Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘brus’

Ett svalt inlägg.


 

Maj gadd! Jag kommer alldeles nyss från ett besök i Himlen, där jag hamnade vid fikabordet efter en bilresa med viss spänning. Mer om detta kommer i ett separat inlägg! Min lägenhet har morgonsol på ena sidan och eftermiddags- och kvällssol på den andra. Man skulle kunna tro att den är stekhet om somrarna – men icke! Jag är så tacksam för mina ”vippfönster”och det var så skönt att komma hem till härlig svalka inomhus idag.

Köksfönster vippöppet

Ett av mina köksfönster är här öppet för vädring. Och jag behöver inte flytta på en enda krukväxt!


När jag först flyttade hit
fanns det två stora fönster i köket. Hur lätta att öppna var dessa, tror du, när här bor en krukväxtälskare? Inte alls. I det här 70-talshuset fanns inte ens små vädringsfönster i köket. För ett par år sen bestämde min bostadsrättsförening att alla fönster i våra 300 lägenheter skulle bytas ut. OK, det var ganska mycket förberedelser för oss boende, med ihopfösning av möbler, inplastning av grejor, städning efteråt etc. Men oj vad det var värt det!

Jag har ett femtiotal krukväxter på mina fönsterbrädor. Inte en enda behöver jag flytta på när jag ska öppna ett fönster numera, tack vare den geniala möjligheten att öppna det genom att vika det inåt, framåt. Naturligtvis går det att öppna på vanligt sätt också – det är ju ett måste när jag ska putsa fönstren.

Den här funktionen gör att jag kan ha fönstren på båda sidor i lägenheten öppna samtidigt, vilket ger ett skönt och lagom drag och ljuvlig svalka även heta sommardagar. Det är nog det allra bästa med fönstren. En annan bra sak är att de i stängt läge tar bort nästan alla ljud utomhus. Särskilt sommarnätter kan det vara livligt på gården, ett ljud jag slipper om jag stänger. Och stänger jag åt andra sidan hör jag inte bruset från ”nya” E4:an. Men det är självklart inte bara ljud fönstren stänger ute. På vintern stänger de ute kylan så otroligt mycket mer än mina gamla fönster. Detta har förstås medfört minskade energikostnader för min bostadsrättsförening – och i förlängningen även för mig.

Fönstren levererades med persienner som tyvärr inte var av högsta kvalitet. Jag fick ta hit persiennlagare ett par gånger och jag är inte nöjd med lamellerna, som inte sluter särskilt tätt när persiennerna är nerfällda. Till sist gav jag upp och skaffade mörkläggningsgardiner till sovrummet. Det funkar hur bra som helst!

Går du i fönsterbytartankar? Surfa runt och kika på nätet för idéer. Jag hittade mycket matnyttigt hos Kronfönster. Men låt mig ge dig några oombedda råd:

  • Byt till fönster som går att öppna både på vanligt sätt och ”vippöppna”. Det är underbart att ha en sval lägenhet även en het sommardag!
  • Se till att fönstren stänger ute tillräckligt med ljud. Då slipper du höra grannars partajande och trafik nattetid.
  • Bra isolerade fönster gör att du stänger ute kylan på vintern också. Det innebär minskade energikostnader.
  • Skaffa mörkläggningsgardiner till sovrummet! Persienner är bra mot solljus, men gör inte ett rum tillräckligt mörkt att sova i.
Fönster

Det här fönstret är mest vackert, men säkert inte så praktiskt. Det sitter i en trappa i ett hus på Drottninggatan i Stockholm.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hattar och grannar

Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.


 

Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.

Mugg för mr Rage

Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.


Sol ute och sol i sinne må försvinne,
men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.

I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.

Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!

Lampskärmar

Nya ”hattar” behövs!


Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. 
Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor. 

Pojke i porslin s håller för öronen

Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.


Igår läste jag
om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)

Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)

Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.

Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…

Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.

Mina två liv

En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det säsongsavslutning för När livet vänder. Jag kan bara hoppas att duktiga Anja Kontor får fortsätta och att hon får göra många nya program. Den här sortens program behövs nämligen. Lugna program där samtalet och en människa är viktigast. En stunds stillhet som får oss att stanna upp i bruset och lyssna. Kvällens program handlade om Fredrik som blev överkörd av en lastbil.

När livet vänder Fredrik

Fredrik blev överkörd av en lastbil och fick amputera sitt vänsterben. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ungefär  2 500 personer 
i Sverige amputeras varje år. Benamputationer är vanligast. En amputation är naturligtvis en stor förändring. Många amputerade blir deprimerade. Men i det här programmet berättar Fredrik inte bara om sin sorg utan också om sin revansch.

För snart två år sen cyklade Fredrik hem från simträningen. Cirka en kilometer hemifrån blev han påkörd och han fick mycket svåra skador. Fredrik minns inget av olyckan. Han vaknade upp sex dar senare. Då hade han drömt att han sett en ängel. Sen fick han se in i sin mans ögon igen. Det var väldigt mycket som var trasigt i Fredriks kropp, men han kände ändå en sorts eufori – han hade ju överlevt.

Den första tiden var vännerna och familjen Fredriks trygghet. Men så kommer ju vardagen. Fredrik hatade kryckorna, han ville leva som tidigare. När det var som mörkast kunde han ligga i sängen och bara önska att allt var som förut – en känsla i alla fall jag känner igen.

Med protesen började en ny resa för Fredrik, men hans bild av sitt utseende är… trasig. När han berättar om den lilla flickan som skrek otröstbar i omklädningsrummet vid åsynen av Fredriks skada är det svårt att inte känna en del av den sorg Fredrik måste känna.

När han simmar känner han sig lycklig. Och han tänker också att hans vänsterben räddade hans liv. Fredriks avslutande ord är ord vi alla behöver reflektera över då och då:

Livet är otroligt skört, det är en gåva. Vi alla vet det, men det är otroligt lätt att glömma bort.

Tack Fredrik och tack Anja Kontor för en stark säsongsavslutning av När livet vänder. Jag längtar redan efter nästa säsong!


Missade du programmet med Fredrik? Se det här på SvT Play!


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart

När livet vänder: Annelie

När livet vänder: Ann-Sofie

När livet vänder: Marcus

När livet vänder: Lotta


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

Sista stycket.  Här fortsätter texten. Sista meningen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.


 

Solen bakom ett molnÄntligen! Sorlet har lagt sig, tystnaden har sänkt sig som mjuka gåsdun. Fluffiga moln som balsam för själen. Själen… Vilken själ?

– Å, du förväxlar själen med samvetet!

– Gör jag väl inte!

– Men samvetet kan tynga och du vet väl att en kropp blir 21 gram lättare när någon dör? Man brukar säga att själen har lämnat sitt skal. Jag vet att man ibland öppnar ett fönster så att själen kan flyga ut.

Om jag lägger mig här och blundar… Kan jag låtsas tillräckligt mycket så att jag somnar och aldrig mera vaknar? Min längtan efter ro är så stor. Men det är bruset jag vill slippa. Bruset från mina tårar, mina andetag. Jag vill bara ha tystnad. Absolut tystnad.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sjungande (?) inlägg.


 

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det INTE! Jag bara kom att tänka på en gammal dansbandslåt. Texten går egentligen så här på svenska:

[…] Å de va lörda igen å jag satt här å deppa, jag tyckte allting va så meningslöst.
Men just nu ringde en rar lite flicka å mitt problem va löst. […]

Poesi av högsta klass, eller vad tycker du? Originallåten heter Another Saturday Night, för övrigt, och originallåten spelades in 1974 av Cat Stevens. Du som har varit med ett tag kanske minns Cat? Han var lite av en mjukis singer-song-writer och konverterade senare till islam. Då upphörde hans karriär som artist. Men det jag inte visste är att Cat Stevens faktiskt har svenska rötter (mamma) och att han är släkt med både Sissela Kyle och Jan Scherman. Så pass!.. Här slutar föreläsningen om Cat Stevens.

 

 

Oj det blev visst fel låt…

Idag vaknade jag, som vanligt med ett kliande högeröra, till en ganska grå dag. Jag var jättetrött klockan 6.38 och ville inte alls gå upp. Konstigt, för igår kväll gick jag till sängs tidigare än kvällen innan. Låg i sängen en stund och kollade in Twitter. Ibland är det ett intressant flöde, bland annat för mig som letar nytt jobb och som är nyhetsnörd. Men understundom är det mest ett brus. Idag brusade det, enligt min uppfattning.

Sen klev jag upp i alla fall. Sparkade igång en maskin tvätt runt halv åtta. Ja vaffan, det är ju vardag och normala människor jobbar eller går i skolan. Onormala människor –  ==> jag – tvättar. Och enligt husreglerna, som för övrigt inte följs av alla men av mig, ska det bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Klockan hade passerat halv åtta när min tvättmaskin åkte på.

Fredag innebär att hela landet myser. Vad ska jag mysa med? För mys, enligt svenskar, betyder nåt ätbart, nåt man stoppar i munnen. Jag älskar att äta gott, det är inget problem. Problemet ligger snarare i att jag är rätt tjock nu för tiden. Tjock… FET, är ordet. Så jag försöker hålla igen. På vardagar. I onsdags var det en familjemiddag med Linn i fokus och då gjorde jag ett undantag. Ska jag följa ett liknande poängsystem som när det gäller jobbsökeriet borde jag därför straffas med en helgdag minus. Men nu tänker jag inte späka mig på helgerna. Nåt kul måste en få ha. Om vi nu ska diskutera problem är kanske mitt största att klura ut mat. Själva myset är inga problem, jag har lite att välja emellan:

Fingerkex norsk makrill och skumpa

Fingerkex, norsk makrill och skumpa… Vad ska jag välja att mysa med i kväll när det är fredag?


Nu har jag
ganska mycket tid på mig att bestämma myset till i kväll, för dan har just börjat. Tvättmaskinen börjar låta

snart fääärdig

och jag ska inte torka, men hänga upp tvätteländet på tork. Jag har sökt två jobb, varav ett är ett lika stort drömjobb som det jag sökte igår. Om inte mer… Det finns många, många spännande jobb där ute, ska du veta… Jag hoppas att det finns nåt med mitt namn på snart.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett typiskt gnällinlägg, med inriktning mot er som hånar mig för att jag inte orkar.


Nä, jag orkar inte.
Jag orkar inte med allt brus, alla (o)ljud. Står inte ut. Det kallas för högkänslighet och det är inget jag fejkar.

Pojke i porslin s håller för öronen

Känner mig som gossen på bilden, fast lite större och levande.


Bloggen tar fortfarande hand om
min overload, för människor litar jag inte på. De vänder kappan efter vinden alltför lätt. Eller väljer att missförstå.


Livet är kort. Jag orkar inte delta.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans höjdpunkter och lågvattenmärken.


Torsdag och dags för redovisning
av den gångna veckans plus (bris) samt minus (brus). Det är inte svårare än så här – enligt mig:

Bris 


Brus


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.


Nu är jag halvvägs inne i
min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Solnedgång vid Vättern

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.


Min första semestervecka
började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

en titt över broräcket

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.


Min tredje vecka
var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på ThunsI lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Toffelfötter på balkongräcket

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.


Drömmen om semestern
som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ljud. Och oljud.


Igår gick jag hemifrån runt halv ett
mitt på dan. Jag åkte ner på stan och kom inte hem förrän till kvällen, runt sjutiden, tror jag klockan var. Över sex timmar hemifrån – det är rekord nu för tiden. Det är ett rekord som lär stå oslaget länge, ifall det inte sker mirakel. Och mirakel tror vi ju inte på längre.

Jag insåg snabbt vilket fruktansvärt brus det är omkring mig när jag inte är hemma. Det började ju redan på bussen. Först var det en karl som uppenbarligen lyssnade på nåt bra i sina lurar. Däremot sjöng han inte bra. Och när han började trumma vildsint mot sina lår kunde jag inte låta bli att ge honom en Motalabläng! För den som inte vet det är en Motalabläng ett ogenerat gloende på nån, gärna uppifrån och ner och sen upp igen. Ingen snäll blick.

Sen är det folk som pratar i sina mobiler. Jag tror att jag blir galen på vissa pratare! Varför måste man prata så högt??? Igår var det dessutom en brutta på bussen som pratade svengelska så det var riktigt larvigt. Hon

chit chattade

till exempel. Jag gissar att hon med det menade

småprata socialt.

Eller???

På Fågelsången – inte långt från BJ som brann i natt!!! – hade Peter och jag stundom svårt att höra vad den andre sa. Ändå satt vi inte vid nåt stort bord. Men det var ett sånt brus omkring oss. Folk är verkligen inte rädda för att andra ska höra de mest intima saker…

Flustret

Typisk Uppsalasilhuett.


Jag promenerade sen
igenom en ganska folktom stad. Jag fattar inte vad som händer med Uppsala på sommaren. Stan avfolkas rätt bra. Bara de vanliga häckarna vid floden. Tog några bilder av ”min” sommarstad, som trots allt brus var så tom på folk. Eller också var det så att jag valde motiv utan människor…

Fängelsehålor

Fängelsehålor eller vad?


Däremot såg man ju spår av människor överallt.
Fy fan så fult det är med allt klotter! Om man nu ska klottra, kan man inte göra nåt fint? Många klottrare är riktigt duktiga, medan andra bara sprejar tags. Skitfult!

Bro med klotter

Klotter förstörde denna bro…


Det blev inget regn igår,
inte ens åska, men molnen hopade sig. När vi skulle gå till bussen och åka hem från Le Parc var det riktigt kvavt. Men ingenting hände!

Mörka moln vita hus

Mörka moln mot vita hus, men ingenting hände.


Vi glodde lite på TV,
Fästmön gick och la sig medan jag såg näst sista avsnittet av Gengångare. Det var riktigt läskigt igår och vid flera tillfällen ställde sig håren på mina ben (!) rakt ut… (Nej, jag har ALDRIG rakat mina ben!)

Idag är det mulet. Solen försöker ta sig igenom, men det är inte så jättevarmt. Jag försökte få tag i Lucille igår för att kolla om vi ska åka och köpa hylla till förrådet idag, men fick ingen respons. Så nu vet jag inte vad det blir av den här dan. Jag har i vart fall engagerat ett par extra händer till förrådsstädningen som blir av på torsdag.

Kanske blir jag hemma helt och hållet och vilar mina öron från brus. Möjligen åker jag och tankar. Och så behöver jag springa över till Tokerian för att handla främst fil och sånt. Men här i huset är det fullt av brus också och jag vet inte om jag står ut. Det kanske blir en tur med bilen.

I bilen, ja… Så märkligt det är vad man lyssnar på där! Jag har ju sjungit duett med underbara Sarah Dawn Finer i flera månader när jag åkte till och från jobbet. Hon gjorde mig lugn och gav mig mod och kraft och lusten att le mot alla jag mötte på morgonen. Men sen, när allting rasade igen, blev det Marilyn Manson. På långresan till och från mamma återupptäckte jag radion, framför allt Sommar i P1. Numera är det oftast tyst i bilen. Jag behöver vila från bruset, bruset gör mig så trött…

Vad lyssnar du på i bilen eller lurarna? Det vore kul att veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med sömn är ett kapitel för sig! Jag har skaffat mig en otroligt irriterande vana – eller ovana – när jag ska sova. För att kunna somna måste jag ha TV:n i sovrummet påslagen, med väldigt låg volym. Fattar inte varför, jag är annars ganska väldigt lättstörd när det gäller just ljud.

TV:n ska vara på för att jag ska kunna somna.


Sovrummet ska vara mörkt.
Jag har både rullgardin och persienner idag, gärna långa, mörka gardiner också. Efter fönsterbytet blir det problem: rullgardinen är inte tillräckligt bred! Det gamla vädringsfönstret, som inte är nåt fönster, ersätts med ett ”vanligt” fönster med glas och persienn – fast ingen svart rullgardin, dårå.

Svalt vill jag också ha det, men jag har kommit på att takfläkten inte ger rätt sorts svalka. Nej, det lilla vädringsfönstret ska vara öppet och släppa in frisk nattluft.

Härom morgonen vaknade jag klockan fyra. Jag var naturligtvis övertygad om att jag skull dö just i vargtimman, men tyvärr, tyvärr, tycker somliga, jag överlevde. Somna om kunde jag dessvärre inte, utan låg i stället och lyssnade till trafikens brus från nya E4:n som inte ligger alltför långt ifrån mitt sovrum. Jag blundade och lyssnade, men se somna om kunde jag inte. Alarmet stod på 6.10 och jag stängde av det fem över och gick upp.

Bettskenan brukar jag sova med också. Min tandläkare vidhåller att den är bra för min emalj. Själv vidhåller jag att den är en klar erotikdödare. Det har jag sagt en gång också, till tandhygienisten. Hon rodnade och sa att

du behöver ju inte stoppa in bettskenan förrän du är precis på väg att somna.

Härom natten hann jag dessvärre somna utan bettskena. TV:n, däremot, lyckas jag av nån anledning alltid stänga av innan jag slocknar.

Monstret med bettskenan.


Nu för tiden
vaknar jag ibland av att jag har ont. Ibland vaknar jag tidigt för att jag lägger mig tidigt. Men vad ska man göra när man är så förbaskades kvällstrött? Förra veckan gick Fästmön och jag och la oss hur tidigt som helst, vissa kvällar före klockan 21. I vanliga fall brukar vi hålla ut till 22, ibland 22.30. När jag sover ensam, som den här veckan, har jag svårare att komma till ro och somna. Då blir timman ofta sen innan jag slocknar för natten, trots att jag ofta har gått och lagt mig i bra tid.

När brukar du gå och lägga dig? Och har du några knep för att somna???  Kanske kan du gissa vad lådan innehåller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »