Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘västkusten’

Ett måndagsexemplifierat inlägg.


 

Den här måndagen blev verkligen ett riktigt måndagsexemplar redan från start. Innan jag åkte till jobbet skulle jag fylla i och skicka in mitt sista tvåveckorskort till a-kassan. Gick det bra? Nej. Var det enkelt? Nej. Problemet även denna gång är att jag började jobba mitt i en vecka. Såna utsvävningar finns det inte utrymme för i a-kassans små boxar. Jag fyllde i arbetslös måndag, tisdag och onsdag och därefter arbete torsdag och fredag. När jag sen kom till lördag och söndag, då en kontorsråtta som jag är ledig, blev det också problem. Till sist kryssade jag i

Förhinder

Pböter 800 kr

Idag kostade den så kallade gratisparkeringen mig 800 spänn.

Det kändes varken rätt eller bra, men vad skulle jag göra? Vidare besvarade jag meddelandet som kom in för ett tag sen och skrev att Arbetsförmedlingen gjort rätt, jag arbetar sen den 24 september och bla bla bla. Där stod inget om nåt arbetsgivarintyg, men när jag hade fyllt i kortet såsom jag gjort, uppmanades jag att sända in ett sånt till a-kassan. Som tur var hade jag låtit göra en kopia vid kontraktsteckningen i Stockholm den 23 september. Jag vek därför ihop den och stoppade den i ett kuvert som jag frankerade och adresserade till a-kassan. På väg från parkeringen nära jobbet stoppade jag brevet i en gul postlåda. Ja, jag parkerade på samma gata som i fredags, det är tillåtet att parkera där, men jag ställde bilen betydligt högre upp. Jag har ingen lust att bli nästan påhoppad av arga gubbar i eftermiddag igen. På grund av detta ställde jag mig för nära en korsning. När jag skulle åka hem satt det en p-bot om 800 kronor på bilen. Jättekul – NOT!!!

Vi var två som stod utanför huvudentrén och huttrande väntade på nån icke-konsult som kunde släppa in oss. Vi konsulter kommer nämligen inte in i byggnaden före klockan åtta. Detta är ett litet problem, eftersom jag måste komma tidigt till jobbet för att få parkering. Men än så länge är det ändå skönt att få en stunds frisk luft. Väl inne i byggnaden och på mitt kontor hade jag inget för att jag hade halvstressat iväg hemifrån efter a-kassetjafset: jag var en av några som inte hade kontakt med nätverket. Måndagsexemplar av den här måndagen var det alltså även på jobbet. Irriterande, men inte nåt att hetsa upp sig över. Det fanns ju kaffe i automaten och en kollega hade med sig urgoda kanelbullar med rosa pärlsocker.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Våra duktiga IT-tekniker
jobbade på bra och efter nån timme, en och en halv, kunde jag gå till min dator för att arbeta. Under tiden hade årets Nobelpristagare i medicin utsetts och nyheten att Henning Mankell hade avlidit spridits.

Jag lagrar inget lokalt på min dator och det finns naturligtvis både för- och nackdelar med detta. Fördelarna överväger emellertid – vi är ibland flera som jobbar med samma saker. Tyvärr visade det sig att jag saknade vissa mallar. Medan jag väntade på installationen började jag jobba ändå. Det kändes ju som om jag inte hade gjort nånting på hela förmiddagen! Nu har jag lämnat Dalarna i tjänsten och befinner mig på västkusten, faktiskt i vännen Grethes trakter. Där finns också en del lustiga namn. Lustigast hittills är Balltorp. Ja, jag har snuskig fantasi samtidigt som jag är pryd – en märklig kombo. Men jag undrar också om en käftkross hör hemma i Tandvärksgruvorna, som jag ramlade ner i i fredags…

Nu har jag lyckats ta mig hem utan att nåt har hänt. Parkeringsböterna har jag lagt in för betalning och det var ju tur att jag vann 750 kronor på en Trisslott igår – det täcker ju nästan böterna.

I morgon väntar nya äventyr. Vi får besök av huvudredaktören från norr och jag har förstås tusen frågor som jag hoppas redaktören har lika många svar på. Om inte får jag muta med nåt gott från min kontorsliga lilla frukt- och godisskål.

Fruktassiett

Kontorslig frukt- och godisskål.


Har DU haft ett måndagsexemplar till måndag eller har din dag varit bara toppen??? Skriv gärna några rader och berätta innan utrymmet tar slut. Det är bara åtta procent kvar nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett välsignat inlägg.


 

We are blessed. Vi är välsignade. Välsignade av goda människor. Tidigare i kväll fick jag ett telefonsamtal från en ung snärta på Västkusten som gjorde mig väldigt glad. Och nu på senkvällen kom ett mejl med fina julgåvor till både Fästmön och mig.

två rosa rosor


Vi är inte vana vid
att människor är så här välsignat snälla. Det är rörande och alldeles för vänligt och… framför allt för mycket. Det enda jag kan säga är

TACK!

Jag lovar att vi ska förvalta såväl vänliga ord som gåvor på bästa sätt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat! 
En liten reflektion… Fjällbackamorden sägs utspela sig på västkusten. Men varför pratar ALLA stockholmska???


I kväll var det premiär för Fjällbackamorden
, en serie om totalt fem långfilmslånga filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker. Två av filmerna visas nu, det vill säga i kväll och den 2 januari. Nu är det ju inte första gången dessa filmatiseras, men med nya skådespelare och lite annat stuk tror man att det ska bli bättre/mer spännande/intressantare.

Fjällbackamorden

Nya Erica och Patrik.


Kvällens film,
med undertiteln I betraktarens öga, utspelar sig i Fjällbacka förstås, dit Ericas syster Anna har kommit för att sälja ett hus. Samtidigt pågår inspelningen av ett avsnitt av Antik i kubik, en lite tramsig anspelning på Antikrundan. Det blir förstås mord och elände och lite passion och sånt också, men det fikas inte! (Camilla Läckberg har ju fått en del kritik för att det fikas för mycket och ofta i böckerna…)

Vad tycker vi om detta då, mina loppor och jag? Tja, skådespeleriet är betydligt bättre än i tidigare filmatiseringar. Per Morberg är lysande i sin roll som äckelpelle. Den enda jag har invändningar emot egentligen är Lennart Jähkel. För nej, varför måste det alltid vara en rolighetsminister med? Tröttsamt!

Jag tycker ändå att det här är mycket bättre än tidigare att jag ger ett högt betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag fröken. Ja, jag är ju ALLTID fröken sen jag skilde mig (jag vägrar att förbli fru, fast det sägs att det är en titel man har kvar även efter en skilsmässa), men låt oss säga att jag är fröken Fröken idag, dårå. På förmiddagen har jag försökt lära ut konsten att göra personliga hemsidor till sex elever (varav alla utom två är disputerade). Det känns alltid så märkligt – och fascinerande! – att stå framför en grupp intelligenta intellektuella och försöka dela med sig av sina egna enkla kunskaper. Såna grupper har ofta hårda krav och kommer med svåra frågor, men vanligen är personerna synnerligen ödmjuka. Dessutom är de motiverade och villiga att lära, vilket gör mitt jobb lätt.

Kjolen och brillorna lämnade jag hemma. Och förresten är jag blond, men jag vill verkligen ha en pekpinne!!!


Tyvärr hade två personer problem
med sina inloggningar, så de fick snegla över axeln på sina ”kursare”. Jag tror att det gick bra! Tiden gick fort och när vi skildes åt var det ett synnerligen motiverat gäng som genast ville börja jobba på sina respektive kammare. Och alldeles nyss har jag haft besök med kompletterande frågor. Det visar ytterligare att motivationen är hög och bådar gott.

Den här lilla utbildningen håller jag idag för institution 2, men även hugade vid institution 1 har fått förfrågan om de vill ha kurs. Där har man kommit lite längre vad gäller personliga hemsidor, fast behov av hjälp finns alltid ändå. Låt oss säga att jag kör på tills intresset har sinat ut på båda ställena och sen tar jag dem i hampan som inte vet hur man gör och visar dem. Vi ska nämligen alla ha personliga hemsidor på jobbet, eftersom vi och våra namn gör sökmotorerna heta.

Dagen går fort och när jag har mycket roligt att göra glömmer jag bort trista saker som smärta. Dessutom ska jag träffa en bloggvän efter jobbet i kväll. Jag har följt hennes blogg ett tag, inte så jättelänge, men sen i våras, ungefär. För det mesta tycks (blogg)vänner bo på annan ort, vanligen närmare Stockholm, men även på ställen som västkusten (”Baksidan”), Dalarna, Skåne och norra landet. Den här bloggvännen bor emellertid här i Uppsala. När man har träffat en bloggvän i verkligheten och tycke uppstår, kan man stryka förleden blogg- och bli bara vän. Om vännen då finns i samma stad blir det liksom lite extra roligt!

Från bloggvänskap till ”bara” vänskap kan det bli när man har träffats i verkliga livet.


Nu hoppas jag bara
att orken räcker till kvällen, men som sagt, när man gör nåt roligt (jobbar här) och ska göra nåt roligt efter det (träffa en bloggvän) brukar det funka av bara farten. Hälen har hållit för en promenad Thaistället tur och retur, men den trilskades först. Vi får hoppas att det där som känns som en kniv som körts rakt upp har bedövat hälen. I annat fall hotar jag eländet så gott som varje dag med amputation.

Stor KRAM till vännen KL som bryr sig om via små meddelanden! Det betyder mycket – även om jag känner mig asocial i vissa lägen (det är inte personligt).


Livet är kort!

Read Full Post »

När den här dagen har passerat är halva semestern slut. Det är märkligt, det känns som om tiden har gått fort. Men ändå känns det väldigt länge sen jag jobbade. Jag sover dåligt på nätterna, det har antagligen med värmen att göra. Kan inte ha sovrumsdörren öppen nu när mamma är här. På så vis blir sovrummets enda luftintag det lilla vädringsfönstret. Och huset, som är av tegel, är uppvärmt som en bastu.

Eftersom här har blivit liv i luckan igen är det lika bra att inte sova med öppen dörr. De omkringboende skickar ju gärna ut sina barn tidigt, så… Men i morse var det två karlar som väckte mig! De stod, med var sin hund, tror jag, på husets framsida och gafflade i säkert 20 minuter. Tror inte att de insåg hur väl det hörs och att folk har sina vädringsfönster öppna så här års… Joråsaatte… Man kan få höra många (o)intressanta saker utifrån.

Karlar kan låta högt också.


Vissa puckon har nu släpat ut skrikande barn
på framsidan – som om det skulle låta tystare där. Men först har man smällt i dörrar ett par gånger. Å, för några dar sen var det så lugnt här… Det är ta mig fan tystare på hotellet i Stockholm där vi brukar bo. Hotellet med… vad är det… sju, åtta våningar och jag vet inte hur många tusen rum…

När vi gick till bussen igår noterade jag att fönsterarbetet har stannat av. Skönt, då sliper jag oroa mig för det just nu. Samtidigt inser jag att jag troligen måste be nån om hjälp när fönsterbytet blir aktuellt, eftersom jag kanske har lyftförbud. Det irriterar mig, att behöva be andra om hjälp. Nu på morgonen har jag ont igen, men det är ofta så dan börjar och lite senare brukar det försvinna.

I eftermiddag åker vi, en trio, på shoppingutflykt till landet. Det är 25 grader varmt, så det är ju verkligen en bra dag för det. Flämt… Men det ska bli rätt OK ändå. Det är enklare att åka dit med mamma än ner på stan, där det är stekhett, dit vi måste åka buss och där det inte längre finns så många affärer. Nackdelen med Stormarknaden, å andra sidan, är att den har fått allt mer betoning på Stor. Jag höll ju på att tappa bort min lilla mamma där sist och ärligt talat hittar jag där inte längre.

Kanske, kanske hinner jag i tid till centralen för att möta två semesterfirare som kommer från västkusten. Jag hoppas verkligen tågen går som de ska idag och att det inte blir förseningar och alltför hett ombord. När vi mobiltelefonerade igår påminde jag om att se till att det finns ett vattenförråd.

Vatten behövs det mycket av i värmen!


När jag vaknar lite tidigt
en semestermorgon brukar jag ibland ligga och läsa lite. Det har jag gjort även idag. Men boken jag läser är lite tung och sorglig, ändå en märklig bok. Jag läser typ 50 sidor i taget, sen måste jag pausa. Den handlar om en pappa och hans dotter som en dag bara försvinner ute på isen. Alla nära och kära runt omkring de två har sin egen bild av vad som hände.

På natten läser jag också. Men för att sova måste jag ha TV:n på lite svagt. Jag vet inte varför, så är det alltid när jag ska sova ensam. Det är bara ibland som det räcker med att höra det rogivande ljudet från trafiken på E4:an en bit bort eller ett regn som smattrar mot taket…

Nån som inte tycks sova alls är det ruskiga webbtrollet jag skrev om igår morse. Hela 26 gånger var det inne på min blogg igår och det är ju mer än en gång i timman på ett helt dygn. Notera att detta sker till och med nu, när trollet hälsar på en familjemedlem i Långtbortistan. Har man inget liv? Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att detta beteende inte är riktigt friskt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Månadsbrevet från Månpocket svischade ner i inboxen. Här har jag gjort ett urval av intressanta titlar som ges ut i juli:

Sankta Psyko av Johan Theorin
Johan Theorins byter spelplats: från ett vindpinat öländskt alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten. Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte som andra dagis. Det ligger i anslutning till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under övervakning få träffa sina föräldrar. Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Som varför han ville ha just tjänsten på Sankta Psyko. Och som vad som egentligen hände för nio är sedan när lille William försvann från det dagis där Jan arbetade då …

Pojkarna av Jessica Schiefauer
Den här boken fick Augustpriset för bästa barn och ungdomsbok.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar. Jessica Schiefauer har skrivit en magisk roman om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap.

Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide 
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm är hans kollegor avvisande, och även hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är. Varför är det ingen som kommer ihåg Jack? Och varför kan ingen minnas hans ansikte mer än några sekunder? Hans efterforskningar leder till ett kollektiv med ”bortglömda” i Stockholmsförorten Rinkeby. men också bakåt i tiden, till Myntholm och en galen flickas tragiska öde. Kanske finns där ett svar och lösningen på hur han ska få Aino, och sitt liv, tillbaka. Mannen som föll i glömska är en historia om en man som slutar märkas. En brett upplagd roman som berör.

Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Hanna är trettioett när hon träffar Alex. Men djupt inuti är hon också ett barn, som vill gömma sig i garderobsmörkret och slippa vara kvinna.
Hon har nyss lämnat Tommy och flyttat till en ny lägenhet. Där lutar sig väggarna inåt och hon hetsäter och kräks nästan varje dag. Men Alex är inte rädd för hennes mörker. Han verkar inte rädd för någonting alls.

För då minns jag kärleken av Charlotte Alvin och Minna Tunberger 
Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. Charlotte berättar med hjälp av journalisten Minna Tunberger, om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö. Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg, om smärtan i det oåterkalleliga, om frågor utan svar. Men också om små glimtar av ljus i mörkret. Hur det är ta ett steg fram och två tillbaka. Och så vändningen som kommer till sist i mötet med Göran, psykologen och traumaspecialisten, han som har verktygen som Charlotte behöver för att åter kunna känna glädje och lycka i livet. En stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och livslust.

Getingsommar av Denise Mina
Boken fick Deckarakademiens pris för bästa utländska deckare!
Nyheten är förstasidesstoff. En känd finansman hittas hängd i ett träd utanför sitt hus i Kent. Självmordet väcker ingen sympati. Lars Anderson var girigheten personifierad och han lurade många småsparare på pengar. Efter sig lämnar han dessutom en trasig familj med komplicerade problem.
Några timmar efter Andersons död påträffas en ung kvinna mördad i ett av Glasgows mer välbeställda villakvarter. När kriminalinspektör Alex Morrow utreder fallet finner hon flera egendomligheter. Sarah Erroll levde ett dubbelliv som skulle chockat omgivningen. Spåren leder till Kent och den nyligen bortgångne Lars Anderson…

Rockstjärnan Gud glömde av Kee Marcello
Under andra halvan av 80-talet var Europe ett av världens största rockband. De sålde över 30 miljoner skivor, låg etta på försäljningslistorna i 26 länder och spelade på världens största scener tillsammans med band som Metallica, Def Leppard och Bon Jovi.
Kee blev ny gitarrist i Europe 1986 då de just släppt The Final Countdown och var på väg att få sitt stora genombrott. Han klev rakt in i en rock’n’roll-cirkus full av droger, groupies och jetsetliv.

Read Full Post »

Nja, jag vet inte det, jag. Men det är i Göteborg jag befinner mig i natt och surfar.

Jag har varit i Göteborg några gånger som barn, men knappast som vuxen. En gång var jag där med min mellanstadieklass. Vi hade vunnit en resa dit för att vi hade varit dumma nog att falla till föga för vår idrottsgalne magister som tvingade oss att cykla en mil om dan under en månads tid. Nåde den som inte gjorde det! H*n blev utmobbad – av läraren. 

Ett annat minne jag har av Göteborg är från när jag är något yngre. Jag följde med morfar dit. Morfar, som var förbundsordförande i Kamratföreningen Länken, skulle dit på nåt möte eller hålla nåt föredrag och jag fick följa med. Det var både roligt och spännande att åka dit med Moffis – utan några tjatiga föräldrar!

Göteborg är Sveriges andra stad till storleken och där bor över en halv miljon människor i tätorten. Det är också Nordens femtes största stad.


Panoramabild av Göteborg, tagen av David Lagercrantz.

                                                                                                                                                           Göteborg anlades av Gustav II Adolf och fick stadsprivilegier 1621, men Göteborg har funnits i flera tusen år. På 1800-talet flyttade många engelsmän dit, därav smeknamnet Lilla London. Göteborg är residensstad för Västra Götalands län. Stan ligger på västkusten och har ett typiskt kustklimat.

Vad kan man titta på i Göteborg? Tja konstmuseet och Världskulturmuseet skulle jag kunna tänka mig att besöka liksom Liseberg, förstås! Och så skulle jag åka spårvagn!

När var du i Göteborg senast och vad gjorde du där???

Read Full Post »