Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘glasvägg’

Ett inlägg med fortsättning av gårdagen.


 

Fästmön har koll på saker och ting. Hon hade upptäckt ett ställe i Gamla stan som skulle vara regnbågsfärgat. Det var den hemliga trädgården vi skulle leta efter. På Kornhamnstorg fann vi The Secret Garden. Och även om det bara blev en kort visit där, blev den väldigt angenäm.

Som många ställen i Gamla stan är även The Secret Garden beläget i en gammal byggnad. I det här fallet var det nästan som om två hus hade kopplats samman via en passage med infravärme i taket. Varje onsdag – lördag är stället öppet kl 22 – 03 med musik, men när vi hittade dit var det mat och dryck som gällde. Vi hade matsiktet inställt på vår favorititalienare, så en drink blev det bara den här gången. Ett skäl är naturligtvis att vi alltså redan har ett favoritställe när det gäller mat, men också att menynThe Secret Garden inte direkt passade oss som är lite matkrångliga.

Vi tillbringade i alla fall tiden det tog att dricka en öl i den hemliga trädgården. Där fanns en massa spännande att se på samtidigt som vi diskuterade viktigheter som julklappar till våra nära och kära. För den som vill ha en häftig upplevelse rumsmässigt rekommenderar jag varmt The Secret Garden. För den som vill äta i Gamla stan rekommenderar jag… Michelangelo. Men här kommer några bilder inne ifrån The Secret Garden:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Inte var jag väl så jättehungrig
när vi knatade upp till Västerlånggatan genom en gränd. Men jag blev det direkt när vi kom innanför dörren till Michelangelo, vår favorititalienare, alltså. Den här lördagskvällen var det lagom med folk. Det blev vitlöksbröd till förrätt, men huvudrätten, Pasta Maestro, kom in innan vi knappt hade börjat på vitlöksbrödet. Lite för tidigt för min smak, alltså. Men rätten är underbar och även om det var lite konstigt att ägaren själv rev parmesanosten vid bordet, över våra tallrikar, förlåter jag ”allt” för den goda smakens skull! Till maten drack vi ett ganska lätt primitivo. Dessert trodde jag inte att jag skulle orka, men se en tiramisu med en dubbel espresso vid sidan slank ner finfint. Nytt sen sist var gratis wi-fi. Det gick förstås inte att äta och var ganska segt. Menyn kan du se på här och nedan kan du se på maten jag åt:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten och notan 
rullade vi till tåget. Men inte utan att fota lite på vägen, förstås. Tyvärr blev ju inte bilden lika fin som motivet var i verkligheten.

Stockholm by night

Stockholm by night, om än lite Photoshoppat…


Noterade gjorde jag också 
att gatukonsten är vackrare i Stockholm än i Uppsala. Graffitin på bilden hittade jag i Gamla stan, orden på glasväggen fanns på Uppsala resecentrum. Vilket verk tycker DU är vackrast???

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi anlände till New Village 
så sent att Downton Abbey är nåt jag ska se på i kväll – förutom sista avsnittet av Bron, förstås. Och medan Anna låg och slumrade under sin tant-pläd i soffan satte jag upp lite stjärnor och stakar och läste om… kakor..!

Kakjakten

Ett spel för såna som jag som har baktankar.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Halvdag? Vadå? Ja det är visst sånt som vissa byråkrater ägnar sig åt när det gäller jobb idag. Andra jobbar heldag. Och några *pekar med hela jävla handen på mig själv* är så dumma att de jobbar över.

Jag var på jobbet före halv åtta idag. Det blev inte nån direkt rast på förmiddagen. Lunch fick jag tack vare lunchdejten med L. Vid eftermiddagsfikat använde jag två tredjedelar av stunden att prata lite jobb med prefekten.

Men det var när jag skulle diska min kaffemugg som jag kollapsade av skratt! Inklämd mellan en glasvägg och en whiteboard på hjul stod en ytterst gravid kollega och skrev saker till tre personer som fascinerade tittade på genom andra sidan glasväggen.

Står du här alldeles inklämd?

sa jag dumt och skrattade så tårarna trillade. Människan nådde nämligen nästan inte fram till tavlan för att skriva – på grund av den trinda magen. Och när hon skrattade guppade den så roligt att vi skrattade ännu mer. Självklart bad jag att få fota, men det blir ingen bild för min blogg utan för vårt mycket interna internet! Vem sa att man måste ha tråkigt på jobbet bara för att man jobbar över?

Var väl hemma vid 18-tiden och satte genast igång med att skura badrum och duschrum/toa. Kvällsmat blev 20 centimeter pepparkakor från i julas. Jag är naturligtvis skithungrig nu, men tänker föreslå Fästmön att vi leker lite fredag idag och snaskar chilibågar. Chilibågar och en starköl är alldeles utmärkt till middag!

Å, så gott! 


Anna jobbar trekvart till.
Jag har suttit en stund vid datorn, men min arm gör skitont efter det där dörrhandtaget. Det är jordens bula på armen…

PLATS FÖR ATT TYCKA SYND OM MIG!

Nu ska jag ta ytterligare en flukt i kakburken, det finns säkert några smulor kvar. Jag är INTE mätt… Och en hungrig Toffla är inte att leka med… 👿

Även råttor hittar fram till pepparkaksburken!

Read Full Post »

Det finns ett uttryck som jag avskyr och det är ett som ofta står i vissa platsannonser:

Du ska kunna ha många bollar i luften.

Jaha, som nån sorts jonglerare då, eller? Vanligen finns detta uttryck i annonser där man söker personal till typiska kvinnoyrken, som sekreterare och till vård och omvårdnad.

Jag brukar inte skryta med att jag är nån jonglör, men jag brukar säga att jag har

bred kompetens och erfarenhet.

Och med det kommer jag rätt långt – när jag får visa upp det, vill säga… Det är ju inte alltid jag har kommit så långt. Många gånger blev jag ratad vid urvalet av sökande till en tjänst, sällan fick jag veta varför. Mina ord på ett papper och min CV räckte uppenbarligen inte. Men att få visa i praktiken var inte möjligt.

Som kommunikatör ska man vara både bred och stresstålig. Märkligt nog har jag blivit bättre på att hantera stress. Troligen har det att göra med att min förrförra arbetsplats i mångt och mycket var sjuk. Där var inte hälsosamt att vara, helt enkelt. Idag är tillvaron en annan. Jag ska inte säga att det är paradis hela tiden, men jag bemöts med en respekt för mitt kunnande och den jag är. Och tänk att jag, som så ofta fick höra att jag inte var tillräckligt socialt kompetent, faktiskt flera gånger och av flera olika personer på arbetet, har fått höra hur trevlig jag är och hur lätt jag har att komma in i grupper…

Varje torsdag delar jag kontor med M som är administrativ chef. M jobbar resten av veckans vardagar vid den institution även jag ska jobb på från i maj. Det är lite knepigt att dela arbetsutrymme ibland, men det är också bra träning på det här att kunna samarbeta, att dela utrymme och att visa hänsyn. Idag har vi möblerat om här på kontoret. Det blev verkligen kanonbra!

Här står jag och jobbar om dagarna!


Jag gillar min lilla hörna av rummet
för från min plats har jag utsikt över området utanför och vilka som passerar. När jag stänger dörren stänger jag ute ljuden därifrån, men jag är samtidigt synlig genom glasväggen. På så vis känner ingen att jag är otillgänglig trots en stängd dörr – hoppas jag. M sitter snett bakom mig, intill fönstret. Vi har valt platserna själva och jag tror att vi båda är nöjda. Nu återstår att fixa en anslagstavla och nåt konstverk samt några fina krukväxter. Jag har ju ett antal växter hemma…

Mitt under ommöbleringen kom kollegan Å, som blir halvsekel dan efter mig, och behövde lite praktisk hjälp med ett av sina program. Vi lyckades inte lösa det just då, men vid förmiddagsfikat fick jag veta hur det ska lösas. I samma veva ringde jag märkesverkstan för att boka tid för byte av vinterkängor* till sommarsandaler** för Clark Kent***. Det fanns ingen tid som passade förrän den 4 maj, men det blir utmärkt! Jag kör ju dubbfritt så jag får ju köra på mina vinterdäck även efter sista april.

Sammanfattningsvis kan man väl alltså säga att jag idag på förmiddagen har fått användning av min breda kompetens och erfarenhet. Eller, om du hellre vill, jag har haft ett antal bollar i luften – från pingsbollar till medicinbollar… Vad passar väl bättre då än en lunch med B och ”Lisbeth” från min förra arbetsplats på fakulteten??? (Och nej, det var inte den arbetsplatsen som var/är sjuk*!)


*vinterkängor = vinterdäck

**sommarsandaler = sommardäck 
***Clark Kent = min lille bilman 

Read Full Post »

Jag sitter på jobbet och läser dagstidningar på nätet. Ja, för f*n, jag har lunch! Äter ostmacka och dricker cappuccino. Och skrattar högt i min ensamhet så den som går förbi glasväggen undrar nog om jag har blivit galen på riktigt.

Varför jag skrattar? Ja inte är det åt några komiska herrar i par som jag råkar se på webben utan en helt lysande artikel i Dagens Nyheter om myter kring managementknep. Varför är det så roligt nu då? Jo, för uppenbarligen är det ingen hejd på dåliga knep, varav många dessutom är från stenåldern.* TAR MIG FÖR PANNAN!* En del chefer gapar om att vi medarbetare måste utveckla oss, men man kan ju verkligen undra hur det är med vissa chefer.

Här nämns knep som 

  • Utse månadens medarbetare [kommunistfasoner!]
  • Sandwichmetoden, det vill säga, ge beröm först, sen kritik och så avsluta med mer beröm [nickar igenkännande]
  • Bjuda på tårta [en av mina före detta chefer hade detta som universalknep, alltså h*n använde tårta mot/för allt!]

med flera. Men det som är bra med artikeln är inte bara att man får skratta utan att man också får förslag på knep som kanske funkar bättre… Här kan du läsa artikeln!

Read Full Post »

Det känns lite som att jobba på… CSI Ibland har nöden ingen lag här – och forskarna inga whiteboards. Då får en glasvägg duga.

CSI eller nöden har ingen lag? 

Read Full Post »