Slutet gott, allting gott eller En annan dag

Ett påskavslutande inlägg.

---

 

Den är på riktigt, flugan, och jag fotade den i morse.

Igår eftermiddag fick jag äntligen träffa min kära den här påsken! Det har varit en lång helg med varierande väder och humör. Och nej, jag har inte direkt varit ute och letat vårtecken. På långfredagen var jag ju inne hela dan och städade och gjorde en massa annat. På påskafton var det soligt ett tag och det var det även igår på påskdagen även om det blåste ganska friskt. Men hur kul är det att gå ut på vårpromenad alldeles ensam på en skala? Nej, det är inte precis så att inbjudningarna till varken fester eller promenader har haglat över mig den här helgen. Själv har jag inte orkat bjuda till och bjuda hit. Även om det har varit tufft behövde jag nog vara ensam, bland annat för att skriva fantastiskt bra jobbansökningar. Ibland räcker det så bra med att leka fluga och titta på världen genom ett fönster…

Jag åkte och hämtade Anna efter att hon slutat jobba igår. Hon var så trött och slut att hon somnade på min soffa under filten medan jag stökade i köket med påskmaten. Vi åt sen vid matsalsbordet i vardagsrummet och när maten äntligen blev klar var vi ganska vrålhungriga. Det var fortfarande ljust när vi åt, så några ljuslyktor behövde inte tändas såsom jag fick göra på påskafton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter mat och disk blev det kaffe och kinderegg-provet, även kallat tävlingen ”Vem vill bli ingenjör? Ingen!”. Det senare består i att se till att en har antingen ingenjörsexamen eller är hyfsat nykter efter alla påsksnapsar så att en kan montera ihop en till två kindereggfigurer. Anna valde ett kinderegg som inte skramlade så mycket i hopp om att det var en hel figur som låg däri. HA! Var det ju inte! Fast skrattar bäst som skrattar sist… Jag fick en helt idiotisk anka (bara det, alltså…), tror jag det var, som bar på tallrikar med asiatisk mat. Det var en sorts spel och en skulle lägga på så många tallrikar som möjligt på ankans brickor utan att ankan vippade och tallrikarna flög av.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä, då var det faktiskt roligare att se på Det okända på TV, om en säger så… Vi har ett rätt speciellt förhållande till Caroline Giertz, Anna och jag. Det grundar sig i att vi har läst en och annan bok av henne med ett sånt innehåll att jag rodnar bara jag tänker på det. Och jag vill inte skriva vad det handlar om, men… sängstolpar är inblandade…

Annandag påsk är det idag och det är dags att runda av den här storhelgen. Vi tog lite sovmorgon och framåt dan gjorde jag frukost. Men det verkade visst som om vi skulle inta den en annan dag än annandagen. En låg kvar i sängen och en bara fotade hela tiden.

Frukost annandag påsk, men matgästerna tänkte visst inta den en annan dag.

Det var dags att skiljas åt igen, men först behövde Anna handla och jag behövde tanka bilen. Sen bjöd jag hem mig till Anna på eftermiddagskaffe, för jag hade hört talas om att farbror Bosse* hade levererat karra** på långfredagen. Karran var gömd i ett påskägg, nåt som de tre håriga vildbasarna inte kunde ta sig in i. De tre var för övrigt riktigt gosiga idag och jag fick flera hyfsade bilder på dem. Här är några:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I den här kalufsen platsar inga hårspännen!

Nu ska jag samla mig och ha tabberas på påskmaten. Det finns sill, Janssons frestelse, kycklingprinskorv och lax kvar. En mörk påsköl blir det till detta, men idag hoppar jag snapsen. Det är ju arbetsdag i morgon, min nästnäst sista på nuvarande jobb. Och ja. Jag har svår separationsångest och det gjorde påsken 2016 ganska tung.

Nåt som däremot ska bli lättare i morgon är mitt huvud. Jag har fått en riktig kalufs och längtar otroligt mycket efter att få lägga skallen i M:s kompetenta händer efter morgondagens arbetsdag. Anna föreslog att jag skulle ha hårspännen till jobbet i morgon. Men jag vill ju inte solka min image. Mina arbetskamrater ska minnas mig som hon med kedjan i jeansen och de ständiga luvatröjorna. Hon som helt ogenerat berättade vilken djävul hon är bakom ratten… (NK*** är nog den person som har sett mig gråta mest i hela världen.)

 

*farbror Bosse = Annas pappa
**karra = karameller, fattar du väl!
***NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gulkulig påskafton

Ett inlägg om min påskafton.

---

 

Påskpuss med onda ögat slutet.

Det blev en rätt gulkulig påskafton i år trots allt. Jag firade inte precis att jag blev 53 år och elva månader. Men vänsterögat gör ONT och inte blev det bättre av att solen sken på påskaftons morgon. (Det blev bättre väder sen, det vill säga mulet.) Jag fick tvinga in linserna och satte solbrillorna på näsan. Igår fick ögat vila från kontaktlinser. Fast tårar är salta och det var inte bra för ögat.

Men det var inte bara solen som tvingade ut mig – jag behövde handla också. Tack och lov var det inte hysteriskt på Tokerian utan jag kunde i lugn och ro handla två kassar med mat. Dessutom hann jag in på apoteket. Jag såg några små tussilago på vägen till affären, men jag pallade inte att fota dem.

Jag pallade inte att fota tussilagon jag såg, så du får glo på en av mina påskliljor.

Varken påskpuss eller påskägg har jag fått, så jag köpte en herrans massa godis. Hönan på köksbordet har värpt Kinderegg och påskäggen på vardagsrumsbordet är fyllda med lösgodis för extrapris och Lindtägg och lyxägg från Ferrero Rocher för svindyrt pris. Månntro det finns nåt kvar när min gäst anländer på påskdagens kväll?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Spännande och god läsning på påskafton.

Påskaftons morgon vaknade jag redan halv sju. Det var inte kul. Tack och lov lyckades jag somna om – dan blir så lång annars. Jag läste ut en jättespännande bok och började läsa ytterligare en spännande bok. Den här månaden, mars, är mitt bokmål att bara läsa svenska författare. Det har jag uppfyllt hittills. Mamma ringde när jag hade typ 20 sidor kvar i Leon, men det gjorde inget. Vi pratade en liten stund och hon verkade gladare och piggare än igår.

Två tuppar och en höna… Undras vad jag vill säga med den här bilden..?

På påskaftons kväll åt jag buffé. Jag ansträngde mig och gjorde ägghalvor med lax, räkor, rom och dill. Resten av maten på buffén köpte jag färdig. Det viktigaste på påskbordet är ägg och sill, tycker jag. Sen dricker jag gärna en mörk påsköl till och ett par snapsar. En skiva knäckebröd med Kvibilles ädelost med whiskysmak… Det behövs inte mer för att jag ska vara nöjd. Jag dukade fint på matsalsbordet, för där sitter vi alltid i min familj vid storhelger. Porslinet har varit min pappas farfars och det används inte alltför ofta.

En go’ och gulkulig påsk önskar jag dig med dessa matiga bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

När du läser det här det påskdag. Jag hoppas att du har kommit ihåg att ställa fram klockan. Alltså, den gångna natten blev klockan tre fast den var två.

Sommartid idag!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyårsafton 2015

Ett inlägg om nyårsafton 2015.

---

 

Lite mörk på nyårsafton och inget riktigt leende.

Nu kan vi skriva 2016. Kan, ja, men kommer vi ihåg att göra det när vi ska skriva datum nånstans? Det brukar ta några veckor ibland innan det blir rätt.

Det har varit nästan samma nyårsafton som förra året. Mamma är här, vi äter, glor på TV och det smälls utanför. Den här nyårsafton har haft en stor skillnad från sist, dock. Jag har nog aldrig känt mig så ensam – och ändå var varken mamma eller jag ensamma. Humöret är inte det bästa, tålamodet kort, irritationen svår att dölja. Men jag har inte hjärta nog att vara ärlig – varken till höger eller till vänster. Så jag trycker ner efter bästa förmåga och sen blir det som det blir.

För att ändå försöka göra dagen så festlig som möjligt spred jag ut det ätbara. Mamma gillar att sova länge om morgnarna, så jag fick flera timmar först som jag kunde ägna åt att vila öronen och läsa. Folk har så jädra mycket åsikter om Liza Marklund – även jag – men hennes senaste bok är verkligen spännande! Det var inte bara på nyårsaftons morgon jag läste, det blev mer under dan. Nu är jag nästan halvvägs. Frukost, bestående av julknäcke med julkalkon, intogs därför egentligen inte vid frukosttid utan snarare vid lunchtid. Eller typ en timme efter min ordinarie lunchtid när jag jobbar.

Vid 16-tiden åt vi förrätt. Jag gjorde var sin räkmacka och tog ett glas vitt till. Mamma höll sig till Ginger ale. Middagen intog vi vid matsalsbordet nånstans mellan 19 och 19.30. Jag stekte kalkonfilé och hade potatisgratäng till. Det blev visst mat för ett helt kompani. Den matlådan som jag frös in var enorm… Till maten tog jag ett glas Amarone, mamma fick några droppar i ett glas utblandat med mycket vatten. Sen kollade vi en film på TV innan vi intog desserten, minipäron i konjak med grädde. Kaffe och en och annan godisbit har också intagits under kvällen. Magen är synnerligen förvånad och har protesterat mycket.

Tolvslaget på Skansen kollade vi in. Gina Di… Malena Ernman var bäst, fast hon blev inskickad på scenen lite för tidigt. Vi har har varit ganska förskonade från smällare och fyrverkerier. Jag gillar inte sånt, för jag är skotträdd. Det har skjutits en del i området under dan och tidiga kvällen. Därför blev det nästan helt tyst vid 00.30-tiden – folk hade väl helt enkelt slut på ammunition. Annars brukar det kunna pågå ett par timmar till…

Nu börjar klockan närma sig två och jag ska strax lägga ner huvudet på kudden och läsa ett kapitel till innan jag sover. I morgon ska vi äta igen. Då blir det ett smörgåsbord med otillagade saker från julbordet samt resten av den griljerade kalkonen. Gissningsvis äter ”alla andra” pizza.

Jag lämnar dig med några bilder på nyårsaftons mat medan jag önskar dig en god start på 2016!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vård, åkommor och en bästefåtölj

Ett vårdande och krämpande inlägg samt ett inlägg i vilket somliga skaffar en tron.

---

 

Vi började dagen med ett besök i vården. Ja, det var ett planerat besök och inget akut. Det dumma var bara att jag vaknade med hosta (inte heller anledningen till besöket) och när vi kom hem från besöket i vården skadade Fästmön en av sina söta små tår (nej, tyvärr fick jag inte fota). Hostan beror säkert på att nån i närheten har grillat eller rökt i smyg. (Närå, jag håller på att åka på en infektion.) Tån egenvårdades med kylklamp. Ovanpå detta har vi båda två ont i ryggar och axlar. Nåja, jag säger som min morfar:

Det går över om 100 år!

På förmiddagen hade vi en träff med Annas snälla mamma. Jag behövde tanka på vägen dit och det gick utan problem, för en gångs skull (pumparna brukar alltid stänga av och hålla på och krångla). Clark Kent* måtte vara en riktigt bensinsnål herre eftersom den tanken som nu behövde påfyllning var den jag fyllde upp i Metropolen Byhålan i påskas! Medan jag tankade vilade jag ögonen på två Volvobilar från olika år… Det var bättre förr, är min åsikt.

Volvo och Volvo… Men ärligt, Amazonen är finast, tycker jag!

Vår träffpunkt var parkeringen på Myrorna i Boländerna. Annas snälla mamma och L var redan på plats. Vi väntade några minuter innan affären öppnade. Och tänk! Den svarta bästefåtöljen, som Anna provsatt i lördags och sen har längtat efter resten av helgen, fanns kvar! Priset för denna skinnfåtölj var endast en hundralapp. Då kan Anna rättmätigt skryta om att hon har gjort ett fynd! Vi fick hjälp att bära ut fåtöljen i Annas snälla mammas bil. Det var skälet till att I och L var med – deras bil är högre och har till och med svalt ett badkar en gång, berättade I. Annas bästefåtölj stod som en tron och fick resa ända till Himlen.

En riktig tron till Anna – för bara en hundring!

 

Inte heller jag kom lottlös från träffen! Annas snälla mamma hade med sig en kasse böcker ur vilken vi fick välja och vraka innan påsen lämnades in på Myrorna. Nu kanske du förstår varför Annas snälla mamma alltid benämns just snäll? Anna tog en bok, jag tog dessa tre:

Tre böcker fick jag av Annas snälla mamma: Dödsdomen, Lanthandlerskans son och Häxan.

Men… det fanns ett litet aber med Annas nya bästefåtölj: den behövde ben. Eftersom Anna inte börjar jobba förrän senare i eftermiddag, tog vi svängen om IKEA. Där inhandlade Anna fyra träben som förhoppningsvis passa. Annars får vi väl använda dem på oss själva. Vi träffade en bekanting i kassan som köpte en madrass. Jag förstod vad hon skulle ha den till och sa

Vi har köpt träben! Och vad du ska göra fattar jag nog, ligga!

Vi orkade naturligtvis inte åka ut till Himlen igen med benen, utan det blev New Village. Benen får provas en annan dag – Anna ska till Förorten ett par gånger den här veckan, så tillfälle finns. Som tack för att jag hade kört och burit (nej, fåtöljen var faktiskt inte tung!) samt som en förtida födelsedagspresent fick jag den fina Orreforsskålen som jag hade tittat på i lördags, men inte köpt. Nu har de tu blivit tre på mitt matsalsbord. Tack, sötnos!

Den största fick jag idag av Anna.

Jag har tillbringat en stund i mobiltelefonen och samtalat med En Myndighetsperson. Oron är tillbaka och dessutom är jag förbannad och upprörd. Mer än så säger jag förstås inte öppet. Men klarspråk är visst nåt som alla myndigheter inte använder. Samtidigt tycker jag att det är en stor skillnad mellan att uppfylla krav (och därmed beslut) samt preliminära beslut.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mat, mat, mat och sånt

Ett matigt inlägg.

---

 

Min påskmiddag.

Magen är i uppror. Och det är inte konstigt med tanke på allt jag satte i mig igår. Påskmiddag skulle intas framåt seneftermiddagen – kvällen. Mamma orkade inte göra nåt, så jag försökte sno ihop en middag efter bästa förmåga. Det var inte så mycket att sno ihop, för övrigt, mest att koka färskpotatis och plocka fram. Ägghalvorna gjorde jag själv förstås, men jag tackade nej till att använda majonnäs med bäst före-datum från oktober förra året. Det är tur att jag inte gillar majonnäs. Jag hade på uppdrag av mamma köpt svart och orange rom och det gav ägghalvorna både fin färg och godare smak, enligt min mening. Och så toppade jag med en liten dillkvist. Jisses, jag borde bli kokerska (NOT!). Janssons frestelse hade mamma redan inhandlat en fryst färdigvariant. Den var OK, men lite smaklös, så jag piffade upp den med sill med ansjovissmak.

Mariestads påskbrygd var en av de två sorterna påsköl jag drack. ”Finstämd vårlager”, enligt etiketten och nog var den lite i ljusaste laget, tyckte jag.

Sillburkar hade jag köpt tre stycken och så knäckebröd med goda och starka ostar till, saltgurka och rädisor. Ja, jag hade köpt, men mamma betalade. Hon betalade till och med det jag hade i mina glas – Östgöta sädes och påsköl. Jag köpte två sorters påsköl och sparade en flaska till idag på påskdagen, för då åker ”resterna” fram från gårdagens påskbord. Mamma själv drack påskmust. Jag kan inte påstå att jag har svultit de här dagarna jag har varit med mamma.

Ensam vid påskbordet blev jag rätt snart.

Men det verkade som om vi var utsvultna båda två, för vi kastade i oss maten. Mamma orkade hålla mig sällskap vid matsalsbordet i ungefär en halvtimme. Sen fick jag sitta själv och mumsa. Det var förstås nyheterna på TV som hägrade. Jag tror aldrig jag har sett/hört så många TV-nyheter som jag har gjort de här dagarna. Det värsta är att det verkar vara rätt mycket nyhetstorka – förutom en storbrand i Uppsala, raggarkaos (!) på E18 och höjningen av a-kassan.

Den sistnämnda, höjningen av a-kassan, var på nyheterna varje gång igår. Som om det är nåt att slå sig för bröstet över. Det var väl baske mig dags efter 13 år, eller? Inte heller förstår jag hur de räknar, för det sägs att högsta a-kasseersättningen man kan få idag är 18 700 kronor brutto i månaden. Jag har högsta ersättningen och den är 680 kronor om dan, fem dar i veckan. Det blir 13 600 kronor i månaden, enligt min kalkylator. Netto blir det 9 900 spänn som ska räcka till ”allt”. Ibland får jag 800 kronor över, ibland inte. Existensminimum är att få 3 500 kronor över när räkningarna (vissa typer av räkningar som hyra, telefon etc) är betalda. Det är också ett skämt, för så mycket har jag aldrig nånsin fått över när jag har gått på a-kassa. Vissa saker kan man få hjälp med, som kläder och busskort. Man jag köper numera aldrig kläder och busskortet laddar jag ytterst sällan med nån hundralapp. Däremot betalar jag väldigt mycket för mitt internetabonnemang och ett sånt måste man ha liksom en bra dator och mobiltelefon för att kunna göra allt som krävs av en. Huruvida samhället skulle betala detta är jag tveksam till. Jag hankar mig fram så länge det går tack vare en snäll mamma och snälla vänner. Sen när det inte går längre… Äh, jag vill inte tänka så långt, jag vill tänka att jag får ett jobb.

Solen gick ner igår kväll också.

Efter maten jobbade jag vid diskhon och sen blev det en tur ut med sopor. Mamma ville se Smartare än en femteklassare och jag satt med ena ögat i min bok på gång, den andra på TV:n. Det var en 82-årig tant som tävlade och hon tog hem rubbet. Härligt! Hade jag varit där hade jag också gjort det, för jag klarade alla frågor – från TV-fåtöljen, vill säga. Annat är det väl att stå i en studio och tävla.

(Under kvällen grävde jag ofta i min godispåse (vem behöver påskägg när det är innehållet som är intressant?). Det hjälpte säkert till att få magen i uppror.)

Det var inget Mr Selfridge igår kväll, men i stället tittade vi på Eurovision song contest firar 60 år, en brittisk produktion där Graham Norton och Petra Mede var programledare – och gjorde det mycket bra. Före- och efterprogrammet leddes av Sarah Dawn Finer och Christer Björkman. Jag tyckte att det var fin och rolig underhållning och twittrade som en galning. Roligt att få sina tweets favoriserade av både Herreysfamiljen och självaste Conchita Wurst!

Idag ska vi roa oss med att köra över bron och besöka den östgötska landsbygden, så nån mer promenad vid sjön lär det inte bli på ett tag. I morgon är det nämligen dags för mig att åka tillbaka till mitt ”fängelse”. Jag har inte hunnit träffa de vänner jag har velat, men FEM ser jag i maj och kanske hinner jag svänga in till M och säga hej på vägen ut ur stan i morgon.

Vad hade DU för dig igår och vad händer idag? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gamla böcker och elektroniska matrecept

Ett inlägg om att gamla texter är mer varaktiga än nya.

---

 

Den här öppnade vi i eftermiddags.

I eftermiddags hade mamma och jag bestämt oss för att titta i gamla böcker. Framför allt var det den stora Karl XII-bibeln som hägrade, för den har jag aldrig tittat i. Vad jag minns. Mamma minns annorlunda. Vem som har rätt kan man träta om ifall man vill det.

Den gamla boken var jätteskör och dess pärmar lossnar nästan från ryggen. Så det gällde att vara försiktig. Vi la den tunga boken på matsalsbordet och öppnade och bläddrade så försiktigt vi kunde. Vi skulle nog ha haft bomullshandskar på oss, men det hade vi inte.

Min farfar var en klok och noggrann man. Han hade samlat en massa klipp om bibeln generellt i en plastmapp som låg inuti. Där låg också kopior på brev han skrivit till just den här bibelns ägares släktingar samt svar från dem. I farfars ägo kom bibeln 1940 i present på 40-årsdagen. Han fick den av en diakonissa från S:t Petersburg ursprungligen, men som arbetat tillsammans med farfar i kyrkan i Finland. Hon hade även känt farfars pappa och hans farfar, liksom sonen, min pappa. Fyra generationer… Diakonissan hade för övrigt i sin tur fått bibeln för lång och trogen tjänst av familjen Munck.

På 1940-talet var Finland i krig. Till slut blev situationen ohållbar för den lilla familjen. Det fanns varken mat eller kläder och pappa kunde inte gå i skolan. Pappa kom till Sverige som krigsbarn i början av 1940-talet. Men den gamla bibeln kom hit med farmor och farfar när farfar 1944 fick tjänst som pastor i Linköping i Sverige.

Inuti bibeln hade de tidigare ägarna nedtecknat uppgifter om giftermål och barn. Min duktiga farfar har sen tytt kråkfötterna och skrivit rent dem på skrivmaskin. Vad jag kunde se hette bibelns första ägare Eric Holmberg. Han har skrivit i boken att han gifte sig 1744. Farfar har skrivit rent texten och lagt till att Eric Holmberg avled 1748. Att vi vet att det är Eric själv som har skrivit beror på att han har skrivit i jag-form. Alltså måste bibeln vara från 1700-talet. Karl XII-bibeln kom ut 1703, men jag hann inte se tryckåret på boken som låg på mammas matsalsbord. Jag försökte fota så mycket jag kunde av försättsbladen, breven, klippen etc, men mamma blev otålig och irriterad över att jag skulle fota ”allt” – vilket medförde att jag inte kunde just fota ”allt”. Vad jag hann uppfatta hette den senaste ägaren före farfar Munck. Kopplingen till familjen Bernadotte var att en prinsessas farmors mor eller nåt ditåt varit gift med denne Munck. Farfar skrev till prinsessan Bernadotte och fick ett mycket nådigt svar.

Den gamla bibeln hade intakta metallspännen så att den gick att stänga ordentligt. I övrigt var den så skör att jag tyckte att ryggen sprack lite för varje gång vi rörde vid boken. Därför vill jag inte öppna den igen och ta fler bilder. Men nån gång i framtiden ska jag öppna den igen och då ska jag dokumentera ”allt” på riktigt, jag lovar!

Här är några av de bilder jag tog av vår Karl XII-bibel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite senare telefonerade jag med Fästmön. Under samtalet utlovade jag ett recept som jag hade på datorn. Trodde jag. Det visade sig att det inte fanns ett enda recept på min dator, inte heller på den USB-sticka jag hade med mig. Troligen är alla recept jag hade på gamla datorn… bara borta… Jämför det med en Karl XII-bibel från 1703…

Igår letade mamma och jag efter två andra gamla religiösa skrifter. ”Nån” hade flyttat på dem från mammas ”gömställe”, men jag lyckades hitta dem. Nu förvaras de på ett ställe som vi båda känner till. Ett tag, hoppas jag, i alla fall. Tills nån gömmer dem igen. Vi bläddrade även i dessa idag och de var betydligt mer hanterbara än Karl XII-bibeln. Den här silverasken innehåller bibelord:

Silverasken med bibelord är lite mindre än Karl XII-bibeln och ryms lätt i min handflata.

Men nya testamentet på engelska var totalt omöjligt för mina ögon att läsa – trots att den lilla asken faktiskt innehåller ett förstoringsglas, tro det eller ej:

Nya testamentet på engelska klarade inte mina ögon av att läsa. Men jag bläddrade i den lilla bibeln i alla fall. Vi tror att den kom till Sverige med pappas farmor Mabel som var från England.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyårsafton 2013

Ett inlägg om nyårsafton 2013.

Det var länge sen jag behövde festa på nyårsafton. Sist jag gjorde det var i sällskap med personer jag inte umgås med idag. Igår kväll umgicks jag med min mamma. Vi skulle äta trerättersmiddag, men orkade bara två rätter. Sill och potatis och laxröra, med öl och snaps för min del, julmust för mamma, blev vår förrätt.

Sill, potatis och laxröra till förrätt samt en fyllig julöl och en snaps.

Mamma njöt av sillen och potatisen, tror jag. Det gjorde i alla fall jag. Jag blev väldigt mätt…

Mamma vid matsalsbordet och pappa på väggen till höger.

Vi dukade ut och mamma diskade. Tog en paus med lite kaffe och nån karamell. Jaa, vi äter helt fel, men det skiter vi. Vit 20-tiden blev det dags för huvudrätt – kräftor och baguette med goda ostar.

Vår huvudrätt var kräftor och baguette med goda ostar.

Jag tror att vi åt två tredjedelar av kräftpaketet och slängde resten. Vi var nämligen dumma nog att äta oss mätta på förrätten… Medan mamma diskade gick jag till soprummet med kräftskalen. Det mullrade ute av tidiga raketer. Och inte en flinga snö var det… Märklig vinter i år…

Nyårskväll utan snö.

Vi bänkade oss och såg hur Frank och Molly träffades. Filmen var lång, ungefär en timme och trekvart, men bra, tyckte vi båda två.

Molly och Frank möts första gången på Rozzoli’s.

Redan på eftermiddagen började en del skjuta raketer, men det tilltog förstås senare, vid 23-tiden. Vi såg Jan Malmsjö svamla på Skansen och sen bröt det ut, fyrverkerieländet. Vackert, men helst på avstånd, för min del, eftersom jag är skotträdd.

Fyrverkerier utanför mitt sovrumsfönster.

Jag tyckte nog att det sköts raketer väldigt nära tättbebyggt område, bara på andra sidan huset mitt emot. Där det är parkering och garage och en massa bilar med bensin. Inte världsasmart av dem som tuttade på…

Vackert, men inte världsasmart.

Inte heller kan jag låta bli att undra hur folk har råd med detta. Det kostar ju ändå en hel del med fyrverkerier…

Hur har folk råd?

Det sprakade och smällde nån timme till, men natten var ganska lugn och vad jag vet brann ingen bil upp här.

Det sprakade nån timme.

Jag messade gott nytt år med De Viktigaste personerna i mitt liv. Efter tolvslaget ringde jag Fästmön, som knappt var vaken.

I natt somnade jag till TV:n, vid tvåtiden. I morse vaknade jag av en unges och en förälders skrik klockan sex. I morgon kommer jag att vara skitförbannad för att jag missade min sista sovmorgon på ett tag, för då måste jag kliva upp vid sex-tiden och göra mig redo att åka till arbetet. Men två tidiga morgnar ska jag väl klara av – sen är det ju helg igen. Jag tror inte att det kör igång ordentligt på jobbet förrän efter trettonhelgen.

Vi tar det lugnt idag. Jag ska läsa en stund nu, kanske slumra, tills det är dags att kliva upp på riktigt 2014.

En god fortsättning på det nya året önskar jag dig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Distansjobb

Ett inlägg om att jobba hemifrån.

Jag tillhör dem som brukar hånle lite när nån deklarerar att h*n ska jobba hemifrån.

Jaja, göra en massa annat och möjligen vara tillgänglig på tjänstemobilen men inte kunna göra så mycket mer,

tänker jag för mig själv.

Men nu har jag provat på att sitta hemma en femtimmarsdag och jobba och faktum är att det har gått över förväntan. Framför allt är jag förvånad över att jag fick så mycket gjort!

Min hemarbetsplats idag.

Eftersom mamma sover i gästrummet och det är ett hål i väggen mellan gästrummet och arbetsrummet fick jag sätta upp min hemarbetsplats nån annanstans. De alternativ som fanns var köket eller vardagsrummet. Jag valde vardagsrummet, för där stör jag nog mamma minst. Det kändes onekligen lite märkligt att sitta vid matsalsbordet, där jag nyss drack snaps och åt julmat, och jobba. Efter en timme hade jag ganska ont i ryggen – farmors och farfars matsalsstolar är gamla och inte avsedda att sitta i för att jobba framför en dator…

Jag hade lite svårt att sova i natt, för jag hade ju ställt alarmet på 7.30. Då skulle jag upp för att vara tillgänglig via mobil och e-post från klockan åtta. Fanns inget att diskutera. Och visst var jag seg när alarmet gick på… Även om jag har vaknat hyfsat tidigt har jag kunnat ligga kvar i sängen och läsa och slumra fram till klockan tio, elva. Man får ju tassa lite på tå här, som du kanske har förstått, innan Her Royal Highness vaknar…

Men idag har jag alltså distansarbetat. Tangentbordet på datorn är tyst, så det går bra att skriva utan att slamra för mycket. Jag har mest läst och besvarat mejl, bokat in möten och läst några projektplaner. Det verkar inte vara nån större aktivitet på jobbet. Jag mejlade kollegorna och bara ett svar kom – ett autosvar från den person som ska vara i tjänst på kontoret idag. Vidare har jag haft en bra jobbdiskussion med en kollega på en annan avdelning. Det gick riktigt fint via e-post!

Eftersom jag är nyfiken vill jag förstås veta dels om du kan distansarbeta och om du så är fallet, tycker du att det funkar bra? Berätta gärna i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Snurrigt och lite sent

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…

Det blev lite sovmorgon idag. Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Den var skön att vila på – i morse.

Min dag har jag inlett med våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…

Det kom ett par nej i onsdags och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)

Nä, nån champagne blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Gårdagens champagne.

Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagstrött trio

Ett inlägg om en trött trio som åt slafsiga och snaskiga saker igår samt tittade på människor som svängde sina lurviga.

Det regnade hela tiden igår. Mer eller mindre. Ute i Himlen hade emellertid sjön på gatan torkat upp. Jag var lite orolig när jag skulle åka ut till Himlen för att hämta Fästmön och Prinskorven.

Det var en fredagstrött trio som sammanstrålade. Vi slängde in väskor och datorer hemma hos mig innan vi for och åt middag. Det blev en slafsmiddag. Eftersom klockan sprang på och Anna inte hade ätit nån lunch alls och Elias och jag inte hade ätit nåt sedan lunch.

På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade chips och läsk till Elias. Detta serverades till klockan 20.00 – som alltid. Det ska var just prick klockan 20, annars är det nån som blir orolig.

Elias vid datorn hemma hos mig.

Vi satte upp Elias dator på matsalsbordet och Elias lilla rumpa satt nog rätt bra på en av min farmors och farfars karmstolar. TV:n stod på och vi kikade av och till på Let’s dance. Inte nåt jag vanligtvis tittar på, men ibland kan det vara lite kul att se danserna. Jag tycker för det mesta att folk som deltar är duktiga. De flesta måste dessutom träna rätt hårt. Att lära sig en dans och ett dansnummer på en vecka är bra jobbat.

Anna dansade inte.

Elias såg som sagt både på sin dator och på TV:n. När han fick chips och läsk intog vi prästostbågar. Anna fick ett glas rött till, jag en starköl.

Men redan 21.30 ville Elias krypa till kojs. Vi hade gjort en liten

kojs

åt honom på golvet i sovrummet, för nån egen kupé ville han inte ha. Anna och jag satt uppe och halvsov till nån amerikansk polisserie innan vi hasade i säng. När jag kröp i bingen sovs det redan gott i sovrummet, men jag läste ut min bok. Jag hade ju bara slutet kvar och det var så spännande!

Idag är himlen alldeles blå och det blåser lite ute. Det ser ut att bli en fin dag som kräver solbrillor. En ny tur till Tokerian blir det innan vi åker till Morgonen med Elias. Därefter väntar nya äventyr på Anna och Tofflan…

Livet är kort.

Read Full Post »