Ibland är det så tätt mellan skratt och tårar i den här familjen. Och i mig! I kväll var det jag som fick ett litet bryt. Det finns så många jag saknar och jag skickade en bild till tre av mina finaste, bästa vänner från ett liv som jag en gång hade. Att ha kvar vänner från det livet har visat sig vara svårt. Inte för att det har fällts hårda ord utan för att liv går in i andra faser när nånting inträffar som ställer allt på ända. Men jag saknar er så mycket – ni som fick bilden!
En ros till er!
Vänner kan man annars inte har för många av, men det är få som visar sig vara riktiga vänner när det verkligen gäller. Det är sånt vi lär oss genom hela livet. Och tro inte att människor blir mognare för att de blir vuxna – det är verkligen inte så! Samtidigt som en ung människa kan vara betydligt mer mogen än en äldre, i vissa sammanhang. Det viktiga är att man handlar och agerar så att man är nöjd med sig själv och kan stå för sina handlingar och ord. För det enda som är tveklöst säkert är ju att du själv är den du verkligen vet att du ska leva med resten av ditt liv. Andra människor passerar – även såna man vill ha kvar. Många lämnar avtryck man sparar i sitt hjärta, andra lämnar sår som blir till ärr som bleknar med tiden.
Att gå i väntans tider kan också göra att man får små bryt. Och ändå har jag det inte värst! Jag hörde en vän som väntade på flera slags besked, varav ett i nästan ett halvår. Men det är viktigt att det blir rätt, viktigare än att ta förhastade beslut.
Människor är utbytbara, det går inte att argumentera mot detta. I familjen har också uppdagats att KLÄDESPLAGG är… ska vi säga utbytbara. Det började med mormor som gav Elias mina strumpor. Och fortsatte med… nej, nu ska jag inte hänga ut varken personer, klädesplagg eller ”smutsig byk”, men jag har fått skratta gott i kväll. Också. Inte bara tårar.
Förkylningen är nu definitiv. Fästmön köpte nässpray åt mig på ICA Solen och själv inhandlade jag extra starka halstabletter. Men hon känner sig lika på g. som jag. Vilken tur att vi lever här. I ett annat land skulle vi kanske dö i förkylning. Tacksamhet!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 