Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘väntans tider’

Ett självpeppande inlägg.


 

Mörka moln

Inte riktigt sommar de senaste dagarna.

Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug.  Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.

Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.

I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.

På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik BackmanUppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.

I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).

Att göra-lista

Min aktuella att-göra-lista.

Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.

För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).

Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.

Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:

Na-noo, na-noo

Det betyder ungefär

Sov gott, Robin Williams!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland är det så tätt mellan skratt och tårar i den här familjen. Och i mig! I kväll var det jag som fick ett litet bryt. Det finns så många jag saknar och jag skickade en bild till tre av mina finaste, bästa vänner från ett liv som jag en gång hade. Att ha kvar vänner från det livet har visat sig vara svårt. Inte för att det har fällts hårda ord utan för att liv går in i andra faser när nånting inträffar som ställer allt på ända. Men jag saknar er så mycket – ni som fick bilden!


En ros till er!

                                                                                                                                               Vänner kan man annars inte har för många av, men det är få som visar sig vara riktiga vänner när det verkligen gäller. Det är sånt vi lär oss genom hela livet. Och tro inte att människor blir mognare för att de blir vuxna – det är verkligen inte så! Samtidigt som en ung människa kan vara betydligt mer mogen än en äldre, i vissa sammanhang. Det viktiga är att man handlar och agerar så att man är nöjd med sig själv och kan stå för sina handlingar och ord. För det enda som är tveklöst säkert är ju att du själv är den du verkligen vet att du ska leva med resten av ditt liv. Andra människor passerar – även såna man vill ha kvar. Många lämnar avtryck man sparar i sitt hjärta, andra lämnar sår som blir till ärr som bleknar med tiden.

Att gå i väntans tider kan också göra att man får små bryt. Och ändå har jag det inte värst! Jag hörde en vän som väntade på flera slags besked, varav ett i nästan ett halvår. Men det är viktigt att det blir rätt, viktigare än att ta förhastade beslut.

Människor är utbytbara, det går inte att argumentera mot detta. I familjen har också uppdagats att KLÄDESPLAGG är… ska vi säga utbytbara. Det började med mormor som gav Elias mina strumpor. Och fortsatte med… nej, nu ska jag inte hänga ut varken personer, klädesplagg eller ”smutsig byk”, men jag har fått skratta gott i kväll. Också. Inte bara tårar.

Förkylningen är nu definitiv. Fästmön köpte nässpray åt mig på ICA Solen och själv inhandlade jag extra starka halstabletter. Men hon känner sig lika på g. som jag. Vilken tur att vi lever här. I ett annat land skulle vi kanske dö i förkylning. Tacksamhet!

Read Full Post »