Månpockets aprilsläpp

Ett pocketbokligt inlägg.

---

 

För flera dar sen trillade det in information om Månpockets aprilutgåvor i min inbox. Dessvärre strular e-posten fortfarande och jag har inte kommit till skott med att skaffa en ny mejlleverantör (det är ju så mycket som redan är knutet till den e-postadress jag har…) – därav dröjsmålet med detta inlägg. Men här kommer några titlar som jag tycker är intressanta – på ett eller annat vis:

Simma med de drunknade av Lars Mytting
När en vackert snidad träkista dyker upp efter farfars begravning vänds tillvaron upp och ner för Edvard. Han har vuxit upp hos sin fåordige farfar på landsbygden, men beger sig ut i världen för att finna svar på sina livsfrågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och Frankrike där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia, sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. Detta låter som en riktigt spännande släktkrönika!

 
 

Vita Spår av Emelie Schepp
På Norrköpings centralstation står ett tåg stilla i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem? Jana Berzelius kopplas in som åklagare, men fallet gör att hon återigen ställs öga mot öga med sitt dunkla förflutna. Hon måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.
Jag har inte läst Emelie Schepp än, men jag ska, jag ska!

 
 

Varats olidliga lätthet av Milan Kundera
De lever i exil i Schweiz efter den ryska ockupationen av Tjeckoslovakien. Tereza älskar Tomas djupt men svartsjukt. Hans älskarinna Sabina, konstnär, inleder ett förhållande med Franz, olyckligt gift universitetsprofessor. Tomas och Tereza återvänder till sitt hemland och fråntas möjligheterna att arbeta i sina yrken. Franz reser som fredsaktivist till Kampuchea och Sabina hamnar i USA, skeptisk mot både kommunism och kapitalism. Varats olidliga lätthet från 1984 sammanfattar vår tids politiska, moraliska och erotiska dilemman och har blivit en modern klassiker. Jag såg den på bio. Jag minns den bland annat därför att jag alltid gav den fel titel, typ Tillvarons obändliga varaktighet… Och Lena Olin, förstås…

 

Feberfågel av Maria Nygren
I en febrig augustihetta är den före detta polisen Linn ute i skärgårdsidyllen Sejdarö på Ålands hav. Under täckmanteln att fotografera öns fågelliv utreder hon varför så många olyckor drabbat öborna. Enkla försäkringsbedrägerier visar sig vara något helt annat och djupt fördolt finns en hemlighet. Är orsaken till olyckorna övernaturlig eller världslig? Feberfågel rör sig i gränslandet mellan förnuftet och den gåtfulla naturen – både den mänskliga och den yttre runt om oss.

 

Go’ läsning önskar jag dig!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Färjan

Ett inlägg om en bok.

---

 

John Ajvide Lindqvist i kombo med en färjekatastrof. Så skulle jag snabbt kunna döma och generalisera boken Färjan av Mats Strandberg. Och visst finns influenserna från Ajvide Lindqvist där, men det finns nåt mer. Tack till vännen Jerry för den fina julklappen som jag så gott som har sträckläst!

Över tusen personer är på väg över Ålands hav till Åbo, om jag inte minns fel, för att partaja. En vanlig 24-timmars-kryssning som Baltic Charisma har gjort miljoner gånger. Men den här natten är nåt ondskefullt med på båten. Läsaren får följa vissa utvalda resenärer och personal under denna skräckresa.

Mats Strandberg kan det här med att bygga upp stämning och spänning. Jag tror bestämt han har övat sig genom en viss ungdomstrilogi som utspelar sig i fiktiva Engelsfors. Den som börjar läsa Färjan kan bereda sig på en riktigt kuslig resa. Men Mats Strandberg har också tidigare skrivit andra romaner där han är utomordentligt duktig på att porträttera människor. Författaren är otroligt duktig på att skapa trovärdiga karaktärer, även unga sådana. Och HBTQ-personer.

Men… jag vet inte om det fiktiva/övernaturliga skräckinslaget i den här romanen med trovärdiga karaktärer tilltalar mig fullt ut. Tyvärr känns det som om nåt saknas, som om det inte blir riktigt trovärdigt totalt sett. Vidare noterar jag att författaren har vissa grammatiska problem med de och dem med mera. (Dessutom går det naturligtvis inte att låta bli att tänka på en viss verklig färjekatastrof. Det hade inte varit läge att ge ut den här boken tidigare än 2015.) Fast va 17, den här boken är riktigt, riktigt spännande! 

Toffelomdömet blir högt, trots mina invändningar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsgott

Ett inlägg om snälla människor och godsaker, sånt jag är tacksam för.

---

 

Vi får en dagskryssning på Ålands hav framöver!

Egentligen började det där fredagsgoda redan igår kväll. Fast först ringde en sosse på dörren och jag sprang och öppnade utan att glo i tittögat i tron att det var vännen jag väntade på. Att sossarna plingar på hos mig och säger att de raggar medlemmar är… inte smart. Eftersom jag är född i Metropolen Byhålan blir jag aldrig sosse. Tack, Britt-Marie Citron, för övrigt! Nån timme senare plingade Lucille på. Vi fick en lång och bra pratstund. Ibland behöver vi prata av oss. Och jag fick en present till mig och Fästmön – två värdekuponger på en tripp med Eckerölinjen. Vi har tre månader på oss att utnyttja kupongerna. Tack, Lucille!

Jag, som kan och vet allt, är inkallad till ett spännande möte på onsdag. Notera även den stoppljuslysande finnen på hakan.

På jobbet var det fredag hela dan, så jag behöver inte orda mer om det. Lite trist för min del är det att närmaste kollegan har semester hela nästa vecka, men det h*n ska göra unnar jag h*n verkligen – en trevlig resa, lite längre än med Eckerölinjen. Fast ensamt blir det ju… Men… även jag ska göra… ”roliga saker” nästa vecka! Strax före lunch fick jag ett spännande samtal, så på onsdag ska jag in till stan på ett möte. Märkligt så det händer saker… Kan det bero på att nån tipsade om t-shirten jag hade på mig idag? Jag kom på försent att det kanske inte var det mest seriösa klädesplagg jag valt, så det var tur att jag hade en tröja ovanpå…

På fredagar är det gofika på jobbet. Vår trevliga restaurang bjuder kaffe med nåt gott till. För min del blir det numera veckans enda fikabröd – med undantag för födelsedagsfikor, såsom i lördags. Idag bjöds det på rulltårta. Jag tog chokladvarianten med smörkräm i. En riktigt tjock skiva som jag njöt av…

Chokladrulltårta var dagens – och veckans! – gofika.

På hemvägen handlade jag lite mat till helgen. Jag var inte ensam på Tokerian, så tack och lov att det finns scanner! I postboxen låg det post idag igen. Jag blev så nervös av kuvertet till vänster i bild att min kamerahand skälvde så bilden blev suddig.

Brevet till vänster i bild gjorde mig nervös, det bruna kuvertet gjorde mig förväntansfull.

Det bruna kuvertet innehöll en bok. Boken är utgiven av Svenska Addisonföreningen och består av 17 personliga berättelser om personer som har samma sjukdom som min mamma, Addisons sjukdom. Jag tänkte läsa den först och sen ge den till mamma. Den som tänkte på oss två var vänliga Krönikören. TACK!

Boken Diagnos: Kortisolsvikt är utgiven av Svenska Addisonföreningen. Jag och mamma fick den av vänliga Krönikören.

Nu ska jag hänga kvällens första maskin tvätt. Sen värmer jag en låda hemlagad Toffelmat, kycklingfärs och spaghetti. I kväll tar jag ett glas rött till.

Ha en riktigt skön helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gamla grejor – loppis, antikt och ovärderlig affektion

Ett inlägg om gamla saker och en liten puff för en ny TV-serie.

---

 

Det brukar sägs att 

när fan blir gammal blir han religiös

Jag vet inte det, jag, men det som har hänt med mig är att jag har blivit mer och mer intresserad av gamla grejor. Det kan vara loppisprylar, det kan vara antikviteter och det kan vara äldre saker jag har i min ägo. De senare behöver inte betinga nåt högt effektivt värde, men affektionsvärdet har stigit med min ålder! Vissa saker har blivit ovärderliga, i mina ögon.

I mitt hem finns både moderna saker och gamla grejor. Men de saker jag värderar mest är nog de äldre sakerna jag har fått ärva eller fått gjorda bara för mig. Allra kärast – och mest ovärderliga för mig – är de saker min morfar har tillverkat. Morfar var snickare och enligt mamma tillverkade han sin familjs första möblemang. På den tiden lärde man sig att ta tillvara på saker och ting, även spillbitar. Fast riktigt fint ansågs det ju inte, så möblerna byttes ut efter hand. Jag tror inte min mamma har kvar nån enda sak, faktiskt. Men jag fick ju i tonåren ”ärva” hennes brudkista som hon i sin tur fick av morfar till sin 21-årsdag. Och så har jag en gunghäst och en kälke som morfar gjorde till mig när jag var barn:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Från mina farföräldrars hem finns inga hemgjorda saker, men den bästefåtölj jag nyttjar nere hos mamma är en öronlappsfåtölj som är specialgjord – av möbelsnickare – till min farfar på hans 40-årsdag. De flesta av farmors och farfars saker finns för övrigt i mammas hem. Men medan min pappa levde tog jag vara på några fina matsalsstolar i ek. Stolarna stod bara i mina föräldrars förråd och skräpade. Senare lät jag klä om dem (de var redan omklädda, i två olika sorters tyg) till brunt skinn. Så var nämligen sitsarna ursprungligen klädda innan de förstördes på vägen till Sverige över Ålands hav. Utöver stolarna har jag lite småsaker i mina hyllor som jag har fått genom åren, bland annat en rysk docka som FEM och jag kallade Vicky och hade mycket roligt åt under tonåren samt en fin kinesisk träask, mycket finare än den vi såg på loppisen i Gamlis i lördags:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hos mamma finns det många spännande och fina saker. Nåt jag gillar är det lilla hopplocket ovanpå ett skåp. Där står en karrott ur en flytande blå-servis som var farmors och farfars, en tennkanna, som jag tror var mormors och morfars, en vas, som mamma och pappa har ägt i alla år och ett ryskt träägg från pappas mostrar. Framför föremålen ligger en mässingssax som man klipper av ljusvekar med.

Ett hopplock ovanpå ett skåp hemma hos mamma.

Jag tycker om gamla grejor, både loppissaker och antikviteter. I kväll börjar en brittisk TV-serie på SvT 1, Inred med loppis (just nu har SvT ingen information på den adressen som länken går till, men det kommer förhoppningsvis!), där jag och du och vem helst som är intresserad av gamla grejor kanske kan få ett och annat tips.  Totalt blir det sex delar. Programstart är klockan 18.45. Det tänker jag inte missa!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kaptenen

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.

---

 

Kapten. Han ville bli kapten. Sjökapten. Segla på de sju haven – eller möjligen bara Ålands hav. Vattnet, vinden, friheten.

Det var krig. Hans mamma sa:

Som kapten måste du vara kvar till slutet. Kaptenen är den som sist lämnar skeppet när det är på väg att sjunka.

Gossens dröm slogs i spillror. Hans samlande av vykort med skeppsmotiv upphörde i takt med att de sänktes.

Till främmande land sändes han. Den nya drömmen blev ett par långa byxor. Han fick slita ont, men han lärde sig att ro. Byxorna blev hans efter tre år.

Sjökapten blev han inte, inte heller svartkappa. Hans envishet lärde honom ett nytt språk. Den första drömmen krossades, men han vägrade att följa i fädrens spår. Andrahandsvalet bland drömmarna gjorde honom till kapten över orden. Och när han inte fick skriva knöt han en matta av sina tårar. Sen drunknade han.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan från Åland

Ett antikt inlägg.

---

 

Antikrundan reser inte bara runt i Sverige. I afton hade man korsat Ålands hav för att hålla runda i Mariehamn. Det här programmet får mina livsandar att spritta av intresse och jag hade självklart bänkat mig i bästefåtöljen, med appen påslagen för att amatörvärdera.

Antikrundan från Åland innehöll, inte helt oväntat, trollet till höger i bild. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Som vanligt fanns en massa spännande, vackra och roliga föremål att beskåda, men några av dem stack förstås ut.

Kvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

• Servettringen (värderad till mellan 9 000 och 10 000 kronor)
• Armbandsuret (värderat till 40 000 kronor)
• Fåtöljen (värderad till mellan 15 000 och 17 000 kronor)
• Teckningen av Tove Jansson (värderad till mellan 15 000 och 20 000 kronor)

Mina egna värderingar låg alltför högt den här gången:

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidig tisdag i juni

Gårdagskvällen blev seg. Jag kände mig rastlös. Inte ens middagen – tre kycklingchorizos med bröd – gjorde mig lugn. Eller mätt. Det var till och med rastlöst i magen, den ville ha mer att äta. Ibland funderar jag om jag inte har nån inneboende där. Nån jag kan skylla på när jag vill goffa

eller

Men vad vet jag… Det är väl som vanligt MIG det är fel på… Det slutade med att det blev lite av den översta bilden och sen en skål cornflakes och mjölk. Jag försökte glo lite på TV, men det var inte nåt att glo på som jag tyckte var intressant, så jag hade mest TV:n på för det sällskap ljudet ger under tiden jag påbörjade Sockerdöden av Unni Lindell. (HJÄLP vilken hiskeligt lång mening!) Det är en bok som jag fick av vännen Rippe i födelsedagspresent. Alltså jag fick ett presentkort och sen skickade jag efter ett roligt bokpaket. Bättre present än så kan inte jag få! TACK igen!

Jag telefonerade också med Fästmön en stund på kvällen medan jag satt vid pusslet. Har väl knappt fått till halva pusslet, efter hav och strand kommer träd, buskar, en båt och ett hus och en del av det har jag fått till.

Slängde mig i fåtöljen och skulle just greppa min senaste pin up-fotobok när den kära fru Hatt ringde. Hon är mer levande än 1940- och 1950-talets pinuppor så det blev ett uppfriskande samtal! Fru Hatt besitter ett antal spännande förmågor. Att laga god mat är en av dem, men det där Sjätte sinnet, att känna på sig när ens (lilla)syster har nåt som trycker hennI är en annan.

Jag läste ut pin up-boken sen efter jag hade pratat med fru Hatt.

                                                                                                                                                                  Det blev hyfsat tidig sänggång med Unni Lindell och sovrums-TV:n påslagen med Criminal Minds i rutan. Tänk att jag sover så bra till otäcka mordserier!

Och idag blev det tidig uppgång! Hade i ett svagt ögonblick lovat Anna att hämta henne och Elias tidigt idag och skjutsa dem till Viking Lines busshållplats inne i stan. De tu tänker nämligen åka fram och tillbaka över Ålands hav. Verkligen en härlig dag för det! Himlen är blå och det är varmt. Men det är inte helt fel att sitta inne framför datorn heller. LIAR ME!

Min dag är ganska blank. Jag ska över till Tokerian lite senare för inhandling av TV-tidning samt de utlovade chilibågarna! Men veckans höjdpunkt blir i kväll när det är säsongspremiär för mitt favoritprogram. Och då snackar jag INTE det där gräsliga skrål sångprogrammet från Kungliga Hufvudstaden som ska få en skåning som programledare, utan Morden i Midsomer, förstås!

Jag har lite tvätt att ta reda på och ska även bädda rent i gästsängen inför mammas besök, men täcke, kuddar och filt är på vädring just nu.

Igår brände jag mig lite på övre delen av ryggen och axlarna – den lilla stund jag satt med Anna och Elias på en filt, i skuggan under ett träd i Storvad. Det gör mig inget, jag är mest förvånad över att solen tar så! Det som är lite mer oroande är att jag kände av tromboflebit-lårkan i morse. Jag pallar inte en sommar till med detta elände! Kommer proppen tillbaka tänker jag åka till akuten och parkerar mig där tills de tar bort skiten!

Så här såg lårkan ut i början av augusti förra året när tromboflebiten började läka ut…

Read Full Post »

Som svagt blandad saft…

Man kan väl likna mitt liv just nu som svagt blandad saft. Jag känner mig varken uppåt eller neråt. Det känns som om jag befinner mig mittemellan. Mittemallan vadå? Ja, jag vet ju vad jag har för mål, men det verkar som om det ska till sju underverk innan jag når dem. Min kraft känns lite också som svagt blandad saft, som mitt blod, som är alltför lite rött.

Jag är hemma en snabbis med mina och Fästmöns prylar. Var sin ryggsäck och min lilla leksaksdator. Annas laptop nyttjades när jag gav mig iväg.

Veckan som kommer känner jag att vi måste hitta på nåt som är lite roligt. Det är inte så mycket som är roligt just nu, nämligen. Och att inte ha absolut nånting att se fram emot känns rätt trist och dött. Ska vi hitta på nåt får det antagligen bli torsdag för då är Anna ledig och hon ska inte vara på jobbet förrän klockan 16 på fredag. Jag fick en extra slant av mamma när hon förde över pengar för att lösa mitt studielån och det räckte till två räkningar – och ändå blev det några kronor över. Så nåt kanske vi kan göra.

Framöver lär det inte bli så mycket vi KAN göra, för Annas nya schema innebär framför allt jobb på kvällar och helger de veckor vi är barnfria. Helgerna när vi är barnfria är vi ju vana vid innebär jobb – det har de ju gjort nästan hela tiden – men nånstans hade jag väl en förhoppning om att hon nån gång fick ett schema där vi kunde få en enda ledig helg för att göra vuxensaker. Tyvärr blev det inte så den här gången heller. Nu har vi ju samtidigt inte direkt ekonomier för att göra en massa saker, men ibland vore det roligt att ha ett socialt liv och kanske umgås med andra vuxna på helger.

Himlen i Himlen igår eftermiddag. Sen kom det snö… 😦

                                                                                                                                                            På tisdag är min plan att ägna förmiddagen åt att städa. På eftermiddagen ska Anna på ett utvecklingssamtal med och för ett av skolbarnen. Min tanke hade varit att våldgästa Rippe på jobbet. Men just för att Rippe är på jobbet kan det komma saker som… jobb emellan, så tyvärr är Rippe upptagen.

I morgon ska jag ringa och väcka Hortellskan och kolla när det passar att jag tittar förbi och byter pussel. Vi tänkte kolla om hon och K har ytterligare ett 1 500-bitars att låna oss. Förhoppningsvis är dagarna ljusare och längre så att vi kan sitta tillsammans och pussla.

Slaktar-Pojken kom hem igår kväll med en väska ”Lapskt guld” och en flarra Bacardi Apple, tror jag. Han såg glad ut och det verkade som om turen över Ålands hav hade varit lyckad. 

Lite suddig var han allt, vår Slaktar-Pojke. Tur att vi har fröken Moa som rapportör från verkligheten – det är hon som tog bilden och mms:ade den. Jag tror nämligen inte att det är svagt blandad saft i glasen framför Johan…

                                                                                                                                                     Lillan, däremot, hörde av sig igår kväll och det var lite förvirrat med ankomsttid idag. Tydligen är båten inte framme förrän vid 19 – 19.30-tiden i kväll. Detta innebär att hon får åka buss direkt till pappa, medan mamma får packa hennes väska och Taxi Tofflan får köra över kollit tillsammans med småsyskona i kväll.

Nu ska jag ta en snabbflukt genom en av mina två dagstidningar innan jag hoppar in nånstans och inhandlar en saknad ingrediens till söndagsmiddagen på vägen till Himlen.

Read Full Post »

Vårlikt..?

Jo jag vet! Det är säkert alldeles för tidigt att börja hoppas på en ny vår, men jag kunde inte låta bli att ryckas med. Jag skyller på den där talgoxen som kviddivittade härom morgonen, jag har sett honom igen. Kanske ska jag se till att ha en ostskalk i fickan nästa gång och försöka närma mig honom.

Jag har ”vår-piffat” bloggen lite, bakgrunden är lite vårgrön, för grönt är ju som bekant skönt. Headerbilden har jag också bytt till lite grönt, mycket blått och röken från ett plan som korsar det blåa och ser ut som om det är på väg att flyga rakt in i trädets krona. Alla bilder jag lägger ut i headern (sidans huvud) har jag tagit själv med min tejpade-du-vet-vad. Nej, jag vill inte skriva ut vad jag har för mobil-märke, för Fästmön har fortfarande inte hört nåt från varken mobiltillverkaren eller säljstället här i stan. Vill du läsa historien om eländet finns den här!

Nu måste jag lugna ner mig med en annan vacker bild…

Den här bilden är april-bild i väggalmanackan jag tog fram. Den tog jag över Fyrisfloden en dag i april förra året. Trots att den inte har en massa grönt i sig inger den ändå… lite ro, tycker jag.

                                                                                                                                                                Jag har också piffat lite med mig själv. Behövde akut klippa alla 20 naglarna och eftersom jag har blivit lite skumögd är dagsljus bästa ljuset. Har piffat lite mer här och var också, men mer än att det bland annat involverade finnar vill jag inte yppa här.

Igår blev det var sitt glas rött av Lindemann-typ till maten, men när Lilleman gått och lagt sig tog vi var sitt glas 7-Up light i stället till filmen och chilibågarna.

Till lördagsmiddagen blir vi bara fyra, för de två äldsta är ute på Ålands hav och gungar. Anna tänkte göra lasagne – det blir en och en halv på nötfärs och en halv på kycklingfärs, ungefär. Gissningsvis blir det mat över som De Äldste kanske kan serveras till söndagsmiddag..? Elias blev magsjuk en gång efter att ha ätit lasagne, så han äter det inte längre, förståeligt nog. Men snälla mamma gör nog en hamburgare till honom i stället.

Pappa (barnens alltså, min kan tyvärr inte komma och hälsa på) skulle komma på besök i eftermiddag och jag får se om jag hinner tillbaka för att träffa honom. Jag har några saker jag måste fixa med här hemma. Tänkte också slå mamma en signal och höra hur hon mår. Hon kände sig ju lite febrig i veckan och dessutom är hon mycket bekymrad för att dammsugaren pajade när städtjejen var där sist. Och man kan ju faktiskt inte leva utan dammsugare!..

PS I kväll blir det live-bloggning till Andra chansen i Melodifestivalen 2011. Du hänger väl med???

Read Full Post »