Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skinn’

Ett nästintill stoppat inlägg.


 

Röd lykta i träd

Mitt liv – en röd stopplykta.

Livet är på stopp just nu. Det är som om det lyser en stor, jävla fet och röd stopplykta i ögonen så snart jag öppnar dem om morgnarna. Ska det vara så här? Hur kan jag göra om, göra bra? Det går inte. Det är bara kört. Jag har inga krafter kvar. Inga. Eller jo. Jag öser ur reservtanken, som vanligt. Men det skrapar i den numera när jag drar den tunga sleven mot dess botten.

Tidigare i livet har jag sagt att när en når botten och befinner sig där i den uttorkade brunnen finns det bara en väg – och den leder uppåt. Jag har slutat tro på min ord. Livet är bara en röd stopplykta. Jag har inte makten över det, inte makten över döden heller. Annika Östberg sa

Livet är en gåva!

och jag ville leva just nu, den hösten jag trodde att jag skulle dö. Tavlan ska finnas kvar långt efter mig. Men längst av alla stannar orden.

Den här dan har börjat som alla andra vardagar. Jag har gjort det jag ska, jag har bäddat min säng, druckit min första mugg kaffe som belöning. Nyss blev jag tvungen att stänga fönstret i arbetsrummet för det drog just på en av de leder som gör ont sen ett par dar tillbaka. Jag vill helst ha kyligt här, för jag blir dåsig annars.

Ett par uppdrag ska jag försöka ro i land. Jag måste, för jag har lovat och en Toffla håller alltid (nåja…) vad honhar lovat. Igår kväll påbörjade jag såväl läsningen av en bok som ska recenseras och förberedelserna inför kvällens intervju. Det svåraste blir nog inte läsningen eller att ställa frågor, det blir det sociala. Jag vill helst springa och gömma mig under en filt och sätta den röda stopplyktan utanför min ytterdörr. Men… inga problem! Ingen ringer på här i alla fall. Jag ska gå ut till vändplanen och bli upplockad av en person, som på sätt och vis är både uppdragsgivare och vän, när det är dags. Inte är jag rädd för den personen! Inte är jag rädd för de andra jag ska träffa heller. Nej, det är svårt att förklara hur det känns. Rädsla är inte ordet. Det är mera åt stopphållet till. Att jag inte ska… räcka till, inte lyckas nå fram… Att jag inte ska… duga. Som vanligt.

blodpenna

Inte räcka till, inte duga… som vanligt…


Om jag kan sparka liv i mig,
hitta den där droppen i reservtanken, räknar jag med att en recension för två ställen blir klar idag, det lilla reportaget i morgon (möjligen alltför hoppfullt eftersom det ska fakta- och citatgranskas), lördagens recension är ju redan klar och därefter tar jag itu med nästa recensionsexemplar, den rosa boken, nyutgåvan av Alice del två. Igår kväll bestämde jag mig för att tillåta kommentarer på inlägg som handlar om böcker. Det känns inte rätt mot författare och förlag om jag inte har det. Det är ju ändå deras alster, fast mina ord om dem… För att kommentarerna ska publiceras måste de handla om böckerna.

Professor Frans och den siste Sturen samt Alice i Spegellandet

Den blå om professor Frans i Uppsala, den rosa om Alice i Spegellandet.


I helgen skulle jag gärna vilja träffa Fästmön
Det var ett tag sen det blev annat än en träff i bilen. Men Anna blev ju mormor igår – på sätt och vis – och kanske inte kan komma ifrån. Om vädret och krafterna vore OK i helgen kunde vi kanske besöka Ulva höstmarknad. Det är alltid givande att titta på fina – eller fula – saker. Få lite input. Bland årets säljare märks såna som säljer blommor, eterneller, skinn, mejerivaror, ullprylar, halmprylar, träslöjd, smycken, sylt, tyger med mera. Men 15 000 besökare under två dagar (öppet kl 10 – 17)… Det sätter nog min röda stopplykta P för…

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett laddat inlägg i olika nyanser.


 

Powerpack

Powerpackladdning utomhus.

Måndagsmorgon i juli och tillvaron ser väldigt olika ut för oss människor. Jag håller självklart tummarna för vännen som ska till nya jobbet idag, men hoppas även att den som var för sjuk för att ta sig till sitt jobb igår har tillfrisknat idag och för en mer lagom tillvaro för den som hade för mycket att göra för att svara på ett sms som torde anlänt för flera dar sen. Själv sitter jag där jag sitter och gör det jag gör. Det går. Men ett ska jag sluta med: att fråga hur andra mår. Hur jag mår? Nä, eftersom ingen undrar kan jag berätta att jag mår som jag gör efter en slö helg, där böcker var främsta stimulansen. Känner jag mig otroligt laddad för måndag.

På tal om laddad måste jag bara lyfta fram det lilla laddbatteriet (powerpack) jag köpte för cirka 200 spänn en höst när jag var på resande fot. Det är verkligen en toppengrej att ha med sig, som i mitt fall, på ballen*, för att ladda mobilen. Det vet väl alla som har en iPhone hur kassa batterierna är och hur ofta man behöver ladda dem när man använder sin mobil… Genom det här ”powerpack-batteriet” kunde jag snabbt och lätt ladda mobilen på ballebordet**, det vill säga utan att lägga sticka in sladden i väggen och ladda inomhus. Det här powerpacket finns i olika nyanser. Självklart valde jag INTE det turkosa utan det silverfärgade.

I lördags pratade jag i telefonen i 23 minuter med min mamma, igår pratade jag ett par minuter med en granne. Nej, jag har inte varit översocial i helgen, precis. Tur att böcker är ett sånt gott sällskap! Jag har nu läst ut Roth-trilogin. Har du missat vad jag skrev om böckerna kan du läsa här:

  1. De fyra yttersta tingen
  2. Främlingars dom
  3. De dödas mässa
Moln

Dagens himmel.

Idag blir det troligen inte nån balle-sittning***. Jag har en hög med papper att vända iordning, ett jobb som inte lämpar sig att göra på ballen en dag som denna när det blåser lite. Att molnen har hopat sig tycker jag är underbart! Jag tål sol och värme väldigt dåligt. Märkligt nog har mitt skinn blivit lite rosa, trots att jag har suttit med markisen nere. Kanske ser jag fräschare ut, men känner mig lika fet och ful som vanligt. Passande då, med en grisskär nyans…

Strykningen tog jag itu med igår kväll, så det kanske blir en tvätt idag. Det känns skönt att vara så laddad att en orkar stryka en söndagskväll när det är 30nånting grader utanför. Var och en blir salig på sitt sätt. Vidare ska jag sköta mitt åtagande i nån annans hem samt packa inför stundande 80-årsfirande.

Jag hoppas att DU är fantastiskt laddad för den här julimåndagen och att DITT liv har några fler nyanser än mitt.


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet
***balle-sittning = balkongsittning

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om barnsliga tankar.


När jag var barn
var jag helt fascinerad av två leverfläckar jag hade. Den ena satt på insidan av vänster knä, den andra vid höger smalben. Två bruna prickar…

I min familj sa man inte leverfläckar. Man sa

skönhetsfläckar.

Skönhetsfläckar! Det var ett sånt vackert ord för mig. Jag var nämligen så barnslig att jag tolkade ordet som fläckar av skönhet, inte fläckar skönheten.

Idag är kroppen full av bruna prickar. Särskilt sköna är de inte. De har förökat sig betydligt sen jag var barn. Men jag minns den bruna mannen som en kväll plingade på hos oss. Jag var fem år gammal och min pappa skulle intervjua den här mannen. En afrikan på besök i en liten småländsk ort vars gator knappt ens trampats av andra européer än smålänningar.

Den som öppnade ytterdörren var jag. Och jag blev fasansfullt rädd! Jag klättrade uppför pappas baksida och skrek och skrek. Den stackars afrikanske mannen blev tvungen att gå.

Sen pratade pappa med mig. Han sa att afrikanska människor är precis som vi fanns de har annan färg i skinnet. Brunare än vi.

Skönhetsfläckar?

undrade jag.

Och så omvandlades min rädsla till en stor förundran över hur otroligt skön den där brune mannen var. Egentligen. Hela han var ju en skönhetsfläck – med betoning på skönhet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 1

Ett inlägg där Tofflan skriver om den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.


Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan
i kväll heller. Jag har inte livebloggat en enda gång hittills kring Eurovision Song Contest 2013 och igår kväll blev det inget undantag, trots att det var semifinal. Jag la ut mina omdömen efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde i stället göra det här.

Av gårdagskvällens 16 bidrag var det tio som går vidare till finalen nu på lördag. Nästa semifinal går på torsdag kväll. Klara till finalen är Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige.

En otroligt snygg inledning, både grafiskt och musikaliskt. Teckenversionen av Euphoria var så vacker – och så passande denna Teckenspråkets dag! Sen kom Petra Mede iförd nån sorts fiskliknande outfit. Käft har hon, i alla fall. Nuff said!

Så här såg startfältet för semifinal 1 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

  1. Österrike: Natalia Kelly: Shine
    Inte så tokig början! Men det här är förstås ingen vinnarlåt, det är det inte. Man Natalia Kelly kan sjunga i alla fall, hon är rätt najs att se på. Fast hon stod lite väl stilla på scenen.
  2. Estland: Birgit: Et uus saaks alguse
    Vissa språk gör sig bättre i musikalisk form, andra mindre bra. Det här var dessutom en rätt seg låt som aldrig kom igång. Och Birgit stod i nattsärken och sjöng. Bra röst, dock.
  3. Slovenien: Hannah:  Straight into love
    Efter Petra Mede i fiskdräkt kom Hannah i nån sorts fågeldräkt. Bra tryck i låten bitvis, men hon sjöng rätt falskt och gapigt.
  4. Kroatien: Klapa s Mora: Mižerja
    Dags för Balkanballad, skönsång, men nej tack. Jag somnar.
  5. Danmark: Emmelie de Forest: Only teardrops
    Barfotaflickan och trumslagarpojkarna. Jag fattar inte riktigt hur den här låten kan vara favorittippad. Den går säkert vidare, men jag tycker att den är tråkig. Hon sjunger ju samma sak om och om igen i låten.
  6. Ryssland: Dina Garipova: What if
    Ytterligare en ballad, en flicka och… månar??? Bra låt, fast lite långsam, dårå, och pekoraltext.
  7. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
    Ballad igen! Flicka igen. Jätte kånkade på flicka. Flicka kan sjunga. Flicka i fint fodral, men snävt. Lite bra sväng i den här, men tjejen svängde inte mycket.
  8. Nederländerna: Anouk: Birds
    Mera lugnt! Vilka sömnpiller det var i kväll!
  9. Montenegro: Who see: Igranka
    Men hallå! Rymdrap. Nej tack!
  10. Litauen: Andrius Pojavis: Something
    Men varför valde han att sjunga på engelska? Dålig engelska! Falsksång. Och tics, bar mage, visar kalsongresår. Nej usch, bort!
  11. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
    Tempo!! Äntligen ville jag dansa. Fast vad hade dansarna på scenen på sig för trasor? Och låten påminner mycket om en Nanne Grönwall-låt…
  12. Moldavien: Aliona Moon: O mie
    Jisses! Nu flyttades fokus nästan från frisyren till klänningen. Sången liksom glömde man som tittare och lyssnare bort…
  13. Irland: Ryan Dolan: Only love survives
    Skinn såg bara svettigt ut. En gapig låt som inte liksom kom igång. Som nåt jag har hört förut.
  14. Cypern: Despina Olympio: An me thimase
    Låttiteln betyder ”Om du minns mig”. Frågan är om vi gör det. Yet another ballad… Men den här gillar jag! Melodiöst och mjukt. Romantiskt. Så ja. Jag minns dig!
  15. Belgien: Roberto Bellarosa: Love kills
    Svart. Ögonbryn igen. Stillastående. Det hände liksom ingenting. Mer än att de två hopporna på scenen for omkring och irriterade.
  16. Serbien: Moje 3: Ljubav je svuda
    Men vad hade de på sig? Fruktansvärt. Som cupcakes – fast inte ett dugg söta, bara konstiga! Jag missade nästan låten helt bara för det. Den var rätt OK.

De sex låtar jag absolut inte ville höra på lördag är Estland, Kroatien, Montenegro, Litauen, Moldavien och Serbien. (Får jag bara säga sex?)

De tio låtar som gick vidare till finalen blev: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, (men vaffan…  tre av mina sex låtar som jag inte ville höra..!), Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna.

Det var det hele. Och vad tyckte vi om allt runt omkring då? Jorå, Petra Mede var rätt nedtonad, tack och lov, men hon artikulerar så käften går ur led. mycket behöver hon inte ta i! Men det var kul med den historiska återblicken, trots att PM flamsade in där också. Norrskensnumret före röstningen var… annorlunda. Ett tag såg det ut som en gigantisk tårta eller pizza som det sprang folk på. Lynda Woodruff svamlade på nån avart av cockney. Men hon är i alla fall rolig.


Livet är kort. Men är det en schlager?

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan klämmer i med lite nytt från omvärlden.


Igår var det röd dag och papperstidningslös dag
. Idag är det fredag och klämdag. Då passar det alldeles utmärkt att klämma in lite nyheter från omvärlden. Häng med på den farofyllda (?) resan!

MåsFängslad mås befriad av polis. Det är gott att läsa att Farbror Blå är djurvän. En mås hade lyckats fastna i grillen på en bil och kom inte ut. Jonas Ström passerade med barnvagn och berättar:

Jag gick och talade i telefon då jag fick se hur ett fågelhuvud stack ut från fronten på bilen. Först trodde jag att det var något från Hobbex men jag pekade i alla fall på grillen och kvinnan i bilen vinkade tillbaka åt mig.

Eh, det låter som goddag yxskaft för mig. Men hur det nu än var kom polisen så småningom och lyckades få loss måsen. Den flaxade, om än lite tilltufsad, upp mot himlen, på självaste Kristi Flax…

Ny plug-in blockerar spoliers på Twitter. Tack! TACK Jennie Lamere, bara 17 år, som har utvecklat denna plug-in som gör att man kan blockera att få handlingen i till exempel TV-serier avslöjad på Twitter! Jag blir fullkomligt galen på alla som sitter och twittrar kommentarer om ett visst program de just tittar på. Snacka om spoilers… Hur intressant är det för mig om jag inte tittar eller hade tänkt titta senare?! Twivo är nånting jag definitivt ska titta närmare på! Inte sen utan nu!

pengarTre bankkontor i veckan slutar hantera kontanter. När jag var ung undrade jag ofta vad de gör på banken efter klockan 15. Det var nämligen då alla banker brukade stänga för dagen. Idag undrar jag vad de gör på bankkontoren överhuvudtaget. De hanterar i vart fall inte kontanter. Så många som tre bankkontor i veckan slutar med det. Men det finns ett undantag: Tack Handelsbanken, en del av oss använder fortfarande kontanter!!!

Mobil för fyraåringar. Maj gadd! 1stFone, lanserad som

Dumtelefonen för smarta föräldrar

är utvecklad för fyraåringar. Är detta verkligen en nödvändig pryl??? 

tatuerad manTårarna blev svarta. Nej, jag är inte överförtjust i tatueringar. Tatueringar som inte går att dölja, till exempel i ansiktet, på halsen eller på händerna, kompletterat med nosringar och annan metall, är fulast av allt, tycker jag. Och hur kan man ens komma på idén att tatuera sina ögon? Till och med tårarna har fått färg. Nej, usch och fy! Ingen är så ful att den behöver dölja sitt skinn – eller sina ögon, dårå –  med tatueringar!

Konst i offentliga rum. Konst är… ofta konstigt. Men en tanke med konst är att väcka känslor. Kulturprojektet Konkrement – den blå katedralen är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Uppsala kommun, Uppsala universitet och Sensus. På måndag är det ett seminarium i Gustavianum om tillfällig konst. Just konstverket som tillfälligt står mellan Helga Trefaldighet och Domkyrkan har onekligen en viss likhet med detta, dock permanenta och dessutom i metall, konstverk.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten… Detta skrev jag igår (29 januari) kväll:


Dags att testa
den andra rätten. Fästmön och jag satte på oss kockmössor och förkläden för att laga nästa rätt från Mathemskassen.

Så här skulle den se ut i färdigt skick – enligt Mathem:

Lax med sötpotatisrösti o mangosalsa enl Mathem

Lax, rösti och mangosalsa, enligt Mathem.


Eftersom jag samtidigt fick en man
i sovrummet, skickade jag ut Anna på uppköp medan jag började med salsan. Jag rev ingefära och tog alldeles för mycket mer än receptet samt limeskal, hackad lök och chilipeppar.

Mangosalsa

Mangosalsa.


När Anna återvände
tog hon itu med laxen, det vill säga tog bort skinnet, delade den i fyra bitar och stekte den.

Lax

Lax på brädan.


Själv skalade jag sötpotatis
och potatis. Sötpotatisen var alldeles rosa inuti. Jag hade aldrig ätit sötpotatis förr.

Sötpotatis o potatis

Sötpotatisen är förstås den stora rackarn.


Men sen när all potatis skulle rivas
tog jag faktiskt fram matberedaren och använde en rivskiva. Jag orkade inte riva för hand.

Matberedare med rivskiva

Matberedaren med rivskiva åkte fram.


Anna stod ju redan vid spisen
så hon fick steka röstin. Men det var ett riktigt teamwork, för jag hällde i ”plättarna”.

Rösti i pannan

Rösti i pannan.


Vår version av Mathems
Lax med sötpotatisrösti och mangosalsa blev så här:

Lax med sötpotatisrösti

Vår version, min tallrik.


Vi följde receptet,
 men jag tog för mycket ingefära i salsan. Och Anna tog citronpeppar på laxen. Koriander sket vi i, för jag tycker att koriander är så äckligt. Vidare hade vi inte olja och smör att steka i utan olja och margarin.

Maten blev verkligen jättegod! Det blev en riktig smaksensation med laxen och röstin, som inte smakade så mycket, och den riktigt smakrika mangosalsan!

Mindre bra var att det inte stod ungefärlig tillagningstid för röstin. Det gjorde det svårt att beräkna när laxen skulle in i ugnen. Dessutom var det lite svårt att få röstin att hålla ihop i stekpannan. Receptet räckte till två personer och en liten matlåda, knappast fyra personer. Och 35 minuter tog rätten inte att tillaga, det tog längre tid.

Rätten får emellertid högsta Toffelbetyg – för den var så himla god!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kommer nu receptet
, minus salladen, från Mathem:

Lax med sötpotatisrösti och mangosalsa

Cirka 35 minuter


Lax

Cirka 600 gram laxfilé

Salt och svartpeppar

Olivolja


Mangosalsa

1 förpackning tinad mango

1 kryddmått salt [kryddmått sket vi i, vi tog på känn]

1 matsked riven ingefära

½ kruka koriander [denna skippade vi]

½ rödlök

1 matsked olivolja

Saft och skal från ½ lime

½ urkärnad chilipeppar


Rösti

300 gram sötpotatis

500 gram fast potatis

2 vitlöksklyftor

Olivolja och smör [vi tog inte smör utan margarin]

Salt


Gör så här:

1. Sätt ugnen på 125 grader.

2. Mangosalsa: Skala och riv ingefäran och blanda med den tinade mangon i en bunke. Tvätta och riv limeskalet och pressa i saften. Finhacka chilipepparn, rödlöken och koriandern. Blanda med salsan och smaka av med lite salt och tillsätt olivolja. Ställ kallt till servering.

3. Lax: Ta bort skinnet på laxen och skär den i fyra portionsbitar. Salta och peppra efter smak. Hetta upp en stekpanna med lite olja och stek laxbitarna hastigt på båda sidor så att de får en gyllenbrun stekyta. Lägg över laxbitarna i en ugnsfast form. Sätt in laxen i ugnen när det är 10- 12 min till servering.

4. Rösti: Skala och riv sötpotatis och vanlig fast potatis eller använd rivfunktionen på en matberedare. Lägg potatisrivet i en bunke och pressa i vitlök. Hetta upp en stekpanna med lite smör och olja. Stek röstin på medelvärme i omgångar, cirka 10 x 10 centimeter. Salta dem efter smak. Vänd dem när de har en fin gyllenbrun stekyta. Lägg över röstin på ett ugnsäkert fat och förvara dem i ugnen tills alla är klara.


Näringsvärde

32 gram protein

30 gram fett

45 gram kolhydrater

Totalt: 583 kcal


Anna har tidigare gjort
 Broccolifritters från Mathemskassen och tillsammans har vi gjort Parmesangratinerad torsk.


Tack, Kommunikationsavdelningen för maten! 


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc härom behandling nummer två här, om behandling nummer tre här och om behandling nummer fyra här.

Femte behandlingen avklarad.


Idag gjorde jag alltså den femte behandlingen.
Enligt anvisningarna tar det mellan fem och tio behandlingar tills en vårta försvinner. Jag kan meddela att min fotvårta är på god väg bort!

Härom kvällen pillade jag loss en ganska stor bit av vårtan. Det gjorde inte ont. Skinnet hade liksom lossnat av sig själv. Kvar blev ett litet hål med en svart prick i. Och nu gäller det att bli av med den svarta pricken också, för annars är ju vårtan kvar.

Efter dagens dusch skrapade jag lite försiktigt på vårtan med insidan av nagelsaxen och sen duttade jag på Vårtfri. Det gjorde inte ett dugg ont, trots att jag trodde att det skulle svida. Behandlingen har varit så gott som svidfri, kan jag meddela!

Nu fortsätter jag några gånger till så att jag är helt säker på att vårtan har försvunnit. Varje vecka kommer en rapport här!


To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »