Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.
För ganska precis sju år sen drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!
Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:
Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!
Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.
Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).
Här är några bilder från vår dag:
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Bra vågat!
Verkar som ni haft en kanondag
Va’ bra 😀
Jag är mycket nöjd! Och mycket trött… 😡
Är faktiskt lite avundsjuk på er..
Har inte badat i sjön på åtta år!
Orsaken, det är att jag inte visar mig avklädd offentligt (vet att det kan tyckas löjligt) har fått höra många negativa kommentarer om min övervikt och det sitter kvar i minnet..
En bra dag verkar det som att ni haft!
Ha dé!/Kram
Att inte visa sig avklädd offentligt är naturligtvis också ett skäl för min del. Särskilt nu som ett stort ärr vanpryder kroppen. Men naturligtvis handlar det också om vikten. Fast det främsta skälet till att jag har svårt att bada utomhus är faktiskt att pappa drunknade.
Vi hade en kanobra dag! 😛
Kram!
Jag förstår att man får en obehagligt känsla av vatten om man har varit med om en sån sak. Men, visst är det ändå härligt att svalka sig en varm sommardag som det var igår !
Jag var inte med när det hände, men jag har fått händelsen livfullt beskriven för mig så många gånger att det känns som om jag var där. Det sätter sina spår.
Men sen handlar det också om att jag känner mig fet och ful och inte vill visa mig avklädd offentligt.
Det var modigt av dig att bada, att göra det man är rädd för kallar jag mod.
Tror att det gör något bra med en, när man har kommit dit, att man vågar.
Bra jobbat!
Anna-Karin
Det var så skönt!!! 😛