Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘änder’

Ett inlägg om såväl fiktiva som verkliga intriger – och intuition. För att inte tala om mat och vin…


 

Bok o kaffe på sängen

Morgonsysslor – läsa och dricka kaffe i sängen.

Och vart tog den här dan vägen??? För min del inleddes den med läsning. Jag hade inte tänkt ligga i sängen och läsa (och spela Wordfeud) så länge, men HEPP! så hade jag slukat de 160 sista sidorna i Flickan framför muren. Fy te rackarns sicken bra deckare! Nu har jag påbörjat min tionde och sista julklappsbok – och det är faktiskt inte nån deckare. I stället har Eva Wiklund (kommunikatör hon också precis som Kristina Appelqvist och yours truly, för övrigt!) skrivit en bok baserad på Anna-Lena Vikströms upplevelser av sina… förmågor. Detta skulle jag vilja skriva mer om här, men nånting inuti mig säger att det är sånt en inte ska prata så högt om.

 

 

Snö på garagetak

Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt.

Att känna och veta, se och höra, saker som de flesta andra inte noterar är ganska jobbigt. Min intuition, som jag väljer att kalla den, har de senaste åren dessutom haft en stor störning – jag har gjort fatala missbedömningar av framför allt människor. Men en del bedömningar har varit helt korrekta. En av dessa människor… påverkade mig negativt idag, tyvärr. H*n skrämmer mig, kort sagt. Det är en person som gillar att skvallra och intrigera bakom ryggar, gärna ställa sig… von oben. I ansiktet är det sen oskyldiga blå ögon och en leende mun. Ibland önskar jag att jag inte kan se bakom ansiktet – alternativt att ”alla” skulle kunna det. Fast tillvaron ska ju som bekant inte vara enkel. Vi är här för att lära och det är genom svårigheter – och svåra människor – vi kommer vidare. (Kanske är det därför jag drar mig undan mer och mer till böckerna..? Med min nya bok på gång är jag i alla fall ytterligare ett myrsteg närmare mitt mål att läsa fler böcker av andra genrer än deckare…)

Det har varit en grå dag. Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt, men tack och lov har det blivit varmare. I morse var det ett par, tre minusgrader, framåt dan har det varit runt nollan. Jag längtar efter barmark igen. Det behöver inte vara sol varje dag, bara jag slipper snön, kylan och halkan…

Vinterträd

En grå dag. (Just dessa träd fotade jag i Himlen igår.)


Men jag har faktiskt inte bara läst och spelat idag. 
Jag har skrivit också. Nog hade jag velat skriva mer, men tyvärr blev det inte så. Jag tog en lång dusch och tvättade håret innan jag ringde mamma. Det var min tur att skrapa veckans Trisslott. Inte en spänn vann vi. Nu väntar en strykhög som jag gärna vill bli av med innan jag steker firren jag ska ha till middag. Igår provade jag förresten att steka kalkon i grillpannan. Det blev suveränt gott det också precis som laxen jag brukar grilla. Till kalkonen drack jag Zensa primitivo. Det gillar jag! Till kvällens middag blir det nog ett glas vitt. Mitt sällskap i afton blir, precis som igår, en bok.

Lördagsmiddag

Lördagsmiddag bestående av kalkonfilé med jumbo frites och ett glas Zensa primitivo. Mitt sällskap var ett tänt ljus och en bok.


Slutligen… det var en hel drös med folk från Uppsala
som syntes i TV-rutan i torsdags kväll. Kan DU se några bekantingar här – förutom Anders och Knut Knutson???

Anders Knut jag och Anna på Antikrundan

Kan du se några bekantingar???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blomsterinlägg.


 

Men vi har ju inga midsommarblommor!

Selfie midsommarafton 2014

Inga jävla blommor i nåt hår här, inte!

Jag hörde anklagelsen i Fästmöns röst. Därför blev det bestämt att vi efter rörprövningen och sockerhjärtana skulle ge oss ut på jakt efter blommor. Dock inte att ha i håren utan i vas på bordet.

Vi stegade över vägen in i skogen. Det vill säga Pildammsparken. Det sägs att den parken ska ha rustats för ett par år sen. Ja, det har gjorts en fin gångväg, det är sant. Men dammarna… Vattnet är förskräckligt! Vi tog nästan med oss ändorna som simmade runt där hem till badkaret! Fy te rackarns vilket vatten! Uff!

Anna plockar blommor

Blomsterflicka i snåren.

En av oss höll sekatören, den andra höll krampaktigt i den begynnande midsommarbuketten. Rätt sticksig var den, om jag ska vara ärlig. Vissa skaft fick lindas med maskrosblad. Det var gott om gula och blå blommor, men var fanns alla rosa, till exempel? Endast på taggiga buskar, dessvärre.

Men så småningom kom vi runt skogen och där! Vid de skitfula, svindyra och rätt nybyggda husen hittade vi en lerig kulle full av… vallmor! Det var så vackert att vi kastade oss över diken, uppför kullen (Anna), fotade och plockade.

Vallmor

Vallmor – bara så där!

 

Orange ros

Orange ros i en rabatt.

På sluttampen såg vi ännu vackrare blommor, men de växte ju inte vilt. Just som Somliga av oss tänkte knipsa en kvist jasmin öppnades en port. Den lilla handen for tillbaka ner i fickan igen.

Gul ros

Gul ros i rabatten.

I rabatten utanför huset där jag bor växer vackra orange och gula rosor. De fick också vara kvar där de planterats. Man vill ju inte riskera nån vräkning…

Fast vackrast av allt, förutom Anna, blev vår midsommar-bukett, den som nu tronar i en av morfars gamla vaser på köksbordet. Bordet, vid vilket vi får inta vår midsommar-middag, har vädret bestämt. Nu tur med vädret hade vi inte, men vi har blommor på vårt bord! Och det är inte fy skam, det.

Midsommarblommor

Vi har blommor på vårt bord!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fick sova idag. Och jag sov – i alla fall till strax före åtta. Elias och jag visste först inte riktigt vad vi skulle hitta på, men bestämde oss för att åka in till stan och titta efter vårtecken. Först satt vi vid våra datorer en stund i köket. Jag hjälpte Elias med duschen innan han fick lunch.

Köttbullemacka och choklad
Köttbullemacka och choklad blev en bra lunch.


Vi styrde kosan
mot New Village först så jag fick slänga in mina grejor och hämta mina solbrillor. Passade på att byta en lampa i badrummet också medan det var ljust. På väg in mot stan tankade vi. Det var en tant där som först inte visste var hon skulle stoppa in sitt betalkort och sen hade glömt sin kod. Hoppas hon kom ihåg hur hon skulle framföra sitt fordon.

Vi hittade en parkeringsplats där jag fickparkerade med lite om och men. Sen gick genom stationen mot Svandammen.

Elias i stan
På väg ner mot Svandammen.


På vägen skrev vi en lista
över alla vårtecken vi hade sett dittills:

  • några som red på hästar
  • tussilago
  • kossor
  • skräp
  • föl
  • människor som cyklade
  • människor som fikade utomhus

Inne i stan var det massor av folk som precis som vi bara flanerade i aprilsolen. Jag såg ett hus som såg ut att ha tårtpapper på sig.

Hus med tårtpapper
Det lite rödbruna huset i mitten såg ut som om det hade tårtpapper på sig.


Jag stannade och fotade
en hel del. Elias är nog vad vid att de vuxna omkring honom gör det, för han satte sig ner och vilade en stund.

Elias
Vissa vuxna ska bara fota hela tiden…


Ja vänta lite! Kolla in den här träden, visst ser de spöklika ut mitt i solskenet? Jag ska bara…

Spöklika träd
Spöklika träd i eftermiddagssolen.


Svandammen var delvis frusen
och några svanar finns där inte längre.

Elias vid Svandammen
Delvis frusen damm.


Där fanns emellertid massor av änder,
till och med en som var död och låg och flöt på rygg.

Elias tittar på ändor
Elias gillade att titta på ändor änder.


Sen blev vi rätt glassugna.
Fågelsången, som ligger mitt emot Svandammen, var det knökfullt, så vi gick till min vän Kurden på Drottninggatan. Han blev förvånad att se mig så snart igen, vi sågs ju i tisdags – och innan dess… förra sommaren, eller nåt.

På väg mot glassen såg vi en lustig platta på trottoaren:

 Här hände ingenting
”Här hände ingenting 1965”. OK…


Utanför min vän Kurdens affär
hade visst Den Lede glömt sin gaffel. Tänk så slarviga folk är…

Djävulsgaffel
Den Lede hade glömt sin gaffel.


Glassarna åt vi
på en parkbänk utanför Domkyrkan. Men sen gick vi in för Domkyrkan är så häftig. Det var en barnkör som övade samtidigt också, så det var Ett Himla Hallå, kan man säga.

Taket i Domkyrkan
Det är högt i tak i Domkyrkan, vilket skapar viss akustik… 


Det är väldigt högt i tak
i Domkyrkan och akustiken är enorm. Men taket är också väldigt vackert. Mest gillar jag taket i Gustav Vasas gravkor.

Taket i Gustav Vasas gravkor
Taket i Gustav Vasas gravkor.


Fönstren är rätt vackra också
och några av dem renoveras just nu.

Fönster i Domkyrkan
Vackra fönster i Dômen.


I ett av gravkoren
spelas olika scener ur Bibeln upp. Dagens scen var från uppståndelsen. Därför låg den här vakten där och… skräpade…

Vakt som ramlat
Här låg en vakt och skräpade.


Besöket i Domkyrkan
avslutades med att jag tände ett ljus för dem som inte längre går bland oss här på jorden.

Ljus
Ett nytänt ljus för dem som inte längre går bland oss.


Sen åkte vi och köpte grillad kyckling
och hämtade Moderskeppet/Fästmön för hemfärd till Himlen. Jag stannade på en fika efter maten och vi passade på att slå en signal till min mamma.

Hemma i New Village väntade en överfull tvättkorg, så jag ska alldeles strax hänga den första maskinen tvätt. Jag tänker faktiskt köra en maskin till, för man får ju låta ända till klockan 23. Under tiden ska jag se sista avsnittet av Brottet och jag hoppas att det får ett bra slut och inte nåt

Jaha!

eller

Nämen, fy faaan!

I morgon är det arbetsdag igen. Mina känslor är blandade. Jag vill vara glad.


Livet är kort.

Read Full Post »

En härlig höstdag och jag gjorde som jag hade tänkt: tog en omväg till Tokerian och testade kameran i Ajfånen.

Det var många vackra färger som mötte mig redan vid garagen.

Höstfärger vid garaget.


Sen behövde jag
bara ta några steg till så hittade jag fler färger.

Kolla löven mot den blåa himlen…


Flyttade kameran lite
för att fota ur en annan vinkel – och råkade få med en mopedist i bildens nederkant. Lät denn* vara kvar bara för att det såg kul ut.

Höstträd med förbipasserande mopedist.


Och så en klassiker…

Fotografens skugga.


Höjde blicken
för att fånga trädets krona från insidan, underifrån.

Under trädet.


Därpå stegade haltade jag
över gatan och in mot skogspartiet. Kollade läget vid näckrosdammen. Där fanns några änder, men fy te rackarns, dammen ser ut som en dypöl! Och folk verkar inte ta reda på saker och ting efter sig ute i naturen…

Kvarglömd läsk.


Inne på skogsstigen
var ljuset ganska dåligt. Men bilden på barrträdet ur grodperspektiv blev ganska läcker ändå. Jag kände mig rätt liten…

Grodperspektiv…


Och så var jag ju tvungen
att testa motljusfoto! Den här bilden blev rätt OK.

Härlig höstsol…


Inne på Tokerian
hände inget särskilt konstigt. Men jag var nöjd över att ha pallat att gå en promenad utan att vilja amputera hälen, så jag belönade mig en Vit choklad och en vit gladiolus!

Vit gladiolus, en favorit bland blommorna! Och äntligen en hyfsad närbild!


Och snart har jag spelat klart
mitt allra första parti Wordfeud med BB! Strax blir det läsning i bäste fåtöljen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Hepp så var det måndag! Söndagskvällen, när jag skulle få så mycket gjort, använde jag cirka två procent av till nyttigheter, resten till att spela Alfapet på nätet. Inte en enda match har jag vunnit och jag gissar att det är kloka ugglor utan Ajfånar som häckar på nätet. Sparvarna häckar på Wordfeud. Så måste det ju vara, för jag är ju egentligen världsbäst. Ibland.

Play it again, Sam Tofflan!


Men jag märkte att klockan hade sprungit
fram till nästan 22.30 igår när jag försökte lägga icke rumsrena ord som fi**a, pi**, slyna och sånt. Vart tog kvällen vägen??? Nåja, då vet jag vad jag ska göra kvällen som kommer – stryka en jättehög med kläder (tre maskiner). Tjolahopp!

Morgonen var lika grå som igår, men temperaturen har stigit till närmare åtta grader. Tjolahopp igen, liksom! Bara för att Fästmön har tillgång till Slottet den här veckan ska dagarna regna bort. Själv är jag på väg att rinna bort på ett annat sätt. Idag är det den sextonde dagen jag blöder och det vill liksom inte sluta. Det är inte precis nån fors, men ändå. Hur som helst börjar det bli dags att ringa doktorn för att boka tid för uppföljning samt även provtagning. Jag kanske ska be om en remiss så att man tar bort den där Alien som har bosatt sig i min mage. Jag har sett den själv på skärm. Jädra missfoster! Förutom blödningarna gör den också så att jag inte kan vänta med toabesök om jag behöver gå, så att säga. Kollade också mitt TBE-kort igår och jag behöver inte ta nån boosterdos förrän 2014! Skönt, jag gillar ju inte sprutor och vaccin och det här är det enda vaccin jag har tagit i vuxen ålder.

I morse var det Segpropparnas Dag, tror jag. Först höll jag på att inte komma ut ur bostadsområdet eftersom tre änder hade bestämt sig för att blockera utfarten till leden. De struntade totalt i om jag tutade. Är änder döva, månntro? Jag kanske ska prova att blinka med helljuset nästa gång.

Änder fotade av Micke Lindström, Vallentuna fria.


Vid Dofternas Bro var det som vanligt segt
även om det har blivit bättre de senaste månaderna. Men just det stället är ett strålande exempel på hur ouppmärksamma folk är när de kör bil! Det är nämligen 70 här. Tror du att det är nån som kör i 70? Nej. Eller nja. Vissa av oss – pekar med hela jävla handen – försöker, men det är ju inte så lätt när Alla Andra plötsligt ska spela laglydiga – tror de! – och kör prick 50. Men hallå! Sluta snacka i mobilen eller spela Wordfeud och koncentrera dig på körningen i stället!

Men jag kom fram till slut till mitt älskade jobb! Redan i dörrslussen mötte jag S som dryftade en kommunikationsfråga med mig, en fråga som nog kan bli till ett pressmeddelande, vad det lider. Spännande saker pågår onekligen i det här huset!

För övrigt blir det intervjuer den här veckan med några av medarbetarna på institutionen en trappa ner. Jag ska också delta i ett lunch-webinar i morgon kring sociala intranät. Synnerligen intressant eftersom jag bygger intranät och vill få sidorna mer sociala. Lunchen ska intas vid datorn, så det lär få bli nån macka med icke kladdigt innehåll. Kanske kalkonsalami, jag köpte en liten ask igår.

Read Full Post »

Perfekt resväder idag och alldeles lagom med trafik på vägarna. Jag körde Uppsala – Metropolen Byhålan på under tre timmar – och då höll jag hastighetsbegränsningarna nästan hela tiden. Ehum… utom en gång på motorvägen när det var 110 och jag låg en bit över. Fast efter en blick i backspegeln upptäckte jag farbror Blå i en bil strax bakom… Jag saktade ned och höll mig sen i skinnet resten av vägen. Blev lite svettig och tänkte att jag nog skulle bli stoppad, men icke. Tack!


Jag är här nu, i Solfjäderstaden!

                                                                                                                                                        Anlände till Metropolen aka Solfjäderstaden vid 15-tiden. Mamma hade laddat med räkmackor, kaffe och namnsdagspresent. Gott!

Så blev det en tur upp till kyrkogården. Mamma satt kvar i bilen medan jag kollade planteringarna på graven. Och det var INTE roligt! Några klenare tagetes hade jag aldrig sett! Det blev direktfärd till blomsterhandeln för inköp av nya plantor samt en bukett rosor. Innan vi åkte upp till graven igen tog vi några varv inne på ICA Maxi, precis som jag förutspått. Idag hittade vi nästan allt vi skulle ha utom sandaler till mamma och en lock till en vindunk till mig. Uppe på kyrkogården nöjde jag mig med att sätta rosorna i en vas. Tänkte plantera i morgon, för dels började det regna och dels hade jag ingen planteringsspade med mig.

Vi åkte hem och satt ner med var sin mugg java innan jag åkte till Nattkröken efter lite näring. Gott, men flott, kan man säga… Efter denna stabbiga måltid behövde vi röra lite på oss. Det givna promenadstråket blev då Vätterpromenaden.


Det hade blivit lummigt och grönt sen sista jag var här, i påskas.

                                                                                                                                                             Där hade hänt en del sen jag var här i påskas. Träden var lummiga och gräset grönt. Ljuset för fotografering var emellertid inte det bästa.


Inte bästa ljus för foto i kväll…

                                                                                                                                                                Mamma trodde inte att hon skulle orka gå så långt, men tack vare att det finns bänkar längs med hela promenadvägen kan man alltid sätta sig och vila en stund. Jag tyckte att hon pinnade på bra!


Mamma pinnade på bra, trots att hon trodde att hon inte skulle orka.

                                                                                                                                                                     Det var ovanligt lugnt nere vid vattnet. Där brukar annars vara fullt av skränande fiskmåsar. Nu simmade där några ändor änder och en mindre fågel med ungar som var svart på kroppen med färgglatt huvud. Nån som vet arten???

Måsar är inte så populära här. Och jag fattar varför: de låter illa och de skiter illa, gärna på bilar, folk och annat. Kanske de flytt Vättern på grund av de får så dåligt med mat???


Svälter måsarna i Metropolen Byhålan???

                                                                                                                                                                När vi satt på en bänk kom en bekanting till mamma och stannade och pratade en stund. Den duktiga människan hade gjort en ”viktoperation” och minskat 68 kilo i vikt.

Inte dåligt pinkat…

tänkte Tofflan och klappade sig generat på den TRINDA maggen. 😳

Vi blickade ut över vattnet och brobygget som påbörjades förra sommaren. En bro över vattnet, en ny genomfart, efter att detta har diskuterats ungefär lika länge som Bärbyleden i Uppsala…


Det byggs en bro…

                                                                                                                                                                 Så gick vi hemåt, tog lite mer kaffe innan jag slängde på datorn. Inget besked av nåt slag, ännu. Besked som kan innebära förändringar i höst för min del.

Däremot fick jag just sms från Fästmön. Hon och Frida har anlänt till ett regnigt Berlin och ska nu leta föda. Skönt att veta att deras resa är avklarad och att de har nått sitt mål.

Slutligen, TACK SNÄLLA ALLA som har grattat mig på namnsdagen, här på bloggen och per sms! Gullpluttar där! 😛


Växtkraft vid kajkanten.

Read Full Post »

Jag föddes, som bekant, i den numera berömda Metropolen Byhålan. Mitt första hem ligger i princip nedanför mammas nya lya, på en parallellgata. Och innan allt revs och de hus där mamma bor nu byggdes, lekte hon här som barn – och bodde på en annan parallellgata. Cirkeln sluts, på nåt sätt.

Mamma har fått en riktigt trevlig lägenhet. Hon hade också turen att få den så gott som helrenoverad innan hon flyttade in – till och med ny parkett i vardagsrummet! Vitvarorna i köket byttes emellertid inte ut, men de som finns är hyfsat OK.

Ganska snart blev det klart vilket av de tre rummen mamma skulle ha som sovrum och vilket rum som skulle bli TV-rum. Och TV-rummet, det har blivit mammas favoritrum! Här ser hon på ”dumburken”, förstås, men hon äter oftast här inne. Från rummet finns en dörr ut till ballen*. Vidare har hon kort sträcka härifrån till ytterdörren ifall nån plingar på.

Fast saken är den, att detta TV-rum också är MITT favoritrum när jag hälsar på hos mamma! Köket är lite mörkt, i vardagsrummet ekar det och i mammas sovrum är jag ju inte, precis. Så på natten blir TV-rummet MITT rum.


Mamma i sitt TV-rum i strax efter flytten. Den fina öronlappsfåtöljen är min favorit! Sedan bilden togs har hon fått ett större bord.

                                                                                                                                                            Jag ligger på en tjock madrass på golvet – vilket är superbra för min rygg. Och jag sover med öppen balkongdörr. Det kommer in frisk luft hela natten och jag sover som en prinsessa! Ingen takfläkt som surrar eller har konstiga ljud för sig.


Här låg jag sist jag var här – och här ligger jag nu!

                                                                                                                                                       Fast ibland kan man bli lätt nipprig på fåglarna utanför som låter – dygnet runt. Är det inte fiskmåsar som skriker så är det skator som skrattar – och jag funderar för mig själv om dessa arter aldrig sover om nätterna..? En fågelart som visat sig vara en riktig sjuksovarsort är änder! I morse när jag promenerade längs vattnet låg änder här och var med näbbarna instuckna bakom nackarna (att de inte får nackspärr!) och sov – helt opåverkade av att en viss klumpeduns tofflade förbi…

På tal om att sova… Det börjar bli dags för det nu. Klockan närmar sig halv ett och jag vill gärna komma ut hyfsat tidigt på min morgonpromenad så att jag får vila mina öron med lite bra musik och mina ögon på den härliga sjön.

                                                                                                                                                       *ballen = balkongen

Read Full Post »

Older Posts »