Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snälla människor’

Ett inlägg om snälla människor och godsaker, sånt jag är tacksam för.


 

Värdekuponger Eckerölinjen

Vi får en dagskryssning på Ålands hav framöver!

Egentligen började det där fredagsgoda redan igår kväll. Fast först ringde en sosse på dörren och jag sprang och öppnade utan att glo i tittögat i tron att det var vännen jag väntade på. Att sossarna plingar på hos mig och säger att de raggar medlemmar är… inte smart. Eftersom jag är född i Metropolen Byhålan blir jag aldrig sosse. Tack, Britt-Marie Citron, för övrigt! Nån timme senare plingade Lucille på. Vi fick en lång och bra pratstund. Ibland behöver vi prata av oss. Och jag fick en present till mig och Fästmön – två värdekuponger på en tripp med Eckerölinjen. Vi har tre månader på oss att utnyttja kupongerna. Tack, Lucille!

Selfie fuck google ask me

Jag, som kan och vet allt, är inkallad till ett spännande möte på onsdag. Notera även den stoppljuslysande finnen på hakan.

På jobbet var det fredag hela dan, så jag behöver inte orda mer om det. Lite trist för min del är det att närmaste kollegan har semester hela nästa vecka, men det h*n ska göra unnar jag h*n verkligen – en trevlig resa, lite längre än med Eckerölinjen. Fast ensamt blir det ju… Men… även jag ska göra… ”roliga saker” nästa vecka! Strax före lunch fick jag ett spännande samtal, så på onsdag ska jag in till stan på ett möte. Märkligt så det händer saker… Kan det bero på att nån tipsade om t-shirten jag hade på mig idag? Jag kom på försent att det kanske inte var det mest seriösa klädesplagg jag valt, så det var tur att jag hade en tröja ovanpå…

På fredagar är det gofika på jobbet. Vår trevliga restaurang bjuder kaffe med nåt gott till. För min del blir det numera veckans enda fikabröd – med undantag för födelsedagsfikor, såsom i lördags. Idag bjöds det på rulltårta. Jag tog chokladvarianten med smörkräm i. En riktigt tjock skiva som jag njöt av…

Chokladrulltårta

Chokladrulltårta var dagens – och veckans! – gofika.


På hemvägen handlade jag 
lite mat till helgen. Jag var inte ensam på Tokerian, så tack och lov att det finns scanner! I postboxen låg det post idag igen. Jag blev så nervös av kuvertet till vänster i bild att min kamerahand skälvde så bilden blev suddig.

Brev fr akassan o brunt kuvert

Brevet till vänster i bild gjorde mig nervös, det bruna kuvertet gjorde mig förväntansfull.


Det bruna kuvertet
innehöll en bok. Boken är utgiven av Svenska Addisonföreningen och består av 17 personliga berättelser om personer som har samma sjukdom som min mamma, Addisons sjukdom. Jag tänkte läsa den först och sen ge den till mamma. Den som tänkte på oss två var vänliga Krönikören. TACK!

Bok Diagnos kortisolsvikt

Boken Diagnos: Kortisolsvikt är utgiven av Svenska Addisonföreningen. Jag och mamma fick den av vänliga Krönikören.


Nu ska jag hänga 
kvällens första maskin tvätt. Sen värmer jag en låda hemlagad Toffelmat, kycklingfärs och spaghetti. I kväll tar jag ett glas rött till.

Ha en riktigt skön helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett främst ekonomiskt inlägg.


 

Jaha. Hur ska jag nu få ihop det som ska stå under rubriken? Joråsaaatte… viss vana finns. Vi börjar med roaming. Och då talar jag förstås om mobiltelefoni. För den som inte har riktigt kläm på vad roaming är kan jag avslöja att det handlar om att ens mobil kopplas om från en operatörs nät till en annans. Den här omkopplingen kan ske här hemma i Sverige om en operatör har dålig täckning, men vanligen när man pratar om roaming handlar de om när man är utomlands.

smartphone och världskarta

Roaming kan bli kostsamt.

 


Vad ska jag, som aldrig reser utomlands, säga om detta då?
Jo, den här roamingen utomlands, det vill säga från ens svenska teleoperatör till nån i landet man besöker, kan ske utan att man märker det. (Det har lite att göra med inställningar på mobilen.) Detta kan förstås medföra oväntade kostnader, till exempel för samtal som man får till sin mobil för andra.

Nu finns det begränsningar för hur höga priserna vid roaming får vara. Men var lugn – det blir bättre! Så småningom… I mitten av juni 2017, närmare bestämt. Då slopas alla roamingavgifter i hela EU. Somliga hade hoppats på slopade avgifter redan i december i år. I vart fall sänks avgifterna stegvis fram till avskaffandet. Den som lever och kan resa utomlands om två somrar har alltså nåt att se fram emot. För ingen lär ju låta bli mobilen ens på semestern…

Toffelfötter på balkongräcket

Att sitta på balkongen är också gratis, men man måste ju förstås kunna betala sin hyra/månadsavgift.

Semester… ja… Den som hade sån lyx… Nåja, jag har hört att de som får lön också kan ha det svårt ekonomiskt. Den som vill få tips på hur pengarna ska räcka i sommar kan kolla in Elin Håkansson på Konsument Uppsala när hon kommer med förslag på 24UNT. 

För egen del lever jag sen en ganska lång tid tillbaka rejält under existensminimum varje månad. En ”bra” månad klarar jag mig på 1 500 kronor LÄGRE än existensminimum. Hur det går? Tja, det går – med viss hjälp från mamma och snälla människor, men för det mesta alldeles av mig själv. Om ett tag åker jag ner till mamma och just idag fick jag veta på vilken strand där neråt jag har rätt att dricka vin. Tar jag med mig mitt hemtrampade, för cirka en femma flaskan, blir det ju i princip som att dricka gratis vin på playan.

Skål och gratis eller vad en nu säger till sig själv när ”alla andra” reser utomlands!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jädrigt mysigt inlägg.


 

Blommande pelargon

Livskraft och mys i köket så här på måndagsmorgonen. En av pelargonerna från Lucille blommar.

Varför finns det inget som heter måndagsmys? Jag tycker att vi inför det NU. Dels blir det en snygg allitteration – Måndag – Mys, dels borde alla få unna sig en mysig måndag som start på veckan. Personligen har jag inget alls emot måndagar, ibland kan jag till och med känna en viss förväntan. Då är det värre med fredagar. Då ska man vara trött och samtidigt orka mysa med sina nära och kära – om det ens finns såna i ens närhet. (Ibland finns de, men är inte tillgängliga heller.) Den gångna veckan kanske dessutom har varit en besvikelse. Vad finns det då att glädjas över en fredag?

Jag trodde att den förlorade timmen skulle vara kännbar i morse. Kanske skulle jag vilja sova ”längre”. Men inte då! Det är som om kroppen själv är inställd på att följa tidsförändringarna, för jag vaknade kvart i sju. När jag passerade köket, för att sätta på kaffe på min väg till badrummet, noterade jag att en av pelargonerna jag fick av Lucille i höstas blommar. Det är visst en till som myser så här på måndagsmorgonen, alltså! Det är härligt att se livskraften hos en del växter. C hade helt rätt när h*n skrev i ett sms att h*n ska sköta om mina kära blommor. Att se livskraften och även skönheten i en blommande växt är dessutom alldeles gratis. Nån gång efter påsk ska jag lägga några kronor på ny jord så att övriga växter piggar på sig också.

Tro nu inte att jag är världsapigg denna måndagsmorgon. Jag har med ovanstående rader bara försökt intala mig själva att jag är det. Jag ska på besök i vården denna förmiddag och idag ser jag inte fram emot det. Sedvanlig administration har jag hunnit med samt besvara ett väldigt, väldigt vänligt mejl som kom in till mejlboxen efter läggdags igår kväll. Jag kan återigen konstatera att det finns människor som är snälla. Sen finns det såna som jag som är som de är – som till och med försöker lura sig själva att det är mysigt med en regnig och grå måndagsmorgon med sedvanliga skrik i duett från grannbarnen.

Och slutligen – jag ger mig inte! – en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väntande inlägg.


 

Com Hemreklam med orange skrapplupp

Det bästa i dagens direktreklam: en orange plupp.

Det sägs att den som väntar på nåt gott aldrig väntar för länge. En del vitsar till det och säger att man i såna lägen alltid väntar för länge. Själv är jag van vid att vänta. Tålmodigt ibland, rastlöst otåligt ibland. Idag är reglaget ställt på spänd förväntan.

Jag har nu skrivit det näst sista kapitlet i min första bok. Under morgondagen räknar jag med att få ihop ett avslutande kapitel. Boken är helt oredigerad, jag har inte ens gått igenom stav- och korrekturfel. Vissa stycken behöver kompletteras, andra kanske lyftas bort eller krympas. Men jag har gjort det förlaget önskade: jag har skrivit mer än de ursprungliga 30 sidorna och jag har planer på ytterligare två titlar i denna tänkta trilogi. Medan jag väntar på kontakt kan jag redigera.

Det snabba är inte alltid det bästa. Det handlar om kvalitet också. Därför den spända förväntan. Medan jag väntar vittjar jag då och då min postbox. Och flinar åt Com Hems reklam. Den enda braiga med den var den snigga orange skrapplupp som medföljde. Den sparar jag till skrapning av kommande Trissvinster.

Två paket är på väg till boxen också tack vare snälla människor. Det ena innehåller Officepaketet, den andra 90 par kontaktlinser.

Vidare har jag fått glädjande nyheter från släkten. Jag låter nedanstående bild illustrera detta. Sen får du tycka och tro det du vill, men homofoba kommentarer knipsar administrationsskorpionen bort.

Hetero invalid word

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tillskärpt inlägg.


 

Orange gummihandskar

Snigga, orange gummihandskar ska göra städningen roligare.

Nej det går inte an att bryta ihop! Jag stegade över till Tokerian för att pigga upp mig med lite shopping. Ursprungs-tanken var att köpa kräfttillbehör – och det gjorde jag delvis – men sen blev det lite tröstshopping också. För visst är dessa gummihandskar i sniggt orange bara helt perfekta för mig, som gärna tar till städning när tillvaron är tuff?!

Nu tror jag att jag har gråtit färdigt. Men för den skull är inte saker och ting i tillvaron OK igen. Att försöka sätta in kilar mellan människor är bara elakt. Det tänker jag inte finna mig i. För jag är värd att visas respekt, inte trampas på i hasorna. (Den som går bakom har ju inte kommit lika långt fram som jag…)

Jag har fått två besked som innebär att jag måste visa ytterligare lite tålamod. Det ena beskedet kom sent igår eftermiddag. Det innebar att jag har blivit lovad ett slutgiltigt besked efter helgen. Det andra beskedet kom via mejl mitt på dan idag. Tyvärr har en olycka satt stopp för saker och ting just nu och vederbörande måste krya på sig innan det går att gå vidare. Men – jag är fortfarande högaktuell! När jag läste just det ordet blev jag väldigt, väldigt glad. Och sträckte på mig lite. Och köpte mig, den stora egoisten, ytterligare en present:

Ulrikahandduk

En present till den stora egoisten jag.


Efter besked nummer två
tog jag mig i kragen och ringde inte bara en vän utan två! En blev riktigt, riktigt överraskad – glatt överraskad, är det väl bäst att tillägga. Nu har jag lovat att hålla tummarna för att den vännen ska få ett bra besked angående ett kommande uppdrag. Det känns gott att kunna finnas där och ge lite positivt tillbaka till människor som är snälla. Den andra vännen vet själv bäst vem h*n är och tyvärr fick h*n min gråt i örat. Sen kändes det bättre. TACK!

Lite senare åker jag till Himlen och hämtar Fästmön och hennes väska. Men det är bara väskan som följer med mig hem i kväll, för Anna ska ut på galej. Jag hoppas att hon trots allt sparar lite kraft för att ha kräftskiva med mig i morgon. Västerbottenpajen är bakad inköpt, spriten har stått i kylen sen länge och jag har ställt in några öl att hålla Östgöta Sädes-flaskan sällskap. Nu är det är fokus, skärpa på det som är bra och gott i tillvaron som gäller.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det kan bli fel i semestertider.


 

Mörkare regnmoln

Typiskt åskmoln.

Det är jättekvavt idag. Varmt och klibbigt. Men jag klädde mig i rena jeans, linne och sidenskjorta (jajamens!), stegade ut till bilen och körde ungefär sju mil eller lite till. För att låna en toalett. Vadan detta dårå? För jag skulle ju på en anställningsintervju..?

För det första körde jag fel. Jag körde inte bara fel, jag körde rätt vilse. Men människor är snälla. De talar om för en stackars Toffla som är totalt vilse i pannkakan hur hon ska hitta fram till sylten, så att säga. Fast det krävdes tre människor – en joggande kvinna, en pappa med barnvagn och en taxichaufför. Jag anlände en kvart före utsatt tid. Det gäller att ta gott om tid på sig… Fast jag vet ju att det här med vägarbeten ställer till det medan de pågår. Jag skyller på dem. Mest.

Anländ till företaget möttes jag av en trevlig receptionist. Jag fick registrera mig. Receptionisten ringde efter mannen som skulle intervjua mig. Hon möttes av en inspelad röst som berättade att han var på semester.

Men han kommer väl in ändå!

sa vi båda två. Hoppfulla. Och medan jag väntade fick jag i låna en toalett. Det bubblade i mina öron vid det laget.

rosa toalett

Jag fick låna en toalett, dock inte denna.

Jag fick gå innanför spärrarna med mitt nytillverkade besökskort för att låna toa. Det gick bra att komma in, gå på själva Stället och sen komma ut igen. Men nån intervjuare såg jag inte röken av. Receptionisten ringde igen – och fick samma besked: semester.

Då föreslog jag att receptionisten kanske kunde ringa nån kollega till intervjuaren för att fråga om kollegan visste huruvida intervjuaren var på väg in till kontoret för att intervjua mig. Kollegan visste ingenting, men hade som tur var tillgång till intervjuarens privata telefonnummer. Kollegan lovade ringa intervjuaren och sen ringa receptionisten igen.

Under tiden kom en varuleverans. Leverantören blev inte insläppt nånstans, så den trevliga och mycket serviceinriktade receptionisten gick ut för att hjälpa leverantören till rätta. Under tiden ringde förstås receptionistens telefon… Jag berättade detta för receptionisten efter att h*n återvänt till sin desk (det heter väl så på svengelska?). Jaha, det var ju intervjuarens kollega som hade ringt. Receptionisten ringde upp. Det slutade med att även jag fick intervjuarens privata mobilnummer. Jag ringde upp omedelbums.

Intervjuaren råkade komma åt ett antal fel knappar på sin mobil, så samtalet bröts tre, fyra gånger. Men till sist fick vi kontakt. Det visade sig att det hade blivit fel i kommunikationen mellan bemanningsföretaget och intervjuaren. Datum och klockslag för intervjun med mig hade gått till fel e-post-adress. Sånt händer. Fel kan vi alla göra. Fast kanske bemanningsföretaget borde ha efterfrågat en bekräftelse från intervjuaren..? Det gjorde man från mig, i alla fall.

röd telefon

Intervjuaren och jag tar direktkontakt.

Överenskommet är nu att intervjuaren ringer mig direkt, utan att passera bemanningsföretaget, nästa måndag eller senast på tisdagen. Då bokar vi in en ny intervjutid. Vi kom också överens om att båda två ringa den kontaktperson på bemanningsföretaget som bokade tiden med mig via e-post. Det visade sig att en annan person hade haft kontakt tidigare med intervjuaren, men alltså skickat datum och tid till fel adress.

Jag var ganska jämn i munnen och bestämd i sinnet när jag ringde bemanningsföretaget. Nej, jag var inte otrevlig, men bestämd när jag bad om att åtminstone få ersättning för bensin- och parkeringskostnader för den uteblivna intervjun. Man har inte så stora marginaler och fet plånbok när man går på a-kassa, nämligen. Och det var ju ändå bemanningsföretagets fel. Eller nån människas fel. På bemanningsföretaget. Kontaktpersonen lovade kolla upp detta. Jag var väl inte så där jättesäker på att det skulle utfalla till min fördel. Men efter en knapp halvtimme ringde min mobil. Om jag skickar in parkeringskvitto samt uppgifter om resans längd (nej, jag la inte till för att jag hade kört fel!) och mitt kontonummer via vanlig, hederlig snigelpost så får jag ersättning.

Tack, Perido, för att ni inte bara tog på er ansvaret för felet utan också för att ni ersätter mig för mina utgifter! Så behåller man såväl kunder som konsulter.

Jag vill också tacka för att jag inte är ett dugg varm och för att linnet inte klibbar alls på kroppen – AC rules och bilturen var svalkande. Dessutom är det inte var dag jag åker fjorton mil allt som allt för att låna en toalett…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en förhoppningsvis inte ljusare, men lite bättre dag. Och om snälla människor.


Det var en riktig skitdag igår.
Man får ha såna har jag bestämt, för det är helt klart onaturligt att gå omkring och skratta med munnen de stunder den inte häver ur sig positivismer 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Genom gråt och tårar lär man sig också att uppskatta dagarna när det känns lite annorlunda. Dagar när man faktiskt kan skratta – en liten stund, i alla fall.

Det förlösande skrattet kom närmare midnatt igår. Jag tröstade mig med en chokladbit och Fästmön med nån liten sötsak också medan vi glodde på Ett herrans liv. Du vet den där färdigskrattade, brittiska komediserien om prästen Geraldine Granger som är lika hög som hon är bred. Igår var hon mediestjärna, vilket fick mig att skratta igenkännande. Inte för att jag själv är nån sån, utan för att jag har sett såna som tror sig vara stjärnor på mediehimlen ett antal gånger. Beteendet är inte unikt, men väldigt skrattframkallande. Så får du möjlighet, titta på prällen! She rocks!

Ett herrans liv

Herrens förlängda arm Geraldine Granger. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Igår skred vi över
mitten på oktober redan. Jag har nu varit arbetssökande i över två och en halv månad. Det suger. Jag ägnar en mycket stor del av mina vardagar åt att leta och söka jobb. Responsen är inte resiprok, om man säger så. Som kommunikatör vill man gärna få respons – på nåt sätt. Framför allt vill man erhålla återkoppling. Tvärtemot vad somliga tror, vill jag faktiskt inte vara åldersfixerad. Men jag vill veta varför min breda bak min gedigna bakgrund med bred erfarenhet som kommunikatör inte räcker till. Om jag bara får veta vad som fattas kanske jag kan komplettera med nån utbildning eller så. Till exempel.

Bokprojektet ligger på is igen. Jag har väntat på att förlaget ska höra av sig post bokmässan. Nu har det gått så lång tid att min synopsis kanske inte föll på förlagsmänniskornas läppar trots allt. Och jag vägrar lägga ner en massa arbete på det som kanske inte blir annat än nåt nytt för byrålådan/usb-stickan!

Gårdagens namn i almanackan var Finn. Det såg jag först idag. Därför tog jag det som ett tecken och mycket riktigt hittade jag två verkligt intressanta tjänster att söka. Ingen av dem här i stan, men båda inom ett område i min kommunikatörsroll som ligger mig varmast om hjärtat – tillgänglighet för ”ALLA” i samhället till information.

Finn

Igår var det Finn, det tog jag som ett gott tecken för idag.


Och alldeles nyss damp
det ner en fin rekommendation på LinkedIn från en av mina före detta frilansare. Jag läser om mig själv:

Hon är skicklig på att skriva, oavsett om det är nyheter eller krönikor eller liknade. Hon är duktig på att skriva med målande och inlevelse i texter. Hon kan även skriva i klarspråk inom nyheter så att alla förstår vad det handlar om . 
Hon är en tidpresstålig och lojal människa.

TACK, B, för detta!

Som grädde på moset kom just ett samtal på mobilen om att det är blommor på väg till mig. Till mig! Men snälla människor vad jag blir rörd!!! Tack på förhand till ”den skyldige/a”!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »