Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘julpynta’

Ett inlägg om en fixaredag.


 

Tomte i champagnehinken

Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på en julgran.

Idag är det stora fixaredan i mitt hem. OK, det är ytterligare en ledig (ha!) dag i morgon, men jag tänkte försöka vila lite då också. Sovmorgonen sträckte sig ända till klockan sju i morse. Jag fixade kaffe på sängen åt mig själv och läste ett kapitel i min maffiabok på gång. Sen satte jag fart…

Som så många andra husmödrar vid den här tiden på året städade jag och pyntade inför jul. Eller jag julmöblade, som jag kallar det efter en pojke jag kände en gång. Inte hade jag nån direkt plan eller strategi – det blev lite dammning, lite julmöbling och mitt i allt strykning och gardinbyte. Tänk så mycket en husmor kan! (<== jag är väldigt självironisk nu) Allt avslutades med ett varv med snabeldraken*.

När klockan var runt 13.30 hade jag hunnit tvätta och prata julklappar med Fästmön också men inte ätit frukost. Jag satte mig vid köksbordet för att montera änglaspelet som sista aktivitet före frukost. Ha igen! Det krävdes snudd på ingenjörsexamen för att få ihop skiten änglaspelet. Dessutom saknades de första två bilderna i monteringsbeskrivningen. Jag messade NK** och klagade min nöd för att skoja lite – NK är nämligen bruksanvisningsfetischist och ÄLSKAR att montera saker, gärna på helger när h*n har en stund över, har jag hört. Men det var liksom inte första gången jag monterade änglaspelet och till sist fixade jag det.

Det fick mig att tänka på den så kallade ingenjören som skulle hjälpa mig med en lampa som blinkade och krånglade för några år sen. Trots hög utbildning och dito position i arbetslivet gick h*n bet. Så jag bytte glödlampa. Då slutade lampan att blinka…

Efter frukost, hygienaktiviteter och påklädning hasade jag över för att handla julmat på Tokerian. Jag fick tag i allt jag skulle ha, till och med en julklapp, men det blev nog i mesta laget med julgodis som följde med hem… På Tokerian träffade jag Lucille och idag var det hennes tur att skjutsa hem… inte mig men en av mina kassar, på sitt cykelstyre. Vi pratade vatten och kyla och försvunna personer på vägen hem och tyvärr hann jag inte höra slutet på det sista för just utanför porten ringde mamma. Det lät väldigt akut, hon sa att hon hade ringt på fasta telefonen också, så jag gick in, stoppade in kyl- och frysvaror och ringde upp. Det var… inget särskilt mamma ville… Men vi pratade en god stund – jag hade ändå tänkt ringa henne. Hon åker med riksfärdtjänst klockan nio hemifrån sig nästa lördag, men har ingen aning om hon ska samåka med nån så ankomsttiden i Uppsala är okänd. Därför blir det ingen middag när hon anländer utan kaffe.

I år kom jag ihåg att köpa tre blåa hyacinter. Dessa stoppade jag ner i julkrukor jag hittade i mina gömmor. Naturligtvis stoppade jag inte ner hyacinterna i krukorna utan att hälla jord på mitt nyligen dammsugna köksgolv. Som grädde på moset lossnade strilen på kökskranen, så jag sprutade ner köksgolvet också. Trampat lergolv, med andra ord.

Ärligt talat vet jag inte om jag orkar feja mer idag. Fast jag har förstås en julklapp att slå in och det vore ju skönt att få badrummet och duschrummet-toan rena. Då kan jag nästan slappa hela dan i morgon (ska bara tvätta) och bara göra en utflykt med Anna för införskaffande av de sista klapparna för i år.

Spisgrisen har fått sitt röda sidenband runt halsen. I det här hemmet äter vi nämligen inte grisar, vi julpyntar dem. Gröttomten har gjort Spisgrisen sällskap ovanpå fläkten. Julfigurerna hänger i köksgardinen, Uppsalakulan i sovrumsfönstret och Påskliljan har blivit Julliljan genom en tomteluva. Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på julgranen.

Och medan du tittar på några bilder från min dag kan du väl fundera ut vad du ska skriva i en kommentar här nedan om vad DU har gjort idag. För jag antar att inte heller du har suttit sysslolös..?

Detta bildspel kräver JavaScript.


*snabeldraken = dammsugaren

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Chokladbit 10g

Denna unnade jag mig på förmiddagen. Hela tio gram Marabou mjölkchoklad…

Det är bara att inse att jag har en svag karaktär. Men samtidigt… om en har gått ner sex kilo på lite mer än två månader då tycker jag att en kan unna sig en mjölkchokladbit från Marabou på tio gram till förmiddagskaffet på jobbet. Och det var precis vad jag gjorde. Som jag njöt… Den djupa tallriken med godis från igår var nämligen påfylld i morse. Runt den låg även lite frukt och ett paket pepparkakor. Frukten och pepparkakorna var kvar när jag gick hem i kväll, men godiset var slut. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda godisråttan i hela världen. Eller ens på mitt jobb.

Datorskärm You died

Dött hade jag med all säkerhet gjort av förskräckelse om jag sumpat plånkan idag!

En lite märklig dag och vecka har det varit. Jag tänker inte gå in närmare på det än så. NK* var helt klart förkyld i morse och jag krävde ett visst avstånd. Men vi tog ändå veckans restauranglunch tillsammans. Det blir att en pratar om lite annat än jobb då – både roliga saker och mindre roliga.

Fast dagens lunch höll på att sluta riktigt illa. Efter maten gick vi upp och jobbade och en stund senare knackade H på och frågade om jag saknade nåt. Min plånbok, till exempel… JA JÄVLAR!!! Den hade jag lagt ifrån mig i matsalen! Men jag måtte jobba på ett ställe med enbart ärliga människor, för plånboken var inlämnad i kassan och varken plastkort eller kontanter saknades! En kan ju bara föreställa sig hur min helg hade blivit om plånboken med innehåll var väck så här lagom till jul…

Jul ja… I helgen ska jag städa och julmöbla**. Jag vill göra så fint jag bara kan för min mamma. Det är i ärlighetens namn mest för hennes skull jag pyntar och det är hon som får flest julklappar. Hon får liksom alla de där små sakerna – och några större – som jag inte har kunnat köpa under året på grund av avstånd och ekonomi. Ungefär två veckor ska mamma vara här. Det brukar gå ganska bra, även om somliga pratar typ hela tiden. Tjatar hål i huvet ibland, känns det som. (Intressant nog var det ett pucko som tog åt sig av mina ord förra vintern, blev jag upplyst om. Tog åt sig för att det kände sig träffat av en sanning? En upphör inte att förvånas att somliga tillskriver sig plats i mitt cyberliv… Plats de inte har haft på typ flera år – och när de hade den var den ytterst liten.) En del kan helt klart hålla låda, alltså. Min insats än så länge är att jag åtminstone har burit in två jullådor från förrådet – den ena med julgransprylar, den andra med övrigt pynt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan jag for hem från jobbet 
stärkte jag mig med sedvanlig fredags-go-fika. Jag och NK pratade om våra helgplaner. Att NK är en mycket snäll person fattade jag tidigt i vår bekantskap. En kan hoppas att snällheten och inte förkylningen smittar av sig lite på mig. Men jag kanske inte är utvecklingsbar på den fronten. Jag planerar nämligen att skicka en bild via mobilen på lattjo-lajbans-lådan så att NK riktigt lääängtar efter måndagen…

Saffransbulle

En saffransbulle till go-fikat idag på jobbet.


Hum… Det verkar som om jag redan har ätit 
hela helgens ranson av sötsaker redan. Inte ett dugg sugen på nåt är jag heller, vilket ju är bra. Det finns varken godis eller mat till i kväll, men i värsta fall en påse prästostbågar och öl.

Nu ska jag luta mig tillbaka den här fredagskvällen och slappa och läsa. Och spela lite Wordfeud. Det går väldigt bra just nu, men jag spelar inte med nån mer än vännen Agneta och kollegan E – då får jag inget annat gjort. Medan du njuter av mina avslutande, triumfatoriska bilder får du gärna fundera över dina helgplaner och sen skriva en rad i en kommentar.

Detta bildspel kräver JavaScript.


*NK = Närmaste Kollegan

**julmöbla = julpynta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klappande inlägg.


 

Tofflan Tomten

Ho, ho, hooooo…

Ha ha ha! Igår var det en månad kvar till julafton. Känn pressen och stressen! Själv har jag storstädat, för jag får ju en gäst till jul. Det som är kvar att göra är att julpynta, fixa gran och köpa mat, men det känns liiite tidigt än. Sen är det det där med julklappar. Jag har faktiskt börjat.

Det är ett hyfsat gäng (familjen==^) som ska få klappar av mig – som vanligt. Men skillnaden i år är att jag inte har så mycket att handla för. Än.

Några paket har det emellertid hunnit bli. Idag köpte jag ett par till Storebror och Mamma och i helgen ska jag kika på nåt till… vissa andra. Men det är svårt. När bonusbarnen blir större blir önskningarna… annorlunda… Och jag vill inte ge nåt som familjen inte vill ha utan nåt som var och en faktiskt gillar.

Svårast att hitta julklappar har det plötsligt blivit till tjejerna. Jag hade sån tur att jag snavade över hittajulklappar.se och där fick jag minsann goda tips! Genom att skriva in vem som ska få klappen och ålder samt prisklass fick jag upp flera bra förslag. Jag kunde också snäva av och välja kategori, till exempel Böcker, Heminredning, Kläder etc. Och plötsligt slog det mig att en bonusdotter snart ska flytta och kanske behöver en viss typ av saker, medan en annan bonusdotter alltid lånar böcker av mig… Minstingen gillar olika sorters spel. Vännen gillar att surfa i sängen och min lilla mamma är både frusen och en gottegris. Men älsklingen ska få nånting riktigt, riktigt personligt. Och hemligt

Har DU några idéer om julklappar än??? Hur många ska DU ge klappar???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om musik och kakor.


Ett TV-program
som man kanske inte tror att en Toffla ska gilla, men som en Toffla faktiskt gillar, är Fest hos Bagge Wahlgren. Jag tycker att Laila och Niclas, med efternamnen Bagge respektive Wahlgren, verkar vara både underhållande och lättsamma. Såna där människor som verkligen passar att vara värdpar på fester och middagar. I TV-programmet bjuder de in var sin gäst som de lagar mat och leker tramsiga lekar med. Och som grädde på moset dyker alltid en artist upp och river av en låt, för det mesta på Bagge Wahlgrens hustak…

Igår var det en artist som det har varit ganska tyst om ett bra tag. En tjej som har en gudomlig röst och vars låtar jag störtgillade i slutet på 1990-talet. Men hon tillhörde ett annat liv. Ett liv jag hade då. Många av låtarna förknippade jag med jobbiga händelser. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på CD-skivorna jag har.

Dino

Dino – CD:n som bland annat innehåller To be able to love. Mitt exemplar är för övrigt signerat av artisten också!

Så plötsligt poppade hon upp i TV-rutan igår kväll, drack skumpa med Laila och Niclas och deras gäster Lars-Åke och JosephineJesscia Folker. Kvinnan med den gudomliga rösten, som jag sist hörde typ 1999. I morse följde hon med ut i bilen. Eller det vill säga CD:n Dino, som släpptes år 2000. Det året jag funderade på om jag nånsin skulle kunna älska igen. Nu är det 2013 och jag vet att jag kan älska igen, mer än jag nånsin har älskat älskar jag – Anna. Och det gjorde inte alls ont att lyssna till Jessica till och från jobbet. Inte ett dugg. Det var som att återse återhöra en god vän.

______________________


Över halva veckan är gjord
och jag längtar som tusan efter helgen – trots att jag har massor att göra då. Jag ska köpa julmat, kanske ytterligare ett par klappar och så ska frysen frostas av och hemmet julpyntas. Däremellan vill jag åka ut till Himlen och träffa Anna och ”barnen”.

Det har varit tuffa dagar och det kommer tuffa dagar – på flera sätt och på olika håll. Men i kväll fick jag faktiskt ett telefonsamtal från nån som gjorde mig ledsen igår. Nån som faktiskt bad om ursäkt. Det blev jag glad för.

Anna och jag åt middag på en nyöppnad restaurang här i närheten där man säljer snabbmat. På vägen tillbaka stannade vi till på Tokerian och köpte med oss nåt gott hem – Rocky road-kakor. Du vet såna där kakor med minimashmallows på, såna som ser ut som öronproppar.

Rocky road

Rocky road – kaka med öronproppar på.


Vi hade sån tur
att det var extrapris på tre (3) Rocky road-kakor. Dessutom fanns det bara en kanelbulle kvar. Så med oss hem följde tre kakor och en bulle. Dessa delades nogsamt och förtärdes till kaffe. Nu kommer skiten nästan ut genom öronen. Lätt illamående, alltså… (Understatement of the day.)

Nu ska jag göra dagens surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag joinar min darling igen. Och snart är det dessutom läggdags. Vart tar tiden vägen..?


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om att julmöbla och äta svindyra tomtekarameller.


När jag flyttade hit
till huset där jag bor bodde här redan en liten pojke som hette Björn. Precis som en del andra barn hittade han på egna uttryck och benämningar för saker och ting. Det var denne Björn som lärde mig

att julmöbla.

Ja, jag tror nog att du fattar precis vad det handlar om: att julpynta. Nu har Björn blivit en ung man och det är länge sen han flyttade härifrån. Men jag säger fortfarande julmöbla.

I kväll har jag julmöblat lite, lite. Blev tvungen att få in positiva tankar i skallen, så jag hängde upp mina sex julfigurer i köksgardinen. Dessa sex figurer som jag har ”samlat” genom åren. (Det är inte alla år jag har haft råd att köpa nån figur.) Sköra och väldigt söta. En av få jultraditioner jag har, denna att julmöbla med mina sex julfigurer.

mus

Musikanten är en av figurerna. (Bilden är tagen nåt annat år.)


Fästmön
fixade lite kvällskaffe
och till det hade hon köpt var sin svindyr tomtekaramell. Men god var den!

Kaffe och tomtegodis

Kaffe och svindyr tomtekaramell.


Nu känns det lite bättre
även om en viss del av olusten i magen är kvar. Varför ska det vara så roligt och hacka på mig jämt och samt? Varför duger jag aldrig fullt ut? Varför är min självkänsla så jäkla kass??? Retoriska frågor som aldrig får några svar. I morgon är en ny dag och det gäller att gå på och bita ihop. Jag tänker inte bryta ihop, nämligen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kom-ihåg-lappar och andra lappar.


Idag har det flutit på bra
på jobbet. Inga större malörer – förutom att storskärmen nere i ljusgården slog av rätt som det var. Nu är det inte jag som ska sköta den utan kollegan I, men det var faktiskt jag som kom på att I behövde ändra en inställning. HA! Blev lite stolt över det.

I övrigt var det manfall på jobbet: två sjuka, chefen på semester och den tillförordnade chefen var på möten hela dan. En ganska typisk arbetsplats, med andra ord.

Helgen som nyss har passerat är jag väldigt nöjd med, även om den kändes en dag för kort. Jag har för mycket att göra, helt enkelt – både hemma och på jobbet. Men jag blev också stolt över att allt på helgens kom-ihåg-lapp blev fixat! Snälla Fästmön bockade av den sista punkten i eftermiddags när hon dammsög. TACK!

Helgens agenda

Helgens agenda – min härliga kom-ihåg-lapp.


Som alltid när jag har mycket
omkring mig måste jag skriva kom-ihåg-lappar. Jag har ytterligare en i köket. En lång, en… Men det mesta på den börjar bli avprickat. Nu står mest saker och företeelser på den som har med julen att göra. Plus avfrostning av frysen, när jag nu ska hinna göra det… Fredag kväll? Den kommande helgen är min intention att städa av lite sisådär, lägga på juldukar och julpynta. Och veckan därpå måste jag köpa julmat. Nånstans däremellan hoppas jag att jag kan hjälpa Anna att få hem lite julmat också. Hon har ju trots allt bara två armar…

Idag har jag svarat på frågor som har med operationen för snart ett år sen att göra. Lite problem kvarstår, men jag är till största delen nöjd.

Klockan 17.30 hade jag tid hos frissan. Det var välbehövligt! Mona Frizza rakade ännu mer idag. Mitt hår växer som ogräs och så här års, när det är kallt och luften är torr, blir det gärna platt och livlöst. Efter kvällens klippning har håret fått nytt liv igen! Jag har nämligen världens bästa frissa, tycker jag själv.

Hemma i New Village låg ett brev från Arbetsförmedlingen. I min enfald trodde jag att de skrev till mig för att bekräfta att de ändrat det felaktiga datumet de har anmält till min a-kassa att jag började jobba. HA! Brevet innehöll bara en bekräftelse, jorå. På FEL datum.

Eftersom jag mejlade min handläggare förra veckan och ännu inte har fått svar ringde jag AF Kundtjänst för att få hjälp. De skulle göra en notering till a-kassan, men sa att jag är tvungen att kontakta min arbetsförmedling. Ett problem i det hela är att jag inte kan sitta och ringa privatsamtal om dagarna – jag arbetar i ett kontorslandskap. Fick då rådet att mejla min handläggares chef. Det har jag gjort nu och det var inget glatt och vänligt mejl…

Inte nog med att Arbetsförmedlingen här i Uppsala UNDERLÄT att påanmäla mig till a-kassan från min första arbetslösa dag i höstas. De har alltså klantat till det igen och avanmält mig från a-kassan från och med fel dag. Man undrar vad det är för nötter som inte kan läsa innantill (jag mejlade, så det går inte att skylla på att jag skriver som en kratta). Jag blir så trött. Det är trist att bli arg varenda kväll för att myndigheter gör fel. När en liten människa gör fel straffas hon direkt i form av utebliven ersättning eller liknande. När myndigheten gör fel – händer ingenting. Man får nog inte ens en ursäkt… Det ska bli väldigt intressant att se om jag får nåt svar på mitt andra mejl.

Nu är jag lite kaffesugen och ska kolla om Anna-Panna, som ju har namnsdag idag, vill äta en kletig saffranskam och en trådrullepepparkaka med mig. Jag behöver lite energi efter att ständigt och jämt dräneras av Arbetsförmedlingen… Kanske skulle ha föreslagit dem kom-ihåg-lappar..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.


Det blev en dag
med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

 Walnut whip

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 


Jag köpte ju
en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

 Påsar med julklappar

Delar av gårdagens skörd.


Jag hade lite sms-kontakt
med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

 Utanför garaget

Plogat och fint utanför garaget.


Vaktis var nog ute
en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga

Fotspår i snön och fotografens skugga.


När jag återvände till hemmet
i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

Hyacint

En blå hyacint från Anna.


Vidare ska jag göra en lista på julmat
som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

Gösta o Fem 78

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »