Toffeltur i aprilsol

Ett inlägg om bästefåtöljer och ett inlägg som andas frisk luft men inte särskilt mycket skryt.

---

 

Idag är onda vänsterfoten bättre. Det tackar jag för. Fast onda hälsporren på högerfoten är sämre. Ryggen är som den är, det vill säga mittemellan. Jag är glad och tacksam för att jag för cirka åtta år sen använde mina hårt ihoptjänade och sparade tusenlappar till att köpa bästefåtöljen, en så kallad reclinerfåtölj, på IKEA. Notera, jag fick inte fåtöljen, jag som är så bortskämd (!), jag sparade ihop till den av mina lönepengar. Det tog några år och det var dyrt – fåtöljen kostade 6 000 kronor då. Men mina onda fötter, ben och rygg tackar mig för inköpet! Det gjorde även min nyopererade kropp 2012 när jag sov i fåtöljen mången natt eftersom den gav bästa kroppsläget för minst smärta. Idag skäms jag inte för bästefåtöljen, men du ska veta att jag till och med rådfrågade min mamma huruvida jag skulle unna mig inköpet, då för åtta år sen…

Med andra ord är bästefåtöljen ett av mina bästa köp till hemmet. Nu sitter jag i bästefåtöljen mest om kvällarna för att se på TV eller läsa – eller när jag har ont. Jag sover i den då och då när jag har väldigt ont. Idag har jag inte väldigt ont. Dessutom lyste aprilsolen så lockande mitt på dan – och avslöjade alla ränder på mina nyputsade fönster. Eftersom jag hade glömt att inhandla en och annan hygienartikel samt lite annat igår på Tokerian tog jag Vägen Genom Skogen dit.

Skogen, det är Lerdammsparken här i New Village. Och tyvärr är den parken fortfarande en sorglig historia. En gång i tiden fanns här näckrosor i dammen, ett spännande fågelliv och levande träd. Nu börjar träden se allt mer döda ut. I dammen såg jag inte ett spår av nån näckros. Den enda fågel jag observerade var en ensam andhane som simmade maniskt fram och tillbaka.

I skogspartiet åt andra hållet, närmare Tokerian, hade nån försökt anlägga en bäck. Där fanns inte mycket till vatten… Här är träden om möjligt ännu mera döda. Men om jag ska säga nåt positivt upptäckte jag här New Villages egen vikingagravhög! Och en husse med en söt hund.

På Tokerian köpte jag bland annat bröd till min älskling, som kommer hit på fredag, kycklingfärs på extrapris och ett kilo kräftor (billiga) som ska ätas på min födelsedag eller där omkring. Idag kom jag ihåg att visa upp rabattkupongen!

I kväll sitter jag i bästfåtöljen och lyxar och känner mig faktiskt lite bortskämd eftersom jag läser om andras fina och antika hem. Sen ser jag på När livet vänder klockan 20 i SvT 2, förstås, och kommer ner på jorden. Missa inte programmet! I kväll handlar det om kvinnomisshandel.

 

Här är några bilder från dagens Toffeltur i aprilsolen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi har blommor på vårt bord!

Ett blomsterinlägg.

---

 

Men vi har ju inga midsommarblommor!

Inga jävla blommor i nåt hår här, inte!

Jag hörde anklagelsen i Fästmöns röst. Därför blev det bestämt att vi efter rörprövningen och sockerhjärtana skulle ge oss ut på jakt efter blommor. Dock inte att ha i håren utan i vas på bordet.

Vi stegade över vägen in i skogen. Det vill säga Pildammsparken. Det sägs att den parken ska ha rustats för ett par år sen. Ja, det har gjorts en fin gångväg, det är sant. Men dammarna… Vattnet är förskräckligt! Vi tog nästan med oss ändorna som simmade runt där hem till badkaret! Fy te rackarns vilket vatten! Uff!

Blomsterflicka i snåren.

En av oss höll sekatören, den andra höll krampaktigt i den begynnande midsommarbuketten. Rätt sticksig var den, om jag ska vara ärlig. Vissa skaft fick lindas med maskrosblad. Det var gott om gula och blå blommor, men var fanns alla rosa, till exempel? Endast på taggiga buskar, dessvärre.

Men så småningom kom vi runt skogen och där! Vid de skitfula, svindyra och rätt nybyggda husen hittade vi en lerig kulle full av… vallmor! Det var så vackert att vi kastade oss över diken, uppför kullen (Anna), fotade och plockade.

Vallmor – bara så där!

 

Orange ros i en rabatt.

På sluttampen såg vi ännu vackrare blommor, men de växte ju inte vilt. Just som Somliga av oss tänkte knipsa en kvist jasmin öppnades en port. Den lilla handen for tillbaka ner i fickan igen.

Gul ros i rabatten.

I rabatten utanför huset där jag bor växer vackra orange och gula rosor. De fick också vara kvar där de planterats. Man vill ju inte riskera nån vräkning…

Fast vackrast av allt, förutom Anna, blev vår midsommar-bukett, den som nu tronar i en av morfars gamla vaser på köksbordet. Bordet, vid vilket vi får inta vår midsommar-middag, har vädret bestämt. Nu tur med vädret hade vi inte, men vi har blommor på vårt bord! Och det är inte fy skam, det.

Vi har blommor på vårt bord!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Wind Chill

Ett inlägg om en film.

Vi gjorde ett nytt försök att glo på nåt sevärt, Fästmön och jag. Vi sparkade igång Wind Chill (2007) som gick på SvT för ett tag sen. I kväll var det DVD-hårddisken som visade den på platt-TV:n.

En fryslig film.

Två studenter ger sig iväg dan före julafton tillsammans i en bil för att åka hem på jullov. De känner inte varandra, men killen har annonserat efter en medpassagerare och tjejen nappade. Av nån anledning väljer killen att ta en ödslig genväg förstås – det är ju en skräckfilm. Plötsligt blir de rammade av en mötande bil och hamnar i diket. Mobiltelefonen är död och bilen sitter fast. Det är mycket kallt utomhus. Bara spöken är ute och rör sig…

Ja det här skulle ha kunnat bli en riktigt bra film. Jag medger att jag bitvis blir lite skraj, men det är som om filmen inte riktigt tar sig. Det blir segt. Oändliga timmar med bara två skådespelare som spelar en väldigt frusen tjej och en väldigt frusen kille i en bil. Hade det varit verklighet skulle de ha frusit ihjäl på en timme, säkert. Nu går timmarna och lååång känns också filmen, trots att den bara är runt en och en halv timme.

Det blir inte riktigt medelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi har alla sår och skador…

Visst är det så. Att vi alla har sår och skador av endera slaget. En del syns, annat inte. Men det finns saker som gör ont, som har gjort ont, som har blivit till ärr. Ärr som svider när vi skrapar lite på dem… Jag tänker inte gå närmare in på detta, utan lämnar det upp till dig att fundera. Fast jag vill inte att du ältar och sätter på dig den där O-koftan. Ibland är det bara nyttigt att reflektera över varför man agerar och reagerar på vissa sätt. Det kan handla om gamla sår och skador. Vi måste vara lite lyhörda och försiktiga, inte bara mot oss själva utan gentemot andra. Inte bara såsom jag ofta gör, vräker ur mig att folk är

idioter

eller

puckon.

Det kanske finns vissa orsaker till det. *TAR MIG SJÄLV I ÖRAT*

 

Till och med Clark Kent har en skada, en skada som jag måste på igen för att försöka få till. 

Igår morse stod polisen med fartkamera på en raktsträcka nära jobbet. En raksträcka där många ofta och gärna kör för fort – helt förståeligt. Jag blev varnad för denna sträcka och polisens täta kontroller här redan i september förra året. Men först igår fick jag se dem stå och filma. Och jag höll hastigheten – jag hade ju blivit varnad.

I morse hamnade jag bakom

en idiot

som uppenbarligen bara hade 38 på sin hastighetesmätare, oavsett om det var 30 eller 50 på sträckorna vi körde. Sånt kan göra mig fullkomligt galen, för jag gissar att föraren pratade i mobilen eller nåt. Och då tycker jag att det är berättigat att få kalla folk

idiot.

För det är faktiskt farligt. Man kör så okoncentrerat. Om jag pratar i mobilen ibland när jag kör, vilket händer en till två gånger om året, blir det genom blåtand. Då kan jag åtminstone använda båda händerna till bilkörningen.

Igår kväll var vi ute på tur för att göra några ärenden. På ett ställe hade nån ställt ut stora lådor med blommor i slutet på en gata, antagligen för att man inte ska köra för fort där. OK, jag tycker blommor är fint – utom som mönster på textil – men det är ganska idiotiskt att ställa stora blomlådor just där. Det går nämligen inte att köra fortare än 30 där eftersom det är en skarp kurva. Ska man samtidigt väja för sex blomlådor och köra slalom är det hur lätt som helst att antingen braka in i nån låda eller braka ner i diket.

I morse vaknade jag fem minuter före alarmet skulle gå på. Och det var tur eftersom nånting forsade ur mig. Det blev till att ställa sig i duschen genast. Jag hatar verkligen det här, jag är så trött, så trött. Redan igår kväll kände jag den där märkliga tröttheten sätta klorna i mig. Fast jag förstod inte vad det var – som vanligt. Nu ska jag försöka klara av den här arbetsdagen och i morgon, de två dagar som brukar vara värst i det här sammanhanget. En bra sak, emellertid, är de inlägg till mina hälar jag köpte! Nu har jag använt dem en hel dag och den onda hälen känns mindre ond!

Min vattenflaska på jobbet har också en skada och läcker. Tejpen var ett misslyckat försök att stoppa läckaget. I natt har flaskan stått i min kaffemugg och där finns nu cirka en centimeter vatten… Dags att köpa ny vattenflaska, alltså.

Idag blir det diverse jobb med startsidan och lite småplock på intranätet. Intervjuerna, utom en som är inbokad nästa vecka, har jag lagt på is över sommaren. Alla som ska gå på semester snart hetsar, vi som ska vara kvar ett tag till börjar slå av på takten…

*Clark Kent = min sårade lille bilman

Read Full Post »

Fisk och bulle… Och buller

Klockan blev lite mycket innan jag kom hem. Men jag fick ett spännande uppdrag av fru Chef1 och nu hoppas jag att allting runt omkring klaffar. Det är nämligen lite tidspress på det hela. För egen del fixar jag det nog, jag hoppas andra involverade känner sig lika… övertygade. Eftersom det handlar om att skriva är jag inte orolig. Jag kan ju inte leva utan det skrivna ordet – oavsett om det ska vara tyglat i en uppgift eller ledigt och talspråkigt som här på bloggen.

Jag hade förvarnat Fästmön och hon stod och skramlade i grytorna med en ugnsfast form när jag kom hem. Jasminris och lax med fetaost- och pestoröra i ugnen stod på menyn. Till det serverades körsbärstomater och svarta kalamataoliver. Ganska salt, men mycket gott. Och lätt. Nästan så jag skulle klara av det. (Om det inte vore för det här med spisen…)

Nya grannarna bullrar mest. I kväll stod en stor van här utanför porten igen. Uppenbarligen river de ut köket. Usch, vilket tråkgöra! Trevlig yngre man, möte jag i alla fall, en ung man som hade både vett och hyfs att säga

Hej!

till skillnad från andra

buron här i närheten 

som Anna har lärt mig säga. Ja, hon har lärt mig själva uttrycket, alltså. Troligen mycket lokalt, men det låter som en sort som är lite… värre än puckon. Om vi nu ska ge oss in på gradskillnader och ordbetydelse och etymologi…

Uppe hos oss blev det senare andra bullar. Vi såg på gårdagens avsnitt på Den som dräper på DVD:n. Det är verkligen en skitbra, men mycket våldsam, dansk polisserie! Till den drack vi kaffe och åt var sin kanelbulle. Ja, det är sånt som tanter gör! 😉 Ser på våld och doppar bullar i kaffet.

Jag älskar kanelbullar! Men den här, som Elias och jag såg på Upplandsmuseet i somras, går inte att äta. Det är för övrigt Elias arm och finger på bilden.

                                                                                                                                                            Jag måste bara avslutningsvis reflektera över olyckor på väg till och från jobbet. I förra veckan noterade jag tre. Igår kväll såg jag veckans första krockade bil stå vid vägkanten på gamla E4:an, i morse såg jag en bil i ett dike på ena sidan, en bil med punka och intryckt vänster framflygel på den andra. Ärligt talat börjar jag bli riktigt, riktigt rädd… Hur kör folk??? Jag menar, jag kör ju bäst i hela Uppsala världen, men det hjälper ju inte mig om alla runt omkring kör som biltjyyyvar…

På tal om världen, nu ska jag se mig om i den. Bloggvärlden, alltså.

Read Full Post »

Ja, vi såg herr Kantarell!

Jepp, det blev en tur till svampskogen idag och ja, vi såg herr Kantarell! Fast inte herr Guling utan herr Tratt. Men vi såg mycket annat märkligt i skogen också. De här såg ut som metallkulor, tårtdekorationer, tyckte jag:

Tårtdekorationer i skogen???

                                                                                                                                                               Vi såg många flugsvampar, men den här lilla runda var nog sötast.

Söt liten rund svamp, men den ska man inte äta!

                                                                                                                                                              Vi gick och gick och gick och mina nya gummistövlar var jättebra. För det var bitvis ganska blött i skogen.

Men bäst var nog fikastunden på några stockar. Kaffe/saft och mackor.

Sammanbitna och undrande om vi skulle få med oss nån svamp hem…

                                                                                                                                                             Just då kom en tjej och hennes pojkhund förbi. Hon hade hittat så mycket svamp, sa hon, att hon inte kunde få med sig allt och ville vi se stället? Jag följde förstås med och tittade.

Nej, vi plockade inte såna här, men de såg så häftiga ut att jag ville fota dem. Bilden blev förstås inte lika häftig som verkligheten.

                                                                                                                                                              Hopp och skutt över ett dike och… där!.. Där hittade jag dessa!

Men vi plockade inte såna här heller…

                                                                                                                                                                   Hur var det nu då? Fick vi med oss nån svamp hem? Jorå, knappt tre liter plockade vi på nån timma. Sen var det en liten herre som tröttnade och ville åka hem. Och det passade ganska bra, för solen började sjunka bakom trädtopparna.

Mest trattkantareller blev det och en och annan taggsvamp.

                                                                                                                                                             Medan jag rensade eländet svampen vid köksbordet spelade Elias dataspel och Fästmön lagade till denna sörja:

Lös i magen, nån?

                                                                                                                                                                 Men det blev ju rätt god middag som serverades – tacos!

Taco hej, leverpastej!

Read Full Post »

En vårpromenad

Idag lyste solen lite så vi bestämde oss för att ta en liten promenad och kolla efter vårtecken. Men somliga såg nästan genast ganska frusna ut…

Fästmön och Elias försökte krypa ihop för att hålla värmen.

                                                                                                                                                 Vårtecken fanns det gott om, fast inte såna som vi hade tänkt oss. Det är märkligt, men texten i den gamla sången stämmer faktiskt:

Det som göms i snö, kommer upp i tö…

Vi såg VÄÄÄLDIGT mycket i naturen som inte borde vara där. Den här flaggstången, till exempel:

”Det som göms i snö, kommer upp i tö…”

                                                                                                                                                       Sen såg vi mycket av en annan typ av vårtecken: BAJS!

Elefantbajs eller? Jämför ”bajsbollarna” med Tofflans 42:a…

                                                                                                                                                         Vi såg ganska mycket bajs… Somligt var lite gammalt, konstaterade Anna. Bajs blir lika vitt som håret på oss människor när det och vi åldras. Men lite av detta såg nästan ut som golfbollar.

Gammalt bajs eller golfbollar???

                                                                                                                                                      Mycket var det, som sagt…

Avlångt och ganska färskt bajs.

                                                                                                                                                         Ja, vi såg verkligen en massa skit…

Nån som har bajsat svart.

                                                                                                                                                       Tro det eller ej, vi såg också en del fina vårtecken, även om de ibland var svåra att hitta. Här en liten gul sol i ett dike, en tussilago, förstås.

En liten gul sol i ett dike.

                                                                                                                                                         På en gräsplätt stack några knoppar upp. Ingen aning om vad det kan bli av dessa…

Knoppar av nånting.

                                                                                                                                                                 Ett riktigt vårtecken blev glasspausen vid ICA Solen. För trots att det var lite kyliga vindar hör glass till de riktigt äkta vårtecknen!

Oj så di frös, men glass sulle di ha! Här har vi hittat ett hörn i lä.

                                                                                                                                                       Medan jag åt min glass kollade jag in en skylt och undrade om nån från Tokerian varit framme…

”Uan spad”, vad är det? Notera att skylten är extra viktig eftersom det också står ”Information. Information.” längst ner på den.

                                                                                                                                                        Slutligen, alldeles bakom Annas hus, hittade jag väl det riktigt vackra – blåsippan som stod ute i backarna och lyste lila i solen. Bilden gör den inte rättvisa!

Blåsippan stod uti backarna utanför Annas hus…

Read Full Post »