Målgrupp: Människor

Ett inlägg om gåvor och prövningar.

---

 

Livet prövar oss människor. Och gjorde det inte det skulle vi inte uppskatta de goda stunderna. Jag visste att Döden var i faggorna. En försvunnen person i ett annat land. Igår kom bekräftelsen. Min vän var i tårar. Jag satt vid vännens köksbord och lyssnade och pratade. Fick för miljonte gången känna att jag måste sluta skjuta upp saker och ting som har med människor att göra. Inte träffas SEN. Inte ringas SEN. För SEN kan ju vara… försent. Nu finns inget kvar som binder min vän vid det gamla landet. Begravning lagom till jul om det går att ordna visum. H*n lovade vara tillbaka här till nyår. Jag lovade att finnas här nu och under tiden – och SEN också – även för familjen. Jag fick i eftermiddags en produktanmälan som jag granskade och den fick mig att tänka på vännen med sorgen. Författaren hade som målgrupp nämligen angett… människor. Det är nåt jag tar till mig och nåt jag ska försöka jobba för att bli bättre på. Alltså att ha människor som min målgrupp.

Författarens ord.

Vi drar oss mot jul och idag har jag fått så fina julklappar från jobbet. Jag har alltså varit snäll, kunde såväl jag som kollegorna konstatera. (Sen finns det visst en och annan i cyberspace som tycker att jag är knäpp också och som anser att min knäpphet berättigar dem till att förfölja mig. Men det är annan historia och den kommer inte här.) Efter förmiddagskaffet kom chefen med ett grått kuvert som innehöll ett presentkort från Delicard. Jag blev tvungen att genast gå och kolla på nätet. En kan välja bland ett femtiotal jättefina klappar – allt från välgörenhet till husgeråd, delikatesser och prenumerationer. Jag funderar på att välja en grillpanna. Visserligen har jag större behov av en vanlig stekpanna, men jag har alltid velat ha just en grillpanna för till exempel lax.

Det finns massor med saker att välja bland.

 

Trevlig helg önskade arbetsgivaren med en reflex. Mycket användbar julklapp!

Det var tårta på jobbet i onsdags eftermiddag, så inte trodde jag att det skulle vara gofika även idag – men det var det! Stora, härliga bullar med pärlsocker på. NK* och jag slank ner tidigt för att få en pratstund på tu man hand. Det behövdes både socker och prat för att hålla energinivån uppe så att en fick nåt vettigt gjort för lönen den här fredagen före jul… Många hade varit på julfest igår kväll och jag tror bestämt att det hade satt sina spår hos somliga. På väg från gofikat snubblade vi över nästa julklapp, dessutom. Och det var en riktigt bra grej: en reflex. Jag svär så ofta över att fotgängare inte har reflexer så här års. I år har jag varit extremt dålig på det själv. För det händer ju att även en bildåre som jag behöver gå till och från garage och parkering… (Nä, jag är inte felfri.)

Nu sitter jag och laddar för en kvällspromenad till soprummet och Tokerian. Då skulle jag slippa ge mig ut och köpa kaffe i morgon förmiddag, nämligen. På väg hem från jobbet såg jag hur full parkeringen var. Kanske har många kunder handlat färdigt nu?

På Tokerian finns det mesta, dock inte champagne. Det är tur att jag har egen sån i kylen med tanke på dagens bästa gåva:

Dagens bästa gåva.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

SM i selfies, kakor och påssjuka

Ett Stockholmskt inlägg.

---

 

Igår var det Dagen D för årets Stockholmsträff med vännen FEM. Ja, vi lät en dotter och en fästmö följa med också.

The more, the merrier

du vet. Regn, regn, regn hela dan. Tur att våra sinnen var soliga. Det blev mycket prat och skratt, en hel del shopping och framför allt: många fikastunder.

Vi gillar också att ta selfies. Och det är tur för dig, för då får du ju se hur vi ser ut efter att ha blivit mer eller mindre dränkta av lördagens konstanta ösregn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fotade faktiskt en hel del. Dock inga kändisar, trots att vi redan i Uppsala mötte Marie Göranzon på perrongen. En stilig kvinna, för övrigt.

Tåget kom och gick som det skulle. Möjligen har SJ gått nån charmkurs, för de hade nån sorts fånig utlottning under resan. Ja, fånig var den för att det var fina priser och vi vann inget. Fast lite mer fånig var den för att en kunde vinna på sitt vagnsnummer och sitt platsnummer och några såna såg vi inte nånstans…

Första stoppet i Stockholm skulle bli Vetekatten på Kungsgatan där vi skulle inta frukost. (Vi åkte tidigt hemifrån.) Men där var det knökat med folk, så det kunde vi glömma. Vi gick i stället upp till Muffin Bakery på Drottninggatan, nästan mitt emot det som tidigare hette Hurtigs. Mumsigt värre med varm bagle med kalkon och philadelphiaost samt chokladboll med pärlsocker! Jag passade på att överlämna ett stycke födelsedagspresent och en julklapp till FEM.

Soffan och FEM hade vid det här laget redan drabbats av påssjukan på väg genom stan från bussen. Men vi hamnade naturligtvis på Alfa där vi alla handlade nånting, tror jag. Jag fyndade två böcker där och senare under dan en tredje i en bokhandel på Drottninggatan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Gamla stan fikade vi två gånger, bland annat på Muren, trängdes i en bokhandel (paniken var nära) samt plaskade runt i ösregnet på Stortorgets julmarknad. Nej, vädret var ingen höjdare. Det kanske var därför vi fikade så ofta. Då fick vi torka till en stund.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi kom ut från sista kaféet regnade det fortfarande. Det var dags för FEM och Soffan att dra sig mot sin buss. Vi kramades farväl under överinseende av Tyska kyrkan. Anna och jag fortsatte mot nya äventyr. Vi skulle leta efter en hemlig trädgård…

Tyska kyrkan.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fartfylld fredag

Ett oj-är-det-redan-helg-inlägg.

---

 

Dagens gofika blev kanelbulle med pärlsocker på.

Men plötsligt blev det helg. Den här fredagen har gått i ett rasande tempo. När jag kom till jobbet i morse hade jag siktet ställt neråt marint håll. Det hann jag knappt påbörja förrän det flaggades rött för brådisjobb. Jag fick påbörja textgranskningen av en regeringsrapport. Lite pirrigt, men roligt jobb och framför allt, väldigt intressant. För övrigt är rapporten väldigt bra skriven, så jag håller tummarna för att den ger önskat resultat.

Min dag sprang alltså iväg. Det var först vid gofikat på eftermiddagen som jag insåg att jag hade jobbat så intensivt att jag petade i mig varenda sockersmula på bullen. Innan dess hade jag ett bra spontansamtal med min chef på plats. Jag vill ha rak kommunikation och känner att jag får det med den chefen – när h*n är på plats. Som alla chefer är även denna chef ofta ute på vift. Inte alltid en avundsvärd sits, chefstillägg i lön kompenserar faktiskt inte tid i verkliga livet, är min erfarenhet.

Mörkt och regnigt ute? Så bra! Då blir det legitimt att tända ljus och lägga sig i bästefåtöljen och läsa.

Så tittade jag upp från min granskning och klockan var över halv fem. Dags att åka hem! Det var kolsvart ute och jag hört nåt märkligt, trummande ljud. På väg ut tryckte jag i mig en banan så jag inte skulle tappa koncepterna vid eventuella närkontakter med cyklister. Sen stannade jag till för att fascinerad upptäcka att regnet fullkomligt vräkte ner. Det var det trummande ljudet jag hade hört. Jag hade sällskap ut och sa ursäktande till detta att min fläktrem nog vrålar i falsett när jag startar bilen, men jag har verkstadstid på torsdag. Fast remmen var tyst och Clark Kent* och jag tuffade hem i regnet och klarade oss dessutom från både vattenplaning och bilköer, denna fredagen den trettonde…

En mörk, blöt kväll som i afton gör det helt legitimt att tända ljus och ligga i bästefåtöljen och läsa. Det är inte många sidor kvar i deckaren jag läser just nu. Den ska sen avlösas av mer… litterär litteratur, kan en säga.

Helgen ska jag tillbringa med en av de få killarna i mitt liv. Vi har ett uppdrag att utföra i morgon, men sen ska vi bara lata oss, sitta vid datorerna, läsa och äta nåt gott.

Och nu vill jag förstås veta både om DU har haft otur denna fredagen den trettonde OCH vad du har för dig i helgen!!! Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg och framkomst

Ett inlägg om en resa, om musik, om prat och om mat.

Det blev en tur ut till Förorten idag också. För även om vi var ute igår tyckte jag att det blev för mycket att bära för min Käraste. En liten avvikelse från mitt körschema, alltså, men ett kärt besvär. Eller inget besvär alls! Jag fick ju träffa Prinskorven också och önska trevligt sommarlov och kommande resa.

Sen vände jag bilen söderut. Jag hade underbart sällskap i en och en halv timme av Sarah Dawn Finer, som sommarpratade idag. I direktsändning! Hon förklarade tidigt att det var ett strategiskt val. Spelar ingen roll, jag tyckte att det var skitmodigt! Två låtar rev hon av i studion också, en av dem var underbara Kärleksvisan. Men efter en inledning med George Michael, som gjorde mig nostalgisk, fortsatte hon med Over the rainbow och då rann mina tårar fritt. Om du missade dagens Sommar tycker jag att du ska lyssna på det här!! (Välj det lyssningssätt som passar dig bäst på Sarah Dawns sommarpratasida!)

Kärleksvisan och Over the rainbow, sen flödade tårarna.

En halvtimme efter Sommar svängde jag in på Vanliga stället, det vill säga Restaurang Brändåsen. Jag vet egentligen inte varför jag alltid stannar där, men kanske är det för att där finns hyfsat fräscha toaletter, en restaurang och kafeteria, bensin samt en affär där man kan köpa allt från godis till solbrillor. Och så finns där ett hamburgerställe, men det är nog typ tio år sen jag besökte, den gången med familjen från Stockholm.

Idag köpte jag kaffe och äggmacka med ansjovis samt en fantastiskt god chokladboll med pärlsocker på. Men jag var nära att strunta i att fika, för personalen var så otrolig skrikig och slamrig. Fast man kanske blir sån när man ska överrösta… gäster? varandra? nåt annat?

Ansjovisen var lite slak, men övrigt var suveränt gott! Chokladbollen serverades i en rolig grunka, som påminde om en äggkopp. Den var dock inte helt praktisk att äta ur utan sked…

Jag fikade ganska länge, men vid 17-tiden rullade jag in på parkeringen hos mamma. Hon hade hunnit hem från frissan. Jag började med att packa upp och det första som åkte fram och på var det trådlösa bredbandet, därefter datorn. Det trådlösa funkade på typ tre sekunder, men datorn hade jag lite problem med. Hoppas att den håller de här dagarna som jag tänker vistas i Metropolen Byhålan!!!

Middag hämtades från Nattkröken, det ställe vi alltid hämtar mat ifrån den första kvällen jag kommer ner. Det gladde mig enormt att se den hårt arbetande unge mannen kämpa vidare med sitt företag! Dessutom verkar kunderna ha blivit flera, för det ringde flera gånger och bakom mig bildades en liten kö!

Nattkröken har som längst öppet till 23, men är ett klassiskt gatukök och ett stamställe för mig. Som tonåring var jag hit mest… på nattkröken, när det var öppet till klockan två på natten.

Mamma och jag slafsade i oss i Det Gula Köket, varpå hon lämnade mig för nån repris av en TV-serie som hon och pappa brukade titta på. Jag passade på att greja med min krånglande dator, samt kolla mejl och svara på kommentarer.

Sen tog vi en promenad nere vid sjön. Nån idiot stod och kastade bröd till fåglarna, vilket fick till följd att en skitande fiskmåskoloni förstörde lugnet. Till sist verkade det som om idioten fattade och slutade med sitt tilltag. Vi gick en bit och satte oss sen en stund på en bänk och lyssnade på levande musik som strömmade från stadskärnan. Nåt jävla jippo ska det vara, förstås. Själv passade jag på att ta en bild på den nya bron. Fin! Mamma berättade att den har som förlaga en berömd amerikansk bro – men hon kom inte ihåg vilken.

Den nya bron som nog inte är invigd och körklar än, tror jag.

Det jävla jippot i morgon är SM i triathlon, vilket får till följd att hela stan är avstängd för biltrafik eftersom några galningar ska simma, cykla och kuta runt här. För oss innebär det att vi inte kan ta oss iväg varken för att storhandla eller besöka pappas grav, så vi får rolla över till Lilla ICA och köpa nån sorts middag. Nåja, vi lär inte svälta ihjäl.

Mamma har en fin lägenhet, en trea, väldigt nära sjön. Trots att jag aldrig har bott här – mamma flyttade hit på min födelsedag 2010 – trivs jag jättebra. Lägenheten är ljus och ballen* solig. Mamma själv är missnöjd med att det är så lätt för folk att glo in, men det är ju så det blir när man vill ha en lägenhet på nedre botten. Mamma åker nämligen inte hiss, men går med rollator. Och just tack vare att det är en lägenhet i markplan kan hon gå ut på egen hand utan att be nån om hjälp. Det är nog värt mycket om hon tänker efter!

Jag känner mig som hemma.

Jag känner mig ovanligt hemma här. Det är nära till stan och jag går på promenader med eller utan mamma så länge hälen pallar. Bäst av allt är kanske att jag har min egen gamla kaffemugg kvar, den jag fick som tonåring. Tänk, det är väl snart antikvärde på den…

Mugg med antikvärde?

Klockan är mycket och jag ska strax lägga ut detta och lägga ner mig själv på madrassen på golvet. Jag har öppnat balledörren** för att få in frisk luft och ska försöka läsa en stund innan jag släcker ner och blundar. Har spelat lite Wordfeud med Anna och jag måste medge att Anna är vad jag saknar mest och mycket från Uppsala just nu. Allt annat skit orkar jag inte tänka på. Jag är här för att samla kraft. Hoppas jag. Vis av erfarenheten vet jag dock att jag brukar bli nipprig efter ett tag och trött på att leta efter saker som mamma har lagt på nåt bra ställe. Hittills idag har vi letat efter en blus, i morgon ska vi leta efter en handväska. Och så ska jag ner i källaren och se hur det ser ut efter ventilationsarbetena och så ska jag städa nån dag. Men inte i morgon. Nån annan dag.

*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren

Livet är kort.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Födelsedagskrans

Ett inlägg i vilket Tofflan gläntar på sin fantastiska Svarta Bok och delger sina läsare ett av de smaskiga recepten däruti.

Söndag och dags för nånting att greja med i köket. Eftersom det är födelsedag i veckan kommer ett passande recept!

Finns här nåt smaskigt? JA!

Idag bjuder jag på ett recept som är av det lite onyttiga slaget. Men såklart man ska äta onyttigheter när man firar födelsedag, eller hur?

Födelsedagskrans i orignalrecept.

Födelsedagskrans
(En krans)

Vad behövs?
5 deciliter vetemjöl

3 teskedar bakpulver

1 deciliter strösocker

1 deciliter russin/1 tesked kardemumma/1 tesked kanel

100 gram margarin

2 deciliter mjölk

1 ägg

pärlsocker

Vilka redskap behövs?
En plåt med bakplåtspapper

En bunke

Ett decilitermått

Ett teskedsmått

Kniv

En liten gaffel

Kopp

Brödpensel

Kör igång ugnen på 225 grader. Blanda mjöl, bakpulver, socker och russin/kardemumma/kanel. Finfördela margarinet i blandningen. Tillsätt mjölken. Blanda. Klicka ut degen på en plåt. Forma till en krans. Pensla kransen med ett ägg som du har vispat lätt i en kopp. Strö på pärlsocker. Grädda nederst i ugnen i cirka 15 minuter.

Min kommentar: Fikabröd som går snabbt att ”sno till”!

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Påskbakelse

Västkustrulle

Bladspenat- och ostpasta

Livet är kort.

Read Full Post »

Slut och ont

Nej då, det är inte slut mellan Fästmön och mig, men vi ÄR slut. Anna är slut efter en tuff arbetsdag, jag efter städning. Och sen var det ju detta med Stormarknaden… FY!

Vi inledde med att sitta ner och ta en fika, kaffe med var sin havreboll. Annas med kokos på, min med pärlsocker. Kokos fastnar så jävligt i tänderna, så det går fetbort för min del.

Kaka med socker på.

Sen gav vi oss iväg på en tur i detta Djävulens Palats. Jag kan förstå att somliga tycker att det är bra med en massa affärer på ett och samma ställe. Men för mig blir det bara hemskt, vidrigt, rörigt. Jag hittar inte, det är folk tamejtusan överallt. Och när man har ont i en häl är det INTE skönt att gå ett enda extra steg för att

hitta.

GAH, till sist kunde jag nästan inte gå.

Inte hade vi nån bra shoppingtur heller, trots att jag hade detta shoppingmonster med mig.

Shoppingmonster.

Det blev i alla fall ett par presenter till en som snart blir myndig och tre kassar mat på värsta affären på hela centrumet, ICA Kvantum. Affären där personalen har som sport att flytta om alla varor när jag närmar mig. Jag hittar ingenting.

Dagens fynd gjorde jag emellertid på Åhléns. För aldrig mer att jag köper en badrumsmatta på Hemtex – de blir bara sabbiga i gummit under, förr eller senare.

Numera är mitt badrum MODEEERNT, tycker Anna.

Jag hittade en ny badrumsmatta som inte alls bara var blå utan blå– och brunrandig. Anna tyckte att mitt badrum blev riktigt modeeernt när jag la på mattan. Ja, ja, själv har jag alltid gått efter mottot

blått och brunt passar inte ihop.

Men jag ska väl vara glad att jag slapp köpa nåt turkost skit. Det tycks vara det enda som säljs i nyansväg när det gäller badrumstillbehör… (nej, jag vägrar säga accessoarer, det tycker jag är ett löjligt ord!).

Nu har vi ätit mat och ska bänka oss med lördagsgodis och se nån film. Vi får se om vi orkar hålla oss vakna. Min onda häl lär hålla mig vaken, i alla fall…

Livet är kort. Det är min hälsena också. Och mitt tålamod.

Read Full Post »

Kvällsfika på ballen*

Precis när jag kört in bilen och vi klivit ut ur det mörka garaget i eftermiddags kom Fästmön på att vi ju skulle ha åkt till apoteket på Sjukstugan i Backen för att hämta sprutor och lite annat. Men darlingen var trött och jag föreslog att vi skulle slappa en stund, äta lite och sen åka upp.

Middagen, Hänt i veckan, blev snabbt tillredd. Vi kunde äta på ballen, med nerfälld markis, förstås. Solen är fortfarande väldigt, väldigt varm… Efter disk och undanplockning åkte vi till Sjukstugan i Backen. Jag satt i bilen och läste medan Anna hoppade in. Naturligtvis strulade apoteket – gör apotek annat än strular nu för tiden? – och påstod att hennes recept redan var uthämtat. Jaså, jaha. Av vem då, liksom? Till sist hittades sprutorna och det andra hon skulle ha och det var väl en evig tur. Det är nämligen dåligt med reservsprutor i hemarkivet.

Det blev inte bara kvällsfika på ballen, det blev också go-fika, som Anna brukar säga och skrocka.

Svart kaffe och två burkar med nånting gott på bordet…

                                                                                                                                                                 Lite sol sipprade genom markisen. Anna fick en stråle blid av Guds godhets ljus på sin söta lilla näsa.

Sol på söta näsan.

                                                                                                                                                                Vad det var i burkarna? Tja, i den ena var det kletiga och goda hallongrottor som mormor/Annas mamma hade bakat.

Hallongrottor.

                                                                                                                                                              Och i den andra var det Elias och min favoritsort kakor: chokladbollar!

Chokladbollar med pärlsocker.

                                                                                                                                                                Nån som inte förstår varför vi är…

lite runda???

                                                                                                                                                             ballen = balkongen

Read Full Post »

Ork och lust och vila och kamp

I sanning en dag i kampens tecken! Det känns som om jag har sprungit sju maratonlopp, rivit tio murar och klättrat upp och ner för Mount Nyby* minst tusen gånger. Kroppen bara tar slut. Såg mitt ansikte i spegeln och hoppade högt. Undrade om det var ett spöke jag såg. Det känns som om allt det röda i mitt blod bara har försvunnit. Över natten och över dagen.

Det röda i mitt blod – hallå, var är det???

                                                                                                                                                       När jag hade duschat upptäckte jag att en synnerligen god vän hade ringt och jag ringde förstås upp. Jag kan inte säga TACK tillräckligt många gånger för att just den vännen orkade lyssna på mitt gnäll idag!

Dagen var ganska oinspirerad. Det tog på krafterna att inse att man inte är så attraktiv längre – på flera sätt än ett…

Nåt däckbyte blev det INTE, men jag tog en omväg förbi en verkstad på väg till Fästmöns jobb. Där erbjöds däckbyte för 150 kronor och jag tänkte försöka skaffa mig lite ork till i morgon förmiddag. Ork till att lasta i sommardäcken i bilen. För att få loss däcken orkar jag INTE, de är nämligen maskindragna och jag har två stycken onda axlar. Den ena axeln är visserligen opererad och ganska OK – fast då vore det ju bra dumt att sabba den, eller?

En axel är opererad, en är det inte.

                                                                                                                                                       Anna och jag var lika slut i rutan när vi kom till Förorten. Men då skulle vi storhandla eftersom det plötsligt hade trillat in några kulor till Anna. Tre dagars mat och hygien – sen var en tusenlapp väck. En tusenlapp är vad jag har budgeterat till mig själv för mat och hygien under en månad. Ja just det. Som du förstår går det inte ihop. Men till påsk ska jag hem till mamma och då blir det nog ett smaskigt ägg eller två.

Vi hämtade Elias från fritids och medan han roade sig på egen hand kollapsade vi på sängen en stund. Det tog en halv sekund så somnade vissa av oss. Men så blev det dags att fixa middag. Anna skuttade raskt till spisen medan jag tog ett snabbt varv runt soffbordet i vardagsrummet – det var spår efter NÅN eller NÅGRA hade ätit kakor med pärlsocker på…

Ringde sen min lilla mamma för att kolla läget och hon lät ungefär lika pigg som jag. Men duktig hade hon varit och tagit tjuren vid hornen och åkt färdtjänst till apoteket. Färdtjänsten krånglar otroligt mycket för mamma. Det handlar nog både om att kommunen plötsligt bytte gatunamn där mamma bor, men också på att ett taxibolag från Linköping eller Norrköping kör färdtjänst i Metropolen Byhålan. Och då hittar chaufförerna inte särskilt bra. Detta får till följd att bilarna åker till fel ände av ett lååångt hus, till exempel. Och gamlingarna hinner ju inte ”rolla” fram innan bilen åker igen. Sen får de skäll. Gamlingarna, alltså. Nä fy, för att vara gammal/beroende av färdtjänst i Byhålan!

Den här fina bänken finns att sitta på nära mammas hem. Men den är nog en skulptur, egentligen…

                                                                                                                                               Barnen fick spaghetti och falukorv idag, Anna och jag åt spaghetti och kycklingfärssås (jag äter ju inte annat kött än kyckling och kalkon) som Anna lagade till för ett tag sen när vi var så där fruktansvärt sjuka i förkylning härom sistens. Med detta menas att det var MASSOR av vitlök i såsen. Och såsen hade förstås varit i frysen under mellanperioden.

Efter köksröjning under kvällen har vi nu kalasat på tårtrester från igår. Anna höll på att räkna fel när hon skulle dela upp det som var kvar – vi var faktiskt FEM och inte fyra som skulle äta tårta. Elias gillade inte strumpsmaken på tårtan, så han fick ett par chokladbollar som också var kvar från kalaset.

Nu sitter Anna och jag mitt emot varandra med var sin dator vid köksbordet. Klockan 21 ska jag och Linn kolla på veckans TV-bästa – Desperate Housewives. Programmet slutar fem i tio och då ska jag gå och lägga mig för natten, har jag bestämt. Måste få sova i natt!

                                                                                                                                                  *Mount Nyby = snötippen där jag bor

Read Full Post »

Torsdags-tiddelipom

Vi kom iväg och vi åkte buss. Men oj så det blåste! Vi fick söka skydd i en port medan vi väntade på bussen. Jag passade på att ställa Fästmön mot väggen och ta en bild.

Bruna Anna frös.

                                                                                                                                                         Anna hade ringt OnOff Uppsala för att kolla status på mobiltelefonärendet. De skulle ringa tillbaka en timma senare, det vill säga klockan 15. De har fortfarande inte ringt… Vilken toppenaffär! NOT! 😈

På stan tittade vi i diverse affärer på filmer, skivor, böcker och små askar. Jag såg ett skitroligt spel.

Ett spel som passr min humor. Jag har fortfarande inte vuxit ifrån kissåbajs-åldern.

                                                                                                                                                              Vi tittade och tittade och jag hittade en gul knapp med ett sant budskap.

Ett sant budskap, utan tvekan.

                                                                                                                                                     Inne på en affär var det inte bara jag som tittade på saker, jag kände mig betittad, av en svart insekt…

En svart insekt av nåt slag tittade på mig.

                                                                                                                                                            Vi hade blivit tipsade om ett ställe där det var gratis att gå på toa. Men detta visade sig vara fel…

Fem spänn betalar jag INTE för att gå på toa.

                                                                                                                                                   Eftersom fikatarmen ändå ryckte, hasade vi upp till Kafferummet Storken. Där var tjocksmockat med folk, men ingen toakö. Och dessutom gratis att gå på toa. Härligt! Vi köpte kaffe och chokladbollar som var så färska att de smälte i munnen…

Chokladbollar som smälte i munnen… Annas med kokos, min med pärlsocker.

                                                                                                                                                           Den snälle Ioannis gav oss duktigt med rabatt… Tusen tack, raring! 😀

Duktigt med rabatt fick vi…

                                                                                                                                                         Vi fortsatte lite in i diverse affärer. På Pressbyrån på Stora Torget i Uppsala vill man uppenbarligen inte ha kunder som betalar kontant, för både jag och en annan kund blev nekade att handla – jag hade inget mindre än en femhundring. Skitdåligt! Jag menar, har man inte växel ens på 500 kronor? Nej, vi gick runt hörnet till en butik på Drottninggatan där mina tuggummin var en krona billigare än i Pressbyrån och där tjejen i kassan önskade oss en trevlig dag! Vilken kontrast…

Vi tittade lite på böcker. Observera att jag skrev tittade. Jag köpte inget. Men jag såg en söt bok som jag blev lite sugen på.

Anna och Blomsterkungen låter väl sött?

                                                                                                                                                          Vi skenade lite hit och lite dit innan vi slutligen halkade nerför en brant trappa på Tzatziki. Detta är verkligen en mysig restaurang, inrymd i en medeltida byggnad. Och massor av spännande inredning att titta på medan man väntar på mat.

Vattenpipa och trattgrammofon, intressant kombination och spännande inredning.

                                                                                                                                                            En ljus grekisk Alfa-öl hör till när man besöker Tzatziki, oavsett säsong.

Alfa-öl.

                                                                                                                                                            Ölen var måltidsdryck till förrätten, för min del en chili- och paprikaröra med härliga färger och hetta.

En het och färgstark förrätt.

                                                                                                                                                        Mellan rätterna hann jag knäppa ett kort till. Anna letade efter sin herdestav och sin herdeväska.

Jag undrar om alla fåren är hemma… eller borta…

                                                                                                                                             Huvudrätten blev kycklingfilé med tzatziki, grönsaker och potatis. Mycket gott förutom det irriterande brödet som alltid placeras under filén och dränks i tomatsås. Det blir alldeles uppblött och oaptitligt.

Gott förutom det uppblötta brödet under filén!

                                                                                                                                                        Till detta tog vi var sitt glas husets röda, ett ganska enkelt och något för svalt australiensiskt vin.

Efter huvudrätten fick jag ett roligt och upplyftande telefonsamtal som innebär att jag ska på anställningsintervju på tisdag eftermiddag. Detta firade vi med att inta dessert och kaffe – trots att vi redan var proppade… Det blev en fin kombination av syrligt och sött.

Desserten bestod av yoghurt med valnötter och honung. Syrligt och sött i fin kombination.

                                                                                                                                                         Fin service som vanligt på restaurang Tzatziki! Och som sagt, god mat och dryck. Vi kunde nästan inte ta oss uppför trappan, men vi lyckades till sist och kom ut i en regnig marskväll med endast ett par plusgrader. Vi travade i rask takt till busshållplatsen, men missade antagligen precis en buss och fick snällt vänta i regnet, om än i busskuren – till dess en kille tände en cigarrett. Det luktade inte gott, så vi klev ut i regnet i stället.

Regn, regn, regn… Men ändå, det är ju bättre än snö…

                                                                                                                                                         Tack, mamma, för extrapengen som gjorde det möjligt för oss att äta ute i kväll!

Read Full Post »