Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Conero Riserva 2012’

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Nu har jag provat dem alla fem och här är mina åsikter om vin nummer fem, kanske kan det vara ett tips för dig som vill provat nåt nytt..?

Fem italienska viner Ricossa Barolo inringad

Fem italienare – och nu har jag smakat även på den inringade!

 

Ricossa Barolo 2011

Ricossa Barolo provade jag till lasagne på kycklingfärs och After eight.

Ricossa Barolo 2011 var det näst dyraste vinet av de fem. Flaskan kostade 169 kronor. Så här skriver Systembolaget om vinet på sin webb:

Kryddig, stram smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, choklad, lavendel, salvia och lakrits. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.

Det här vinet provade jag till lasagne på kycklingfärs. Jag hade inte tänkt äta nåt i kväll, men när jag nu ändå lagade maten ville jag smaka en bit. Och så öppnade jag flaskan Ricossa Barolo och lät den som vanligt ljummas ovanpå spisen medan ugnen lagade till lasagnen. Jag kan säga att det här var en dryck och en maträtt som gick utmärkt ihop! Vinet lyfte fram kycklingfärsen och såsen, såsen lyfte fram vinet. Det kunde liksom inte bli mer perfekt än så här.

För att utmana vinet en aning provade jag att äta After eight till det lite senare. Och till och med det gick hur bra som helst! Den mörka chokladen med mintsmak och det lite sträva, chokladiga vinet passade OCKSÅ helt perfekt! Ett helt makalöst vin alltså och jag skulle nog vilja säga att det här var den bästa italienaren av de fem.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ricossa Barolo
får högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

det tredje vinet av de fem, Villa Righetti Amarone  2012

det fjärde vinet av de fem, Grande Alberone

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Två har jag provat och i helgen var det dags för det tredje vinet, tillika den dyraste flaskan av de fem. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer tre så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienska viner Villa Righetti inringad

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!

 

Villa Righetti Amarone 2012

Villa Righetti Amarone provade jag till vitt grillat kött och sött.

Villa Righetti Amarone (2012) var alltså det dyraste vinet av de fem och kostade 205 kronor. Amaroneviner är säkra viner, så det var inte med särskilt stor tvekan jag la ut över två hundralappar för flaskan. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, mörka körsbär, kakao, romrussin, kaffe och kardemumma. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött eller till lagrade hårdostar.

Som vanligt provade jag inte vinet till mörkt kött, för det äter jag inte. I stället blev det grillat kalkonkött som är tämligen vitt. Nån lagrad hårdost provade jag inte heller till vinet och kanske hade det blivit succé. Inte så dumt var vinet till mintchoklad, men det passade inte till kokostopp med vit choklad (naturgodis).

Nja, ärligt talat är jag lite besviken igen. Vinet var inte varken så fylligt eller så gott som jag hade hoppats på och flaskan blev inte urdrucken trots att vi var två personer. Kanske hade ost var bättre till.

Villa Righetti Amarone (2012) får medelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tidigare i mars skrev jag om ett av vinerna, Conero Riserva 2012. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer två så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienska viner Epicuro Zinfandel 2014

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!



Epicuro Zinfandel 2014

Epicuro Zinfandel är provat både till sött och till smakrikt, men inte till kött i Toffehemmet.

Epicuro Zinfandel (2014) kostade 89 kronor och är därmed det billigaste vinet av de fem. Icke desto mindre är Zinfandel-druvan en av mina favoriter – smakmässigt. Men för allt i friden, doppa inte näsan för djupt i glaset – zinfandel luktar ofta bränt gummi! Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Fruktig smak med rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av russin, blåbärssylt, kanel och choklad. Serveras vid cirka 18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Självklart provade jag inte vinet till lamm eller ko! Men jag provade först ett glas till väldigt söt choklad, belgiska sjöfrukter. Vinet kändes då väldigt tunt. Igår kväll gjorde jag ett nytt försök, fast då bytte jag ut chokladen mot smakrika ostar av grönmögelsort. Och se där, då blev det fylligare! Dessutom hade jag fikonmarmelad med osten på diverse olika kex – allt från smaklösa crackers till vitlökskex. Total succé.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Lite besviken blev jag dock
att vinet inte funkade med choklad. Jag får en känsla att det därför blir för lätt till kött.

Epicuro Zinfandel (2014) får medelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


 

Steget efter och kaffe

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Syltburk Hj Brantingsgatan

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om dessa ljuva dofter och smaker så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienska viner Conero riserva 2012 inringad

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!

 

Conero Riserva 2012

Conero Riserva var lördagens vin.

Conero Riserva (2012) kostade 99 kronor. Enligt Systembolaget på webben säljs numera endast 2013, men jag fick tag i en tidigare årgång, alltså. Vinet är ganska fylligt och strävt och Montepulciano-druvan är en av mina favoriter. Vinet har…

Fruktig, något kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, korinter, plommon, kakao och nougat. Serveras vid cirka 18°C till smakrika, gärna grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Vi drack vinet till en salt Västerbottenpaj. Vidare hade vi färska grönsaker och tzatziki. Den som hade gjort tzatzikin hade inte precis sprungit förbi med vitlöken, utan pressat i rejält. Trots vinets chokladiga ton passade det alldeles utmärkt till vår mat. Det var inte för tungt och lagom smakrikt tillsammans med såväl den salta osten som vitlökssåsen.

Conero Riserva (2012) får högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »