Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skyltning’

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.


 

Tjej på Annas tischa

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.


Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker o gammal skrivmaskin

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…


Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Måndag… Hemfärd… 
Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.


Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att det kan vara osäkert vad som är gratis, men ett gott skratt kostar ju ingenting. 


 

Litteratur till en positivist med norskt ursrprung.

Den rätta boken till min ordvitsande vän med norskt påbrå.

I förra veckan bestämdes det lite hastigt att jag skulle stråla samman med vännerna Ingela och Gunilla här i Uppsala i söndags. Eftersom jag visste att Gunilla hade fyllt år ett par dar före vår träff – och för att hon är en sån god och positiv vän – ville jag försöka hitta en liten present. Det blev ett av ärendena i fredags.

Jag hade bestämt mig för att försöka hitta en bok. Gunilla och jag har väldigt… divergerande intressen. Hon gillar till exempel sport och jag gillar böcker. Det händer att vi driver med varandra och oss själva då och då, för jag avskyr verkligen allt som har med sport och idrott att göra och Gunilla är inte överdrivet förtjust i böcker. Detta till trots har vi roligt när vi ses och vi ser INTE ner på den andra för att den inte gillar samma saker som en själv. Men jag ville ju vara en god vän (sic!) och försöka utöka Gunillas hemmabibliotek. Jag letade och letade efter ”rätt” bok. En lång stund höll jag i en mycket djup och seriös bok som har stor betydelse i mitt eget liv. Fast nej. Det är ju det här att vi är så olika, Gunilla och jag. Boken har stor betydelse i mitt liv. Jag la tillbaka boken.

En av de sista anhalterna i fredags innan vi for hem och tog helg, Fästmön och jag, var Återbruket. Du vet, stället där jag kraschade glasdörrar så killen i kassan PRUTADE på de två bokhyllorna jag köpte. Där hittade jag nu också den perfekta boken: Norgehistorier. Perfekt därför att Gunilla är en ordvitsare OCH har norskt påbrå. Framme vid kassan hos Återbruket finns en korg med diverse böcker som är gratis. Jag stod och rev en stund i den men hittade inget jag ville ha. Därför vände jag mig till tjejen i kassan för att betala boken som skulle bli en födelsedagspresent till Gunilla.

Nej, nej, den är gratis!

svarade hon.

Va? Är det säkert?

sa jag.

Jorå, försäkrade tjejen i kassan, varpå jag tackade och Anna och jag lämnade butiken. När vi kom ut sa Anna:

Hon trodde nog att du hade valt boken till Gunilla i den där gratiskorgen!

Alla böcker gratis på Återbruket

ALLA böcker gratis på Återbruket just nu…

Självklart var det så! Trodde jag… Men… igår tittade vi in på Återbruket en stund och då såg vi – här och var – RÖDA skyltar där det stod att ALLA böcker är gratis… Typat, när jag hade gått och fnissat åt och skämts lite över att jag hade lurat en loppis. Så eh ja… Även en kommunikatör kan missa väsentliga skyltar… Nu vet du, Gunilla, ifall du läser det här inlägget, hur fruktansvärt svindyr din present var!!!

Det här med skyltning är förresten inte alltid så… lätt. Ibland är skyltningen så minimal att man inte hittar, ibland är den så… total att man liksom… blir tyst över övertydligheten. Som skyltningen på Social Ekonomi Uppsala

Skylt på Social ekonomi Uppsala

Eh… ja… Vi kände oss både välinformerade och välkomna. Ingen risk att vi gick vilse i affären.


Skyltning är ju ett sätt att kommunicera
med kunder, rabattkuponger är ett annat. Idag med posten fick jag en kupong från stans nyaste ICA Maxi. Om jag tolkar texten rätt skulle jag i princip kunna åka dit, fylla en kasse med varor för 100 kronor, lämna fram kupongen i kassan – och enbart betala för kassen. Eller? Hur tolkar du texten? Tänk på att kommunikation är svårt…

Rabattkupong ICA Maxi Gnista

Rabatt 100 kronor när du handlar för minst 100 kronor, innebär..?


Ett ställe där det inte är gratis är Motalabron. 
Jag tycker ärligt talat att det är skit, på ren svenska. Vill man leda bort trafiken från Metropolens lilla trånga centrum, över vattnet, söderut ska man väl inte ta betalt för det?! Men det vill Trafikverket. Och Motalabron är häftig att köra på. Därför kostade mamma och jag på oss att åka på bron tur och retur när vi skulle besöka vännerna i Aska i påskas. Enligt skyltar skulle räkning komma med posten. Det var den 5 april vi korsade bron. Jag kan inte påstå att jag har väntat och längtat efter räkningen. Jag glömde bort den. Men så idag hittade den vägen ner i min postbox. Räkningen på infrastrukturavgiften – ja, det heter så! – för färden över bron var på… tio kronor. Alltså, det måste ha varit så mycket dyrare än en guldpeng att ta fram räkningen, skriva ut den, stoppa den i ett kuvert och skicka den med snigelpost till mig…

Infrastrukturavgift 10 kr

Infrastrukturavgift på 10 kronor för vår resa fram och tillbaka över Motalabron på påskdagen.


Man skulle i detta sammanhang kunna ha sagt

Det var bättre förr!

Men faktum är att det inte var det. För till och med på 1700-talet fick Byhåleborna betala broavgift för att färdas på den då befintliga bron över kanalen, Storbron. Utveckling? Nja…

some things never change.

Bara broarna och deras ägare…

Bropeng Storbron

Kopia av en bropeng från 1787.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snuskigt inlägg. Igen.


 

Snuskbacillen ÄR verkligen envis. Det är roligare att lägga snuskiga ord i Wordfeud än ord som man får många poäng för. Då har man sjunkit lågt… Men, men, är man smittad, så… Vid en av gårdagens matcher började det med BAJS och HOR

Bajs och Hor i Wordfeud


Sen fortsatte det med LUDER…

Luder i Wordfeud


Och på ICA Solen
fotade jag renhåriga rumpor och… jaaa… detta är squashar, enligt skyltningen. Jag tycker att det ser mer ut som… andra saker… (Snuskbacillen talar till och med på kvinnodagen.)

Squashar

Squashar eller..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårdande inlägg.


 

Besök i vården kan vara… utmattande, jobbiga, behagliga, ledsamma, glada… Men gemensamt för just mina besök i vården är att jag blir trött. Idag bestämde jag mig för att fylla på med lite galenskaper och intryck i andra hand. Eller second hand, som vi säger på svenska.

På vägen hem från vårdbesöket svängde jag in till Återbruket. Återbruket flyttade för ett tag sen från en plats ganska nära där jag bor till en plats en bra bit bort från mitt hem. Har man bil är det emellertid lätt att ta sig till den nya affären, som ligger i Boländerna här i Uppsala. Affären känns luftig och rymlig, men böckerna står fortfarande inte i bokstavsordning, skyltningen är åt skogen och personalen… underlig. Jag stegade fram till disken och bad nästan om ursäkt att jag störde tre pladdrande personal med en prisfråga: jag ville veta vad EN bok kostade. En personal talade om att priserna var skyltade och så började h*n rabbla ett mantra. Jag avbröt och sa att befintlig skylt inte uppgav priset på EN bok, bara paketpris om man vill köpa fem eller fler böcker. Personalen började rabbla sitt mantra igen. Jag gick därifrån. När jag sen skulle betala frågade jag en annan personal om styckepriset på böcker, en hel hög ville jag inte köpa. Jag fick betala fem kronor styck för två inbundna böcker med skyddsomslag och i fint skick!

Från Återbruket följde också en söt liten vas med blåklint på med hem samt en brittisk pryl till Fästmön på skoj. Jag stannade en stund framför en Billy rödbrun bokhylla med glasdörrar. Hundra spänn skulle de ha för den… Den var lite skavd på ena gaveln samt på ett hyllplans kant, men för att ha böcker i var den definitivt värd en hundring. Den fick då stå kvar, för en hundring är ändå en hundring när man inte uppbär lön…

Innan jag for hem svängde jag över gamla E4:an till Myrorna i Boländerna också – jag var ju så nära. Äldste bonussonen jobbade där i höstas, men är nu tillbaka inne i stan. Det gick att besöka stället ändå. Personalen är trevlig och hälsar på alla kunder. Det är ordning bland sakerna och böckerna står i bokstavsordning. Ingenting fick följa med hem därifrån, men jag provsatt en skrivbordsstol. Priset var hundra kronor och stolen i bra skick, dessvärre inte vickbar. Jag får allt fortsätta sitta vackert i min trasiga ett tag till.

Hemma igen och trött som jag vet inte vad… Det blev uppvärmt kaffe, TVÅ kanelbullar och en skrapad Trissnitlott. Tänkte vila, men grannen började borra… Messade ett grattis på namnsdagen till yngsta bonusdottern. Sen messade jag hennes mamma om toalettbesök och annat. Trodde jag. Sms:et gick till Frida… Ja, ja, jag SKA försöka vila lite. Annars vet jag inte vad jag skriver här.

Här är några bilder från mina second hand-besök idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur olika vi ser på saker och ting.


 

Jisses Amalia! Vi har varit på språng hela dan idag. Fästmöns näsa droppar värst, så jag undrade om det var Rudolf jag bjöd på namnsdagskaffe idag…

Anna med röda mulen

Anna med röda mulen.


Vi har nu skenat kors och tvärs 
och jag fick med mig lite julkalkon (i stället för skunka grismuskel skinka), inläggningssill, sillkryddor, julost samt en och annan julklapp. Och så julöl till de tre juldagarna. För mörkt öl vill jag ha till min jultallrik.

Inne på Systemet skrattade jag ihop med en tant åt skyltningen. Den visar hur olika vi ser på saker och ting. Vid skylten Småflaskor hade personalen nämligen främst placerat magnumbuteljer…

Småflaskor

Småflaskor… Nja, magnumbuteljer mest.


Nu får du garva en stund
på egen hand, för jag ska göra lite annat. Kanske slå in en klapp eller två, rentav…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

När vi hade skärpt till oss och återtagit skepnaderna av skötsamma vuxna efter morgonens flamsande gav vi oss iväg. Till Tokerian. Där blev jag flamsig igen. För det första undrar jag vad en köks svamp är och för det andra undrar jag om den luktar eller smakar äpple. Det framgår liksom inte av skyltningen.

Köks svamp – men smakar eller luktar den äpple???


Tydligen är det fler än jag
som inte gillar att handla mat. Jag föll rått in i en killes skratt åt hans tjej när hon kånkade och bar två tunga varukorgar och han ingen. Han sa med emfas:

Men du tjatar ju alltid om det här med jämställdhet…

Jag såg att han skojade med henne för snart pussades de och hjälptes åt med varorna, men jag tänkte nästan erbjuda honom min Serial Bitch-tischa. Och bara för att jag berättade om det här på bloggen får jag väl en massa ilskna feminister efter mig bland alla troll, förnekare och annat slödder. Puckon, samlen eder!

Den här tischan, du vet.


Och eh… ja just det…
Innan vi for ut till Förorten piercade jag tungan också. Bara för att jag är så cool.

En stjärna i Stjärnans tunga.


SKOJAR BARA!
Stjärnan är en karamell som en pojke i Himlen bjöd mig på. För övrigt fick jag det stora nöjet att stifta bekantskap med Äckliga familjerna på nära håll. Här Hinke Kräkman. Irriterande nog hittade jag två (2) korrekturfel i det svindyra spelet, inköpt på exklusiv butik i Uppsalas stationsområde!..

Hinke Kräkman himself.


Fästmön gick ett varv med snabeldraken
innan vi slog ner rövarna – nej, vi slog inte ner några kriminella, vi satte oss på våra rumpor – på ballen* och intog eftermiddagsfika med goa kanelbullar. Somliga var ju rentav utsvultna.

Under fikastunden noterade jag igen den kära Annas underfundighet. Begreppet

Man tager vad man haver

får liksom vidgad betydelse när Anna efterlever det. För om hon inte har fungerande duktyngder använder hon till exempel en kapsylöppnare…

Duktyngd à la Anna. 


En i familjen har fått en alldeles fantastisk bok med ljudillustrationer,
en fältguide till pruttar. Det är så synd att jag inte får skriva om familjen längre eller visa bilder, för det här hade blivit en Oscars-vinnare på YouTube. Men boken kan jag skratta åt. Högt.

Vad har du gjort idag???


*ballen = balkongen


Livet är kort. 

Read Full Post »

Idag räcker tiden inte till! Jag försöker jobba strukturerat och metodiskt, men blir ständigt avbruten. Sitter därför delvis med stängd dörr – vilket naturligtvis inte motar varken telefonsamtal eller mejl… Snacka om att jag har blivit populär fort!


Tiden räcker inte till…

                                                                                                                                                                  Det har varit diverse förfrågningar och jobb som trillat in på olika sätt – allt från gatubelysning (!) och skyltar till forskartexter och tekniska problem med webbverktyget. Titeln allt-i-allo hade varit lämpligare idag än vik kommunikatör… Och för första gången här i Paradiset har jag blivit otrevligt bemött. Höga Vederbörande ville ha ett jobb utfört av mig, men lusten åker ju inte upp precis av att h*n har en osedvanligt otrevlig ton mot mig. Nåja, jag ser det som träning och jag reagerade rätt – det vill säga jag svarade inte med samma mynt utan försökte i lugn och sansad ton förklara varför jag satt och jobbade med stängd dörr. (De flesta människor begriper varför utan att man behöver förklara, meninallafall…) Sen ventilerade jag med Lisbeth som är en pärla och så rann det hela av mig. Nu blir det bara några rader om det på bloggen. Inget märkvärdigt.

Fästmön har överlevt en svår klämning – om detta får hon blogga själv! Men å vad jag längtar efter henne! I morgon kommer hon och då har vi en vecka tillsammans i New Village. Den kommande veckan jobbar vi lite mer samma tider, men jag har ett par

oroande evenemang

på gång. Det ena är bilservicen på måndag som jag misstänker blir en dyr historia eftersom Mekar-Bruden uppenbarligen klantat till det rejält med mina bromsar. Det andra är ett tandläkarbesök på onsdag efter jobbet. Jag har inte varit hos min söta och snälla tandläkare på typ två och ett halvt år. Det kan bli dyrt…

I kväll ska jag städa och det är inte särskilt roligt, men behövligt. Nåt som verkligen var behövligt igår var att gå till soprummet med kompostpåsen. Fy te rackarns, så den stank! Föreställ dig gamla kycklingben uppblandade med kaffesump toppat med en möglig clementin…

Read Full Post »

Older Posts »