Det går bra nu – och det smakar gott…

Ett gott inlägg.

---

 

Denna unnade jag mig på förmiddagen. Hela tio gram Marabou mjölkchoklad…

Det är bara att inse att jag har en svag karaktär. Men samtidigt… om en har gått ner sex kilo på lite mer än två månader då tycker jag att en kan unna sig en mjölkchokladbit från Marabou på tio gram till förmiddagskaffet på jobbet. Och det var precis vad jag gjorde. Som jag njöt… Den djupa tallriken med godis från igår var nämligen påfylld i morse. Runt den låg även lite frukt och ett paket pepparkakor. Frukten och pepparkakorna var kvar när jag gick hem i kväll, men godiset var slut. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda godisråttan i hela världen. Eller ens på mitt jobb.

Dött hade jag med all säkerhet gjort av förskräckelse om jag sumpat plånkan idag!

En lite märklig dag och vecka har det varit. Jag tänker inte gå in närmare på det än så. NK* var helt klart förkyld i morse och jag krävde ett visst avstånd. Men vi tog ändå veckans restauranglunch tillsammans. Det blir att en pratar om lite annat än jobb då – både roliga saker och mindre roliga.

Fast dagens lunch höll på att sluta riktigt illa. Efter maten gick vi upp och jobbade och en stund senare knackade H på och frågade om jag saknade nåt. Min plånbok, till exempel… JA JÄVLAR!!! Den hade jag lagt ifrån mig i matsalen! Men jag måtte jobba på ett ställe med enbart ärliga människor, för plånboken var inlämnad i kassan och varken plastkort eller kontanter saknades! En kan ju bara föreställa sig hur min helg hade blivit om plånboken med innehåll var väck så här lagom till jul…

Jul ja… I helgen ska jag städa och julmöbla**. Jag vill göra så fint jag bara kan för min mamma. Det är i ärlighetens namn mest för hennes skull jag pyntar och det är hon som får flest julklappar. Hon får liksom alla de där små sakerna – och några större – som jag inte har kunnat köpa under året på grund av avstånd och ekonomi. Ungefär två veckor ska mamma vara här. Det brukar gå ganska bra, även om somliga pratar typ hela tiden. Tjatar hål i huvet ibland, känns det som. (Intressant nog var det ett pucko som tog åt sig av mina ord förra vintern, blev jag upplyst om. Tog åt sig för att det kände sig träffat av en sanning? En upphör inte att förvånas att somliga tillskriver sig plats i mitt cyberliv… Plats de inte har haft på typ flera år – och när de hade den var den ytterst liten.) En del kan helt klart hålla låda, alltså. Min insats än så länge är att jag åtminstone har burit in två jullådor från förrådet – den ena med julgransprylar, den andra med övrigt pynt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Innan jag for hem från jobbet stärkte jag mig med sedvanlig fredags-go-fika. Jag och NK pratade om våra helgplaner. Att NK är en mycket snäll person fattade jag tidigt i vår bekantskap. En kan hoppas att snällheten och inte förkylningen smittar av sig lite på mig. Men jag kanske inte är utvecklingsbar på den fronten. Jag planerar nämligen att skicka en bild via mobilen på lattjo-lajbans-lådan så att NK riktigt lääängtar efter måndagen…

En saffransbulle till go-fikat idag på jobbet.

Hum… Det verkar som om jag redan har ätit hela helgens ranson av sötsaker redan. Inte ett dugg sugen på nåt är jag heller, vilket ju är bra. Det finns varken godis eller mat till i kväll, men i värsta fall en påse prästostbågar och öl.

Nu ska jag luta mig tillbaka den här fredagskvällen och slappa och läsa. Och spela lite Wordfeud. Det går väldigt bra just nu, men jag spelar inte med nån mer än vännen Agneta och kollegan E – då får jag inget annat gjort. Medan du njuter av mina avslutande, triumfatoriska bilder får du gärna fundera över dina helgplaner och sen skriva en rad i en kommentar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

*NK = Närmaste Kollegan
**julmöbla = julpynta

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dans på öm fot

Ett dansant inlägg.

---

 

Tomten i glaskulan fick jag i julklapp ett år av min äldsta bonusdotter.

Nej, det är inte tjugondedag Knut idag, men jag tänker börja dansa ut julen ändå. Eftersom allting tar sån tid för mig just nu tänkte jag dela upp arbetet på två dagar. Idag åker alla tomtar och krubban ner i sina askar och lådor. Och änglaspelet, som jag inte kan tända eftersom ljudet skär i mina öron. Mina favoritfigurer, som alltid hänger i köksgardinen, sveps in i sån där plast med luftbubblor i och läggs försiktigt överst i jullådan sen. Där får de slumra tills… näste man/nästa kvinna tar ut dem, kanske till julen i år.

Jag har en himlans massa tomtar. Många av dem är garntomtar och kommer från en tid när jag firade mina första jular som vuxen och inte hade råd att köpa julsaker. En snäll människa satt då och gjorde en hel påse tomtar av garn till mig. Ibland har dessa tomtar fått bo i julgranen. Min pappa brukade alltid, i mitt föräldrahem, alltså, bygga ett tomtebo invid granens stam. Den traditionen tog jag med mig. Men sen några år tillbaka sätter jag i stället ut tomtarna här och var i mitt hem. De tittar fram bakom tavlor och speglar, hänger i lampor och dyker upp lite varstans. På grund av detta kan jag sen hitta tomtar än till påska…

Ryggen har plågat mig i några dar, trots att jag gör mina övningar. Men jag går och står för lite och kylan gör sitt till också. Igår kväll passade jag på att promenera i mitt hem under ett långt mobilsamtal med en vän. Det fick till följd att jag vaknade mitt i natten med en bultande och värkande hälsporre. Det som är bra för den ena kroppsdelen är inte bra för den andra. Och att gå runt i lägenheten i en och en halv timme var bra för ryggen, men skit för foten.

Halva dan har snart gått och jag följer inte alls mina planer. Jag tror att jag ska fortsätta med lite tidningsläsning innan jag tar itu med tomtarna och Den Heliga Familjen.

Den Heliga Familjen ska ner i lådan idag.

 

Min intention är att umgås med familj och vänner också i helgen. Jag hoppas att DU får en bra helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomten har nog varit här…

Ett inlägg som först är bitskt och sen blir snällt.

---

 

En syld och suk Anna på väg in på Tempo i Vattholma.

En av dagens utflykter gick till Tempo i Vattholma. Fästmön hade ett ärende dit (juletider, du vet). Det handlar om ett paket från Bokus som inte gick ner i brevlådan och som av nån anledning skickades till en förort till Förorten – i stället för in till stan. Det hade liksom varit lättare. För om inte jag och Clark Kent* hade funnits hade Anna fått ta tåget till Förortens förort. Men hallå, Bokus, nu får ni väl skärpa er och tänka lite?!

Att Anna dessutom fick goddag yxskaftsvar i sina kontakter med Bokus kundservice förvånar mig inte ett smack – det brukar ju jag också få. För att inte tala om idiotin med ett nytt kundnummer för varje svar man skickar på kundservice följdfrågor…

Nä, vill Bokus ha nån som skulle kunna göra ett bra jobb med kundservice är de välkomna att höra av sig i en kommentar här så kan jag förmedla kontakten! Att folk ska behöva ha bil eller ta tåget för att hämta ett rätt litet och platt paket ute på vischan – det köper jag dessutom inte i längden. Då får vi sluta handla av Bokus helt enkelt.

Men… inget dumt som inte har nåt gott med sig! Tempo i Vattholma visade sig vara en välfylld liten butik med väldigt bra priser och supertrevlig personal (Bokus, gör studiebesök!!!)! Så trots att vi var sjuka och eländiga följde en kasse med diverse till jul med mig hem. Bland annat köpte jag en jättefin burk i retrostuk med pepparkakor. Jag har väl nån tanke om att jag ska sätta i mig så att jag blir snäll på riktigt.

Pepparkaksburk i retrostil från Tempo i Vattholma.

Och tänk! Blotta tanken att bli snäll gjorde underverk! För när jag stapplade in efter utflykten hade Tomten varit här och lämnat ett kuvert i en korg i hallen. (Vid närmare påseende var det tomt, men vita kuvert är alltid bra att ha.)

Ett kuvert från Tomten?

Men inte nog med detta… I postboxen hittade jag ett mjukt, avlångt paket från Gislaved och ett grönt, vadderat kuvert från Metropolen Byhålan. Tack snälla Tomten människor! Men ni skulle inte… Jag kan inte matcha, jag kan inte skicka nåt till er – mer än ett futtigt tack på min blogg.

Paket från Metropolen Byhålan och Gislaved.

I mitt hem står det annars rätt stilla just nu. Infektionen tar ut sin rätt, men lite nytta har jag ändå gjort idag. En maskin tvätt är klar och väntar på att bli hängd. Och på tala om att hänga har jag tagit in jullådorna från förrådet vägg i vägg och hängt upp mina sex julfigurer i köksgardinen. Dessutom är det ju Lucia i morgon, så mitt lilla Luciatåg med den finske stjärngossen och lussekatten från Stöllestan tronar nu på en julbricka på en av mina köksbänkar. Månntro det kan bli lite frid nu när Tomten har varit här och Lucia et consortes är på plats..? JAG behöver i alla fall VILA – mansförkylning, du vet…

Lucy in the Sky with Diamonds? Nä, bara mitt Luciatåg med den gigantiske, finske stjärt.. nej, stjärngossen!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julmusten är utsugen – snart i alla fall

Ett lite städmaniskt inlägg med fokus på att suga ut julen.

Jag vet att många tycker att jag är städmanisk. Har de som tycker det nåt problem med att jag städar, eller vad? Jisses, om jag vore seriemördare eller våldtäktskvinna, DÅ vore det problem på riktigt.

Nu håller jag på att städa ut julen. Och julmusten – och lusten – liksom sugs ur mig för att bland annat hamna i min dammsugare. Det började redan igår med att jag slängde ut granen. Alltså, det funkade inte att ha den kvar, för den barrade enormt. Annars tycker jag nog att julen inte ska slängas ut förrän till Tjugondag Knut.

Nästan tre timmar tog det lilla projektet igår. Sen åkte jag och hämtade Fästmön från jobbet, tog en tur till Himlen och så landade vi här i New Village. Jag lagade mat, vi drack vin och såg på Stjärnorna på Slottet. Jättetrötta kröp vi i säng redan vid 23-tiden. Så roliga är vi en lördagskväll.

Idag började Anna jobba klockan 13 och ska jobba ända till 21. Jättekul. NOT! Vi har knappt setts – i alla fall inte på tu-kvinna-hand – under alla storhelgerna. Men faktum är att vi hoppas på en ledig dag tillsammans i morgon. Vad ska vi hitta på hela den dan, tro? Tja, vi ska nog inte vara för säkra på att hon får vara ledig. Det verkar vara massjukskrivningar på hennes jobb just nu vad gäller all personal. Detta innebär att de som redan jobbar tvingas jobba ännu mer och ännu längre pass. Jättetufft läge, med andra ord.

Lite hoppas jag i alla fall på morgondagen, att vi får den, vill säga. Tänkte börja med myset redan i kväll och servera rödvin till kex och goda ostar, bland annat en trio cheddarostar köpta till jul, egentligen.

Tre små cheddarostar i en trälåda hoppas jag att vi får avnjuta i kväll.

Julen, ja… Det var ju den det här inlägget skulle handla om… Idag bestämde jag mig för att ta bort juldukar och det mesta av julpyntet också. Jag menar, om jag ändå ska damma och dammsuga känns det lite fräscht att lägga på rena dukar.

Stortomtar, julkrubban med de sex vise männen, luciatåget, änglaspelet och deras kompisar åkte ner i i jullådan.

I jullådans botten ligger krubban och stortomtarna.

Det är nog inte bara barr jag får gå och plocka de närmaste månaderna utan också kvarglömda tomtar, säkert. Men jag försökte få med alla småtomtarna och de smärre julfigurerna också.

Små julpryttlar.

Nu är jag jävligt inkonsekvent, tycker Vän af Ordning, men det skiter jag i. Jag lämnar nämligen kvar mina fina julfigurer som hänger i köksgardinen samt adventsstjärnor och dito stakar. De får sitta uppe en vecka till, för det här mörkret som råder är som en tung, blöt filt som behöver lysas upp lite grann.

En av adventsstjärnorna som får hänga kvar ett tag till.

Riktigt färdig för dagen är jag inte. Men jullådan är packad – förutom figurerna i köksgardinen. Jag har dammat och bytt dukar, hunnit med att telefonera med mamma (vi ringdes ”bara” två gånger igår…) Nu väntar ett varv med dammsugaren. Gissningsvis är det dags att hänga ren tvätt från dagens andra maskin efter det. Frågan är bara var…

Jag tänker ta en behövlig dusch och tvätta eventuella barr ur barret innan jag sätter mig ner och äter middag: stekta räkor szechuan (rester från i fredags). Sen ska jag bara floppa i bästefåtöljen och läsa min bok på gång. Vara lite leeedig. Min julmust är utsugen!

Vad pysslar du med då??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundring 2013: The End

Julgransplundringen går mot sitt slut. Nog hade jag behövt En Viss Kvinnas hand som rättade till saker och ting, men jag fick klara mig ändå. De kommande veckorna är det andra som behöver Sin Mammas Hand.

Köksgardinen blev lite vikt, men jag lovar, Anna, jag klarade av att rätta till det själv!

Jag har gått ett varv med dammsugaren. Haltat. Jävla häl! Genomsvettig blev jag, men nu är det gjort för den här gången. Fattar inte varifrån allt grus kommer, varken Anna eller jag leker i nån sandlåda. Dammsög mattan utanför ytterdörren också. Just då kom Lucille ut och tyckte att jag skulle fortsätta in i hennes lägenhet. Men jag avstod. Fyra rum, ett kök och två våtutrymmen till? Nej tack!

Alla tomtejävlar tomtar och krubban med de sex vise männen ligger nu och sover i en av mina två jullådor. Locket är på och lådan utburen och upplyft på hyllan i förrådet. Det var inte lätt. Det gjorde lite ont, men det gick.

En låda med tomtejävlar tomtar och en låda med julgranssaker. Men den med julgranssaker har fått stå kvar på hyllan i över ett år.

Av nån anledning hade jag fler stakar och stjärnor som skulle upp på hyllan bredvid jullådorna. Skiten vippade och hade sig, men till sist lyckades jag. Det gjorde också lite ont och det skulle inte förvåna mig om jag får bråck i operationsärret. Men vad gör man när man bara har två, normallånga armar och inte sex aparmar? Jo, man gör det ändå. Lyfter upp grejorna.

Stakar och stjärnor är tillbaka i förrådet.

Skulle just in i badrummet när mamma ringde. Vi pratade inte så länge idag, tack och lov. Jag blir så telefontrött, ju! Hon höll också på med sina adventsljusstakar. Hade bara en lampa kvar att ta fram och den hade Nån ställt högst uppe i ett skåp. Gissningsvis klättrar mamma trots att jag protesterade. Men vad gör man när man är ensam? Jo, man gör det ändå, som sagt. Fast lyfter ner grejorna i mammas fall.

Det blev en tur till apoteket och Tokerian. Medicinerna ar på väg att ta slut liksom kaffet och knäckebrödet och mjölken. Och sen behövde jag ju köpa godis till min gottpåse – för en sån ska man ju få när man är på/har julgransplundring, eller hur?! Problemet var bara att jag inte var/är sugen på nåt. Men om jag inte hade köpt nåt kan jag garantera dig att jag hade blivit det…  Så jag tog i. Rejält.

Nåt jag vill snaska på?

På vägen hem mötte jag Hon Som Alltid Handlar och vi stannade till lite, hejade och konstaterade… att man alltid måste handla… Innan dess träffade jag en person från mitt förrförra arbetsliv. Jag sätter en ära i att glo rakt in i ögonen på såna människor och säga ett högt och tydligt

Hej!

Här ska inte kommas undan, inte!!!

Till middag i afton har jag tagit fram några stekta, tunna kycklingskivor ur frysen. Tänkte mig lite potatisklyftor och hot béasås till detta samt ett glas vin. Ska tappa upp lite vin i en karaff – jag har ju fortfarande kvar i damejeannen i badrummet.

I kväll blir det TV. Först Stjärnorna på Slottet där det i kväll visas Philip Zandéns dag. Därpå filmen Cornelis, om herr Vreeswijk, förstås.

När vi ändå är inne på kultur… Jag förfasade mig på förmiddagen över att redigerarna på lokalblaskan inte kan stava. I dagens tidning var det ordet

tunt

som redigerarna misslyckades stava rätt.

Redigerarna på lokalblaskan kan uppenbarligen inte stava till ordet tunt.

Men det är nog inte det värsta. Helt nyligen presenterades ytterligare en lista över litteratur som kommer ut i vår (den andra hittills). Fast i stället för att nämna min Nästan-brors, etablerad och känd författare och forskare såväl i Sverige som utomlands, kommande bok har man valt att lyfta fram till exempel flera kokböcker skrivna av lokala författare. Det säger en hel del om Nivån på Kulturen (där framför allt somliga totaldissar filmer av kvinnlig storsäljande deckarförfattare men skrattar sig fördärvade åt manliga komiker som drar samma skämt för hundrade gången). Ytterligare ett skäl att inte fortsätta prenumerera. (Jag har kollat upp och prenumerationen går ut i början av mars, först.)

Avslutningsvis, på julgransplundringar ska man väl inte vara sur som ovan. Det ska dansas, skrattas, lekas och glammas – förutom ätas godis, dårå. Så här kommer nu en liten lek som inbegriper dig som har orkat läsa hela det här inlägget – en bildgåta!

Kort och gott: vad föreställer bilden???

Och detta är???

Ha en bra lördagskväll, vad du nu än gör.

Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundringen 2013: Tjuvstarten

Alltså i kväll, efter första arbetsdagen, är jag überüberalles müde. Därför tjuvstartade jag min lilla julgransplundring. Du vet, den jag traditionsenligt först skulle ha på söndag när det är Tjugondedag Knut, sen i morgon, lördag, eftersom jag ska på en annan julgransplundring, i Himlen på söndag. Jaa, jag är inte alltid en kvinna som står för mina ord, det är tydligt, det.

Det var skönt att kliva ur kläderna och hälla ner sig i mjukiskostymen. Även om jag numera tappar jeansen är knappar och nitar skaviga mot ärret. Hälen har gått alldeles för mycket idag och är OND! Hade det synts hur ond den är utanpå hade den varit ilsket röd.

Som sagt, när man är überüberalles müde sätter man, om man heter Tofflan i cyberspace, igång med julgransplundring. Jag har plockat bort alla tomtar och skit, slängt juldukarna i tvätten, dammat och tagit fram säsongsneutrala textilier. Min lilla sockertoppsgran är strippad från stjärna och silverkulor, vattnad och placerad på ballen*. Faktum är att granen lever och frodas, det trillade bara några enstaka barr från den. Frågan är vad jag ska göra med den nu. Jag kan bara inte slänga den när den är så fin!

Min lille julgran 2012 som Fästmön hade införskaffat åt mig. Ävenså hade hon köpt blåa hyacinter, knäck, ischoklad och den underbara polkaamaryllisen. Den där Anna, vet du, hon går inte av för hackor!!!

Allra sist plockade jag ner de sex sköra julfigurerna som har hängt i köksfönstret.

Snögubben är den av figurerna jag har haft längst.

Jag virar in figurerna i sån där plast med bubblor i. Motstår frestelsen att smälla bubblorna, faktiskt.

MUSikanten är söt, tycker jag.

De här figurerna var de enda jag ursprungligen hade tänkt ta fram till jul. Men som så ofta blev det lite till. Dock inte på långt när så mycket som det brukar vara. Luciafigurerna, till exempel, fick ligga kvar i lådan, för på Luciadagen opererades ju jag och då sket jag totalt i figurer med ljus i håret. Fast jag hade så gärna velat se Lucia i TV, som ju var från Uppsala Domkyrka.

Tomten har flugit ner i lådan.

Till i morgon har jag sparat lite att plundra. Det blir stakarna och stjärnorna som åker ner i kartonger och ut i förrådet då. Jag orkar inte hålla på att klättra och klänga så här på kvällskvisten.

Julängeln/fén och bakom henne, den frodige tomten, har hängt klart. 

Jag har varit ute i förrådet med mina två stakar för levande ljus. Och så har jag hämtat in kartongerna/askarna/påsarna som adventsstjärnorna och -stakarna ska slumra i. Jullådan är packad med julfigurer och försedd med lock, men jag väntar till i morgon med att bära ut den, den är lite tung.

Guldtomten vinkar adjö för den här gången!

Det kändes konstigt och ensamt att komma hem till en mörk och tom lägenhet, men Anna behöver ju vara mamma på heltid ibland. Nu funderar jag på om jag ska ta mig en knäckemacka och ett glas mjölk. Läsa lite, softa framför TV:n. Klockan 23 är det nån spännande film, men jag är osäker på om jag orkar vara uppe. Jag har ju arbetat idag…

I morgon fortsätter julgransplundringen. To be continued, alltså…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Blåst och trött och lite sånt

Klockan har passerat 22 och eftersom det är fredag är jag inte alls pigg. Det är konstigt, alla andra av veckans vardagar är jag pigg som tusan på kvällen och vill inte gå och lägga mig. På fredagskvällen vill jag gå och lägga mig hela tiden. Därför har jag mutat mig med popcorn och Lonkakolor. Och Tyst vittne (varför ändrar Sjuan inte bilden på hemsidan – Amanda Burton har ju inte varit med i serien på hundra avsnitt, typ..?).

Muta till mig själv så att jag ska kunna hålla mig vaken och se på TV en stund.

Det blåser som tusan ute! Och snöar! Eller yr. När jag var och kastade granen trodde jag att jag befann mig i en finska vinterkriget, minst. Brrrrr… Fönsterrutorna vibrerar och här inne är det iskallt. Tyst vittne är verkligen rysligt i afton – det handlar om en skolskjutning…

Jag är glad att jag fick ut granen i kväll. Det tog sin lilla tid. Annars har jag tagit reda på ännu mer ren tvätt, men strykningen får vänta till söndag kväll eller nästa vecka.

Telefonerade med Fästmön tidigare och fick berätta om min ganska händelserika dag. Annas dag hade inneburit kökstjänst såväl på jobbet som hemma. Storasyster och Lillebror har anlänt, men Frida är kvar hos sin pappa och hostar, stackarn!

I morgon bär det av till Himlen, men vi ska också försöka storhandla nånstans. Anna har ju alla barnen hos sig den här veckan och då går det åt en del matvaror. Både Johan och Linn arbetar hårt och behöver äta ordentligt och de andra två växer ju fortfarande, så…

Härom kvällen när jag skulle lyfta upp en jullåda på hyllan i förrådet gjorde jag illa knogen på mitt högra långfinger. Det har värkt och gjort förskräckligt ont i själva knogleden. Naturligtvis kommer jag åt det onda stället hela tiden. Och när vi ändå är inne på åkommor kan jag lika bra beklaga mig på alla finnar som poppar upp i ansiktet och nacken och de fruktansvärda självsprickorna, särskilt dem på höger tumme. Aj aj AJ, typ!..

Aj på höger långfingers knoge.

Idag när jag kom hem hittade jag två tidningar i postboxen. Den ena var UppsalaTidningen, den andra Antik & Auktion. UppsalaTidningen har mist en del av sin glans för mig sen Maria Thuré slutade med sina krönikor, men till min glädje hittade välformulerad insändare av henne. Klokt resonerar hon i den om Fyrishovspojken och idrottsföräldrar. Jag undrar vad som händer i ärendet, det är väldigt tyst…

Slutligen… Jag funderar på hur jag bäst ska sätta sprätt på den fina julklappen jag fick av vännen Rippe – ett presentkort på Bokus. Det lutar åt att det blir Marilyn Monroe-boken Fragment, som jag och Anna gav bort i julklapp. Bläddrade lite i den häromdan på stan.

Nää… nu är det dags att göra sig redo för bädden…

Read Full Post »

Förtretliga Tomtar

Att Tofflan den senaste tiden har råkat ut för vissa Förtretliga Tomtar utanför hemmet har väl inte undgått så många (särskilt inte dem som har lösenord). Men i afton blev det dags att ta en kamp även på hemmaplan: jag tvättar en maskin rött, det vill säga en massa juldukar, och jag har påbörjat  av-julmöblandet*. Det som återstår nu är granen, som åker ut på fredag eller lördag, samt stakar och stjärnor i fönstren. Och så ett antal Förtretliga Tomtar. Garanterat.

Ett par typexempel på förtretliga tomtar.

Du kanske inte vet vad Förtretliga Tomtar på hemmaplanen innebär? Jo, i tidernas begynnelse ägde jag inte så mycket julpynt – till en dag när nån vänlig själ skänkte mig en låda garntomtar. Dessa garntomtar hänger fortfarande med! Varje gång jag julmöblar** kommer garntomtarna fram. Jag ställer, lägger, hänger, petar in dem typ överallt.  Därför transformeras garntomtarna till Förtretliga Tomtar efter själva av-julmöblandet. Det är nämligen alltid så att ett antal inte upphittas under själva bortplockandet utan dyker upp först när jag har baxat ut lådan med julpynt i förrådet och stånkande och stönande äntligen fått upp skiten den på en hylla över mitt huvud. Det är inte så väldans roligt då när det dyker upp Förtretliga Tomtar då och då, tomtar som ska stoppas i den förbaskades tunga lådaset lådan som då måste lyftas ner och lyftas upp igen. Aj aj, för mina utslitna axlar, typ.

I år har jag försökt vara listig. Jag har av-julmöblat en del i kväll och ska ta granen om några dar. Till dess har jag säkert hittat ett antal Förtretliga Tomtar. Men se jullådan står kvar inne i lägenhet eftersom ju granen inte är strippad än! HA! Där lurade jag er allt, Förtretliga Tomtar!

*av-julmöbla = ta bort julpynt
**julmöbla = julpynta

Read Full Post »