Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gamling’

Ett inlägg om en bok.


 

Både FEM och jag har läst Millie Birds bok om döda saker.  Här kommer min lilla recension:


Millie Birds bok om döda sakerDet är februari 
och målet för min bokmånad är att läsa fler andra böcker än deckare. Då passade det alldeles utmärkt att grabba tag i Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis. Den lilla pocketboken på cirka 250 sidor ser vid första anblicken ut som en barnbok. Är den lättläst också, tro?

Det enda som egentligen är barnsligt med den här boken är dess huvudperson. Millie är sju år och hon har en bok som hon antecknar döda saker i. En av de döda sakerna är hennes pappa. En dag försvinner hennes mamma i sina guldskor i stormarknaden dessutom. Millie bestämmer sig för att hitta henne. Som tur är träffar hon på maskinskrivaren Karl och den skrikande Agatha Pantha. Trion ger sig av på en roadtrip tillsammans med en skyltdocka i jakten på Millies mamma.

Vissa saker i boken är rentav dråpliga, medan andra är väldigt sorgliga. Jag slås av de båda gamlingarnas ensamhet – de är precis lika ensamma och övergivna som barnet Millie. Så mitt skratt åt sånt jag citerade här på bloggen tidigare fastnar i halsen. Millie funderar nämligen väldigt mycket på döden. Hon är genuint intresserad av den och den skrämmer henne egentligen inte. Inte förrän hon tänker att det kan finnas flera himlar:

[…] Tanken träffar henne som en spark i magen: Får jag komma till samma himmel som min pappa? Och sedan, mer panikslagen: Vilken himmel kom han till? Hon tänkte aldrig på att fråga. […]

Den här boken handlar om en märklig liten flicka som hanterar sorg och förlust på en sjuårings sätt – och samtidigt väldigt moget. Det är en väldigt annorlunda bok. Bitvis tycker jag att den är jobbig och alltför konstig, bitvis tar den sig rakt in i hjärtat mitt.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.


 

Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:

Mörka moln över hustaken

Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.


På kvällen sen blev himlen alldeles blå
och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:

Blå himmel över hustaken

Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.


Igår höll jag mig inte till mina regler. 
Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…

Bok med courier

Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.


”Straffet” för gårdagens regelbrott 
blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit

i vanliga fall

på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta. 

Jordgubbstårta

Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.


Men just nu, i den här stunden,
är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var

i vanliga fall…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inte särskilt omvälvande inlägg.


 

O, jag vill så gärna tillhöra den där gruppen människor som förnyar sig! Som vågar tänka i nya banor, prova nya saker eller kanske göra gamla saker på nya sätt. Därför har jag bestämt mig för att försöka börja förnya mig. Lite grann, i alla fall. Små steg. Du får ju tänka på att jag befinner mig i aftonen av min levnad! Det är svårt att lära gamla hundar sitta – även om man är sin egen matte eller husse!..

Solnedgång februari 2015 med markis

I aftonen av min levnad… (Fast bilden tog jag igår, den 6 februari 2015.)


Lördagsmorgon. 
Ingen tid att passa. Sovmorgonsläge. Vad händer? Jag sover lätt och blir väckt av mobilens svaga bzzande från vän som är vaken och vill ha min uppmärksamhet. Somna om? Glöm det! Jag gör en FEM, det vill säga ligger kvar i sängen och försöker läsa min tegelsten på gång. Boken är fasligt tung, bindningen helt fel för omfånget – jag orkar läsa 20 sidor, sen är mjölksyran i armarna ett faktum.

Kaffe vore gott. Jag trycker på min redan förberedda och laddade perkolator. DET måste jag ändra och förnya: jag kan inte förbereda kaffe kvällen innan som värsta gamlingen! Eller? Är det inte egentligen… rätt smart..?

Jag skriver ett surt blogginlägg och delar ut en svart bak. (Note to self: måste bli positivare!). Kommer på att jag är sugen på knäckemackor med ost som doppas i kaffe – så där som pappa och jag brukade frukostera tillsammans ibland när jag var liten och hade en vit kopp med blå rand. Min allra första, egna kaffekopp… (Vi har alltid haft personliga kaffekoppar eller muggar i min familj. Nåde den som försökte ”låna” nån annans! En sann kränkning!)

Knäckemackor o kaffe

Knäckemackor och kaffe till frukost, i vardagsrummet, framför #nymo. Wow, vilken förnyelse!

Fixar mackor och häller upp kaffe – och sätter mig i vardagsrummet (nytt! bra!) och slår på TV:n. (?) Ja, jag vill frukostera framför Nyhetsmorgon, #nymo, som alla twittrar om var och varannan morgon (man behöver inte titta egentligen, man kan kolla sitt Twitterflöde).

Hur länge står jag ut? Knappt den tiden det tar att äta upp mina tre små knäckemackor! Det SKRIKS (vad hände med vanlig samtalston?), det visas sportresultat (ointressant för mig), jag ser vädret – TVÅ gånger på tio minuter. Och så rappare… Nä, jag gillar inte rapmusik. Det är inte musik i mina öron, det är prat. Mera prat… En smått manisk person dyker upp på skärmen och pratar världspolitik. När det börjar bli lite intressant kommer reklam. Det kommer reklam i TV4 tamejtusan var tionde minut! Jag skojar inte!

Nä, nu har jag försökt förnya mig tillräckligt för idag! Jag går och sätter mig vid datorn och skriver lite. I morgon är en ny dag och då kan jag göra nya försök till förnyelse. På måndag börjar en ny vecka. Då kan jag… till exempel städa, för det brukar jag sällan göra på måndagar.

Vad gör DU när DU förnyar dig???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ensamt inlägg som ändå handlar om min mamma, min fästmö och en och annan vän samt riksfärdtjänst, krämpor, shopping och mat också.


 

Fotografens skugga

Fotografens skugga.

Idag fick jag ta en promenad på egen hand till Tokerian. Mamma orkade inte. Hon har ont i hela kroppen, men jag är säker på att inget är brutet i alla. Blotta tanken på vad som kunde ha hänt… Jag har varit och köpt en kasse mat till henne så att hon ska slippa gå ut i stormen när hon kommer hem till sitt om ett par dar.

Det blåser ganska mycket här, men inte som det gör nere i Metropolen Byhålan, har jag fått signaler om. Min presenning på ballen* hade lossnat under natten, så jag fick ägna en god stund åt att försöka fästa fast den igen med silvertejp. Silvertejp kan man ha till mycket, inte bara till ögonbryn. (<== internt skämt).

Lövfritt träd mot blå himmel

Det blåste rätt bra idag, men det här lilla trädet har nog nästan aldrig haft några löv.

Igår kväll fick jag ringa om riksfärdtjänsten, för ingen därifrån hade ringt trots att både taxibolaget och chauffören som ska köra ska ringa, enligt pappren. Dessa uteblivna samtal gjorde mamma mycket nervös, så när hon väl har kommit hem ska jag ta ett samtal med hennes handläggare. Det är liksom inte första gången taxibolaget gör fel eller struntar i att göra vad som utlovas. Dessutom kunde de två jag pratade med igår endast hjälplig svenska, vilket jag också tycker är anmärkningsvärt. Om man ska jobba med telefonen som verktyg och ha kontakt med svenska gamlingar bör man nog kunna förstå och tala svenska.

I eftermiddag ska jag åka på ytterligare ett ärende åt mamma innan jag hämtaroch skjutsar hem Fästmön från jobbet. På vägen tillbaka köper jag mat med mig hem – mamma vill ha middag från Chop Chop igen. Jag undrar om jag vågar fota och twittra ut bilder på det som står i min fortune cookie… Nej så här ska det stå: om det står nåt jag tycker är relevant för stunden eller för mitt liv, tänker jag fota det som står i min fortune cookie och twittra ut bilden med eventuella lämpliga hashtaggar. För övrigt tänker jag fortsätta blogga så mycket jag vill och så länge jag har lust. Den som försöker skrämma eller håna mig till tystnad åstadkommer bara det motsatta. För den som gör det är i minoritet. Det har visat sig vara betydligt fler som vill att jag fortsätter att skriva.

I kväll bänkar vi oss flera timmar framför SvT 1 och ser i följande ordning med start klockan 20:

  1. Stjärnorna på Slottet: Rikard Wolffs dag
  2. Den fjärde mannen (tredje och sista delen)
  3. Den unge Morse

Vad gör DU i kväll???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Minns mig som en ängelKristina Appelqvist är ganska ny som svensk deckarförfattare. Jag har läst hennes böcker om Västgöta universitet och fnissat lite åt vissa likheter med ett annat universitet, där jag själv har arbetat. Minns mig som en ängel utspelar sig också i universitetsvärlden, men bland litteraturforskare. Och det gjorde Appelqvists nya deckarserie med Helena Waller i huvudrollen mer intressant än den tidigare serien. Jag valde boken som en av de födelsedagsböcker mamma betalade.

Ett litterärt sällskap träffas på ett slott för att diskutera vilken författare som ska få ett pris. Men en av personerna i sällskapet hittas död morgonen därpå. Mord eller inte, dödsfallet är mystiskt. Och snart visar det sig att alla i sällskapet känner sig smått förföljda och hotade. Litteraturforskaren Helena Waller jobbar vid sidan av som talskrivare och hamnar i en märklig sits. En av dem hon jobbar åt avslöjar dessutom vem som ska få nästa Nobelpris. Helenas bästa väninna Eva är chef inom äldreomsorgen. En av hennes anställda mördas och mördaren är en av gamlingarna. Mystiskt nog hänger dödsfallen ihop. Mer än så avslöjar jag inte!

Eh ja. Visst är det här en bok i genren

trivsam deckare

Men den är också lite för… tjock. Bitvis tycker jag att det inte händer så mycket. Det harvas på, berättelsen kommer lite för långsamt framåt. Fast det är spännande! Och naturligtvis gillar jag att det hela utspelar sig inom litteraturvetenskapens värld. Därför blir det högt Toffelbetyg sammantaget.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Det finns några svenska författare
som skriver kriminalromaner med lite övernaturliga inslag. Mons Kallentoft, ursprungligen från mina hemtrakter, är en av dem. Jag fick hans senaste bok Vindsjälar i julklapp av mamma. Och nu har jag slukat den!

Vindsjälar

Kriminalroman med övernaturliga inslag – och realistiska.


Det är varmt i Linköping
trots att sommaren går mot sitt slut. Polisen Malin Fors dotter Tove jobbar på ett äldreboende. En morgon hittar hon en av gamlingarna död. Inget ovanligt i sig, kanske, men den gamle mannen har tagit livet av sig. Fast… han var ju glad kvällen före. När mannen obduceras visar det sig att han faktiskt har blivit mördad.

Liksom Kallentofts andra böcker innehåller den här boken en del övernaturliga inslag. Men den innehåller också dagsaktuella, faktiska och realistiska inslag såsom vanvård och människor som tjänar miljarder på… vårdaffärer…

Det här är en riktig bladvändare och att jag slukade den var verkligen sant. Den kanske inte är lika omfångsrik som Kallentofts tidigare böcker, men minst lika spännande.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

I torsdags kom ergonommannen tillbaka till jobbet och ville ha tillbaka det trådlösa tangentbordet jag hade fått prova. Det var sååå bra, men också sååå dyrt att S, vår IT-person, sa att vi kunde köpa ett likvärdigt för hundralappar i stället för tusenlappar. Så när tangentbordet hade försvunnit med ergonommannen hastade jag bort till S och vi beställde tangentbord och separat nummerdel. Min förvåning var ENORM när alla prylarna levererades, till mitt rum igår strax före lunch! Snacka om snabbt! Jag var så tacksam, men mest tacksam var min högra axel som genast hade börjat göra ont.

Mitt trådlösa tangentbord i piano black och svagt svängt. Både snyggt och bra för min krånglande axel.


Jag såg ett intressant ledigt jobb på annons igår
och eftersom en gamling* stod som en av upplysningslämnarna ringde jag för att ta reda på mer. Tyvärr svarade h*n inte på hela dan, så jag får göra ett nytt försök på måndag. Det som är intressant med den tjänsten är främst dess innehåll, men också att den är en lite längre tidsbegränsad anställning, ungefär ett år, och att det finns möjlighet till förlängning. Det är ju sånt jag måste tänka på.

Det regnade nog hela dan igår. Det regnade och regnade och regnade. Fästmön och jag strålade samman hemma hos mig för gemensam avfärd till Stormarknaden. Jag är så glad att hon följde med, för jag blir verkligen stirrig där. Anna har en sån lugnande effekt på mig.

På kvällen var det sol, regn,  sol, regn hela tiden, förutom när det var sol och regn samtidigt.


Vi gick först till apoteket
där Anna hade ett ärende. Och där stod plötsligt… en gamling från mitt förflutna, pratandes i mobil. Det märkliga var att blicken var vänlig och ansiktet lystes upp av ett leende när h*n såg mig. Jag insåg att h*n faktiskt ville säga några ord till mig, men personen h*n pratade med uppfattade inte det utan pratade på. När Anna blev klar gick vi. Och jag vände mig inte om en enda gång.

Nästa stopp på shoppingturen var Systembolaget. Där skulle inhandlas en flaska vitt vin till kvällens middag, räkor. Jag är skitdålig på vita viner, så vi valde var sin flaska och hoppades på tur.

Sist, men inte minst, skulle vi in på ICA Kvantum. ICA Kvantum är ett perfekt ställe om man vill KBT-träna mot social fobi, klaustrofobi, agorafobi och så gott som vilken jävla fobi som helst. Med det menar jag att stället alltid är packat med folk, man irrar omkring, inga varor finns där de ska eftersom personalen ständigt flyttar runt saker, det pågår matprovningar som medför blockering av gångar och utrymmen, varor är så konstigt placerade att man måste vara vanskapt för att nå dem etc etc. Och redan vid ingången mötte jag en annan gamling, K, som jag inte kom ihåg efternamnet på. (Det var sååå nära att jag messade Agneta, men när Anna och jag gick från garaget hemma kom jag på det!) Så jag gick nästan hela resten av shoppingturen och ältade detta. Anna var förstås jätteintresserad.

Sen mötte vi A som var där i egenskap av barn och chaufför till sin mamma. Som tröst provsmakade han nånting, medan hans ystra moder fick sitt lystmäte och kunde titta på andra saker än mellanmjölk. Låt mig säga som så att jag känner igen beteendet, både A:s och moderns. Helt klart applicerbart även på min familj.

Jag dog inte den här gången heller, utan det bar sig inte bättre än att vi hoppade in på Hemtex på vägen ut. Där annonserades nämligen ut satinpåslakanset, två för 499. Så jag slog till!

Tjockis-svarta påslakanset i satin.


Sen insåg jag att till påslakanseten
behöver man ju också ett underlakan…

Tjockis-svarta påslakanset i satin kompletterade med underlakan i satin för dubbelsäng.


Och när jag tänkte efter lite mer
insåg jag att vi ju faktiskt har två kuddar var. I varje set ingick endast ett örngott. Så ytterligare två örngott kom med hem.

Tjockis-svarta påslakanset i satin kompletterade med underlakan i satin för dubbelsäng samt två extra örngott.


Varför heter det örngott, för resten???
Påslakan fattar jag, liksom underlakan. Men örngott… Vad har fåglar med min huvudkudde att göra???

Idag på morgonen skjutsade jag Anna till jobbet strax före sju och sen har jag förberett för en ombäddning med nya påslakan. Alla duntäcken och kuddar är inknölade i frysen, för så ska man göra om man vill bli kvitt kvalster. Sen sitter jag här och nästan svimmar när jag ser kvittot för min orgie på Hemtex – över tusen spänn. Tjolahopp, när är det lön, sa du? Jaså, om två veckor. Jahaja… Ja, jag överförde en extra slant på ICA-kortet igår, så jag borde ha så det räcker till mat i alla fall. Men jag är ändå nöjd, för nu har jag två helt nya påslakaset (fick ju ett i julklapp av jobbet också) och kan kassera mina gamla som är så slitna att det har gått hål i en del…

För övrigt blev det som sagt räkor till middag igår. Medan maten lagade sig själv (hårdkokta ägg och räkor på tining) tog Anna och jag var sin öl och lite nötter. Vi var så veliga igår att vi köpte chilinötter, wasabinötter och vanliga jordnötter. Dessa utgjorde en utmärkt förrätt!

Efter måltid, disk och tur till soprummet innan räkskalen börjat stinka sjönk vi ner framför TV:n. Anna ville helst se Catwoman, som gick på Tv3, på grund av huvudrollsinnehavarens läckra dräkt, men så uppspelta skulle vi inte bli, tyckte jag. Det fick bli två gamla avsnitt om några FBI-agenter som letade seriemördare i stället. Och till det lite choklad med detta märkliga påtryck:

Vadå heja Sverige???


*en gamling = avser oftast en före detta kollega från mitt förra arbetsliv

Read Full Post »

Dan började så bra och fortsatte med en solig lunch. Jag fick en del småpyssel gjort och på seneftermiddagen levererad ML en fiiin kontorsblå anslagstavla! Och som den muminmamma jag är – ibland – hade jag faktiskt knappnålar i min jobbväska så jag kunde ganska omgående sätta upp lösa lappar som låg och skräpade på skrivbordet.

På eftermiddag kom också ergonomkillen och jag fick lämna ifrån mig det underbara trådlösa tangentbord jag har lånat alldeles för länge, liksom fotstödet. Däremot behöll jag mattan, den med knoppror på – allt för att mina onda fötter ska palla ståendet. Sen sprang jag till S och vi beställde ett nytt trådlöst tangentbord som var mycket billigare än det jag hade lånat. Hoppas att det är lika bra också…

Klockan var ganska prick 16 när jag lämnade byggnaden – för att komma ut i ett ösregn. Snacka om sur överraskning! Messade Fästmön och frågade om nåt skulle handlas på vägen, men fick inte svar förrän jag satt i bilkö och då ville/kunde jag inte kolla sms:et. Anna låg på soffan när jag kom och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag åkte och köpte Ipren – trots att tabletten har blivit så tråkig för att tillverkaren vägrar använda den blåa lilla gubben i reklamen för tabletten!!! 

När stod i kassaakön såg jag Gamlingen stå och packa i varor. Jag spände min blåa blick i Gamlingen och Gamlingen måtte ha känt av den eftersom Gamlingens egen blick var sänkt. Sänkt ner i påsen, vägrade möta min. Inte en enda gång till Gamlingen upp på mig. Själv vek jag inte en enda jädra millimeter med min. Vi har gjort varandra mycket illa båda två – jag är inte utan skuld – men till skillnad från Gamlingen hade jag inte misskött mina uppgifter. Det var väl därför Gamlingen blev sparkad – snett uppåt. Själv fick jag gå och jag minns ett sista, otroligt hånfullt mejl från Gamlingen. Det kändes oerhört skönt att inte vika med blicken och att jag klarade av att hålla mitt huvud högt. Men det tog på krafterna och jag kände mig rejält sänkt efteråt. Eller sur, dårå, om du så vill…

Vi åt god tomatsoppa med nån sorts örtklimp samt baguette innan vi tuffade iväg, Anna, Elias och jag till Elias skola där det var Öppet hus med bland annat vernissage och teater. Uppenbarligen gillade Elias ordet vernissage för han sa det flera gånger och jag håller med om att det är ett underbart ord.

Resten av gänget mötte upp på skolan. Först gick vi en runda i klassrummet. Där var det som sagt vernissage av olika konstverk. Ett verk som jag fastnade för var en adjektivinstallation. Barnen hade skrivit adjektiv och målat orden som de känslor de var.

En adjektivinstallation.


Några andra verk som visades var en sorts Picassokopior.
De var så färggranna och fina att jag köpte ett vykort. Det ska jag sätta upp på min nya anslagstavla på jobbet!

Elias har gjort den längst ner till vänster. Vill du se en bättre version av bilden, kolla in Annas inlägg!


Efter vernissagen blev det fika i matsalen.
Där var trångt som vanligt och en idiot karl vägrade dra in stolen så jag fick sätta mig längst bort från alla. Som straff fick han Annas rumpa på sig,  för han flyttade sig inte ens när vi skulle gå.

Jag träffade en del trevligt känt folk på skolan, bland annat A, P, Mi och Mo. Kändes kul att jag inte är bortglömd! Det händer nämligen så ofta nu för tiden att folk

inte känner igen

mig…

Teatern visades i en annan skola. Barnen hade verkligen lagt ner mycket arbete på pjäsen. Elias hade gjort kulisser, men han kom inte ihåg vilken han hade gjort. Tyvärr var det lite svårt att höra vad skådespelarna sa, annars var det en bra föreställning.

Innan jag åkte hem till mitt skjutsade jag hem Anna och barnen till sitt samt åkte och tankade. Bensinpriset har nu sjunkit under 15 kronor litern, jippiii! Nu hoppas jag bara att strejken på bilprovningen snart upphör så att jag inte får körförbud om några veckor…

I morgon kommer Anna till mig och vi har bestämt oss för räkor och vitt vin. Det innebär att jag måste till mitt favoritställe NOT! och handla efter jobbet i morgon. Gissar att vi får äta inomhus och inte på ballen*, för regnet verkar hålla i sig.

Det har ösregnat i flera timmar och hela jag var genomsur när jag kom in, såväl till kropp och klädsel som till sinnet. Men det känns ändå som om jag vann en seger idag. Det är väl bara så att vissa segrar inte alltid är… glada segrar. Äh, svårt att förklara. Jag försöker bara göra mitt bästa. För det mesta.

Det kan vara jag på bilden med regnkrulligt hår, tjock mage och blåställ. Bilden är tagen på väg till matsalen i Elias skola.


Härom natten drömde jag
att gjorde om hela hemsidan för min nya institution. Natten som var drömde jag att jag hade tappat bort min mobiltelefon. I natt hoppas jag att jag får sova drömlöst…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Det snöar idag. Massor just nu. Fästmön är hemma däckad med en förkylning. Sånt är inte bra att ge till varken gamlingar eller kollegor.

Själv har jag nyss kommit hem från morgonens trevliga undersökning. Jag fick ju varken äta eller dricka eller ta medicin efter midnatt, så för att påminna mig om detta, eftersom jag är som en zombie på morgnarna, fick jag lägga en lapp på medicinerna.

En påminnelselapp till Zombie-Tofflan.


Kom i god tid
till Läkarhusets kirurgmottagning. Hade Anckarström med mig, som tur var. Bussresan ner till stan klarade jag med tuggummi och boken! Kände mig modig när jag landade i väntrummet. Två tanter satt där redan och läsa i fina magasin. Sen kom en syster och hämtade dem till operation. Så blev det min tur. Då var jag inte ett dugg modig.  Syster Sonja var irriterad för att min doktor inte hade skrivit ett ord om lugnande. Han trodde väl att jag inte behövde nåt eftersom jag har gjort den här undersökningen så ofta. HA! Eftersom det tar längre tid med lugnande var syster Sonja först ovillig, men sen visade det sig att de fått ett återbud, så då räckte tiden. Jag fick en hutt som smakade vidrigt. Men lummig blev jag…

Det här var min utsikt medan jag väntade på att den lugnande hutten skulle verka. Vid pilen ser du den svarta slangen som är en kamera. Den skulle jag svälja ner i magen.


Docent Sven gjorde själva undersökningen.
Eftersom han har samma namn som frisör i Metropolen Byhålan blev jag lite fundersam. Men docent Sven var snäll och duktig. Fast han tyckte jag skulle hålla mina fingrar i styr när jag försökte dra upp den där jävla kameran ur hals och mage. 👿

Resultatet fick jag veta genast. Det är inget sår i magen som blöder och som orsakar mitt dåliga blod. Men jag har ett bråck på matstrupen eller magmunnen, jag minns inte vilket och så är det inflammerat runt omkring. Så docent Sven tyckte att jag skulle ta upp min medicinering igen. Det har jag gjort. Genast. Jag orkar inte må illa en sekund till.

Nu återstår att se om det blir andra roliga undersökningar för att härleda blodproblemen eller om det bara är så att jag får medicinera periodvis.

Jag är fortfarande påverkad av den lugnande hutten, så nu när jag har ätit lite yoghurt, ett kokt ägg och två knäckemackor som rev skönt i min slangade hals, ska jag lägga mig en stund och vila.  Sen ska jag hasa över till Tokerian för att införkaffa föda (soppa). Vi tänker annars stanna inne och glo på film idag. Den största ansträngningen för min del blir att värma soppa och att tvätta håret.

Nu ska jag ringa mamma som vill veta hur det har gått. Anna ligger på gästsängen och vilar.

Read Full Post »