Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘roas’

Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.


 

Nyklippt svartvit

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Orange rosor

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

Bokstöd läsande flicka

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett avkopplat inlägg.


 

Tofflan på tv

TV-favorit?

Det blir inte så mycket TV-tittande längre. Timmarna räcker inte till. För det mesta använder jag TV:n att somna till. Jag blir rofylld av svaga ljud av röster när jag ska sova, märkligt nog. Men ibland händer det att jag sitter käpprätt i fåtöljen och glor. Allra helst på mina två nya TV-favoriter Vem tror du att du är? och Året var 196x.

Igår kväll såg jag Eva Rydberg få veta lite mer om sin bakgrund och släkt. För det är nämligen släktforskning programmet Vem tror du att du är? handlar om. Naturligtvis är det kändisar som är utvalda att få hjälp med detta – annars vore det ju inte underhållnings-TV. Men ändå. Det är intressant och överraskningarna blir ofta många och stora. Det här är ett TV-program jag kan koppla av till och njuta av.

Den andra serien är en dokumentärserier. Just nu visas varje tisdag ett år på 1960-talet. Roligast för egen del var ju att se förra veckan när mitt födelseår visades. I kväll har jag tittat på 1963. Då hände både bra och dåliga saker: Martin Luther King håller sitt ”I have a dream-tal”, Beatles kommer till Sverige och så mördas president John F Kennedy. Riktigt intressant och lärorikt.

Man kan ju titta på TV av olika orsaker. Ibland har jag ju TV:n på för att somna, ibland vill jag roas, ibland vill jag lära mig nåt, nån gång se nåt läskigt eller bara nåt lättsamt. Men det är sällan jag har på TV:n utan anledning.

Vad ser DU helst på TV när den är påslagen? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Den som spar hon har, har jag ju redan konstaterat här. Igår hittade jag en påskpuss från förra året. Idag fick jag en julklapp. OCH en födelsedagspresent.

Mamma och jag for ut för att storhandla. Men igår hade vi pratat väldigt mycket om våfflor, så vi bestämde att vi skulle åka och köpa ett järn. Först åkte vi till Elgiganten och där  fanns det järn som antingen var fula (turkosa), svindyra eller skräpbilliga – alltså inget jag ville köpa. I närheten av Elgiganten finns Bauhaus, så vi rollade in där för att se om de möjligen hade nåt. Men det hade de inte. Däremot hittade jag en taklampa till köket. Den jag har gick ju sönder i samband med fönsterbytet. Så det blev en sån här lampa, fast svart, och den fick jag av mamma i julklapp 2012:

Kökslampa
Berga heter lampan och det borgar (!) ju för att det ska vara en hållbar pryl. Bergarna är ju ett segt och envist tufft släkte…


Men en lampa kan man  ju inte göra våfflor i. När vi skulle köra ut från parkeringen såg jag att Elon låg vid nästa köpcentrum, så vi åkte dit. På Elon kostade alla våffeljärn minst en hundring mindre än på Elgiganten. Dessutom var alla järn snygga. Jag hittade ett finfint dubbeljärn som passar utmärkt ihop med Fästmöns brödrost. Man måste tänka lite framåt även om somliga har svårt för det ibland.

Våffeljärn
Ett rött dubbelvåffeljärn.


Våffeljärnet fick jag i förskott
till min födelsedag eftersom vi ju inte ses då. Visst har jag väl en snäll mamma?!

Tokerian köpte vi mat och våffelmix och svindyr hjortronsylt. Och ett påskris, för det ville jag hellre ha än små fjåsiga, gula påskliljor. Gult är ju dessutom som bekant alltid fult. När vi kom hem med riset och alla påsar (ibland är det väldigt praktiskt med en rollator att hänga påsar på…) gjorde jag en ny, fantastisk upptäckt! Jag äger FLER rosa saker än märket och påskharen! Se här på riset:

Påskris m rosa o svarta fjädrar
Svarta fjädrar och… rosa


Några våfflor blev det inte idag,
emellertid, utan det sparar vi till i morgon när det är lååångfredag och vi måste roas.

Glashjärta
Hjärtesnäll mamma jag har!


Livet är kort.

Read Full Post »