Yr i bollen gör rent

Ett snurrigt inlägg.

---

 

Min deckarhörna sedd fotad från toa. I spegeln syns en del av böckerna.

I morse vaknade jag vid fyratiden. Det snurrade rejält. Nog för att jag är snurrig rent allmänt, men i morse snurrade även min tillvaro. Det var riktigt obehagligt och kändes nästan som om jag var påverkad. Så var det naturligtvis inte, jag har inte varit påverkad i bemärkelsen full på minst tio år. Jag tog mig ur sängen och fick hålla i väggar och dörrposter. Besökte toa och njöt av min deckarhörna i hallen. Men se sluta snurra gjorde det inte. Tillbaka i sängen igen försökte jag hitta ett läge där det snurrade minst.

Gårdagens middag, intagen vid 20.30-tiden. För övrigt vann jag på Trisslotten, som i sin tur är en av två vinstlotter från Annas snälla mamma!

Efter nån timme lyckades jag somna om och sov ända till klockan 7.07. Då vaknade jag – nästan lika snurrig som vid fyratiden. Därför har jag lovat mig själv att jag ska äta riktig middag idag och inte bara kex och vatten som igår… Det KAN ju ha en viss betydelse kring yrseln…

För att få ihop till middag behöver jag hasa över till Tokerian och handla. Det låter sig inte göras för tillfället med den här yrseln. Men jag har ju ingen brådska, morgonen är ju letandets, sökandets och skrivandets tid på mitt dygn. Dessutom tvättar jag. Tvättkorgen är överfull, så det blir nog ytterligare en maskin idag. Jag noterade nämligen att det var tomt i vissa lådor och så kan man ju inte ha det.

Jag behöver också putsa lite invändigt på Clark Kent* som ju ska besiktigas i morgon eftermiddag. Ganska orolig i magen är jag för detta, kan jag avslöja. Annat jag är orolig för är att jag måste ringa lilla mamma och åter igen lämna ett negativt besked. Jag ville inte göra det igår kväll, jag telefonerade en stund med Fästmön i stället. Hon tar saker och ting lite lugnare än min lilla mamma. Vidare hoppas jag få ett samtal. Jag mejlade igår efter lunch och bad att få ett samtal. Mejlet har mötts av total tystnad.

Det måtte ha regnat i natt för det är en pöl på tennisbanan igen. Gissa om jag är nöjd att jag tvättade bilen igår?! Nu står Clark i garaget och blir inte nerstänkt. Själv ska jag se till att stänka på mig lite vatten och duscholja. Jag var nämligen alldeles för trött för att duscha igår kväll och gick och la mig totalt skitig och stinkande efter gårdagens litterära hyllning. Det ska bli underbart att bli ren igen! I alla fall  utanpå. Själen är ju som den är… Och medan jag duschar får jag försöka tänka ut nån middagsmat…

Göttbullar till middag, kanske?

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grålördag

Ett grått inlägg.

---

 

Grått…

Fy vilken trist dag att vakna till! Det är grått, grått, grått ute och vinden blåser svagt och gör säkert att plusgraden känns som minusgrader. Flera minusgrader. Det är Alla Hjärtans Dag och den borde kännas röd, varm och kärleksfull. Men livet är inte rättvist, som bekant.

Min intention var att sova lite längre. Det satte ryggen stopp för. OK, jag har inte mer ont än igår, men heller inte mindre ont. Jag gör mina övningar. Sent ska syndaren vakna. Jag borde ha gjort övningarna varje dag. Det är en till som har ont i ryggen i familjen. Det är värre, det, för då går det inte att hantera människor. Jag ska ta en tur och kolla läget, kanske behövs det handlas nåt. En blind leder en blind, du vet.

Till och med sura citroner kan vara gråa…

Den Sura Mannens företag, han som blev så störd över att jag skickade ett sms en lördag förmiddag efter klockan tio för ett tag sen, skickade ett uppdrag till mig per sms mellan halv två och två i natt. Dessutom var det ett uppdrag av arten jag särskilt har angett att jag inte vill ha. Jag tackade nej i morse. Jag funderar på att sluta. Det känns som om det orsakar problem snarare än ger mig nåt, ärligt talat. Min situation är trängd, jag sitter mellan två som klämmer mig: å ena sidan Myndigheten som kräver intyg för fem arbetade timmar på sex månader (Jag har efter varje uppdrag ärligt uppgett att jag utfört uppdrag mot betalning, jag har inte undanhållit något. Dessutom har jag skattat för de fem timmarnas inkomster.), å andra sidan en snudd på oförskämd arbetsgivare (det är inte första gången jag får höra att mina sms utanför kontorstid stör. Hört (!) talas om ljudlöst..? Det är för övrigt dåligt med uppdrag. Dåligt med uppdrag som känns seriösa. Och igen: vill man ha missnöjda arbetstagare är man otrevlig och inkonsekvent. Sur som en citron, en grå sådan.

En annan person, från en myndighet här i stan, en person som jag själv har varit lite sur på, ringde mig igår. En och en halv månad försent, men jag fick i alla fall en ursäkt. En del byråkrater är inte genombyråkratiska. Jag själv var inte det när jag arbetade som byråkrat. Det vinner man på i längden – det vill säga med enkla och humana medel få nöjda kunder. Jag avgav dessutom rapport till ”min” byråkrat och kände att jag skulle kunna få viss lättnad i uppdraget om jag behöver. Vidare blev jag lite lugnare efter att ha fått klart för mig – på ett ungefär – vad som händer om ett par, tre månader. I värsta fall. I värsta gråa scenariot. Om jag överlever så länge ska jag väl klara av det också.

Idag är det sista dagen i Vänliga veckan. Den började ju alltså i söndags och räcker i sju dagar. Jag har försökt vara lite vänlig och i början av veckan skrev jag om det här också. Den senare delen av veckans vänligheter från min sida har bestått av…

• födelsedagsfirande med familjen – jag bråkade inte med nån! 😉
• en bokbeställning på bokrean till min kära
• att jag säger tack när människor är snälla och vänliga mot mig
• att jag berömmer den som jobbar hårt för nåt

Men idag, på vänliga veckans sista dag, vill jag lyfta fram alla de människor som visar sån omtanke och som bryr sig. De människor som har läst och kommenterat gårdagens lösenskyddade inlägg. Det var länge sen jag fick sån respons. Ni är dessutom modiga, ska ni veta! TACK!

I eftermiddag åker jag ut till min kära för ❤ ligt fika. Utöver det är min helg blank. Jag ska läsa (jag har ju lite att bita i nu…) och jag ska naturligtvis se på Melodifestivalens andra deltävling från Malmö. Förra lördagen var det så fruktansvärt dåligt, så i kväll måste det väl bli bättre, eller? Denna gråa lördag till trots..?

Jag hoppas att du får en fin helg! Som vanligt gillar jag om du skriver några rader och berättar vad du gör eller ska göra!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jättelattjolajbans, jobb och vuxlig kund

Måndagstrött var bara förnamnet. Vad passade bättre då än en lunch med min egen personliga energiinjektion?! Och det är bäst att säga att det handlar om ”Lisbeth” så inte nån annan, som råkar tro att h*n har en alldeles särskild och viktig plats i min vänkrets (ja, VÄNkrets!), tror att det är h*n som avses. ”Lisbeth” is da gal! Våra luncher har fått en lite annan karaktär. Vi har alltid varit väldigt öppenhjärtliga, ofta åt det lite mer tramsiga hållet. Nu har vi blivit äldre/visare/lugnare/mer luttrade/inte så barnsliga att vi måste hävda oss hela tiden/annat alternativ och våra samtal är på djupare plan. Både jobb och personliga tankar utbytes! Ingen kan väl påstå precis att vi har jättelattjolajbans på våra arbetsplatser just nu. Nuff said!

Lite så här tror jag vi känner oss, ”Lisbeth” och jag.

Jag hann knappt komma innanför dörren till institutionen efter lunch innan jag blev påhoppad av nån som behövde min hjälp. Det har varit ett rasande tempo idag, men ärligt talat har jag inte fått så mycket gjort av det jag hade tänkt. Bara sånt som andra har tänkt att jag skulle göra åt dem, ungefär.

I morgon bär det av upp till femte våningen och institution 1. Sedvanligt möte på förmiddagen. Då ska det bjudas på semlor, för det är ju fettisdagen i morgon. Jag avskyr semlor, så jag får nöja mig med cappuccino. Direkt efter mötet ska jag ha ett arbetsmöte med en doktorand. Sen lär det vara lunch, ungefär. På eftermiddagen måste jag skapa några mallsidor för ett av forskningsområdena på institutionens externwebb. Klockan 14 är det dags för semmelparty #2 på institution 2, men jag tänker faktiskt skippa det.  Så! Nu har jag beskrivit hur jag TROR att min morgondag på jobbet blir. Spännande att se om den verkligen blir sån. Tror jag inte ett dugg.

Johans jeans är bytta och det nya paret ska han få i morgon. Det snöar visst lite fortfarande, det är fortfarande skithalt och nu fryser jag också. Har vikt lite tvätt och gjort en strykhög. Tanken var att jag skulle ägna den lite uppmärksamhet nu i kväll, men jag startade en ny maskin i stället.

”Alla” vill plötsligt spela Wordfeud med mig och jag har massa annat jag vill göra, så jag känner mig mest stressad när det plonkar i Ajfånen. Dessutom vill jag telefonera med Fästmön.

Och… ja just det! Jag har blivit pluskund hos Tokerian! Vad sägs om det?! Nästan lite vuxligt, tycker jag.

Jag har tagit hem ett av de två eventuella skrivuppdragen, men hoppas självklart på tvåan också. Nu ska jag leta upp en tröja för i den här huset är det baske mig köldgrader! Kanske är därför nån gastar så förbannad? (Nej, det är liiite svårt att stänga öronen.) Hoppas det upphör till klockan 21 och Dicte. (Om jag nu står ut med all jävla reklam…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Bildårar, tråkhelg och intranät

Så blev det kallt igen. I morse var det nästan fem minusgrader. Alla små och stora vattenpölar hade frusit till is. Läskigt halt utomhus, alltså. I alla fall här. Så var rädd om lårbenshalsar och handleder när du går ut idag.

Det var en helvetisk bilresa till jobbet idag. Det började redan innan jag skulle ut på gamla E4:an när en bil plötsligt svänger ut framför mig. Bilen kom från vänster och jag körde dessutom på huvudled. Det vill säga jag hade förkörsrätt enligt såväl högerreglen som regeln om huvudled. Nån som fick körkortet på postorder i den andra bilen??? Bilisten körde sen slalom mellan filerna när vi kom ut på stora vägen. Tutade och hade sig. OK om h*n hade varit på väg till sjukhus eller så, men det här var ren vansinneskörning. Jag var nära att ringa 112.

Nästa bildåre mötte jag när jag skulle svänga av från gamla E4:an. Ytterligare en person som inte klarar filkörning och som plötsligt svänger – framför mig, dårå – fast h*n inte körde i nån svängfil.

Dagens tredje bilgalning var egentligen flera bilar. Strax före Dofternas Bro är det trafikljus och tvåfiligt. Strax före bron blir de tu filerna en. Samtidigt höjs hastigheten till 70. Men det där har folk svårt för och gör de mest livsfarliga omkörningar – för att sen inse att filen plötsligt tar slut, varpå de måste svänga höger, direkt framför fronten på bilen i högerfilen, den fil som fortsätter. Att det ska vara så svårt att planera sin bilkörning, att titta liiite längre fram än näsan räcker. Själv har jag ju en gigantisk kran, så för min egen del räcker det näs(t)an att gå efter den…

Gigantisk kran leder mig rätt när jag kör bil?

Skämt åsido, en del är faktiskt livsfarliga i trafiken. Nu är det väl ingen större förlust om jag skulle omkomma. Jag vet till och med en och annan som skulle ha fest då (precis som somliga festade när pappa hade gått bort – en fest vi tvingades se på). Men en olycka kommer ju sällan ensam. Eller snarare, på morgonen är det rätt mycket bilar ute och ganska många bilköer. Faller i, faller alla, liksom. Smäller en så smäller flera, vill säga.

Men om den här dan började farligt borde den fortsätta i lugnare tecken. Igår blev jag emellertid kvar på jobbet lite längre. Plötsligt blev det massor att göra. Förmiddagens möte med prefekt 1 var bra, men gav inte mycket mer än att jag fick veta att man vill att jag fortsätter jobba där även efter påsk. Exakt hur mycket skulle funderas över. Det måste gå att kombinera med annat, helst. Om inte, får jag ta det jag får, stämpla i två och en halv månad och sen leva på mina besparingar. (Ja, som du förstår är de enorma efter långtidsarbetslöshet och sjukskrivning.) Tillvaron gungar igen, men jag har lärt mig att försöka gunga med i dess takt.

Jag hade tänkt höra med mamma om vill komma hit i påsk, men hon är så dålig just nu att det inte är nåt att ta upp. Det verkar som om hon – och de andra tanterna hon var på evenemang med i fredags – alla är däckade av influensan. Mamma, som har en kronisk sjukdom, blir förstås sjukast av alla då. Mina egna nattkramper i ben och fötter (två gånger i natt) känns lite futtiga, jämförelsevis.

Idag ska ben och fötter ut och traska på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, vars avdelning jag tidigare hörde till organisatoriskt. U är en riktig pärla, vi har många gemensamma nämnare och det klickade direkt – när vi träffades utan avdelningen! Ibland är det ju så att man inte ser skogen för alla träden.. Jag är glad att vi fick kontakt!

Helgen blir lite av en tråkhelg. Jag måste städa och tvätta – hallen är full av grus och tvättkorgen full av smutstvätt. Igår hittade jag dessutom stora lerklumpar i hallen efter ventilationsmännen. Inte satte de upp ett av donen ordentligt heller. Det sitter uppochner och det sitter inte fast. Om det ramlar ut och har sönder spishällen blir jag… mindre glad. Enligt Fästmön, som var hemma när de kom, pratade en av de två mest i mobilen, medan den andre verkade vara nån typ av senior lärling.

Anna jobbar från och med idag och till och med söndag, så i kväll blir det kanske ost och kex och vin när hon kommer hem. Jag är lite sugen på att gå på Antik-slöjd-hälso-mässan i Fyrishov nån av dagarna, men det vore roligare att göra med sällskap. NÅN INTRESSERAD???

Jag borde också åka och köpa mig en ny tandborste. Sen 1990-talet kör jag med uppladdningsbar tandborste och det har gått åt några såna genom åren. Men det är det värt, för jag får alltid så mycket beröm av såväl tandläkare som tandhygienist. Min nuvarande börjar bli ganska kass och borde ersättas.

Nu börjar dan utanför ljusna. Det kanske är dags att hämta in lite java så jag kan fortsätta hålla ögonen öppna när jag sitter och lägger ut saker på intranät, vilket jag ska ägna mig åt mest idag.

En snigg orange kopp grönt, kanske?

På tal om intranät tycker jag nog att lokalblaskan var rätt jobbig i morse. Både i ledare och i en artikel inne i tidningen skryter man över att man når så många fler läsare än förra året. Hur intressant är det för oss läsare att läsa? Ungefär lika instressant som du tyckte att mitt statistikinlägg igår var(som jag dessvärre måste lägga ut varje månad). Och tillbaka till intranät, för det är där jag tycker den typen av nyheter platsar, inte i varken ledare eller artikel inne i tidningen. Möjligen en notis. Min prenumeration går ut i början av mars och då är det

Tack och hej, leverpastej!

för min del!

Det är fredag idag, min vän! Vad har du för helgplaner??? (Vad min ovän har för planer struntar jag i.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Long time no see, men Lisbeth rules!

Häromdan fick jag ett akut Lisbeth-behov och ringde upp min forna kollega för att höra om hon var fri för lunch. Lisbeth, som ju egentligen heter nånting heeelt annat, hade förstås matlåda med sig, men ställde den i kylen för att i stället umgås med mig en stund.

Med vissa människor är det så att man inte tappar kontaktkablarna även om man inte ses så ofta. Jag blir förbannad när jag tänker på att vi jobbar på samma campus och borde kunna ses oftare. Dessutom bor vi i samma stad och borde kunna ses efter arbetstid också. Men så blir det inte – tyvärr! Det irriterar mig att tiden och orken inte riktigt räcker till.

Hur som helst, häromdan haltade jag ner till mitt nya favvo-lunchställe, det som ligger bara fem minuters stapplande promenad från jobbet. Där är både lugnare och fräschare än på de övriga matställena här, även om Thaistället fortfarande har den godaste maten på onsdagar! (Längst att gå också, vilket funkar hyfsat en gång i veckan med tanke på häleländet.)

Lisbeth och jag babblade på som aldrig förr om våra liv hemma och på jobbet. Jag fick veta att hon hade bestämt sig för att vara rak och säga vad hon tycker. Inte uppfostra andra vuxna, för det kan man ju inte, men ändå tala om när hon känner att nån inte uppför sig helt OK gentemot henne. Det lät väldigt allvarligt, så i nästa sekund la hon flinande till:

Ja du vet ju att hon Lisbeth, hon vill ju alltid vara lite speciell!

Å, vad jag gillar människor som har en klar blick på den egna personen! För Lisbet ÄR speciell! Men hon är roligt och bäst speciell och en sån sorts människa som jag vill ha i mitt Toffelgäng. Mitt i allt det roliga är nämligen Lisbeth en djup och tänkande person, som ändå tar sig själv med en rejäl nypa salt.

Lisbeth är helt klart min favorit-ex-kollega och vän! Men har DU nån favorit-kollega eller vän???

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra rör fattigare, men jag överlevde!

Tidigt i morse skuttade jag in på labbet och blev fyra rör blod fattigare. Träffade två trevliga farbröder i väntrummet som småpratade. Det var skönt, för jag hann inte bli nervös. Den ena farbrorn, Trevlige Herrn, var dessutom väldigt rolig och gillade inte galna cyklister, precis som jag. Jag fick träffa ”min” duktiga biomedicinska analytiker som aldrig har misslyckats att få blod ur mig – till skillnad från somliga i den offentlig verksamhet.

Väl ute från laboratoriet hade Trevlige Herrn och jag sällskap till parkeringen. Det visade sig att våra bilar stod parkerade bredvid varandra.

Vi kunde ju ha samåkt!

sa jag och han skrattade gott.

Det föll några snöflingor i stan, men här ute på jobbet öser regnet ner. En grå dag. Men den ska lysas upp med en thailunch tillsammans med vännen Rippe!

Nåt annat som väl lyser upp tillvaron är denna lilla målning som jag fotade. Tänk så enkelt att försköna en soprumsdörr!

En enkel målning lyser upp denna soprumsdörr. Fint!

Kära Sysslingen är upprörd och det förstår jag. Jag överväger att stoppa min betalning av helårsprenumerationen på lokalblaskan. Nu censurerar man nämligen både honom och mig. Snälla Lisa Irenius, kom tebax till Kulturen!!! Råttorna lämnar skeppet, annars, en efter en. Och då talar jag inte bara skribenter och prenumeranter…

Dags att göra skäl för månadspengen från min arbetsgivare, den härliga som trillar in i morgon. Jag känner mig rik som ett troll redan i förväg! Dessutom kommer Fästmön i morgon på fredag, vilket glädjer mig ännu mer. Hon behöver jobba över administrativt och då passar det bättre med en fredagskväll i New Village. Det blir lugnare för Elias också att få vara kvar hos pappa en dag till. Jag hoppas att det inte blev nåt med den Lille Mannens förkylning. Vi åker till Förorten på lördag och hämtar Elias på Morgonen samt tillbringar helgen i Himlen tillsammans med grabbarna enbart. ”Våra” girls är ute på vift!..

Read Full Post »

En mugg kaffe och värme

Intervjun med fru Chef1 blev inställd idag och framflyttad till i morgon klockan 16.30. Inte nån idealisk tid för mig, eftersom min ork börjar ta slut vid 16, men sånt är läget. Bara att gilla det.

Tog mig i stället i kragen och ringde min pusselbankir. Det gick inte så bra. Jag slog antagligen fel nummer, för det hade upphört, fick jag höra. Slog i stället mobilnumret till pusselbankirens sambo K som blev jätteförvirrad och inte förstod vem jag var – förrän jag sa att det var Tofflan. Tänk, jag är mer känd som Tofflan än mitt riktiga namn! Så bröts samtalet… Ja, det var rena snurren, men efter många men och ett och annat aber dessutom plingade jag Monicas ytterdörr.

Med en grå imaginär filt över hela mig och ett utseende som Mårrans blir jag rädd att möta folk. Till och med människor som jag vet är vänliga. Jag är stolt att jag trotsade min rädsla och vågade!

Mårran = jag.

                                                                                                                                                          Monica är verkligen varm och vänlig och jag fick en het orange mugg kaffe att hålla i. Varje gång jag går där ifrån känner jag mig lugnare. Och lite hoppfullare. I februari kunde jag vänta mig nåt positivt, sa hon. Jag funderar om jag kan vänta till dess. Jag ska försöka. Jag ska verkligen försöka, även om jag är tämligen uppgiven just nu.

Det är så många som är snälla och vänliga runt omkring mig! Det är jag inte värd! Och jag har svårt att ta till mig snällheten och vänligheten. Problemet ligger hos mig, inte hos alla snälla – och tro inte att jag inte är tacksam för att du bryr dig – för det är jag!

När jag så kom hem i kväll hittade jag, inknölat i min postbox, ett paket från Tomten i Metropolen Byhålan. Månntro Tomten heter FEM och är nyss FEM(tio) fyllda..? Stort TACK, jag ska försöka hålla fingrarna i styr till den 24:e!

Read Full Post »

En Piggelin…

… grävde jag fram ur frysen i förhoppning om att dess namn skulle inspirera, men icke. Jag fick bara en iskall tunga… Men glassen var ändå rätt god.

Sjukt rosa tunga. Bilden har egentligen inget med dagens Piggelinätande att göra, men…

                                                                                                                                                            Jag är hemma en stund för att hämta lokalblaskan. Har också pratat en halvtimma i telefonen med mamma. Hon var mer intresserad av att prata om ett kaffekalas med en faster och en kusin om en vecka än att höra på alla omvälvande saker som har hänt i mitt liv sen sist. Men okejrå, jag lånade mitt öra och tänkte att jag nog blir likadan när jag blir gammal och ensam. Fast jag har ju varken kusiner eller fastrar som jag kan ha kaffekalas med.

Efter samtalet parkerade jag mig på tronen med en god bok som jag önskar att jag kunde ägna mer tid åt just nu när det kanske återstår färre än 100 sidor att läsa.

Läs den här!

                                                                                                                                                           Anledningen till att jag hamnade på tronen hemma hos mig är att vi var fulltaliga hemma i Himlen igår och idag. Då kniper jag hellre igen, för jag får ingen B***ersro när Fästmön och en av döttrarna står precis utanför toadörren och diskuterar. Det går bra inte. Lyckligtvis har jag en vältränad… muskel som håller tätt ända hem till mig, det vill säga cirka en mil.

Nog med skitsnack nu! Gårdagen blev kaotisk för mitt sinne, det var otroligt många händelser och skeenden och tankar som kom och passerade – en del stannade kvar – från lunchtid och fram till kvällen. Jag kände det som om min hjärna var Grand Central Station. Idag är jag lugnare, känner mig mer harmonisk. Tillvaron har fallit på plats lite mer. Tills nästa gång, förstås. För tillfället önskar jag hetast av allt en vuxendag med Anna, men som du förstår kommer barnen ALLTID först i en mammas liv. En Toffla kommer möjligen därnäst. Allra sist kommer mamman själv. Därför är min tanke att vi ska gå ut och äta, om vi får nån tid framöver. Jag fick en peng till räkningar av min snälla mamma i veckan och det var medskickat en extrapeng till mig och Anna att göra nåt för. Jaa, min mamma har inte bara bekymmer om kaffekalas, hon bryr sig om sitt enda barn också! Toppenmamma!

Ska strax styra kosan ut till Himlen igen. Jag har tackat nej till ett 50-årskalas och ett öppet hus i konstnärsateljé idag, detta till förmån för familjen. Och liiite också till finalen i Eurovision Song Contest som brakar igång i kväll klockan 21. Min tanke är förstås att liveblogga! Titta gärna in då, jag publicerar omdömen fortlöpande!

Hoppas Anna har kommit på vad vi ska ha till middag! Vad vi ska ha till lördagsgodis är mindre svårt…

T’änkbart lördagsgodis!

Read Full Post »