Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hundring’

Ett ekonomiskt inlägg.


 

Ibland får en betala dem som vi skyldiga äro ganska så snabbt. Jag höll på att klämma av två av Fästmöns fingrar igår i min fjärrstyrda bilruta. Som tur är sitter fingertopparna kvar, men en nagel börjar anta en blåaktig ton. Eh ja… Det var ju inte meningen… Fast som plåster på klämda fingrarna bjöd jag min kära på middag. På McDonald’s. Det är vad min plånbok tillåter.

För den som har mycket pengar i sin plånbok – eller i sin madrass – är det snart dags att byta ut dem. Om de är sedlar, vill säga. Den första oktober kommer de nya 20-, 50- och 1 000-kronorssedlarna samt en helt ny 200-kronorssedel, nämligen. Gamla sedlar fortsätter visserligen att vara giltiga, men bara till och med den 30 juni nästa år (2016). Nästa år kommer också nya hundringar och femhundringar och nya mynt. Bland annat kommer tvåkronan tillbaka. Guldtian är kvar. Gamla hundringar, femhundringar och mynt slutar gälla som betalningsmedel från och med den 1 juli 2017.

nyasedlar

Gamla sedlar ska bytas ut mot nya – genom att handla.


Men det är ju vissa problem
när nya sedlar ska ”bytas ut”. Över hälften av våra bankkontor i Sverige hanterar ju inte kontanter. Alltså 852 kontor är kontantlösa. Gissningsvis ”byter en ut” sina gamla pengar genom att handla för dem. Det känns ju… inte helt OK. Att vi ska handla för över 300 miljoner i sedlar och två miljarder i mynt, som är de pengar som ska ”bytas ut”…

Ett annat problem är den nya 200-kronorsedeln. Den ska till en början bara finnas i bankomater på vissa orter i Sverige. Vi som bor i Uppsala, till exempel, får åka till Enköping eller Stockholm om vi vill ta ut tvåhundringar. Företaget Bankomat vill testa tekniken i begränsad skala, enligt en TT-artikel.

Tvåkrona

Jag får väl göra mig av med min gamla tvåkrona… Äh, jag sparar den! Det kan ju bli annat värde än två spänn i den senare.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite snopet inlägg om tillvarons frågetecken, men också om gratisjobb.


 

frågetecken och gubbeAtt tro är att icke veta

finns det ett talesätt som lyder. Och det är så sant som det är sagt.  En ska inte tro eller förutsätta nånting – eller drömma heller, för den delen – för det blir aldrig som en har tänkt sig. Själv står jag just nu och känner mig som ett stort frågetecken som jag väntar på att andra ska räta ut. Sånt gillar jag inte, jag vill ha kommandot över valen i mitt liv. Det känns onekligen ganska… snopet.

Idag tycks det vara en sån där dag när folk börjar jobba igen. Lyckliga dem! Samtidigt kan jag som står utanför arbetsmarknaden förundras över hur människor som har jobb sliter ihjäl sig och jobbar extra för att få ekonomin att gå runt. Vi värdelösa arbetssökande tvingas jobba gratis i stället om vi ska överleva med nån sorts självkänsla. För utan jobb är du ingenting idag, varken i dina egna ögon eller andras. Det är svårt att låta bli att undra om vissa av de där gratisjobben är obetalda för att de som redan har lön ska få mer. Varför är det så svårt att sprida ut saker och ting så det räcker för alla?

Plötsligt fann jag att den här torsdagen är ganska blank, förutom sedvanligt skrivande. Natten var orolig och varm och jag vaknade alldeles för tidigt. Då fick jag å andra sidan mycket gjort. Gratis, förstås. Det svider att vissa saker inte betalar några räkningar, men jag får i alla fall känna tillfredsställelsen att jag har åstadkommit nåt. Känslan att mina ord för alltid finns kvar är både skrämmande och mäktig.

Så vad ska jag hitta på idag när allt inför resan i princip är fixat och det jag har åtagit mig att göra innan dess är gjort? Egentligen borde jag städa. Hemmet är sunkigt och skitigt, men det kommer ju många blanka dar snart som behöver fyllas. Jag behöver inte städa idag.

Blå o rosa himmel

Min himmel har inte svarta moln utan rosa, som synes.

 


Dagens lilla utflykt
blir nog att hasa över till Tokerian och ladda på busskortet med en hundring. Det blir några ensamresor kommunalt framöver och det ser jag förstås inte fram emot. Men är en 53 bast ska en väl klara det också utan att jorden rämnar och himlen faller ner på en..? Det finns ingen annan än jag själv som kan jobba med detta. Gratis. (<== jag är ironisk) Nån hjälp har jag ju inte fått trots att jag faktiskt har bett om det. Nä, det är bara att bita ihop, försöka vifta bort andras svarta moln som hotar att invadera min himmel. Vi har alla våra personliga kors att bära. Jag kånkar på mitt varje dag – tro inte för ett ögonblick att jag inte känner det eller att jag har glömt bort det! Men jag försöker tänka positivt mitt i röran och jag försöker se framåt. Det gäller att hitta ljuspunkter och energikarameller.

En ljuspunkt i augusti är en intervju (som ännu inte är inbokad!) med en spännande person som ska göra nåt kul av ett stort intresse. En annan går av stapeln lördagen den 22 augusti. Då kommer nämligen Antikrundan till stan – och jag tänker gå dit med några små saker. Självklart hoppas jag på att få veta värdena, men jag vill också veta mer om härkomst och ålder. Vem vet… jag kanske blir snopen då också..?

Och just nu gjorde jag mig själv snopen genom att tipsa mig om att det går att ta med mig boken jag ska recensera och en filt ut – utomhusläsning skulle funka idag!


PS Jag ser det inte som gratisjobb att hjälpa familj och vänner. Sånt gör en för att en vill.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till ett somrigt inlägg.


 

Inte vet jag vad som är somrigt för dig, men för mig är det att slippa bylta på sig ytterkläder när man ska ut. Det kan också vara att lyssna till smattret av ett ösregn eller åskan eller att promenera längs med vattnet i Metropolen Byhålan. Att sitta inne i en lägenhet jag alltid sitter i är inte särskilt somrigt, men min verklighet. Så jag tittar ut för att få se nåt annat än väggarna.

Regnbågsflagga på en balkong på Söder

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden sommaren 2014.

Det är visst inte bara jag som inte ska till Pride i år. Det verkar inte vara några partiledare heller och inte statsministern. Den senare är bortrest och nån är ju föräldraledig lite då och då. Vad de andra gör kan jag bara spekulera i. De gör väl nåt som just de tycker är somrigt. Vi har ju olika referensramar och för mig är Pride både somrigt och viktigt, uppenbarligen är det inte det för våra politiker.

Artisten Robban Broberg avled i natt. För mig är han ordlekaren med en stor portion somrigt i sina låtar. Dessutom är han kära minnen från min första tid här i Uppsala. Det är synd. Det är synd att så många artister som det var nåt med går bort för tidigt.

Somrigt är också det faktum att stan blir full av vatten, för att citera Robban Broberg. Fast dessvärre är det kastat vatten och inget färskvatten. På sommaren fylls våra parker av kiss och bajs, nämligen. Här i Uppsala har kommunen fått sanera Mikaelsparken, Vasaparken, Observatorieparken och vid S:t Pers kyrka på Kvarntorget från människobajs. Och så har det ställts ut fler tillfälliga toaletter. Men både sanering och baja-major kostar, förstås. Synd att inte friluftskissare och dito bajsare grips och kan ställas till svars för sina handlingar. Det är olagligt att kissa på allmän plats eftersom det klassas som förargelseväckande beteende. Straffet är böter på mellan en hundring och ett par tusenlappar. Själv anser jag att nöden inte har nån lag ibland, men urin och avföring stinker faktiskt… Sen april får man för övrigt inte längre som båtägare tömma sitt avfall direkt i vattnet utan i stället använda sig av speciella tömningsstationer. Det trodde jag var självklart tidigare, men uppenbarligen inte…

Vättervatten vid Vätterpromenaden

Kasta inte vatten här!


En brukar ofta säga
att sommaren är svart trafikmässigt. Med det avses att antalet trafikolyckor ökar. MC-olyckorna ökar sommartid eftersom MC-åkning ju är somrigt och samtidigt ett väldigt oskyddat sätt att färdas. Trots många svåra olyckor hittills i år minskade ändå antalet dödsolyckor i Sverige under det första halvåret. Alltid något, om man ska tänka positivt.

Idag har jag lärt mig nåt nytt som är både somrigt och kärleksfullt. I Metropolen Byhålan fanns förr i tiden nåt som hette Sista kyssen. Det var en sorts gräns i stan mellan affärsmännen och hantverkarna i stan och industriarbetarna vid verkstan. En både sorglig och söt historia, den om Sista kyssen. Framför allt en bild av samhällsutveckling, men även livslång kärlek…

stenbänk

Inte Sista kyssen, men fin ändå. Klicka på länken i textstycket ovan så får du veta vad Sista kyssen är! Eller vad det var, rättare sagt.


Slutligen nåt riktigt positivt i sommar. 
Det har kommit upp ett staket på ett ställe vid järnvägsspåret där många har tagit och tar livet av sig. Ludmillas dotter var en av dem som tog livet av sig där 2008. Först sju år och ett antal andra självmord senare kom staketet upp. Att sätta upp hinder där det är möjligt är bra sätt att förhindra att fler tar livet av sig. Det känns lite mer… effektivt än att rita eller tatuera ett semikolon på sin handled.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mordiskt inlägg.


 

Mordvandring i Nora

Sommarens tider för mordvandringar i Nora.

Den som känner mig känner också till min kärlek för Maria Langs författarskap. Hennes deckare, inklusive två av fyra ungdomsböcker (två fattas för att samlingen ska bli komplett, irriterande nog. Och tyvärr har jag inte heller hennes avhandling om Pontus Wikner), inryms i min nya deckarhörna inredd i min hall. Självklart har jag de nyproducerade filmerna på DVD också och jag har i alla fall sett de två äldre filmerna som gjorts. Men jag har aldrig besökt Skoga, jag menar Nora och därmed har jag heller aldrig deltagit i nån mordvandring där. Tyvärr, för detta är nånting jag innerligt skulle vilja göra.

Mordvandringarna är guidadade turer där Ove Hoffner, systerson till Maria Lang, berättar om sin moster samt spelar upp en del av hennes karaktärer i böckerna. I år startade vandringarna redan i maj och nu i juni kan man delta på torsdagar klockan 18.30 och lördagar klockan 11.30. Under juli månad är det mordvandringar alla dar i veckan utom söndagar. Faktum är att du kan mordvandra ända in i september månad, men då mot slutet är det bara lördagar som gäller. Det kostar bara en hundring att mordvandra (betalas kontant på plats före vandringen) och man samlas vid fontänen på Nora torg. Det finns även temavandringar i trakten för grupper och aftonvandringar… Visst låter det väl härligt?! Det tycker jag, i alla fall!

Förra året gick Kommunalrådet en mordvandring. Med sig hem till mig hade hon en Maria Lang-bok med en hälsning från Ove Hoffner. Det var nästan lika bra som att ha vandrat själv!

Hälsning fr Maria Langs systerson

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att hålla masken och om att drömma – det är gratis!


 

Afrikansk mask på Återbruket pris strax över 100 kr

Ibland får man försöka hålla masken. Just den här masken finns på Återbruket igår och kostade endast strax över 100 kronor.

Igår hade Fästmön ledig dag efter sin långa jobbarhelg. Vädret var kasst och ingen av oss var på solskenshumör heller. Jag funderade mycket på allt det jag skrev i gårdagens lösenskyddade inlägg. Det är svårt att göra nåt åt vissa saker. Ja, inte bara svårt, omöjligt.

Därför gällde det att få tankarna på bättre och mer positiva spår. Vi åkte till Jysk där Anna hade sett en puff som hon övervägde att köpa till sin nyligen inköpta bästefåtölj, den som kostade en hundring på Myrorna i Boländerna. Vi var ju en tur på diverse ärenden – privata såväl som tjänste – i fredags och det var då hon såg den. Tanken är att hon vill använda som fotpall, men förvaringsutrymme är heller aldrig fel. Och nu hade hon mer tur – det var reapris på puffen så den blev ännu billigare än den faktiskt redan var från början!

I fredags hade jag sett och provat världens bästa kontorsstol också på Jysk. Ja, den var världens bästa för mig och min dumma rygg. Tyvärr hade den inte världens bästa pris utan var verkligen svindyr – den kostade 2 500 2 499 kronor. Men å så bekväm den var och som sagt, rätt för min rygg. Titta bara så fin!

Kontorsstol

Världens bästa kontorsstol. Men svindyr…


Den här stolen 
skulle jag kunna skriva textmässiga underverk i. Men… är den svindyr, så är den och det är bara att slå den ur hågen. Priset var alldeles för högt. MEN IGEN… Naturligtvis hade ju även denna nedsatt pris igår…

Kontorsstol halva priset på Jysk

Världens bästa kontorsstol nedsatt till halva priset.


Ja, hade jag jobbat och uppburit lön 
skulle jag inte ha tvekat en sekund! Jag tillbringar så mycket tid med att skriva vid datorn att jag verkligen skulle utnyttja stolen mycket och bra. MEN IGENIGEN… Har man ingen inkomst så har man inte. Stolen fick stå kvar. Men lite grann finns den i mina drömmar, tillsammans med den där kattlampan jag såg på Chilli i fredags. Fina grejor, men tyvärr inte för mig. Det är bra träning för självet att inte falla för frestelser och handla på kredit. Drömmar, däremot, är ju gratis…

Läsande katt lampa

Jättefin – och svindyr den med! – läsande katt-lampa på Chilli.


Efter Jysk tog vi en kortare loppistur,
men jag såg ingen lämplig hylla att försöka baxa hem. I stället la jag mina pengar på en kasse mat, en roll on-deo för tio kronor och… jaa, en kaka med choklad och kokos. Den smakade som en dröm, men den var förstås inte helt gratis den heller…

Kaka med choklad o kokos

Kakan, med smak av choklad och kokos, var naturligtvis inte gratis. Men god!


Tack Vännen för samtalet i förmiddags!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett helginlägg.


 

Fuck Google ask me tischa

Jag fick en födelsedagspresent igår!

Nu har det varit så många helgdagar och aftnar att även en sån som jag blir lite veckovill. Men för mig är det måndag till och med fredag som gäller för jobbsökeriet. Sen verkar ju inte arbetsgivare alltid jobba likadant. Ibland kommer det svar på kvällar, ibland helger, men för det mesta autosvar eller total tystnad. Det sistnämnda är förstås värst. Man lär sig snart vilka företag och organisationer man ska undvika – och vilka man jättegärna skulle vilja jobba i.

Vi kom ut ganska sent till Förorten i fredags, men vi hämtade yngste bonussonen och hans packning på Morgonen och fick tillfälle att säga hej till yngsta bonusdottern med boyfriend. Det blev ett kort stopp på ICA Solen på väg till Himlen. Vi beundrade affärens nya salladsbar. På nåt sätt kändes affären mera luftig och det verkade som om man hade stuvat om lite bland diskar och hyllor – till det bättre!

Jag hade fått tag i billig varmrökt, hel lax på Tokerian. Det blev en jättegod fredagsmiddag tillsammans med ris och sås. En hel del ben var det i firren, förstås, men den var ju som sagt var hel, inte filéad.

Fästmön fick för sig att försöka få ordning på TV-boxen. Det var sladdar och grejs överallt och inte funkade det. Vi tittade på vanligt sätt – det funkar ett tag till. På lördagsförmiddagen var krafterna förnyade och Anna fick det hela att fungera. Det här är tyvärr ingen lyxpryl som hon har skaffat sig utan ett nödvändigt ont (?) eftersom hyresvärden installerat fiber. Billigaste alternativet blir en box med nån sorts standardutbud för ett par tior i månaden.

Mitt bidrag till det hela var mest att vara i vägen, så jag tog itu med att rengöra Annas bästefåtölj, den hon fyndade för en hundring strax innan vi blev sjuka. Jag rengjorde den först och fettade sedan in den och polerade upp den. Eventuella fläckar och annat får ses som… patina. Belöningen fick jag sen i form av zookex, varav en del med funktionshinder.

På eftermiddagen kom yngsta bonusdottern med boyfriend till Himlen. Anna och jag fick var sitt paket eftersom vi hade fyllt år. Och det var var sin tischa som var så på pricken passande. Annas är vit med svart spets upptill, min svart med texten

Fuck Google ask me

Tänk att Frida känner sin besserwissermammis så väl!

Anna rörde ihop en chicken tikka masala som vi åt med naan och ris. Till dessert fanns gammaldags vaniljglass med tre sorters bär och kaffe. Sen var vi nog alla ganska mätta…

Det var så roligt att få prata lite med Frida och höra om hennes ”nya” liv. Det verkar gå så bra för henne och hon verkar må bra på alla sätt och vis. Det värmer ett mammishjärta mycket!

På söndagsmorgonen hade jag svårt att sova, så när jag sen klev ur sängen fick jag goda bär till frukost av Anna. Och så gjorde jag en beställning från Bokus genom att utnyttja julklappen från Åsa i Eskilstuna. TACK – det blev fyra böcker (With child och Art of detection av Laurie R King samt De utstötta av Elly Griffiths och Kvinnan i svart av Susan Hill).

Vad har DU gjort i helgen, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta!!!


Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett swishande inlägg. (Ja, det ska vara anglosaxisk stavning.)


 

Nä, jag är inte ute och demonstrerar idag på första maj. Kroppen säger ifrån från diverse olika ställen. Men jag har kollat lite på nyheter TV och läst lite på nätet. Jag höll på att tappa hakan när jag såg att Kristdemokraterna med sin nya partiledare i spetsen ska demonstrera här i Uppsala idag. Ja hon bor ju här, men ändå. I min enfald trodde jag att det var Arbetarnas dag idag, inte abortmotståndarnas, Livets ordarnas och homofobernas

Swish loggaMen i stället för att reta upp mig helt totalt alldeles tänkte jag skriva om… pengar och ett sätt att hantera pengar. Fästmön tipsade mig häromdan om en väldigt användbar app. Jag kollade upp den lite och sen laddade jag ner appen för Swish. Gratis, förstås.

Det bästa med Swish-appen är att det är så lätt att komma igång och att den sen är så lätt att använda. Det enda du behöver är en smartphone, förstås, ett mobilt bank-ID och ett bankkonto. När du har laddat ner appen kopplar du enkelt ihop den med ditt mobilnummer och det bankkonto du vill använda för transaktioner. Sen är det bara att swisha! Fast… den du swishar med måste ha också ha ett Swishkonto knutet till sin mobil, förstås. En del företag har också Swish, förresten.

Swish använder du för att skicka och ta emot pengar. Swish fungerar mellan Danske Bank, Handelsbanken, ICA Banken, Länsförsäkringar, Nordea, SEB, Skandia, Sparbanken Syd, Sparbanken Öresund samt Swedbank och Sparbankerna. I min bank är Swish-tjänsten än så länge kostnadsfri.

Du skickar pengar hur lätt som helst genom att bara ange mottagarens mobilnummer, summa och kanske en liten hälsning. Om du ska göra det omvända, det vill säga ta emot pengar, är det minst lika enkelt. Du får en notis och en etta på Swish-ikonen att du har pengar att hämta. Sen går du in på din Swish-app och ser transaktionen. I båda fallen legitimerar du dig via mobilt bank-ID, också det en gratisapp.

Men varför tycker jag att Swish är så bra då? Vad är det för fel med att sätta över pengar till varandra på vanligt vis, genom internetbanken? Det allra bästa för min del är att pengarna kommer över bums – även om du och mottagaren har konton i olika banker. Det har Anna och jag och vi byter ofta pengar med varandra. Småsummor, för det mesta. Det kan vara så att vi handlar och den ena lägger ut för nåt den andra köper etc. I torsdags testade jag att Swisha över en hundring till Anna för några varor jag köpte för hennes pengar när jag handlade åt henne. Igår Swishade Anna över 30 spänn till mig för en rengöringsgrunka jag köpte åt henne. Det gick på ett par minuter, sen satt pengarna på mitt bankkonto. Och ja. Jag loggade förstås in på banken och kollade.

För att Swish är snabbt, enkelt och användarvänligt får det högsta Toffelbetyg! (Jag hoppas att det är säkert också…)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårdande och krämpande inlägg samt ett inlägg i vilket somliga skaffar en tron.


 

Vi började dagen med ett besök i vården. Ja, det var ett planerat besök och inget akut. Det dumma var bara att jag vaknade med hosta (inte heller anledningen till besöket) och när vi kom hem från besöket i vården skadade Fästmön en av sina söta små tår (nej, tyvärr fick jag inte fota). Hostan beror säkert på att nån i närheten har grillat eller rökt i smyg. (Närå, jag håller på att åka på en infektion.) Tån egenvårdades med kylklamp. Ovanpå detta har vi båda två ont i ryggar och axlar. Nåja, jag säger som min morfar:

Det går över om 100 år!

På förmiddagen hade vi en träff med Annas snälla mamma. Jag behövde tanka på vägen dit och det gick utan problem, för en gångs skull (pumparna brukar alltid stänga av och hålla på och krångla). Clark Kent* måtte vara en riktigt bensinsnål herre eftersom den tanken som nu behövde påfyllning var den jag fyllde upp i Metropolen Byhålan i påskas! Medan jag tankade vilade jag ögonen på två Volvobilar från olika år… Det var bättre förr, är min åsikt.

Amazon o ny Volvo

Volvo och Volvo… Men ärligt, Amazonen är finast, tycker jag!


Vår träffpunkt var parkeringen
Myrorna i Boländerna. Annas snälla mamma och L var redan på plats. Vi väntade några minuter innan affären öppnade. Och tänk! Den svarta bästefåtöljen, som Anna provsatt i lördags och sen har längtat efter resten av helgen, fanns kvar! Priset för denna skinnfåtölj var endast en hundralapp. Då kan Anna rättmätigt skryta om att hon har gjort ett fynd! Vi fick hjälp att bära ut fåtöljen i Annas snälla mammas bil. Det var skälet till att I och L var med – deras bil är högre och har till och med svalt ett badkar en gång, berättade I. Annas bästefåtölj stod som en tron och fick resa ända till Himlen.

Fåtölj i Annas mammas bil

En riktig tron till Anna – för bara en hundring!

 

Inte heller jag kom lottlös från träffen! Annas snälla mamma hade med sig en kasse böcker ur vilken vi fick välja och vraka innan påsen lämnades in på Myrorna. Nu kanske du förstår varför Annas snälla mamma alltid benämns just snäll? Anna tog en bok, jag tog dessa tre:

 Dödsdomen Lanthandlerskans son Häxan

Tre böcker fick jag av Annas snälla mamma: Dödsdomen, Lanthandlerskans son och Häxan.


Men… det fanns ett litet aber 
med Annas nya bästefåtölj: den behövde ben. Eftersom Anna inte börjar jobba förrän senare i eftermiddag, tog vi svängen om IKEA. Där inhandlade Anna fyra träben som förhoppningsvis passa. Annars får vi väl använda dem på oss själva. Vi träffade en bekanting i kassan som köpte en madrass. Jag förstod vad hon skulle ha den till och sa

Vi har köpt träben! Och vad du ska göra fattar jag nog, ligga!

Vi orkade naturligtvis inte åka ut till Himlen igen med benen, utan det blev New Village. Benen får provas en annan dag – Anna ska till Förorten ett par gånger den här veckan, så tillfälle finns. Som tack för att jag hade kört och burit (nej, fåtöljen var faktiskt inte tung!) samt som en förtida födelsedagspresent fick jag den fina Orreforsskålen som jag hade tittat på i lördags, men inte köpt. Nu har de tu blivit tre på mitt matsalsbord. Tack, sötnos!

Tre Orreforsskålar

Den största fick jag idag av Anna.


Jag har tillbringat en stund 
i mobiltelefonen och samtalat med En Myndighetsperson. Oron är tillbaka och dessutom är jag förbannad och upprörd. Mer än så säger jag förstås inte öppet. Men klarspråk är visst nåt som alla myndigheter inte använder. Samtidigt tycker jag att det är en stor skillnad mellan att uppfylla krav (och därmed beslut) samt preliminära beslut.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självutlämnande inlägg.


 

Det är inte så smart att köpa en massa böcker när man inte har nån inkomst. Det är rentav dumt. Men jag har alltid varit en svag natur i en bokhandel. Inte blir jag starkare av att tillvaron i övrigt är tuff: förutom att tröstäta (”fem chokladbitar för 15 kronor”) tröstläser jag. Och lustigt nog finns det alltid en slant över till en bok. Jag har blivit en riktig hoarder.

BrittMarie var här

Britt-Marie var min första på årets bokrea.


Det ligger i släkten. 
Min farfar var likadan. Under kriget fanns det inte mat att få tag i. Men det fanns böcker. Han bar hem åtskilliga. Här är det inte krig just nu, men det finns inga pengar att tala om. Ändå bär jag hem litteratur var och varannan dag. Jag tror aldrig att jag har varit så aktiv på nån bokrea som i år när jag inte får nån lön. Men böckerna är ju så billiga! Min första på årets bokrea var ju Britt-Marie var här som Akademibokhandeln sålde ut för 59 kronor – men endast i onsdags!

Sen hade jag bestämt mig för att inte köpa fler böcker. Eller… det var ju så att jag hade beställt fyra böcker från Bokus – till ett väldigt bra pris. Alltså, fyra inbundna, relativt nya böcker för ”bara” 200 spänn nånting totalt! Det är ju vad EN ny, inbunden bok kan kosta. Tre var till mig, en till Fästmön, dessutom. Lite snäll får jag allt fortsätta att vara, trots att Vänliga veckan är slut… I torsdags kom böckerna och jag var på ICA Heidan och hämtade ett tungt, härligt och orange paket.

Bokreaböcker från Bokus

Årets bokreaböcker från Bokus – tre deckare till mig, en till Anna.


Slutligen var vi ju på stan igår.
 För att jag skulle köpa underkläder. (<== Plats för asgarv!) Myrorna har halva priset på sina böcker och rean pågår till och med söndag. Jag försökte stå emot, men… En liten pocket, för övrigt inte en deckare, fick ett nytt hem hos mig för en guldpeng.

Jag skulle vara din hund

Bokreafynd på Myrorna. 


Precis som farfar 
sätter jag mitt namn i böckerna samt datum när jag köpte dem. Ibland sparar jag till och med kvittot och lägger i. Om jag får en bok av nån, brukar jag försöka tvinga den personen att skriva nåt på insidan av bokens pärm.

Det enda som skiljer mig och farfar åt är att han hade ett Exlibris. Det har inte jag, men det skulle jag gärna vilja ha. Jag har bara inte kommit på motivet än. Och jag tror att om jag får välja köper jag nog hellre en bok än en klisteretikett.

Fast mest av allt behöver jag en ny bokhylla. Jag undrar om den jag såg på Återbruket i förra veckan (på farfars etthundrafemtonde födelsedag, fakstiskt…) finns kvar? Den kostade bara en hundring, ett riktigt fynd av rätt sort (Billy), i rätt färg (rödbrun). Men den får nog inte plats – vare sig i bilen eller mitt hem…

Farfars exlibris

Farfars exlibris. Han köpte – eller kanske fick han? – den här boken den 18 februari 1935, enligt hans blyertsanteckning. Det var hans trettiofemte födelsedag. Jag fick den julafton 1982.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan uppmanar sig själv att skärpa till sig.


 

Tre hål i strumpan

Tre hål i strumpan, det största vid stortån.

Jag vet inte varifrån ordet/uttrycket

Skärpning!

kommer, men jag gissar att det handlar om att göra sig skarpare. Och det är ordet för dagen till mig själv! Det faktum att jag nyss upptäckte att jag har satt på mig en strumpa med tre hål var det som utlöste min personliga åthutning. Det är hög tid att skärpa till sig. Vem, mer än jag, skulle gå med tre hål i strumpan när det ligger nya, oanvända – och garanterat hålfria! – par i strumplådan?! En får ju skämmes!!!

Det är dags att ta nya tag här, komma vidare. Inte dega ner sig och gå omkring i trasiga slafskläder och göra… next to nothing. Igår tror jag att det var Världens Tråkigaste Dag. Det var grått och trist och regnigt. Jag läste ut en bok och började på en ny. Den nya är riktigt spännande och jag plöjde över 100 sidor, vilket är mer än en fjärdedel av boken. Det var roligt i sig, men jag vill nåt mer. Och den enda som kan göra min dag roligare är jag själv.

Airwickljus silhouettes

Airwickljuset silhouettes doftade inte alls lika gott som black edition.

För att sätta lite piff på gårdagen dukade jag fram de goda ostarna vi inte åt i helgen. Kex och fikonmarmelad till mig, Fästmön fick ett par finncrisp. Vi delade systerligt på de två vinslattar som fanns kvar – en skvätt Amarone och ett halvt glas hemtrampat rött var blev det. Och så tände jag ett nytt Airwickljus, denna gång nån vinterdoft av silhouettes som inte alls doftade lika gott som black edition (crackling fire and cinnamon spice ska det vara!). Men ljuset i sig var vackert att titta på. Det blev ett riktigt måndagsmys som fick avsluta den tråkigaste dagen på länge. Och tänk… Det behövdes inte så mycket, mest några goda ostar, ett ljus och trevligt sällskap…

Under natten har jag funderat på hur jag ska gå vidare. Jag tror inte att det är så mycket att be för utan det gäller att skramla ihop energi för att börja skriva del två i min trilogi, helt enkelt. Delen i sig är ju påbörjad. Precis som i arbetet med den första delen gäller det att fylla luckorna mellan texterna. Vidare måste jag sätta ett startdatum – och, för mig själv, ett slutdatum…

Livet går vidare även om jag tycker att jag står och stampar på samma fläck. Jag körde igång en maskin tvätt så snart jag kunde i morse, det vill säga klockan sju. Den är klar att hängas nu. Det är lite sol idag och det ljuset ska jag ta vara på genom att hasa över till Tokerian och handla mat. Anna har gått in i en riktigt tung arbetsvecka, så jag tycker att det minsta jag kan göra är att skjutsa henne till och hämta henne från jobbet samt laga mat. Idag bjuder New Village-köket på Korv Stroganoff. Men det blir två pannor eftersom Anna äter griskorv och jag kycklingkorv.

Jag drömmer fortfarande om den där rödbruna Billybokhyllan för en hundring jag såg på Återbruket förra veckan. Den finns säkert inte kvar och om den skulle göra det kan jag inte få hem dem själv. Anna jobbar extra långa dagar och vi hinner inte dit till klockan 17 när de stänger. Och skulle den ens få plats i min lille bilman? Nej, jag får fortsätta drömma om hyllan och sen får jag skärpa till mig med resten.

Har DU nåt som du behöver skärpa till hos dig själv??? Kom igen och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »