Myter eller fakta?

Ett inlägg om myter och till viss del även fakta. Eller?

---

 

En ska ju inte tro allt en läser i media. Men häromdan läste jag i Dagens Nyheter på nätet om fem myter om Sverige som florerar utomlands. Artikeln kom till för övrigt till på grund av en sjätte myt om att Sverige hade infört sex timmars arbetsdag…

Här är de fem myterna:

1. Självmorden
   Sverige tros vara världens mest självmordstäta land, med det är det inte! Däremot har vi pålitlig statistik över självmorden i vårt land. Flest självmord sker i Guyana. Ja, det här var ju inte nåt roligt – varje självmord är en tragedi för de inblandades närstående, framför allt. Så även om vi finns på 58:e plats med våra 11,1 självmord per 100 000 invånare är det inget att slå sig för bröstet över.
2. Synden
   Nä, svenskar är inte mer sexorienterade än andra folkslag. Men många av oss har hjälpt till att hålla ryktet vid liv sen 1950-talet när sexualundervisning infördes i skolorna och många svenska filmer med naket i kom upp på biograferna.
3. Utseendet
   Blonda och blåögda? Tja, Sverige tillhör de länder med högst medellängd och vi är helt klart mer blonda och blåögda än folk i Bolivia.
4. Djuren
   Isbjörnar i Sverige? Nej det har vi INTE. Och därmed har även jag dementerat detta.
5. Lesbiska byn
   Det finns en kinesisk vandringssägen om en lesbisk by i norra Sverige. Där sägs 25 000 lesbiska skogshuggare bo och de män som tar sig in i byn blir svårt misshandlade. Nej, det är inte heller sant.

Inte mycket sanning ovan, inte. Men… kaffe dricker vi svenskar. Och nu har två separata studier visat att folks kaffepreferenser speglar deras personligheter. Alltså, den som föredrar beska smakar sägs ha mer psykopatiska tendenser än andra. Själv tar jag alltid mitt kaffe svart som natta… Moahahahahahaaaaaaaa…

Kaffe för en snälling, det vill säga inte Tofflan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.

---

 

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hårresande tisdagsäventyr

Ett inlägg om hår och annat äventyrligt.

---

 

Vad tycks om min nya frilla? Äh, jag bara skojar!

Bland det bästa jag vet är att få krypa upp i skinnstolen som är ett mellanting mellan fåtölj och tandläkarstol, svepas in i en vid särk och bara få lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Eftersom jag har en kort frisyr måste jag klippa håret var sjätte veckan. Ja, detta är en lyx jag unnar mig och tänker så göra så länge jag kan. Jag har ett besvärligt hår, med virvlar på fel ställen, tunt på vissa ställen, tjockt på andra. Det måste tuktas. Ofta. Om jag inte gör det ser jag väldigt ovårdad ut. Det senaste året har jag rakat nacke och sidor och haft en ganska tuff frisyr, men förra gången gjorde M på ett lite annat sätt för att jag idag skulle testa en delvis ny frisyr. Se bilden ovan!

Jag med snedseglarfrilla.

Äh jag bara skojar! Personen på bilden såg vi på bussen hem. H*n hade krulligt och tjockt hår… och väldigt rött. Jag har numera flera färger i mitt hår – grått, vitt, brunt, blont – men alla är ==> naturliga. M sa att det ser ut som om jag har en kippa baktill. Konstgjord färg eller slingor är alltså varken nödvändigt eller behövligt just nu – jag har färger i huvet så det räcker, om man säger så.

M rakade sidor och nacke och lämnade längd kvar uppe på huvet. Sen hade hon i en massa klegga, rufsade runt och blåste. Det braiga med min nya frisyr är att jag kan göra håret upptill fluffigt om jag vill, slickat om jag vill eller nånstans mitt emellan. När det var nygjort var det emellertid åt snedseglarhållet. Lite kul och busigt.

Het thaimat och en kall Singah var toppen!

Efter klippningen travade jag ner till stan. Jag var så stolt att jag fixade att åka buss på egen hand till frissan, men jag hade tuggummi i käften och en bok i näven som verktyg att klara resan. Inte var det mycket folk på bussen ner heller. Det underlättade för mig. Från frissan är det promenadavstånd till stan och Fästmön och jag möttes mitt i centrum. Anna hade lovat att bjuda på thaimat, så vi gick till Thai Village och åt buffé.

Jag åt som vanligt alldeles för mycket. Det blev två tallrikar fulla av godsaker. Kycklingspetten var goda, men jag tyckte nog att jordnötssåsen saknade en och annan jordnöt. Sesambullarna var väldigt kletiga också, som om de inte hade blivit färdiggräddade.

Anna kollade sin mobil medan jag fipplade med min.

Min iPhone har krånglat lite i ett par dar, så medan vi åt tog jag till det äldsta tricket i världen, typ: omstart. Jag sitter alltid och håller andan lite när jag gör sånt, men allt gick bra och efteråt fungerade den som den skulle. Mitt bundna abonnemang går snart ut och jag hoppas att det för med sig en lägre månadskostnad. Självklart har jag sneglat på en nyare modell, men det är bara att slå bort av ekonomiska skäl. Förresten ska jag ju försöka hitta en mobil till mamma i första hand, i födelsedagspresent.

Att titta på och fota blommor är gratis.

På jobbfronten intet nytt. Det jag hade hoppats på till hösten ser ut att skita sig – som allting annat. Detta innebär att jag måste försöka ta fram nån form av plan C. Hela tillvaron gungar och jag lever från dag dag och får försöka vara tacksam för var dag jag överlever. Det här livet är inget hårresande äventyr på annat sätt än att det är ett äventyr att få det ekonomiska att gå ihop. Hittills har jag lyckats och DET kanske är nåt jag kan sätta upp på mitt CV.

Att titta på och fota blommor är i alla fall gratis. Dessa röda gjorde både mig och Anna glada på hemvägen igår. Vi tog nämligen ett annat bussnummer hem, så vi fick promenera en bit. Det var skönt att inte gå och lägga sig med full mage… Tack, min älskling, för den goda maten!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hår-Tofflan

Ett inlägg om hår och julklappar. 

---

 

Nyklippt Toffla bland sina böcker.

Sen cirka 15 år tillbaka har jag kort hår. Jag lät mitt hårproffs M klippa av striporna och valde en kort frisyr. I början gjorde M slingor också. Men med åren har frisyren blivit allt kortare och några slingor behövs inte längre – mitt hår är flerfärgat ändå:

1. blont
2. vitt
3. grått
4. brunt

I början av året valde jag en helt ny frisyr. En frisyr som är… mycket kort. Tidigare har jag skällt lite på äldste bonussonen för att han har rakat av sig sitt fina hår. Nu blev det en frisyr där jag själv blev rakad. Första gången skalade M mig väl inte så mycket med trimmern, men det har blivit mer och mer. Och snart känner jag att det kanske inte räcker att träffa M var sjätte vecka för att ha den riktigt korta frisyr jag gillar att ha.

En sån här hårtrimmer från Ermila Bella säljer Kutts bland annat. Den kan laddas och användas i 100 minuter.

På nätet hittade jag till Kutts som säljer bland annat hårtrimmers. Inte vet jag om Kutts kanske vänder sig direkt till hårproffs, men med en trimmer för mellanpris därifrån skulle jag tjäna in pengarna jag lägger på frissan på cirka tre gångers användning. Det kan vara väl värt att tänka på för mig som för tillfället inte har nån inkomst…

Jag lägger aldrig pengar på smink, för jag använder inte smink. Mitt klädkonto är så gott som lika med noll, för jag är oitresserad av mode. Men håret… Håret är min bejb! Om det är nåt jag satsar på så är det håret. Så kanske blir det en hårtrimmer från Kutts och varför inte en frisörsax också? Jag har ju faktiskt agerat hemmafrissa åt såväl vänner som familj.

Eller så fortsätter jag som tidigare och lägger mitt huvud i M:s händer. Och den där hårtrimmern, den kan ju kanske bli en julklapp åt Kronprinsen i stället..? Han behöver nog mer än jag en trimmer av ett bra och välkänt märke till skillnad från de där han hittills har köpt från lågpriskedjan. De där trimrarna, som har lagt av efter ett tag… Jag själv fortsätter nog att gå till M – det ligger lite själavård i att samtala med sin frissa också.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag är blond. Och brunhårig. Och gråhårig

Ett inlägg som visar hur blond jag är. Bland annat.

 

Jag är så blond ibland. Och brunhårig. Och gråhårig.

Tidigare idag skrev jag ett überlångt inlägg här. Typ över 800 ord. Jag trodde inte nån skulle orka läsa det, än mindre kommentera. Men det gjorde nån! Och jag fick känna på, över 800 ord till trots, hur korkad jag är som inte har en sökmotor som hittar rätt webbplats. Jag ska bättra mig!  (Jag har ätit fisk sen jag skrev inlägget, till exempel.) Jag skyller på att jag har jävligt ont och studsar upp och ner vid datorn (nåja… jag ändrar ställning sitta-stå-sitta-stå hela tiden och ibland måste jag avbryta skrivandet för att gå omkring). Dessutom skyller jag på en trött dator som skulle ha bytts ut under den här semesterveckan, men inte heller det gick så bra på grund av hur jag mår. Nu dröjer det innan jag klagar på att proffs inte kan skriva korrekt svenska på sina skyltar – för jag kan ju inte googla!

Beige mat. Men förhoppningsvis C-vitamin i citronsåsen. Dessutom sägs det att man blir smart av fisk… Notera också att det är mjölk i glaset idag.

Jag har i alla fall lyckats laga mat – OCH HÄR KAN DEN SOM VILL GÖRA ETT FETT X I TAKET! – men jag måste säga att den blev lite… beige. Det sägs att man blir smart av fisk och jag undrar om det även gäller blondiner? Nån som vet? Förhoppningsvis innehöll citronsåsen i alla fall mycket C-vitamin, för Fästmön har antydningar till halsont och förkylning. Detta till trots fick jag skjutsa henne till arbetet i eftermiddags. Men hur det blir med morgondagens mingel får vi verkligen se – om ingen av oss mår bra känns det liksom inte roligt att mingla. Tyvärr.

Fem hemligheter är inslagna.

Ett besök på Tokerian har jag hunnit med liksom ett samtal till mamma. Det luktar skumt i min lägenhet, men jag är oskyldig. Det är grannarna under som grillar och röker vattenpipa. Tack och lov använder de ingen tändvätska eller tillagar gris, så jag kan andas utan att det gör ont och jag mår inte illa av nån stank! De verkar ha trevligt och de bryr sig om barnet som är med, till skillnad från andra som har grillat ett och annat. Eller ytterligare andra som bara skriker åt sina barn. Eller somliga, som ignorerar sina barn. Ett gemytligt småprat har jag lyssnat till medan jag fortsatte göra lite nytta och ägna mig åt hemligheter, såsom att slå in födelsedagspresenter. Men det där med att krulla snöre är jag usel på. Jag måste nog googla på det och försöka hitta en kurs! Kanske klarar att googla nu när jag har ätit fisk..?

Livet är kort. Jag har ont, är trött och irriterad, men kan glädjas med andra har roligt. Faktiskt.

 

Read Full Post »

Himlen är en plats på jorden

Ett inlägg om min söndagseftermiddag.

Det blev en rejäl go-fika i eftermiddags ute i Himlen. Så rejäl att jag inte har orkat laga mat. Än. Fästmön och jag stannade vid ICA Heidan. Medan Anna köpte nyttigheter köpte jag bullar, kakor och fingerkex med vit choklad. Jajamens! 

Kaffet var klart när vi anlände till Himlen. Anna hittade vid en utgrävning en bit ljuvlig citronsockerkaka som också sattes fram. Mycket gott att mysa med framför värmeljusen i de ljuslyktor som Anna fick som första gåva till sitt nya hem i november 2007. Roligt att de fortfarande används…

En första gåva till Annas nya hem hösten 2007.

Somliga bubblade, andra babblade och så fipplades det med mobiler också. Anna och jag försökte få kontakt med mr Kobra på Morgonen. Men inget svar där. Till sist åkte vi dit och väckte den björn som sov.

Anna fraktades med diverse saker tillbaka till Himlen. Jag åkte sen hem till New Village för att förbereda mig inför en ny arbetsvecka. Märkligt nog har jag söndagsångest inför den… Vilken tur att jag får lägga mitt huvud i M:s händer i morgon kväll, det tror jag att jag lär behöva.

När jag svängde in på parkeringen här hemma stod en bil med både motor och lysen på infarten. Vid ena långsidan av bilen stod en blond man i 25 – 35-årsåldern, iförd svarta träningsbyxor med vita ränder på sidorna  – och kissade!!! Bilen var en mörk Volvo, med registreringsnummer… Nej, så taskig tänker jag inte vara. Men jag undrar vad det är för jävla oskick att ställa sig och pinka på vår gård?! Nästan mitt emot finns en väg till snötippen. Där kan bilar stanna och där kan man kissa – i skogen. Fy så äckligt att stå och kissa för öppen ridå, helt ogenerat! En del människor är bara vidriga.

Nu ska jag försöka sudda bort detta kiss-minne och fixa till söndagsmiddagen: kycklingchorizo med bröd och räksallad.

Livet är kort. Och jag är visst lite hungrig, trots allt…

Read Full Post »

Maria & Mindy

Av en ren händelse lyckades jag för ett tag sen fastna framför TV:n, vid ett program jag normalt sett aldrig skulle titta på. Det var Maria & Mindy – Best Friends Forever. Även Fästmön fastnade. Jag blev stundtals helt… mållös.

I det första avsnittet jag såg skulle de två väninnorna till Jukkasjärvis ishotell. De blev helt förtvivlade när de fick veta att de inte kunde ha smink på sig. (Smink är ju vattenbaserat och det kan ge köldskador.) Mindy är nog lite mer blond än Maria, för hon klarade inte ens av att få upp dragkedjan till sin sovsäck…

Nästa grej jag såg var när de två besökte Lill-Babs, en av Marias idoler. Där fick de nybakat bröd – vars namn Mindy hade svåra problem med att uttala.

Maria och Mindy hemma hos Lill-Babs. Hundarna har de alltid med sig – utom till Jukkasjärvi. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)

Och så var det dags igen igår. Bland annat besökte de Marias stora idol Lasse Åberg på hans museum utanför Bålsta (där även jag och Anna har varit). Bland annat skulle de spela upp en scen ur filmen Sällskapsresan. Mindy försökte verkligen att lära sig sina få repliker på svenska. Men det var inte Mindy som var roligast/mest korkad utan Maria, den här gången. Eller vad sägs om detta citat:

Tänk att bara få sitta där bredvid Lasse Åberg som satt där.

Eh… ja… Det visar nivån, lite. Jag skrattade så jag tjöt, förstås.

Lite senare i programmet fick jag lära mig vad ett fis-ljus är för nånting. Det är faktiskt en väldigt användbar pryl som jag nog ska ha i fickan nästa gång jag åker buss!

Hundarna har de med sig överallt, dock inte till Jukkasjärvi. Men att de är som familjemedlemmar visade de tårar som trillade i slutet av gårdagens program..

Nej, det är verkligen ingen högre intellektuell nivå på det här programmet, men man får skratta. Toffelbetyget blir därför medel – så pass roligt hade jag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fröken Tofflan och annat… roligt

Idag är jag fröken. Ja, jag är ju ALLTID fröken sen jag skilde mig (jag vägrar att förbli fru, fast det sägs att det är en titel man har kvar även efter en skilsmässa), men låt oss säga att jag är fröken Fröken idag, dårå. På förmiddagen har jag försökt lära ut konsten att göra personliga hemsidor till sex elever (varav alla utom två är disputerade). Det känns alltid så märkligt – och fascinerande! – att stå framför en grupp intelligenta intellektuella och försöka dela med sig av sina egna enkla kunskaper. Såna grupper har ofta hårda krav och kommer med svåra frågor, men vanligen är personerna synnerligen ödmjuka. Dessutom är de motiverade och villiga att lära, vilket gör mitt jobb lätt.

Kjolen och brillorna lämnade jag hemma. Och förresten är jag blond, men jag vill verkligen ha en pekpinne!!!

Tyvärr hade två personer problem med sina inloggningar, så de fick snegla över axeln på sina ”kursare”. Jag tror att det gick bra! Tiden gick fort och när vi skildes åt var det ett synnerligen motiverat gäng som genast ville börja jobba på sina respektive kammare. Och alldeles nyss har jag haft besök med kompletterande frågor. Det visar ytterligare att motivationen är hög och bådar gott.

Den här lilla utbildningen håller jag idag för institution 2, men även hugade vid institution 1 har fått förfrågan om de vill ha kurs. Där har man kommit lite längre vad gäller personliga hemsidor, fast behov av hjälp finns alltid ändå. Låt oss säga att jag kör på tills intresset har sinat ut på båda ställena och sen tar jag dem i hampan som inte vet hur man gör och visar dem. Vi ska nämligen alla ha personliga hemsidor på jobbet, eftersom vi och våra namn gör sökmotorerna heta.

Dagen går fort och när jag har mycket roligt att göra glömmer jag bort trista saker som smärta. Dessutom ska jag träffa en bloggvän efter jobbet i kväll. Jag har följt hennes blogg ett tag, inte så jättelänge, men sen i våras, ungefär. För det mesta tycks (blogg)vänner bo på annan ort, vanligen närmare Stockholm, men även på ställen som västkusten (”Baksidan”), Dalarna, Skåne och norra landet. Den här bloggvännen bor emellertid här i Uppsala. När man har träffat en bloggvän i verkligheten och tycke uppstår, kan man stryka förleden blogg- och bli bara vän. Om vännen då finns i samma stad blir det liksom lite extra roligt!

Från bloggvänskap till ”bara” vänskap kan det bli när man har träffats i verkliga livet.

Nu hoppas jag bara att orken räcker till kvällen, men som sagt, när man gör nåt roligt (jobbar här) och ska göra nåt roligt efter det (träffa en bloggvän) brukar det funka av bara farten. Hälen har hållit för en promenad Thaistället tur och retur, men den trilskades först. Vi får hoppas att det där som känns som en kniv som körts rakt upp har bedövat hälen. I annat fall hotar jag eländet så gott som varje dag med amputation.

Stor KRAM till vännen KL som bryr sig om via små meddelanden! Det betyder mycket – även om jag känner mig asocial i vissa lägen (det är inte personligt).

Livet är kort!

Read Full Post »

Medan jag reser söderut…

Jepp, medan jag reser söderut kan du läsa vad jag tyckte var intressant i min senaste omvärldsspaning i media. Och som vanligt gäller att du som inte är intresserad kan skita i att läsa.

• Skulder följer med in i döden. Alltså det är så att barn inte ärver sina föräldrars skulder, men anhöriga kan ändå råka illa ut om en skuldsatt person avlider. Banken kan nämligen kräva att mamma flyttar om pappa dör. Till exempel.
• Microsoft skrotar Hotmail och lanserar Outlook. Meh… Outlook finns ju redan??? Fattar inget.
• 43 procent dyrare på tio år med kollektivtrafik. Alltså, är det konstigt att folk väljer bort kollektivtrafiken då? Alla har inte råd att tänka på miljön och annat.
• Författaren Gore Vidal är död. Författaren OCH provokatören skulle jag skriva! Har du inte läst hans Myra Breckinridge så har du missat nåt stort.  Allvar och asgarv på samma gång.
• Precis som på film… Jan-Olov Blomster har skapat en kopia av Mel’s drive in från en av mina gamla favoritfilmer, Sista natten med gänget. Det nya Mel’s drive in ligger emellertid inte i Kalifornien utan i Fjärdhundra. Dit tänker jag åka nån onsdagskväll, för det är då det är öppet!
• Nära att ta sitt liv på grund av kyrkan. Gabriel Forss, bland annat med i bandet Blond som vann Melodifestivalen i Sverige 1997,  men också homosexuell. Uppväxt på en mindre ort hade han svårt att acceptera sin homosexualitet och sökte hjälp hos kyrkan. Där rådde man Gabriel Forss att gå in i garderoben igen. I stället tog han nästan sitt liv. Men på lördag går han för första gången i Pride-paraden.

Nu drar jag på Pride. Men datorn hänger med, förstås!

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Första delen av andra semin

Det börjar dra ihop sig. I kväll fick kasen stå tillbaka för den första halvan av andra semin av Eurovision Song Contest 2012. Vad Lena, Måns, Hon-vad-hon-nu-heter, Christer, Lisette och Thomas skiter jag fortfarande i. Det här är min blogg och mina åsikter. Möjligen något påverkad av Fästmön som tittade och lyssnade tillsammans med mig.

Så här tyckte jag om den första halva av andra semins låtar:

1. Serbien drar igång med en typisk öststatsballad om kärlek. Massor av fioler. Ja, det är väldigt öststatigt. Men jag gillar det vemodiga.
2. Makedonien – men vad är det här? Hon ylar högt och falskt i början och sen försöker hon sig på nån sorts hårdrock. Nej, fy, mina trumhinnor vibrerar av oljudet. Jag vill stänga av.
3. Nederländerna skickar nån sorts indianer som sjunger country. Nej fy te rackarns, det här riktigt dåligt! Pinsamt!
4. Maltas låt är tråkig. Jaa, tråkig! Det regnar till och med.
5. Vitrysslands låt är också ganska tråkig, men den har åtminstone ett beat. Fula kostymer! Anna tyckte att de ser ut som rymdgubbar och jag håller med.
6. Portugal skulle kunna ha bra låtar, men skickar ofta rätt konstiga bitar. Den här tjejen kan sjunga, men det låter mer som en gammal sovjetmarsch…
7. Ukraina skickar en danslåt som låter väldigt amerikanskt. Då blir det inte så bra. Men kanske blir den bättre efter några lyssningar?
8. Bulgariens låt har nåt jag gillar, men vad har sångerskan på sig? Hon ser ju ut som tant Malta! Rösten är ljus, på gränsen till skränig. Men OK.
9. Slovenien har en ballad i år. Sångerskan kan sjunga och det i sig är värt nåt. Men vad hade de aaaaaa:iga människorna på huvet? Ta bort eländet! Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
10. Kroatien badar i vitt i låten. Och låten ja… Den byter stil förtton gånger om och är bara konstig. Nej tack!
11. Sverige skickar som bekant Loreen. Jaa… låten har vunnit lite hos mig, men den byter stil från dunkig danslåt till sega soffpartier. Och så borde hon klippa luggen.
12. Georgien serverar en blond Tom Jones med en låt som också byter stil ett antal gånger. Det blir inte bra.

Njae, andra semins första hälft av låtar var inga höjdare. I förhållande till dessa är Loreen en solklar vinnare. Och kom då ihåg att jag inte har Loreen som favorit!

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012, Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »