En av fem italienare: Conero Riserva 2012

Ett inlägg om ett vin.

---

 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om dessa ljuva dofter och smaker så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!

 

Conero Riserva var lördagens vin.

Conero Riserva (2012) kostade 99 kronor. Enligt Systembolaget på webben säljs numera endast 2013, men jag fick tag i en tidigare årgång, alltså. Vinet är ganska fylligt och strävt och Montepulciano-druvan är en av mina favoriter. Vinet har…

Fruktig, något kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, korinter, plommon, kakao och nougat. Serveras vid cirka 18°C till smakrika, gärna grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Vi drack vinet till en salt Västerbottenpaj. Vidare hade vi färska grönsaker och tzatziki. Den som hade gjort tzatzikin hade inte precis sprungit förbi med vitlöken, utan pressat i rejält. Trots vinets chokladiga ton passade det alldeles utmärkt till vår mat. Det var inte för tungt och lagom smakrikt tillsammans med såväl den salta osten som vitlökssåsen.

Conero Riserva (2012) får högsta Toffelomdöme.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan goes matblogg: Fredag kväll på Food Court Gamla Uppsala

Ett matigt inlägg.

---

 

Jag inledde helgens frossa med en chokladmuffin tillsammans med mina arbetskamrater.

Fredag… Trött… Och jag hade lovat Fästmön att hon bara skulle få slappa den här helgen. Samtidigt behövde jag slappa en del själv. Det har inte varit världens roligaste vecka jobbmässigt. Men jag säger det igen: goda arbetskamrater är fantastiskt att ha! Vi tog en go-fika på eftermiddagen innan vi for åt olika håll. Jag for till en mötesplats och hämtade upp Anna från bussen. Hemma i New Village slängde vi in våra väskor. Därefter åkte promenadskorna (!) på och vi traskade bort till Food Court Gamla Uppsala, tidigare Maestro och allt vad den har hetat. En gång hette den till exempel OK och var bensinmack. Hur som helst, den nya menyn hade levererats och jag var sugen och förväntansfull!

Planen var att äta och dricka mycket och länge. Det var vi värda. Egentligen gillar jag inte att matbelöna mig och andra, men nu behövde vi bara få njuta. Och prata. Dessutom var det inte fel med ett par kvällspromenader (två blev det, vi skulle ju hem sen också…). Anna har snart gått ner 15 kilo och jag har gått ner nio (har inte vägt mig nyligen, det kan vara mer). Jag kör ingen diet utan äter inte sötsaker annat än på helgen (fredag, lördag och söndag). Anna kör LCHF, som dessutom är toppen för hennes diabetes. Hon har blivit så smal och fin och har fått ett blodsocker som för det mesta ligger väldigt jämnt. På fredagskvällen kanske det hamnade lite högt, dock…

Vi inledde med en förrätt bestående av vitlöksbröd med ljuvlig aioli och svarta oliver. Till det tog vi ett glas bubbligt vitt. Kycklingspett med färska grönsaker och stora pommes frites samt tzatziki och béarnaisesås blev min huvudrätt. Anna tog detsamma, men hade annat kött på sitt spett. Vi bad att huvudrätten inte skulle serveras så tätt inpå förrätten och trots en ivrig kock lyckades serveringspersonalen hejda framfarten. Till maten drack vi en ganska enkel kalifornisk zinfandel. Var sin kopp kaffe avslutade måltiden. Notera: ingen dessert! Notan landade på cirka 850 spänn och det var ett rimligt pris. Maten var god och vällagad, servicen fin och besticken kom från Vega. De är vackra och till och med sensuella, i mina ögon!

Här är några bilder på vår mat:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag väntar nya kulinariska och andra äventyr. En god lördag önskar jag DIG!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hösten äntligen här?

Ett inlägg om en efterlängtad tid och om rätten att ha sina egna känslor.

---

 

Himlen är blå igen och de vita molntussarna är få.

Det blev en ofrivillig sovmorgon i morse på hela tolv minuter. Det vill säga, jag vaknade tolv minuter över sju. Det är sent för min del en vardag. Men jag skyller på täta uppvaknanden IGEN i vargtimmen. Täcke av, täcke på… ja, du fattar. När jag sen äntligen kom upp var denna måndag lite mulen. Eller mulen och mulen… Det var molnigt och runt 13 grader. Nånstans på nätet läste jag att Bartolomeusdagen, det vill säga idag, är höstens första dag. Välkommen, Bartolomeus! Som jag har längtat… De vita molnen skingrade sig emellertid ganska snart, men i skrivande stund har termometern ännu inte uppnått trettiogradersstrecket på solsidan – det är ”bara” 29,5 grader. Men ändå. En sån som jag kan ju hoppas ändå på hösten.

Jag med läsglasögon på näsan och bok på bringan. Det är svårt att se smart ut när man samtidigt ska ta en selfie, men ge mig lite cred för att jag åtminstone försökte.

Min söndag gick i slöhetens tecken. Eftersom jag inte kunde sitta på ballen* och läsa fick jag ligga på sofflocket och läsa. Det blev inte så fruktansvärt varmt här inne, för jag kunde i alla fall öppna alla fönster åt framsidan. Alltid något. Och folk måste ju få ha hela släkten på besök och ägna sig åt att röka om de vill – så länge jag kan stänga ute röken från mina luftrör och ljuden från mina öron. Det gick bra igår. Jag tog en selfie för att träna på att se mig med en viss intellektuell look – det vill säga läsglasögon. (Billiga, för 29 spänn på Tokerian, är bäst att tillägga så ingen får för sig att känna sig tvingad att skriva till mig att jag lever över mina tillgångar.)

Söndagsmiddag, billig sådan.

Mamma fick mig att hasa över till Tokerian och köpa grillade kycklinglår och potatissallad till middag. Låren kostade 19 kronor, potatissalladen 10. Jag pantade burkar och flaskor för 21 kronor. Så min middag blev inte så dyr, med andra ord. I kylen grävde jag fram sex dar gammal mjölk (helt drickbar) samt några färska grönsaker. Salladsbladen var sisådär, men efter en liten utrensning blev det en fin sallad. Jag kompletterade den med oliver på burk, en bit fetaost köpt tidigare på extrapris samt pfeferoni på burk. Det blev hur matigt som helst. Och billigt. Jag är glad att jag fick till en sån bra måltid. Bäst av allt är att jag har kvar den där billiga fiskgratängen med dill som jag köpte häromdan. Den gick ju inte att micra utan skulle vara i ugnen en timme och med tanke på hettan och stängda fönster och dörrar igår blev middagsplanerarna ändrade.

Vem har rätt till känslor och åsikter?

Min måndag har inletts med sedvanligt göra – och ska så fortsätta. Men jag ska också ta en snabbrunda i media och se vad som har hänt över natten. Jag noterade på Twitter att en viss lokalpolitiker är i hetluften igen efter att ha jämfört en sjukdom, som somliga menar sig ha nån sorts ensamrätt på, med svensk migrationspolitik. Han har redan fått en sosse på sig och ett antal anonyma, men snart kommer väl mobben. Politikern, en offentlig person, skrev i alla fall ett helt blogginlägg innan han blev påhoppad. En annan, privatperson, skrev en gång en tweet innan hon blev påhoppad. En tweet som inte handlade om migrationspolitik utan allmän frustration.

Oavsett vad vi tycker om vissa människor och deras åsikter ska vi inte försöka ta ifrån dem deras rätt att känna saker och ting – inte heller när de i princip uttalar sig i media om att vissa former av en sjukdom är finare än andra. (Tror jag inte de som har den så kallade finare formen av sjukdomen tycker.) Vi har alla rätt till våra egna känslor – det gäller båda sidor av myntet. Jag läste för övrigt ett väldigt bra blogginlägg hos Fatou igår kväll. Det tycker jag att du ska läsa – oavsett om du har träffat mig eller inte, gillar mig eller avskyr mig. Sen kan du rannsaka dig själv en smula innan du angriper andra personer: är du avundsjuk, missunnsam eller mår du dåligt?

Ett höstträd med en knallblå himmel får illustrera att jag hoppas att hösten är här nu. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Min vecka 35 – höstens första vecka? – ska jag bland annat träffa UppsalaEwa för litterärt utbyte på tisdag samt besöka Kommunalrådets nyöppnade retro-, antik- och vintagebutik på  Hjalmar Brantingsgatan 4 A här i Uppsala på onsdag. Då är affären öppen mellan 15 och 18. På torsdag är det åtta år sen Fästmöns och min allra första dejt. DET måste uppmärksammas, på nåt bra sätt.

Men vad händer hos DIG i veckan??? Skriv gärna några rader och berätta medan jag letar jobb och läser ut min deckare!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ord som regndroppar

Ett lite hit och dit-inlägg.

---

 

Björken utanför mitt arbetsrumsfönster. Visst är den som ett konstverk?!

Det har regnat sen igår. Hela natten och morgonen har det vräkt ner. Ända fram till klockan 11.10. Då tittade solen fram. Jag trodde inte att det skulle bli möjligt igen såsom det har regnat.

Möjligt eller inte, men jag tycker att mina ord beter som regndroppar. De hoppar än hit, än dit och jag får ingen ordning på dem idag. De lyder sin egen lag, definitivt inte min. Kanske känner de sig befriade nu, snudd på anarkistiska. Nu, när jag har… Nej, visst nej!

Tyst var ordet!

sa Bill

Ordet var tyst!

svarade Bull.

Två blogginlägg har jag skrivit, det här är dagens tredje. Men, som sagt, jag får ingen ordning på orden, de vill inte alls göra som jag vill. De betedde sig likadant när jag sökte dagens tre jobb. Tankarna flyger ut genom mitt arbetsrumsfönster, där björken nu har intagit höstlig gul klädedräkt. Den är som ett riktigt konstverk!

Nej, min armhåla doftar INTE blomma just nu.

Jag gör allt för att försöka komma ut i hösten, men ingen svarar på mina kontaktförsök. I vart fall ska jag pallra mig till affären när jag har duschat. Det blir till ICA Heidan, för nu börjar kontanterna tryta. På ICA-kortet finns det i alla fall 600 kronor kvar. De ska räcka till den 31:a dennes. Jag ska försöka få tag i fisk av nåt slag idag. Fisk med sås och kokt potatis samt färska grönsaker (potatis och grönsaker finns redan i kylen!) tänkte New Village-kökets kock servera Arbeterskan. Hon, som jag fick skjutsa även i morse i det fruktansvärda vädret.

I eftermiddag behöver jag tvätta innan tvättkorgens lock går sönder helt och hållet. Jag lyckades spräcka det för ett tag sen när jag på grund av dum-ryggen stödde mig lite för tungt på tvättkorgen. Tvättkorgar i plast är inte gjorda för att vara stöttepelare åt tjocka tungviktartanter med dumma ryggar.

Men vad gör DU? Förhoppningsvis skriver du en rad i en kommentar här så att jag blir riktigt glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite andra saker också

Ett inlägg som inte handlar om städning.

Tro det eller ej, men det händer lite andra saker i mitt liv än bara städning. Jag städar och fejar visserligen och förnöjs över resultatet. Fast däremellan gör jag små utflykter ute i verkligheten – ibland för att jag vill, ibland för att jag måste.

Idag blev jag tvungen att åka och köpa en ny perkolator. Jag klarar mig faktiskt inte utan kaffe. Kollade först affärer och utbud på nätet. Inte är det billigt, heller. Små har de blivit också, de rackarna. Kümpit eller vad? Det blev Elon vid City Gross (ja, det ska vara särskrivet, fult nog…) som vann. Där är de alltid så trevliga och det är en sån där liten, men äkta elartikelsaffär. Sist jag var där var i påskas när jag fick ett våffeljärn i födelsedagspresent av mamma. Idag fick jag ingenting utan betalade 695 pix för en tiokoppars perkolator. A-kassan betalas ut i morgon och jag har inte jättemånga räkningar. Det får bli en mindre/färre julklappar för nån annan i stället 😈

Nya perkolatorn klarade i alla fall att brygga vatten. Filmen hittade jag i postboxen.

Innan man använder perkolatorn första gången ska man diska delarna och köra igenom en full kanna med bara vatten. Det funkade bra. Den var väldigt tyst, jämfört med den gamla. Så tyst att jag trodde att den inte gjorde det den skulle… Under tiden kikade jag på dagens post. Den roliga delen av posten bestod av den sjätte och sista Maria Lang-filmen, Tragedi på en lantkyrkogård. Det var för övrigt den allra första deckaren av Maria Lang som jag läste!

Så avslutade jag i sovrummet med att stryka gardinerna och få upp dem. Satte mig vid datorn och sökte tre jobb, varav två rätt trista, men i Uppsala och ett skitspännande, fast i Stockholm…

Hade erbjudit Fästmön att bli hämtad från jobbet idag. Hon hade en lång dag och jag var dessutom väldigt sugen på en puss eller två. Vi stannade till på ICA Solen och jag köpte med mig lite kalkonsalami hem till mackorna. Sen köpte jag mjölk också, trots att det var fil som stod på lappen. Men lappen, den låg hemma…

Älsklingen berättade vad de skulle äta och jag skämdes när jag erkände att jag tänkte hämta en pizza på vägen tillbaka. Sen blev det inte pizza utan kyckling med strips, tzatziki och färska grönsaker. Det kändes lite nyttigare, stripsen till trots.

Avhämtningen. Jag väntar…

På Aroma, sushistället och Maestro – de tre ställena som ligger i den gamla OK-macken och dess smörjhallar – har de ändrat om lite. All avhämtning sker numera i sushistället. Och sushistället har utökat sin meny till att även omfatta thai… Hur som helst, alla tre ställena har god mat, men Maestro är förstås stället jag helst sitter ner på och äter.

Nu glufsade jag emellertid i min ensamhet här hemma. Det är fruktansvärt sånt bordsskick man får när man är ensam lite för mycket och ofta…

Jag är trött och jag har ont i ryggen och fötterna, men det finns ju alltid nån som har det värre än jag, blir jag ju påmind om ständigt och jämt. Så jag klagar inte, jag konstaterar. As usual.

Nu blir det en stunds vanlig läsning innan jag försöker hitta nånting på TV som innehåller våld och spänning. Men först en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar!

Och… ja just det… Idag mejlade jag cirka 30 sidor av min bok till en mellanhand som ska överlämna sidorna till förlaget i nästa vecka. Bara så att förlaget veeet.

Livet är kort. Bara jag hinner med…

Read Full Post »

Vackert, magiskt och väldigt nöjd

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har fått en tung massa

off my chest

och förutom magen och ont i hälen har jag inte haft ont alls. Orken har varit mycket större också. Det har helt klart gått framåt!

Det finns så mycket vackert och nästan magiskt runt omkring mig, så jag tänkte dela med mig av en del. Först amaryllisen, som nu blommar med fyra klockor:

Fyra klockor har slagit ut.

Den har också en femte på gång, men den är än så länge bara en knopp.

En femte klocka på gång!

I afton bjöd jag min älskade på middag på Restaurang Maestro. Det är en fin restaurang som ligger på gångavstånd – om man är hyfsat frisk. Jag gav mig f*n på att klara av promenaden – och det gjorde jag! Det tog en halvtimma dit och en halvtimma hem att gå. Och det var så skönt och jag är så nöjd med mig själv!

Vi passerade ett magiskt träd på vägen. Diamanter i grenarna?

Det var en vacker kväll och vi ville fota precis allting. Tyvärr har ju då kameran i iPhone 4S sina begränsningar…

En magisk gren som nästan såg ut som en mask av nåt mer läbbigt slag.

Och nu kommer lite bilder på mat och dryck. Den som bara är avundsjuk inte är intresserad behöver inte titta.

Bara vanligt vatten i glaset.

Trots fisken tog vi en flaska rött, Canti, till maten (Anna åt kött). Det funkar alldeles utmärkt med rött vin till fisk – om fisken är stekt och fet.  Gott!

Men hur hamnade handen i vinglaset???

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Man ska inte leka med maten!

Men det är roligt!

Vitlöksbröd med oliver och aioli.

Laxen var knaprig, men smakade bara lite panering och mycket fisk. Perfekt!

Smörstekt lax.

De utlovade handpillade räkorna var nog inte handpillade utan burkräkor. De smakade inte mycket.

Handpillade? Nej, snarare från burk.

En lime hade letat sig till tallriken. Den hade jag nog hellre haft i vattenglaset.

En lime hade platsat bättre i mitt vattenglas.

Lite färska grönsaker till, mest gröna blad och tomater. Kunde ha varit något lite mer. Men gott var det!

Tomater och grönt.

I stället för potatistoppar valde jag pommes. De var restaurangens egna och smakade ljuvligt! Inte ett dugg för flottigt utan bara gott!

Restaurangens egengjorda pommes.

Notan slutade på 728 kronor och jag gav 40 kronor i dricks. Totalt värt! Maestro får högsta toffelbetyg!

Dessutom ger jag mig själv lika många tofflor för att att jag orkade gå tur och retur, totalt ungefär en timmas promenad i långsam takt!

Livet är kort. Och idag är jag nöjd med det.

Read Full Post »

Ullstrumpor, bakslag och sovmorgon

Fredagskvällen var seg. För att prata klarspråk blöder jag som en gris och hade gjort så hela dan på jobbet. Det var därför en tämligen trött Toffla som tofflade runt på Tokerian för att handla fredagsmiddag. Först hade jag tänkt hämtmat, typ pizza, men jag vet att varken Fästmön eller jag mår så bra av det av olika skäl. Så det fick bli traditionell fredagsmat – tacos. Och det verkade de flesta andra handla på Tokerian också. Därför kom jag hem med två inte helt

ultimata avocadosar.

Anna vet precis vad jag menar med uttrycket och hon kan vara mycket kritisk, tro inte alltid att denna varelse är så snäll och vän. För övrigt älskar jag ALLA sidor av Anna, även de bitska. Det enda jag inte riktigt gillar med Anna är hennes ullstrumpor, tror jag. Men jag försöker åtminstone fördra dem. Ullstrumporna, alltså. Gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor, alltså.

Jag försöker verkligen gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor.

Anna påstår att min lägenhet är kall. Själv har hon minst 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Det är inte roligt på sommaren. Men då är det faktiskt varmt hos mig också…

Jag tvingar alltid mina gäster att hjälpa till, så Anna fick äran att göra guacamolen på två icke ultimata avocadosar. Men trots att det såg ut som barnbajs blev det mer än ätbart. Efter maten tvingade jag Anna att diska medan jag plockade undan och gjorde iordning en matlåda åt arbeterskan som ska arbeta på Äldreboendet lördag och söndag, tråkmånsan.

Sen tog Tofflan slut. Anna fick ont i magen och efter att ha vilat ut en stund ovanpå sängen beslutade vi oss helt enkelt för att borsta tänderna och gå och lägga oss i sängen. Halv tio igår kväll låg vi i sängen med täckena upp till hakorna och lyssnade till nån deckare på Kanal 5. Och – HEPP! – så slocknade vi. Tur att vi är likadana!

I morse vaknade jag 6.38 (jag hade varit uppe ett antal gånger på natten också, som den stuckna gris jag känner mig…) och undrade om Anna hade försovit sig eftersom det var så tyst. Men det hade inte Anna. Hon hade hasat iväg till bussen och gett mig sovmorgon för att hon såg att jag var så slut igår. Gullhöna! Nästa gång jag vaknade var väl klockan nästan halv nio…

Men vilket bakslag! Jag tittade ut genom fönstret och plötsligt har vi vinter igen! Det snöar och snöar och snöar och är i skrivande stund alldeles vitt på marken. Gissa om jag är glad att det inte var idag jag skulle åka långfärd till mamma och att jag inte heller har slängt om till sommardäck! Jag tror nämligen inte att det är möjligt att köra på sommardäck idag…

Vinter igen! Den här bilden tog jag vid 8.30-tiden i morse.

Jag hoppas att blödningarna avtar i styrka idag. Igår blev jag helt matt och slut, mitt ansikte var kritvitt, tyckte jag. Och faktum är att jag börjar bli bekymrad. Om jag inte hör nåt från doktorn nästa vecka tänker jag ringa mottagningen efter påsk. Jag kan nästan inte jobba när jag mår så här. Igår var det, som sagt, jättetufft att ens försöka hålla sig på benen.

Delar av dagens middag ligger på tining – jag tänkte steka kyckling och servera klyftor, hot béarnaisesås och färska grönsaker till. Enkelt och gott. Men först ska förstås Anna jobba klart – hon har 7 – 16-pass både idag och i morgon. Jag ska hämta henne och i morgon bitti skjutsar jag henne också. Det var bara enormt skönt att få sovmorgon idag!.. Lördagsgodis av nåt slag fixar vi på vägen hem.

Tyvärr ska min kära hem till sitt redan måndag morgon, men det beror ju på att hon är mamma och tycker att Elias ska få ha påsklov som alla andra skolbarn även om han är hos sin pappa. Pappa kan inte ta semester från sitt jobb, så Elias får några extra dar hos mamma i nästa vecka. Och jag åker ju själv ner till min mamma på onsdag efter jobbet. Jag hoppas verkligen på vårväder då!!! Jag hade sett framför mig hur vi skulle ta promenader längs sjön och så…

Jag har rivit ut lakanen ur sängarna och slängt dem i tvättmaskinen som nu ska få jobba en stund medan jag läser lokalblaskan. Sen ska jag förstås bädda rent och så kanske det blir lite strykning. Eller så lämnar jag det senare till i morgon. Jag känner att jag behöver ta det lite piano idag… Då passar det utmärkt att säkerhetskopiera filer och att rensa bland mobilens över tusen foton… Lagom ansträngande… Och nånstans däremellan ska jag förstås ringa mamma.

Det var min helg. Vad gör du med din???

Read Full Post »