Ett inlägg om en bok.
Äntligen fick jag sätta tänderna i den första delen i den så kallade Roth-trilogin. Det var vännen Åsa i Eskilstuna som inspirerade mig till att leta efter böckerna. Den första delen FICK jag på Återbruket. För säkerhets skull KÖPTE jag den också nån vecka senare på Emmaus i Gryttby för 30 kronor. Detta i sin tur ledde till att vännen Irene hade turen att bli dragen som vinnare och fick pocketboken De fyra yttersta tingen hemsänd. Ibland lönar det sig att läsa den här bloggen där en glömsk kvinna skriver, alltså. (Du har väl förresten inte missat att jag har en ny bokutlottning på gång här???)
Men åter till De fyra yttersta tingen, den första delen av Roth-trilogin, trilogin som går bakåt i tiden. I den första delen försvinner den lilla dottern till en polis och en diakon. Vi läsare får följa både föräldrarnas förtvivlan och kidnapparna samt lilla Lucy. Det är en ruggig historia som spelas upp. Den har ganska makabra inslag och även ett stort mått av stark religiositet, anar man. Som läsare lämnas man i slutet med frågan
varför?
Självklart ska jag läsa den andra delen snart! Och den tredje, men den har jag ännu inte införskaffat.
Toffelomdömet blir det högsta för denna otäcka bladvändare, som passade perfekt att läsa i solen på en balle*.
*balle = balkong
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Vad bra att du gillade den! Jag minns också att den var otäck….och att det var svårt att sluta läsa!
Själv har jag bara hunnit med en enda semesterbok hittills…vilket känns lite illa…men å andra sidan så har jag flera veckors ledighet kvar 🙂
Den var riktigt läskig och MYCKET svår att sluta läsa!!! 😮
Det låter bra, att du har tid för läsning, menar jag. 😛