Fundersam och lite lurig

Ett inlägg om dagens svängningar.

---

 

NK vill inte vara med på bild i sociala medier, så jag lägger ut en bild på ett paket med rött snöre. Det är sån jag tycker att h’*n är, nämligen.

Den här torsdagen kan inte klassas som annat än… svängig. Jag är så glad att NK* finns i min närhet. H*n är min sparringpartner, samtalspartner, jobbpartner och jag vågar nog numera säga vän. Igår var det en sån tung dag på flera sätt, men den som gjorde nåt åt detta och försökte göra dagen lättare för mig var NK. Jag kan inte nog önska att alla människor hade en NK. Därför såg jag denna nya dag an med lätthet, trots att jag var så trött i morse att jag övervägde att snooza, nåt jag inte har gjort på typ 20 år. Men några nätters dålig sömn och ett par dars oro sätter sina spår.

Vid jobbdatorn har jag dykt ner i vatten på olika sätt. I vissa sammanhang handlar det om att försöka slutföra ett antal beskrivningar. I ett annat att påbörja en rapport. Det är viktiga saker jag får ta del av, men eftersom de inte är riktigt klara eller offentliga än kan jag inte säga mer än så här.

I morse blev det ett samtal med min ”nya” chef. Jag gillar att h*n tar sig tid att kommunicera ifall nåt känns oklart. Sen förstod jag inte riktigt ett budskap som h*n förde fram, men det är en annan historia och jag tänker ärligt talat inte grotta ner mig i den. Jag kan bara åter igen konstatera att jag har så många fina och duktiga kollegor på mitt jobb. Och tanken på att snart behöva lämna dem är inte allt igenom angenäm. Men jag tänker inte lämna alla, för det finns fler än NK som jag numera klassar som vänner och där jag vet att vi båda vill hålla kvar kontakten. Ja, du som kan läsa innantill förstår att jag har en del funderingar och att det pågår saker och ting som jag inte skriver öppet om här bland snokande farmödrar (jag vet inte vad det är med just farmödrar, jag tycks råka ut för illvilliga såna – jag, som hade den snällaste, snälla egna farmodern!).

Jag känner mig lite lurig – i positiv bemärkelse!

Dagens lunch bjöds jag på. Det var en återträff och den blev dagens riktiga höjdpunkt. Jag hoppas nu att det inte dröjer ytterligare fem år innan vi träffas igen. Jag fick höra många spännande saker och fick ännu mer att fundera över samtidigt som jag känner mig lite lurig – i positiv bemärkelse.

Min kväll innebär en annan höjdpunkt, Antikrundan. Men sen funderar jag på vad jag ska hitta på i helgen. I morgon kväll, fredag, ska jag ringa till en go dam som fyller hela 99 år. Inte vet jag om jag kan sjunga ”Ja må hon leva”, för jag vill ju att hon ska leva längre än 100 år. Ringa och prata en stund ska jag i vart fall göra. Sen har jag en strykhög att ta tag i innan den blir alltför enorm.

På lördag blir det ett varv med dammvippa och dammsugare. En river med sig en faslig massa grus utifrån och in. Dessutom noterade jag att en granne med vattenskada nu får sitt badrum renoverat – och hantverkarna storstädar inte precis i portuppgången och trappan, de gör tvärtom. Efter städningen ska jag åka och handla mat och dryck och kanske till och med att Clark Kent** får en dusch***. Han är i stort behov av en sån… Lite administration behöver jag ägna mig åt också, till exempel skaffa mig en ny e-postadress. Jag är trött på opålitliga home.se/spray.se 👿

På söndag ska jag vila mest och läsa, telefonera med mamma, förstås. Hon ska ju på kalas på lördag, så då får vi prata på vilodagen. Framåt kvällningen hoppas jag få sammanstråla med en go vän som har varit på en spännande resa som jag vill veta ALLT om – bara vännen orkar.

Min helg blir lite både och, det vill säga både nytta och nöje, alltså. Det enda trista är att Fästmön och jag inte kan ses, men så är det när vi jobbar olika och ”i kors”. När det blir vardag är det min tur att jobba och då ska familjen få en liten Lucy. (Den som fattar, fattar. Övriga får finna sig att inte förstå. Idag är jag lurig som fan!)

Men vad har DU för dig i helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*NK = Närmaste kollegan
**Clark Kent = min lille bilman
***dusch = biltvätt

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En hemlig trädgård, en italienare, stakar och kakor

Ett inlägg med fortsättning av gårdagen.

---

 

Fästmön har koll på saker och ting. Hon hade upptäckt ett ställe i Gamla stan som skulle vara regnbågsfärgat. Det var den hemliga trädgården vi skulle leta efter. På Kornhamnstorg fann vi The Secret Garden. Och även om det bara blev en kort visit där, blev den väldigt angenäm.

Som många ställen i Gamla stan är även The Secret Garden beläget i en gammal byggnad. I det här fallet var det nästan som om två hus hade kopplats samman via en passage med infravärme i taket. Varje onsdag – lördag är stället öppet kl 22 – 03 med musik, men när vi hittade dit var det mat och dryck som gällde. Vi hade matsiktet inställt på vår favorititalienare, så en drink blev det bara den här gången. Ett skäl är naturligtvis att vi alltså redan har ett favoritställe när det gäller mat, men också att menyn på The Secret Garden inte direkt passade oss som är lite matkrångliga.

Vi tillbringade i alla fall tiden det tog att dricka en öl i den hemliga trädgården. Där fanns en massa spännande att se på samtidigt som vi diskuterade viktigheter som julklappar till våra nära och kära. För den som vill ha en häftig upplevelse rumsmässigt rekommenderar jag varmt The Secret Garden. För den som vill äta i Gamla stan rekommenderar jag… Michelangelo. Men här kommer några bilder inne ifrån The Secret Garden:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte var jag väl så jättehungrig när vi knatade upp till Västerlånggatan genom en gränd. Men jag blev det direkt när vi kom innanför dörren till Michelangelo, vår favorititalienare, alltså. Den här lördagskvällen var det lagom med folk. Det blev vitlöksbröd till förrätt, men huvudrätten, Pasta Maestro, kom in innan vi knappt hade börjat på vitlöksbrödet. Lite för tidigt för min smak, alltså. Men rätten är underbar och även om det var lite konstigt att ägaren själv rev parmesanosten vid bordet, över våra tallrikar, förlåter jag ”allt” för den goda smakens skull! Till maten drack vi ett ganska lätt primitivo. Dessert trodde jag inte att jag skulle orka, men se en tiramisu med en dubbel espresso vid sidan slank ner finfint. Nytt sen sist var gratis wi-fi. Det gick förstås inte att äta och var ganska segt. Menyn kan du se på här och nedan kan du se på maten jag åt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter maten och notan rullade vi till tåget. Men inte utan att fota lite på vägen, förstås. Tyvärr blev ju inte bilden lika fin som motivet var i verkligheten.

Stockholm by night, om än lite Photoshoppat…

Noterade gjorde jag också att gatukonsten är vackrare i Stockholm än i Uppsala. Graffitin på bilden hittade jag i Gamla stan, orden på glasväggen fanns på Uppsala resecentrum. Vilket verk tycker DU är vackrast???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi anlände till New Village så sent att Downton Abbey är nåt jag ska se på i kväll – förutom sista avsnittet av Bron, förstås. Och medan Anna låg och slumrade under sin tant-pläd i soffan satte jag upp lite stjärnor och stakar och läste om… kakor..!

Ett spel för såna som jag som har baktankar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med Personligt-lösen: En fullspäckad dag

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Slottsvisit

Ett inlägg om slottsliga bär och grönsaker.

---

 

Det gick som en dans att handla idag. (Ja, jag är lite ironisk.) På Stormarknaden, dit vi for, var vi inte ensamma. Fler människor än vi behövde mat och dryck. Men efter att vi fyllt på våra förråd gjorde vi en visit på Slottet – lagom till eftermiddagskaffetid. (Ful får en vara, men inte dum!). Annas snälla mamma hade gjort hallonbakelser, vilket inte hindrade hennes yngsta dotter från att palla ett och annat bär från buskarna. Också…

Anna pallar hallon i Slottsträdgården.

 

Papperssvalan fungerar utmärkt som fågelskrämma, enligt Annas snälla mamma.

Det blev en härlig stund i Slottsträd-gården där såväl flora som fauna är vida representerade. I buskarna hittade jag till exempel en svala som landat för evigt… Svalan var årets variant av Annas snälla mammas fågelskrämma och enligt konstruktören själv fungerar den bäst av alla varianter hon hittills har testat!

Kvarlämnat hallon.

Vi avnjöt kaffe och bakelser i skuggan under ett parasoll. L visade sig vara en riktigt bra tränad butler. Han servade oss med kaffe och påtår. Som om inte detta var nog fick vi med oss en massa gott från landen – färskpotatis, sallad och lök. Potatisen blir finfin till sillen vi tänkte äta i morgon! En burk hallon slank också ner i påsen, samt norsk firre från Annas brorsa. Tänk att vara bortbjuden och få med sig en massa godsaker därifrån! Själva medförde vi bara ett stycke före detta hallonburk (lånad för 100 års sen) samt saxen som råkade komma med hem i en rabarberpåse en gång… Men ett och annat hallon lämnade vi kvar.

Nu väntar vi på att räkorna ska tina och vinet ska bli tillräckligt kylt. Jag tror att jag får kolla om det inte finns var sin Ginger Joe som är alldeles lagom kall i kylen. Och kanske lite salta nötter till… Tungan och strupen känns underligt torra…

Underligt torr tunga. (Grodan står i Slottsträdgården och enligt Slottsfrun lyser den när det blir mörkt.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Installerat och dinerat

Ett inlägg om det som gäller just nu.

Det blev en senare avfärd till Himlen än tänkt. Skälet var bland annat att jag fick besök av en kompis som jag tyckte skulle trivas bättre utanför lägenheten. Det tog en timme innan den var ute, den stackaren. Stressade var både den och jag så jag tog ingen bild. Men det var den härs tvilling:

Nässelkompis på besök.

I Himlen rådde det lite delade meningar om vissa saker, men kaffet var gott liksom gifflarna som Kronprinsen var och köpte. Strax efter halv fyra packade jag in Fästmön och Prinskorven med dator och ryggsäckar i Clark Kent*. Första delmålet på resan var Annas jobb där hon skulle avlämnas för arbete fram till klockan 21 i kväll.

Elias och jag åkte vidare till ICA Heidan för att köpa cheddarostbågar (nä, det fanns inte präst!) till mig och Anna och läsk till den lille mannen. Ärligt talat handlade jag lite till, så vi blev tvungna att åka hem till New Village för en avlastning. Bensinmätaren hade börjat blinka, så även Clark behövde lite drickbart. Men sen for vi med gasen i botten till Mac Jack som lagade vår middag i afton. Det hade mulnat på ordentligt. Nån uteätning var därför inte att tänka på utan vi körde hemåt igen. Men först ringde Pe och gjorde ett intressant förtydligande! Och vid trafikljusen noterade jag en och annan astrolog som var ute på promenad.

Mörka moln utanför fönstret hos Jack.

Vi var faktiskt vrålhungriga när vi kom hem! Mat och dryck åkte fram direkt och sen goffade vi som om vi inte hade sett mat på hundra år. Elias hade emellertid sett korv vid halv ett-tiden och jag hade sett frukost vid halv tolv och kanelgifflar på eftermiddagen. Men det var dags att fylla på depåerna igen!

Elias och hans dator är nu installerade i mitt gästrum. Vi hoppas att han ska vilja sova där inne också, jag vill tro att det ska gå bra. Jag har lovat att sitta vid Storebror** och surfa en stund medan han somnar i rummet bredvid. Mamma Anna ska ju hämtas hit sen också, så vi finns här båda två. Det är inte lätt när mörkret gör en otrygg…

Elias och hans dator är installerade i gästrummet. Och nej. Det är inte en ölburk han har utan Cola Zero.

Jag sitter i rummet intill, vi har en halv vägg och ett öppet valv oss emellan. Nu ska jag ta dagens runda bland mina Kickor och Pluttar, för det har jag inte hunnit tidigare idag.

I morgon, har Elias deklarerat, ska han LAN:a med en kompis. Jag har letat fram ett headset med både lurar och mikrofon. Himla praktiskt när Elias lyssna på saker på nätet som inte jag vill höra på när jag skriver…

Ful får en vara, men inte dum!

Det sa alltid min morfar. Vad sa DIN morfar??? Skriv gärna en rad och avslöja hans ord!

*Clark Kent = min lille bilman
**Storebror = min stor-dator, den stationära

Livet är kort.

 

Read Full Post »