Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘livskvalitet’

Ett antikviterat inlägg.


 

Ett program som definitivt höjer kvaliteten på SvT är Antikrundan. Dessutom höjer programmet min livskvalitet. I kväll var det säsongspremiär från Karlskrona. Självklart var både Knut Knutson och Anne Lundberg där. Jag själv deltog – med appen – från bästefåtöljen.

Knut och Anne foto CarlJohan Söder SVT

Knut Knutson och Anne Lundberg var i Karlskrona. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto:Carl-Johan Söder/SVT)


I kväll körde den tjugosjätte säsongen 
av Antikrundan igång. Förutom Karlskrona besöker experterna Jönköping, Norrköping, Mariehamn, Falun och Örnsköldsvik. Det blir totalt tolv avsnitt, det vill säga två avsnitt från varje stad. Några nya ansikten (klockexperterna Mikael Wallhagen och Per Ekelund) bland experterna får vi tittare se, liksom ett återseende (bokexperten Inger Johansson-Thor.)

Premiärkvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

  • Tennservisen (ett fat värderat till 100 000 kronor och en terrin värderad till samma)
  • Diamantringen (värderad till 90 000 kronor)
  • Spegeln (värderad till 15 000 kronor)
  • Gulduret (värderat till 18 000 kronor)
  • Vasen (värderad till 300 000 kronor).

Mina egna värderingar tycktes hyfsade i kväll:

Antikkunnig i Karlskrona

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:

I natt trodde jag att jag skulle dö

Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.

Lungor och hjärta på väg att paja!

tänkte jag direkt.

Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag

Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.

Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!

Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!

Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.

TVtidning och blåspip

Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.


Det som slog mig
var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.

Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!

Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???

Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.


Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.

Read Full Post »

Choklad är nyttigt för en massa olika saker. För mig är det framför allt en fråga om livskvalitet. Men vad vet du om choklad???

Testa dina kunskaper här!

Jag är nog bättre på att äta choklad än att svara på frågor – jag fick fem rätt av åtta möjliga. Det ger mig självklart inte medlemskap i Mensa…


”Eh… Åh, Sexchoklad! Mamma, mamma, två bra saker i en!”

Read Full Post »

Läser en intressant debattartikel, signerad folkpartisterna Anna Manell och Ismail Kamil, om insulinpumpar i dagens lokalblaska. (Tyvärr finns artikeln inte att läsa på tidningens hemsida.) Insulinpumpar används av över 1 500 personer (både barn och vuxna) i vårt län. Men vad händer när Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket nu har beslutat att dra in den statliga subventionen av pumpar?


Guldöverklädda chokladpengar lär inte kunna betala en insulinpump.

                                                                                                                                                                    En insulinpump kostar idag mellan 30 000 och 40 000 kronor. Var hamnar kostnaden när pumpen inte längre subventioneras? Inte är det svårt att räkna ut att den räkningen hamnar i patientens knä. För även om den först passerar den verksamhet i vårt län vars huvudansvar är vård och som vi betalar skatt till för att den ska fungera, gissar jag att man där inte har några som helst pengar för detta.

Enligt debattartikelns skribenter utreddes frågan redan för sju år sen. Då drog man slutsatsen att ett borttagande av den statliga subventionen skulle innebära större skillnader mellan ansvariga vårdgivare i vårt land. Och att patienterna riskerade att få betala förden livsviktiga utrustningen.


En sån här kostar mellan 30 000 och 40 000 kronor.

                                                                                                                                                             Nu har SKL deklarerat att patienterna inte ska bli lidande av förslaget. Men som både debattartikelskribenterna och jag ser det innebär det ingen som helst garanti. För det klart att ekonomin påverkar. Folkpartisterna skriver:

[…] Bedömningen av en patients behov av insulinpump måste vara medicinsk och inte ekonomisk. Den redan ojämlika diabetsvården […] kommer därför att öka ytterligare. […]

En insulinpump fungerar nämligen ganska likt organ i en frisk kropp. Den pytsar ut lite insulin i en jämn ström hela tiden. Det som skiljer sig mot en icke diabetessjuk kropp är att man när man äter nåt får ”skjutsa på” en viss mängd insulin via pumpen – olika mängd beroende på vad man äter, hur mycket man äter etc.

Som jag ser det har insulinpumpen två fördelar:

  1. Den påminner om kroppens naturliga funktion och produktion av insulin.
  2. Den höjer livskvaliteten.

Med insulinsprutor får man aldrig denna jämna ström av insulin i kroppen. Sprutor är förstås också mindre lätta att ha med sig. Visserligen måste den som har pump ha med sig en spruta för säkerhets skull, men det räcker ju med en, inte flera.

Amputationer av fötter samt komplikationer på ögon och njurar är vanligt hos diabetiker. En amputation kostar 400 000 kronor, enligt folkpartisterna, och vad dialysvård kostar ska vi inte tala om. Men en insulinpump ihop med förebyggande åtgärder är ett hjälpmedel som helt klart minskar andelen komplikationer eftersom den ju påminner om kroppen och dess funktioner betydligt mer än en spruta…

Ska diabetes bli en sjukdom som bara folk med pengar överlever???

                                                                                                                                                                   PS Så klart den här frågan engagerar mig! Fästmön är diabetiker och använder insulinpump.

Read Full Post »

GAH! I gårdagens lokalblaska stod att läsa braskande rubriker och en rätt liten artikel om en stor studie om hur farligt det är med kakor och bullar. Att man liksom får cancer av fikabröd. Framför allt gäller det kvinnor som är storkonsumenter – dessa insjuknar oftare i livmodercancer än kvinnor som sällan förtär kakor och bullar.


Nej, det här är inte bra…

                                                                                                                                                             Totalt har 61 000 kvinnor i Uppsala och Västmanland ingått i en studie som sägs bevisa detta. Kvinnorna har fått svara på enkäter – med sju års mellanrumm. Och så har forskarna granskat mängden konsumerat, sockerhaltigt livsmedel samt beräknat hur mycket socker kvinnan fått i sig varje dag. Kvinnorna har följts under 18 år. Sen har man kollat hur många som fått livmodercancer och dragit slutsatsen att kvinnor som ätit mer än 33 gram socker om dan oftare får den typen av cancer. De största skurkarna bland de sockerhaltiga livsmedlen var kakor och bullar.

Alltså… Forskaren själv säger i artikeln att den här studien inte bevisar att man kan få livmodercancer av att äta mycket socker. Men klart är att det finns ett samband mellan cancerformen och fetma. Skälet är att fetma har en koppling till insulinresistens och höga halter insulin i blodet – och livmodercancer. Äter man mycket socker ökar kroppens insulinproduktion.


Och det här är inte heller bra…

                                                                                                                                                              Ja vad ska man säga? Klart för var och en av oss är väl att överdosering av vissa ämnen eller livsmedel inte är bra. Men i måttliga mängder tillhör ju kakor och bullar det jag kallar livskvalitet. När ska forskarna göra studier om det???

Read Full Post »

Kallt om näsan är det som tusan idag. Detta trots att min inte sticker ut mer än vanligt, jag har mig veterligen inte ljugit som Pinocchio idag. Men stor är min kran, det går inte att komma ifrån. Så kanske är det därför den är ovanligt frusen idag..?


Kolla in GIGANT-KRANEN på bilden från Skrivrummet

                                                                                                                                                       Snön yr från taken, men jag tror inte att det snöar än. Jag gillar verkligen inte snöoväder och är rädd att ett sånt är på väg hit.

Kom sent till Fästmöns jobb när jag skulle hämta henne i eftermiddags. Skälet var att jag inte bara har en JÄTTESTOR näsa, jag har DASSLOCK till händer också! Och jag hade fått ett paket i min postbox (nej, det är till födelsedag respektive jul, så här avslöjas inget!) som jag försökte LIRKA ut. Det gick efter ett bra tag. Hoppas nu att paketets innehåll är helt. Mina händer är inte hela i huden längre.


Olika sorters händer dasslock.

                                                                                                                                                   Anna och jag åkte till ICA Solen, men tyvärr var det ingen kakbjudning idag heller. De börjar bli snåla! 😉 Eller också har de nåt system som varnar dem att Tofflan är i antågande så att de kan gömma alla bjudkakburkar.

Elias plockade vi upp innan vi åkte hem och så intog vi kaffe och mackor vid köksbordet. I kväll vankas det fiskbullar – och ingen är särskilt intresserad. Därför försöker alla äta sig mätta på annat. Även Anna och jag.

Pratade med min lilla mamma idag också. Hon var inte heller sugen på mat utan vill hellre ha choklad och kakor. Det är rätta takter, det. 😀 Det kallas för livskvalitet! Och nu är det ju lite synd om henne eftersom hon har gjort illa sig IGEN. Men troligen är det ”bara” en sträckning den här gången och inte ett brutet revben.

Nu är det nån som stökar i köket. Bäst att jag gömmer mig hjälper till lite…

Read Full Post »

Dagen var tämligen blöt – som synes på bilden gjorde Anna ett svanhopp. (Det måste ha varit när hon observerade och dokumenterade alla ekorrer som skuttade här och var som galningar!) Detta blev emellertid till ett – dopp i en av skogens nyskapade små sjöar…


Ett svanhopp blev ett dopp.

                                                                                                                                                          Men jag räddade hennI, förstås så vi kunde åka ut till Elias fritids och mumsa i oss chokladbollar. Pappa Jerry och jag skämde förstås ut oss genom att ta TVÅ (2) bollar – men vi frågade faktiskt en fröken först om vi fick!


Här en trio O som förefaller lite… tja, hejsan svejsan, ärligt talat…

                                                                                                                                                           Åter i stan ställde jag mig vid spisen och lät husmor slå till. I kväll vankas det…


…klen sparris och näckrosskurna tomater.

                                                                                                                                                       Men också laxfilé i ugn, pressad potatis och hollandaisesås. Vi kör den nyttiga linjen idag också! (Sen blir det Vintervit till TV:n! Inte lika nyttigt, men vi behöver lite livskvalitet idag!)

Read Full Post »

Older Posts »