte så svårt att räkna ut hur och var man skulle kunna spara mer effektivt – genom att dra ner på höjdarnas skamligt höga löner! Då skulle det äntligen få lite effekt, tror jag.

OK, visst. Man måste ha en ledning som sköter styrning och organisation. Men visste du att Sjukstugan i Backen inte ens har nån ekonomichef/motsvarande? Den förre ekonomidirektörens arbetsuppgifter, en direktör man gjorde sig av med på sedvanligt sätt, har nämligen pytsats ut på diverse folk, bland annat den biträdande direktören. Hur låter det i mina öron? Som om man gör allting annat än tar ett samlat grepp om sin taskiga ekonomi… Hur kan det bli bra om de ekonomiska arbetsuppgifterna sprids på diverse..? Och är det nån funktion som BORDE finnas i ledningen så är det väl ekonomidirektören?!

Nej, jag säger som jag har gjort OFTA den senaste tiden: lägg ner skiten som sitter på avstånd och sköter organisationen runt vården, det vill säga byråkraterna mitt i stan! Tro inte för ett ögonblick att det är de förtroendevalda som styr, det är kolossen, det är dessa byråkrater! Låt verksamheterna styra sig själva, med egna ledningar där det behövs. Byt ut de flesta av dem som sitter i de lokala ledningarna nu och lyfter nästan lika höga löner som centralbyråkraterna. (Varför ska man förresten ha både lokala ledningar och en central ledning som det är idag? Där finns massor av pengar att spara, pengar som borde gå till vård!) Och skapa ledningar där lönerna är rimliga, inte skamliga! Att ni inte skäms idag!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sparförslag eller kostnadsneddragningsprogram – same shit, eller?

Alltså det går knappt en dag utan att man retar upp sig på nåt. Nu är det Sjukstugan i Backen igen. Det senaste idiotiska därifrån (kommer det nåt som inte är idiotiskt från det hållet..?) är att 325 personer som jobbar där ska bort nästa år. Och hur tror man då att man ska kunna beta av alla vårdköer, huh???

Högsta Tuppen, ja för nu är det ju en tupp i spiran igen, säger det alla före honom har sagt, ungefär

[…] det kan ske inom ramen för naturliga avgångar. […]

Men samtidigt ska scheman ses över och avdelningar slås ihop och… antalet vårdplatser minskas. Jaa, som jag ser det räcker det alltså inte med några naturliga avgångar för att spara 350 miljoner och minska antalet anställda med 300 under 2012 och 2013.

Som vanligt, också, hävdas det att patientsäkerheten inte ska påverkas, men Tuppen tycks medveten om att trycket på personalen ökar. I februari nästa år tas beslut i frågan, men politikerna, som ska fatta beslutet, kallar inte detta för ett sparförslag utan för ett kostnadsneddragningsprogram. Ursäkta mig, men vad 17 är skillnaden?

Bland kommentarerna till lokalblaskans artikel på nätet hittar man en del förslag som jag undrar om inte ledningen för Sjukstugan i Backen borde titta närmare på. Ett är att anställa flera sjuksköterskor – det går nämligen tre såna på en doktor och sjuksköterskor är faktiskt högskoleutbildade idag. Ett par av kommentarerna föreslår att verksamheten läggs ut på andra i samhället och att nuvarande kolossorganisation av byråkrater läggs ner. Tycker jag är ett synnerligen bra förslag. Denna kolossorganisation som fyller 150 år i år är synnerligen förlegad. Dessutom var dess initiala syfte att ha hand om brännvinsskatten. Borde man ha hållit fast vid, anser jag, för det här med sjukvård kan man inte!

En annan av dem som kommenterar uppmanar lokalblaskan att fortsätta vända på stenar, för personalen får bara tillrättalagd information via intranätet. Tycker jag vore väldigt bra om det lät sig göras – om nu inte lokalblaskan faller för svågerpolitik – det har ju hänt förr… Jag skulle också kunna bidra med ett och annat, för övrigt.

Signaturen Kalle tycker att man ska göra sig av med fler pärmbärare och politiker. Tja, vari ligger det rimliga när de så kallade pärmbärarna i ledningen har löner på 80 000 pix och uppåt när medellönen för en undersköterska i vårt län ligger på 19 200 kronor i månaden och motsvarande för en sjuksköterska är cirka 24 000 kronor??? Det är skamligt!!! Jag sällar mig till dem som tycker att

1. i första hand, lägg ner kolossorganisationen
2. i andra hand, rensa upp i ledningen och slimma den
3. i tredje hand, låt en extern konsult sköta den interna kommunikationen – externa konsulter sköter ju i princip all annan kommunikation, så…

Detta kan ju inte bli annat än en stor, fet och svart bak! 

En svart bak för sparförslag – eller konstnadsneddragningsprogram – på Sjukstugan i Backen.

Livet är kort och kortare blir det för oss som väntar i en eller annan operationskö…

Read Full Post »