Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘polisserie’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Det ska vara deckare/polisserier på fredagskvällar på TV, tycker jag. Så var det när jag var barn på stenåldern och så vill jag ha det när jag är vuxen. Frågesportsprogram i fejkade transportmiljöer intresserar mig inte ett dugg, till skillnad från ”alla andra” – i vart fall om en får döma av det som skrivs i sociala medier. Ja det skrivs så mycket att en behöver se programmet… Därför var min höjdpunkt igår kväll säsongsstarten av Shetland (tredje säsongen) klockan 22 i SvT 1 och därför skriver jag om programmet här och nu.

Shetland

Kriminalkommissarie Jimmy Perez i Shetland spelas förträffligt bra av Douglas Henshall. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Shetland är baserad på Anne Cleeves böcker
om polisen Jimmy Perez. (Anne Cleeves har för övrigt även skrivit böckerna om Vera Stanhope, böcker som också blivit TV-serie.) Det är faktiskt ett gäng böcker jag inte har läst. TV-serien, däremot, gillar jag mycket. Den utspelar sig i Skottland där både människor och miljöer känns lite… karga… I det första avsnittet av säsongens sex försvinner en ung kille från en färja. (Märkligt nog läser jag just nu en bok i vilken en ung kille också försvinner från en färja – fast till Gotland, inte Skottland! Det rimmar i alla fall.) Han har träffat en tjej på färjan och de tillbringar kvällen tillsammans. Men på morgonen, när tjejen vaknar, är killen försvunnen. Hon går till polisen när hon har stigit iland. Polisen har lite svårt att tro på henne – det enda hon vet om den försvunne är hans förnamn. Och i stället lägger polisen först fokus på att utreda hur en liten pojke fick i sig så mycket knark att han svävar mellan liv och död…

Toffelomdömet efter första avsnittet blir det högsta. Fredagskvällar med poliser och skummisar i Skottland gillas!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Vera bort, men inkommer Jo i Black work på fredagskvällarna. Jaa, mycket brittiskt är det nu, många serier att kolla på. Just fredagskvällar gillar jag att se deckare. Black work inte är en deckare, precis, utan en polisserie i tre delar. I afton visade SvT1 den första delen.

Black work

Jo, spelad av Sheridan Smith, är inte bara polis, hon är även gift med polisen som mördas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Stuart Wood, Des Willie/ITV) 


Black work inleds med 
några icke helt lyckliga glimtar från ett polisäktenskap. Jo träffar en annan polis vid sidan av. De sitter i bilen och pratar, inget har direkt hänt även om det finns nåt emellan dem. Jo bestämmer sig till sist för att försöka ta tag i sitt äktenskap – fast då är det försent: hennes man hittas mördad. Det visar sig att maken har jobbat undercover med ett fall under ganska lång tid. Jo bestämmer sig för att hitta mördaren.

Det är aningen för mycket skuld- och relationsdrama för att jag ska tycka att det blir riktigt spännande. Därmed inte sagt att den här serien inte känns realistisk. För det gör den! Och jisses vilken mardröm att en dag upptäcka att en inte vet vem ens partner är eller vad h*n har jobbat med egentligen. Den dagen när man inser detta är dessutom den dan partnern mördas…

Toffelomdömet efter första avsnittet blir aningen över medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Häromdan läste jag i DN på nätet om hur konsumtion av kultur kan ge ledtrådar när ondska ska förklarasAnders Utterström, som har skrivit artikeln, fascineras en del av att en viss terroristperson läste konspirationsböcker om de dåd han låg bakom.

Men att använda bokhyllans innehåll som en väg in till en persons psyke är inget nytt. Det räcker med att se vissa polisserier på TV så är poliserna och snokar bland nån misstänkts böcker. En misstänkt som äger mycket litteratur kring allt från böcker om gifter till litteratur om sprängämnen är kanske skyldig till att inte bara ha ett teoretiskt intresse.

Av artikeln framgår att Mao, Stalin och Hitler läste så kallad fin litteratur. Man kan väl knappast säga att det ledde till att de utförde goda handlingar. Hitler gillade för övrigt också westernböcker och stod på indianernas sida, enligt Bengt Liljegren som skrev biografin om Hitler 2008.

Jahaja… Hemma hos mig finns ju numera en deckarhörna i hallen med två hyllor och ytterligare en deckarhylla i gästrummet. Tyder det på att jag är en mordisk person? Kanske det. Själv förklarar jag mitt deckarintresse med att jag är intresserad av gåtans lösning, alltså vägen fram till mördaren. Men jag har också nån sorts önskan att försöka förstå en mördares motiv och vad som gör att vissa personer inte har några spärrar. För spärrar har jag! Kanske inser eventuella brottsutredare det när de tittar vidare in i mitt arbetsrum och finner skönlitteratur av ordinär art, lyrik, biografier, böcker om tro, skrivande, litteraturvetenskap och ganska många biblar…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så nu måste jag ju bara få veta vad DU har i dina bokhyllor! Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad. Tror jag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matematiskt inlägg.


 

Eh… det är visst inte bara stavningen som våra medieexperter har svårt med. Man kan undra hur det står till med matematikkunskaperna. Själv lärde jag mig räkna till tio i första klass. I samma veva lärde jag mig att nio kommer före tio. Och jag är inget mattegeni!

Del 10 av 9

Kommer tio verkligen före nio???


Här hävdar proffsen i Expressens TV-tidning
att del 10 av 9 av TV-serien Dicte visas nästa måndag. Skulle inte tro att man visar sista avsnittet av en polisserie före det näst sista… Men å andra sidan kan de inte skriva korrekt svenska på TV4:s webbplats. Klicka på Dicte-länken ovan, så får du skratta lite till!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Just nu är det väldigt många bra skandinaviska deckare, polisserier och thrillers på TV. Dels har vi Dicte på TV4, dels har vi nu norska Ögonvittnet på SvT. Medan Dicte sjunger på sista versen för den här gången (bara ett avsnitt kvar efter kvällens) ska vi få träffa Ögonvittnet ytterligare fem gånger. Det tycker jag verkar bra. Det här är nämligen en väldigt otäck norsk krimi, men en sån som känns väldigt realistisk.

Ögonvittnet

Ögonvittnet brakade igång i kväll med mord och brand. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ögonvittnet brakade igång i kväll 
– först med ett litet HBTQ-tema, därefter med mord och brand. Två unga killar råkar bli vittnen till hur fyra män skjuts ihjäl. Men den som sköt upptäckte en av killarna. Lyckligtvis fick mördaren en stekpanna i huvudet och killarna hann undan. Ett tag. De bestämmer sig för att inte berätta nåt för nån vad de har sett. Helt lätt är det inte eftersom en av dem bor hos ortens polismästare. Dessutom överlevde mördaren stekpanneslagen…

En riktigt rafflande början på serien. Det som rörde till det hela lite var en ung flicka som har rymt till sin far i Oslo. Vad har hon med saken att göra? Nånting är det, men det får vi tittare kanske se nästa gång. Då tänker i alla fall jag titta.

Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

CloserFredagskvällar brukar vara crime night för min del om jag är ensam. Det vill säga, jag väljer deckare, thrillers, polisserier etc ifall jag ser på TV. Men i TV-tidningen läste jag att filmen Closer (2004) med bland andra min favorit Julia Roberts skulle visas på TV8 i kväll. Filmen annonserades som ett drama och jag tänkte ungefär

Varför inte? Jag kör ju varannan deckare när det gäller böcker.

Filmen inleds med ett möte mellan två främlingar, Dan och Alice. De möts på en gata i London. Mötet slutar med att Alice blir påkörd och Dan tar henne till sjukhus. De blir ett par. Dan går senare till Jul… Anna, som är fotograf, för att låta sig plåtas. Nånting händer mellan dem. Med i storyn är ytterligare en man, Larry. Dan lurar Larry under en sexchatt. På så vis för han samman Anna och Larry. De blir ett par och gifter sig. Men…Det är mellan Dan och Anna det sker grejor. Fast sen…

Låter det rörigt? Det är det också. Det här är en av de konstigaste och jobbigaste filmerna jag har sett på länge. Storyn hoppar – från par till par och även i tiden. Jag hänger inte med och tycker att den ena rollkaraktären efter den andra mest är underlig. Karaktärerna är ute efter att… tja, jag vet inte vad. Testa gränser? Förstöra för andra?

Nä, det här blir lågt Toffelomdöme. Den enda rosan tofflan går till Julia Roberts. Hon är i alla fall snygg att se på.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en modäääääääärn TV-serie.


När jag var barn,
på stenåldern, brukade det gå polisserier på lördagskvällarna. Eller deckare, kallade man dem. En av dem var en blekfet gammal surgubbe som hette Ironside. Nu har han återuppstått och jag kollade in första avsnittet av nio – och fick lite av en chock: Ironside hade blivit brun/svart/färgad/afroamerikan, vältränad och 30 år yngre än på stenåldern. Det enda som var samma som då, anno dazumal, var surheten och att båda var rullstolsburna.

Ironside 2013

Ironside av idag. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ironside sitter visserligen i rullstol,
men har är fortfarande snut, precis som han var innan han blev skjuten. På ytan ser det ut som om hans partner mår sämre än han själv på grund av skuldkänslor. Fast frustrationen och ilskan får vi tittare se emellanåt.

I det här första avsnittet hittas en ung kvinna död nedanför ett höghus. Vid första anblicken ser det ut att vara självmord. Men är det verkligen det? Ironside och hans team kommer snabbt på att kvinnan höll på med skumma affärer å sin pojkväns vägnar…

Ja, jo… Ironside från 2013 (avsnitten är väl inspelade då, gissar jag) ser ju lite fräschare ut än på 1960-talet. Men frågan är om TV-serien är så mycket bättre. Scenerna är typiskt nutida TV-serier väldigt korta. Växlingarna är lite för snabba för att tilltala mig. Visst ger de fart och fläkt till programmet, men hallå… Jag är inget dagisbarn.

Nye Ironside får medelbetyg. Bra att en person med funktionshinder har en huvudroll, men serien i övrigt känns rätt… amerikansk och det är ganska stor dussinvarning.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »